♥

Jag går ofta händelser i förväg och inbillar mig att saker ska vara/kunna bli på det ena eller det andra sättet bara för att jag får ett tiny tiny vink på att någonting någongång möjligtvis eventuellt skulle kunna tänkas komma att bli så.

Sen så snöar jag lätt in på saker och verkar ha problem med att ta saker för vad de egentligen är och att sen släppa dem. Det är för mycket "men tänk om..."

Upp som en sol och ner som en pannkaka.

♥

:-(

♥

Jag har ingenting att berätta om någonting, istället bjuder jag på dagsfärska bilder på smågrisarna!

♥

♥ India Arie ♥

♥

Inatt så hade vi strömavbrott under några timmar. Det har inte varit speciellt uppskattat av en viss unge i huset som fortfarande äter välling nattetid.

Istället erbjöd vi honom mosad banan. Egentligen så finns det ju ingenting roligt med att ett barn äter mosad banan, men då han fick den serverad i våran säng i ett kolsvart rum kl 03.00 medan jag var jättetrött och han var halvgrumpy...Jag vet inte, det brast för mig helt enkelt. Och jag skrattar än då jag tänker på det! :)

♥

Vem behöver mångdald egentligen? Låt Lisa jobba som dagisfröken, Lars som chef (det spelar inte så stor inom vilket bransch, bara Lars får vara chef!), Muhammed som pizzabagare och Fatima som...nej, låt för fan inte Fatima jobba förresten.

Jag tror att det är ett jättebra samhälle att sträva efter. Verkligen. När vi ändå håller på så kan vi ju lika gärna stena homosexuella och förbjuda svarta att åka buss också.

Att diskirminera folk är ju jättekul!

Det har ju alltid varit så. Varför ändra på ett sådant framgångsrikt koncept? Beundrasvärda tankar och åsikter.

Det känns väldigt tryggt och bra att veta att ens barn växer upp i stad där det tänket är så starkt präglat.

♥

Jag har sorterat lite bland barnkläderna i källaren och hittade dessa fashionabla luddor som jag fyndade för tio svenska riksdaler på loppisen i Badhusparken för ett par somrar sedan.

Helt perfekt till Ruben nu i vår! :)



Rätt söta va?

♥

Pratiga människor är det ofta av en anlening. You either talk the talk or walk the walk. Tänk på det.

♥

Nedan kan ni se Milos nya säng/koja.
Ni får ursäkta det ostrukna tyget, jag ska fixa det snart. Kanske.

♥

Jag efterlyser lättskötta blommor som fungerar bra i soliga fönster.
Hilf mir, bitte!

PS: Plastblommor är bland det absolut värsta jag vet, så det är inget bra tips.

♥

Här om dagen så Moa (barnens kusin) hos oss.
I vanlig ordning när hon sover hos oss så ville hon sov med mig och Danne och jag lovar att ungen i princip ligger helt still hela nätterna. Annat motför våra små virvelvindar!
Hon ligger jättenära en och stryker en på kinden. Älsklingsunge!

Ruben "slipper" vi tack och lov att ha i sängen (än så länge), men Milo kommer gärna någon gång per vecka. Jag föredrar då han inte gör det i och med att hans vivelvindande innebär att jag inte kan sova, men samtidigt så tycker jag att det ska vara helt ok för ett barn att få komma till sin mamma och/eller pappa, mamma och mamma, pappa och pappa eller vad man nu än må ha.

Igår erbjöd sig svärmor och svärfar att ha barnen så att de skulle slippa bli medsläpade till IKEA (barnen alltså, inte svärmor och svärfar) och jag hade en så skön dag på tu man hand med mig själv.
Jag köpte lite smått och gott och väl tillbaka i stan var middagen färdig och det var bara att sätta sig och njuta. Lyxigt och energigivande!

Jag fick stanna på en bensinstation för att fylla på spolarvätska och en man i övre medelåldern tyckte att det var väldigt roligt.
"Höhöhö, klarar du av sånt där?"
"Nej, det här är bara en synvilla, egentligen står jag hemma och bakar bullar."

Nu har jag sytt en koja till Milos säng. Tyget går huvudsakligen i grönt och rosa och för att inte göra det så instängt, vilket Milo har svårt för, så använde jag mig av ett vitt transparent tyg också.
Ingen märkvärdig konstruktion, men samtidigt så hade jag varken lust eller energi för att ge mig på någonting som skulle kosta många timmar och svordommar.

När jag slutar klockan tolv (jobbar några timmar idag) så kommer våra fina vänner från Strömsund.
Det ska bli så roligt att träffa dem, vilket tyvärr blir alldeles för sällan. Och som jag har längtat efter att få träffa nytillskottet Ture!

♥

Idag är barnens kusin Moa här så att hon slipper gå på dagis då hon är lite krasslig. I och med att det bara är tre veckors åldersskillnad mellan Milo och Moa, och att jag och Elin (Moas mamma) umgicks typ...jämt när vi var föräldralediga, så är de väldigt sammansvetsade. De leker och bråkar som syskon.

Imorgon ska jag förövrigt iväg till IKEA en sväng så att om någon är sugen på att följa så let me know. Jag åker förmodligen runt 10-tiden.

♥

Mina fantastiska små barn är äckliga små varelser som vräker i sig både banan och leverpastej om att det inte fanns någon morgondag. Bådera är bland det absolut vidrigaste jag kan tänka mig i matväg. Usch!

♥

Ruben har börjat att krypa "som vanligt" nu.

Milo började att gå då han var nio månader. Det var ingen höjdare och ingenting jag önskade att Ruben skulle göra, men istället hann jag nästan börja bli orolig över att han var "så sen". Han började masa sig fram för då han nästan var tio månder och nu, vid elva månaders ålder, har han kommit upp på knä.

Ruben har desutom bara två tänder och då Milo var i samma ålder hade han betydligt fler.

Milo har alltid varit lång och smal, medans Ruben alltid har varit kort och knubbig. (Förutom då han föddes. Han vägde "bara" 2595 gram och var så smal att han inte ens hade antydan till en stjärt, utan han hade helt enkelt bara ett hål. "Spemagernervös" som hans ena morbror kallade honom.)

Bortsett från dygnet då Milo föddes har han sovit som en kratta till sin 1½-årsdag. Ruben har varit vaken 1 timma nattetid sedan han föddes bortsett från då han har ätit. Han äter visserligen än, men i jämförelse med sin bror är han himmelriket i människoform.

Milo är mer iakttagande, småfeg, tystlåten och svårflirtad, Ruben är orädd, gaphalsig och glad åt allt och alla.

Det jag vill ha sagt är att det är väldigt fascinerande hur olika syskon faktiskt kan vara.

♥

För ett par år sedan fick jag min livs första öroninflammation. Nu får jag det titt som tätt då jag är förkyld och det tycker jag är väldigt märkligt. Vad jag har förstått efter det jag har läst så är det inte ens speciellt vanligt att vuxna får det och speciellt inte om man inte har haft det som barn.

Innan jag blev gravid med Milo var jag sällan eller aldrig sjuk. Jag kommer inte ihåg när jag hade magsjuka senast och har jag varit förkyld så har det aldrig brutit ut ordentligt, men nu känns det som att jag är konstant sjuk.

Visserligen så jobbar jag på en stor arbetsplats, vilket givetvis innebär att det också cirkulerar mycket baciller, men ändå...

Det är tråkigt, värdelöst och känns väldigt onödigt.