Som jag längtar tills min lilla karamell får lite längre hår igen! Han är givetvis världens finaste i alla frisyrer, men han känns så stor sen vi klippte honom och jag är inte riktigt mogen för det än.

Och ja, han får dricka lättmjölk. Och mellanmjölk. Och tjockismjölk. Någonting han däremot inte får göra är att dricka ur paketet, men det gjorde han i alla fall.

Letar efter nya tapeter till barnens lekrum och det känns väl i ärlighetens namn inte sådär jättespännande att lägga ner en smärre förmögenhet på det då man inte vet när de eller deras kompisar får för sig att måla på dem, riva ner dem eller what not. Jag har snöat in på den här fantastiska skönheten från Ferm Living. We like? För om we like så måste jag nog köpa den trots att det skulle innebär nudlar till middag resten av månaden.

Bilder stulna från Ferm Living.

Long time no see. Har ni saknat mig?

Jag har så svårt att ta mig tid att blogga. Det beror inte nödvändigtvis på att jag lever ett väldigt upptaget liv, utan just nu beror det på Desperate Housewives. Jag och Danne ser sällan på TV, men vi hardcorenöter serier med jämna mellanrum. Jag älskar Marcia Cross som Bree Van De Camp! Hon är så elegant och bisarr.

Nu är renoveringen av huset i full gång igen förresten. Alla sjuhundra lager tapet är rivna från matsalen och förhoppningsvis kommer Danne och svärfar att sätta upp det nya innertaket i helgen. Därefter väntar tapetsering och golvläggning. Det känns så skönt att förhoppningsvis bli klara här uppe inom en inte allt för avlägsen framtid. Renoveringskaos är tråkigt och dessutom är det där som en ständig påminnelse om hur ytlig man faktiskt är och hur lite ansvar man tar för resten av världen och ens medmänniskor.

Över till något roligare och mer lättsamt - min intelligenta son Ruben. Rätt charmig, eller hur?