Uppdrag granskning

Under kvällens UD så grät jag som jag inte har gråtit på väldigt, väldigt länge. Jag kände igen mig så otroligt mycket och efter att ha läst chatten så verkar det vara så många som har fått ett liknanade bemötanden av förlossningen då det kommer till omfattande vaginala skador. Det tystas ner, det är ingenting de de vill låtsas om. Vad handlar det egentligen om? Prestige? Skam?

Nu tänker jag inte gå in på några detaljer, men läkaren som behandlade mig p.g.a. infektionen jag fick till följd av min skada och hur felaktigt den behandlades var inte nådig gällande förlossningsläkarens "arbete". Med all rätt också, för det blev verkligen inte många rätt där...

Idag är det nästan 3½ år sen Milo föddes och jag har fortfarande problem med smärtor och obehag bland en hel del annat.

Det värsta är att jag är så jävla feg. Jag är för feg för att kräva en ursäkt eftersom att jag har fått för mig att det är synonymt med att söka hjälp och söker jag hjälp så kommer någon jävel att gräva mig mellan benen och den tanken står jag inte ut med.

Sen så känns det inte som att någon skulle ta mig på allvar. Jag blev gravid ett år efter förlossningen och nu är jag gravid igen. Jag hör ju själv hur jävla motsägelsefullt det låter!

Hela det eländet som var, och till viss del fortfarande är, får mig att må fysiskt illa. Usch!

Tips!

Jag har inte tid att sitta här då jag ska baka pepparkakor med mina barn, men jag tänkte bara tipsa er om en dokumentär som Susanne tipsade mig om (Tack Susanne!).

Ikväll sänder Uppdrag granskning (20.00 på SVT1) om hur man kan undvika allvarliga förlossningsskador i underlivet. Ett tips till den som är intresserad av sånt.

Återkommer senare.

Jag vill ha en liten bebis!

Jag är livrädd för att bebisen i magen ska utvecklas till en enorm klump. Den får jättegärna bli ett sumo utanför magen, men innan den har kommit ut så vill jag att den ska vara nätt med litet hattmått och smala axlar.

Med tanke på Milos och Rubens storlek (2900-nånting respektive 2500-nånting gram) så jag vet att min oro är ganska obefogad, men jag kan inte hjälpa det.

Jag vet inte exakt vad det är jag är rädd för, men jag antar att jag har någon snedvriden bild över hur en liten bebis bara ploppar ut medan en stor håller på att fastna med axlarna och ha sig.

Någonstans så kanske det bottnar i min rädsla för att spricka igen.
Med Milo gick jag ju sönder väldigt mycket både invändigt och utvändigt och det tog i princip ett helt år innan jag blev av med komplikationerna från det. Jag antog hela tiden att det berodde på att det gick ganska fort (4 h), men vad vet jag?
Med Ruben sprack jag å andra sidan ingenting trots en snabbare förlossning som tog 1 h 40 minuter från igångsättning (hade dock inte värkar i början), men då hade ju hans bror redan banat väg 1 år och 8 månader tidigare.

Egentligen så är det ju helt meningslöst att ens fundera över det eftersom att bebisen kommer att ha den storlek den har, men ibland (och med ibland så menar jag ganska ofta) så gör jag det ändå!

Jag förstår inte...

...hur lata vissa tillåter sig själva att vara.

Ganska ofta då man ska parkera på Coops familjeparkering, som är till för barnfamiljer med barn från 0-4 år, så står det någon halvlönnig arbetarkarl där. Då kan jag inte låta bli att tänka att den jäveln gott kan promenera några extra meter för att lämna den parkeringsplatsen till dem som de är till för - alltså barnfamiljer med barn under 4 år.

Och när jag ändå håller på med att inte förstå saker så kan jag meddela att jag inte fattar varför de parkeringarna är till för familjer med en bebis. En 3-månaders i babyskydd lär ju knappast springa iväg och bli påkörd av en bil. Att det se är bekvämt att stå nära ingången, i synnerhet på vintern eller då det regnar, säger jag ingenting om. Det är det.

Och då jag ändå har kommit igång så fattar jag inte heller varför de andra matbutikerna inte tar efter Coop och skaffar likadana vagnar med baby- och syskonsits.
Om man är och handlar med två småttingar, vilket jag antar inte är allt för ovanligt, så är det ganska bra att ha själva vagnen fri och faktiskt rymma det man ska köpa.

Utöver det så förstår jag nog det mesta faktiskt ;)

Update: Okej, jag ger mig! Sofia påminde mig om att familjeparkeringens rutor är bredare och därför också gör det möjligt att ta up babyskyddet ur bilen, vilket kan vara svårt annars. Och det stämmer ju så därför välkomnar jag bebisar på familjeparkeringarna igen! ;)

Verbal efterblivenhet

Att läsa saker som är skrivna av människor som är totalt efterblivna då det kommer till att uttrycka sig är verkligen jobbigt och sjukt irriterande.

Jag vet att jag själv, liksom väldigt många andra, gör massvis av slarvfel  både gällande grammatik och meningsuppbyggnad och det tycker jag är förståeligt då man skriver i all hast (syftar främst på bloggen och Facebook), men någon måtta får det ju ändå vara.

Det absolut värsta tycker jag är då människor använder sig av typ en miljon jävla skiljetecken. Om någon skriver exempelvis "okej, då ses vi sen!!!!!" så uppfattar inte jag det som ett trevligt då ses vi sen utan snarare som ett då ses vi sen och jag är irriterad på dig, din jävel.

Skriver någon "Vilken tid kommer du???" så är tolkar jag inte det som Vilken tid kommer du? utan som När kommer du då? Skynda dig för fan!

Det är kul med verbal efterblivenhet och jag har inte alls några fördommar mot de som inte kan uttrycka sig....!!!!

Måndag

Gårdagen var jätte(advents)mysig och jag är fortfarande mätt. Bortsett från allt fika så åt vi bagels med olika creme fraiche-röror; en med varmrökt ren och pepparrot, en med varmrökt älg och västerbottenssost (rätt menlös i smaken, men den gick då åt!) och en med fetaost, massa vitlök, soltorkade tomater och överdrivet mycket rosmarin. Den sistnämnda äter vi förövrigt ofta som tillbehör till grillat.

Sen så kan jag lyckligt meddela att Ruben har sovit från 20-tiden igår till klockan sju imorse UTAN ATT VAKNA. Mazel tov! Jag hoppas att det håller i sig för det är ju så skönt att sova :)

Efterlängtade fredag!

Höll på att somna idag då jag satt vid datorn och skrev så jag gick och satte mig i soffan med en kopp kaffe för att vakna till liv. Det gjorde jag också, efter en timmes oplanerad sittsömn.
Först fick jag världens ångest över att ha sovit medan barnen var på dagis, men sen så tänkte jag att den ångesten var onödig. Vad jag gör på min lunch/mina raster är min ensak och om jag väljer att äta, sova, städa eller gå till gymmet är oväsentligt. Dessutom så tar jag nästan aldrig några pauser under dagarna eftersom att det brukar resultera i att jag kommer av mig och då är det bättre att vara effektiv under de timmarna barnen är borta.

Nu ska jag slutföra en uppsats som måste skickas in idag och sen ska jag iväg till Coop för att storhandla inför helgen. Under löningshelger, med undantag för kvällarna just innan stängning, håller jag mig gärna ifrån affärerna.

På söndag ska vi ha adventsmys och då ska vi bjuda på bagels med tillbehör och typiska julgrejer som glögg, julmust, lussekatter, pepparkakor, rocky road, knäck, mandariner och tryffel. Tror även att jag ska slänga ihop ett par pepparkakskladdkakor bara för att det är så lätt och gott.enkelt. Och begärligt.

Pepparkakskladdkaka

Det blev ingen sväng till Indiska idag, det blev fikafrämmande istället och det passade bra eftersom att jag hade bakat en pepparkakskladdkaka till min pepparkakskladdkaksälskande man.

Oftast så bakar jag franska chokladtårtor eftersom att det är tusen gånger godare, men nu hade vi ingen choklad hemma som jag ville offra till en tårta så det blev en kladdkaka av följande recept istället;

200 g smält smör (som fått svalna lite)
4 dl socker
2 dl kakao
en nypa salt
2½ dl vetemjöl
4 ägg
rätt mycket pepparkakskyddor (alltså kanel, ingefära, kardemumma och kryddnejlika)
en skvätt sirap

+ vispad grädde till servering

Blanda i socker, kakao, pepparkakskryddor och salt i smöret, rör sedan i sirapen + ett ägg i taget och tillsätt vetemjölet. Grädda mitt i ugnen  i 175 grader till önskad konsistens.

Kakan är mastig och ganska seg (=bra), vilket jag antar har att göra med att den innehåller mycket socker. Och visst är den söt, men definitivt inte så söt som man förväntar sig av den mängden socker och det beror förmodligen på att den innehåller ganska mycket kakao också.
Jag har tidigare bakat samma kaka, men med andra smaksättningar som vanilj, chili, apelsin och havssalt (dock ej kombination med varandra) och tycker att det är det absolut bästa kladdkakereceptet jag har provat på.

Nu blir det till att somna i soffan framför Per Morberg (jag veeeeet!) som besöker Lappland för att tillaga några av mina absoluta favoriträtter.

Milogrisen sover och jag tar en pluggpaus

Milo har haft ett par jobbiga dagar och är alldeles matt så idag är han hemma med mig och pluggar. Ruben fick däremot gå på dagis eftersom att han är rätt tids- och energikrävande, vilket innebär att det är svårt omöjligt att få någonting gjort.

Angående mitt senaste MVC-besök så ringde barnmorskan i måndags och berättade att blodprovet hon tog då för hypotyreos (låg ämnesomsättning) inte alls såg bra ut och att jag ska tillbaka nästa fredag för att bekräfta med ett nytt blodprov och äntligen börja medicineras för det.

Då jag hade lagt på så blev jag så glad att jag började att gråta! Inte för att jag vill vara sjuk och äta medicin, utan för att jag låg just på gränsen då jag testade mig förra gången och då var det bara att leva med tröttheten, viktuppgången, muskelvärken och segheten.
Nu låg det däremot ganska mycket för lågt, vilket jag har anat då jag har känt av ytterligare "försämringar" den senaste tiden.

Då Danne kommer hem ska jag försöka att ta mig iväg till Indiska en sväng (fick ett presentkort då jag fyllde år och shoppingfingrarna kliar). I övrigt så bjuder nog kvällen på ytterligare lite plugg och eventuellt lite bak inför advent.

Äntligen lite snö!

Imorgon fyller jag år och då önskar jag att jag får vakna och mötas av ett vackert vitt täcke och några minusgrader.

Mobilbloggning

Testar hur det fungerar och bjuder på tre bilder, föreställande karamellen Milo, från i våras.

Slapp dag

Det var länge sen jag var så ineffektiv som idag. Det enda jag har gjort sen jag steg upp är att koka sylt (vilket tog typ 20 min totalt + diskning) och baka bagels och gjort en lussekattsdeg som nu står på jäsning.

Imorgon hade jag tänkt mig iväg till kyrkmarkaden i Öjebyn en sväng och putsa fönstrena som man knappt ser ut genom längre. I varje fall de i köket och vardagsrummet, de i sovrummen får nog vara. Där är vi ju ändå bara då det är mörkt så det kan faktiskt kvitta.

Nästa helg är det som bekant 1:a advent och jag hoppas verkligen att det har hunnit frysa på och kommit lite snö tills dess. Adventsstakar och barmark rimmar katastrofalt dåligt tycker jag.

Baka liten kaka

Idag var det min dag att ha sovmorgon och självklart kom skitungarna in och väckte mig innan åtta. Jag kunde inte somna om, men jag låg och läste lite innan jag steg upp och det var skönt det också.

Nu ska jag koka sylt så att vi blir av med lite bär från frysen och sen så kan vi förhoppningsvis börja att baka inför advent. Vi kommer att baka bagels, lussekatter, nå småkakor och lite LCHF-vänliga grejer. Sen så blir det givetvis knäck också, men det får vänta eftersom att jag ÄLSKAR knäck och det är som bekant mycket lättare att inte äta saker om de inte finns i närheten.

MVC

Besöket hos BM gick i det stora hela mycket bra. Bra blodsocker, fina hjärtljud, lite äggvita i urinen, bra blodtryck, men sen visade vågen vad jag redan hade förstått och mått dåligt över.
Jag har gått upp 5 kg och det är inte så konstigt med tanke på allt skräp jag har ätit. Och 5 kg tycker jag är alldeles för mycket då jag förmodar att det enbart beror på okynnesätning.
Jag pratade med henne om att äta strikt LCHF p.g.a. mitt sockersug, vilket hon inte tyckte så mycket om egentligen. Hon sa att hon inte får rekomendera det eftersom att hon vill ha ryggen fri och att hon aldrig tagit del av några studier på det, men att det är upp till mig om jag vill äta så. Och det är det ju. Hennes ord är ingen lag, det är ju bara rekomentationer som hon måste ge och som är baserade på andra människors maktpositioner och ekonomiska intressen. Och de ger jag som bekant inte speciellt mycket för.

And I say to myself, what a wonderful world

Dagen började med sovmorgon till halv åtta. Nu blir det frukost och sen dagislämning innan jag ska till MVC. Efter det ska jag bara till Komvux och skriva ett prov och sen gör vi helg. Helgledighet är någonting relativt nytt i min värld och jag tycker fortfarande att det är höjden av ljuvlighet! 

I helgen tänkte jag försöka mig på att få fönstrena putsade och börja baka inför nästa helg då vi ska adventsmysa hemma hos oss. Tips på LCHF-vänligt fika och godis mottages tacksam.

Planering är a och o

Idag har jag beställt ett nytt körkort så att jag har rätt efternamn på det. Däremot så tog jag samma bild som jag hade på det förra körkortet, trots att jag ser ut som en fet hamster på det. Det tog jag då jag var höggravid med Ruben och det ser verkligen ut som att jag har hamstrat på mig 15 äpplen och lite nötter.

I vilket fall som helst så är jag betydligt fulare nu. Det känns tråkigt - speciellt med tanke på att det är en underdrift. Jag är pluffsig och ful och håret ser ut som jävla skit. Därför planerar jag att tappa bort mitt körkort och beställa ett nytt då jag blir smal igen.

Utbildning

Sitter och tittar på utbildningar och är nästan överpeppad på att börja att plugga på riktigt!
Eftersom att nybebisen är beräknad i slutet av mars så känns det lite tight att börja plugga i september då jag planerar att helamma och dessutom så känns det inte ultimat då min hjärna går i ide då den inte får sova, vilket våra bebisar har varit väldigt duktiga på att se till att vi inte får. Ruben sover fortfarande inte hela nätter, men jag är optimistisk på att det vänder snart!

Hur som helst så känns så himla bra att det äntligen ska bli av, att jag har en plan, att det är på gång.

Som outbildad är det svårt att få bra jobb och med det menar jag inte att man måste bli chef eller göra karriär, men det är viktigt att ha en vardag som känns stimulerande och som man mår bra av. Huruvida det sen är att arbeta med strängfysik, jobba inom vården eller flippa burgare på MAX måste var och en känna efter.

Jag hoppas även att mina barn ska utbilda sig och därför känns det viktigt att vara en bra förebild för dem. Det är viktigt med självutveckling och det är någonting som de, liksom jag själv, förtjänar.

Köttbullar

Vi äter i princip aldrig köttbullar av den enkla anledningen att det är så fruktansvärt tråkigt att rulla dem. Idag blev det på 600 gram köttfärs och jag höll på att dö av leda efter några stycken. Det är rätt konstigt det där - chokladbollar har jag ingenting emot att rulla så huruvida det ligger i själva rullandet lämnar jag oskrivet.

Ikväll tänkte jag lägga mig tididgt och läsa tills ögonen står i kors. Sen barnen kom har jag läst pinsamt lite och det är ju tråkigt eftersom att läsning tillhör ett av mina största intressen.

20+4

Idag är jag i vecka 20+4, vilket innebär att jag har mer än halva graviditeten bakom mig (räknar dessutom med att föda innan BF). Mazel tov för det! Däremot så känns det lite konstigt att det har gått så pass kort tid med tanke på att det känns som att jag har varit gravid i 100 år. Ska inte graviditeterna gå fortare för varje unge? Graviditeten med Milo gick fort, men då jobbade jag ungefär 60 h/vecka också. Graviditeten med Ruben innebar sjukskrivning från v. 20 typ och den var segare än sirap.

På fredag ska jag till MVC igen. Vet faktistk inte om det är ett vanligt besök eller en extrakontroll, men det lär ju visa sig.

Har börjat bli väldigt trött igen så det ska bli spännande att se hur HB-värdet ligger. Med Ruben åt jag aldrig något järntillskott då det aldrig behövdes och med Milo åt jag max två Niferex i veckan så egentligen så har jag svårt att tro att det skulle beror på det.

Jag är konstant hungrig och sugen!

Det har barkat, mina damer och herrar. Jag går omkring och är hungrig och sugen precis hela tiden. Och tro inte att det kommer smygande utan det kommer som en jävla smäll i nyllet. SLAP!
Även om jag vet att det var precis likadant under mitten av graviditeterna med Milo och Ruben också så är det störigt. Jag ger oftast med mig eftersom att jag är sämst på att vara hungrig, trots att jag vet att jag inte behöver det för energins skull.

Igår tog jag och Milo en spontantripp till IKEA då jag "behövde" en grej. Det är förövrigt dumt att man behöver köra 17 mil (enkel väg) för att man kommer på att man behöver något.

Anyways, innan vi åkte så åt vi scones som Danne hade bakat, då vi kommit dit så fikade jag en superäcklig jordgubbscheesecake, väl hemma igen bjöd Dannes pappa på MAX där jag åt ett orginalmål utan bröd, på kvällen dukade vi upp med digestive, smör, ost och mandarinmarmelad som vi köpte då vi var i Italien. Mazel-jävla-tov för det!

Mitt sug började efter att jag envisades med att baka pepparkakscupcakes i förra veckan. Note to self blir då alltså att jag aldrig någonsin ska baka någonting igen.

En snabbis

Har gjort två cheesecakes till ikväll (jag blev dessertansvarig). En med digestivebotten som ska garnerad med hjortronsås (mazel tov för de gånger man finner bortglömda hjortron i frysen!) och en med pepparkaksbotten som ska garneras med ganatäpplekärnor.

Nu, medan Ruben sover middag och Milo vilar framför en film, ska jag passa på att på att få undan lite tvätt. Danne är ute och gräver bort en gräsplätt brevid bron som vi ska ersätta med grus.

À tout à l'heure!

Så skönt med helg!

Idag blir det att göra svampsoppa till middag och imorgon ska vi till Klubbfors för att bli bjudna på köttsoppa och hämta hem ännu mera kött. Daniels fina morfar har köpt oss en halv älgkalv. Det ska bli intressant att se om vi får plats med det och om vi kommer att hinna äta upp det. Eller det är jag i och för sig rätt övertygad om att vi kommer, viltkött håller sig ju länge och med dubbla fryspåsar så slipper man riskera att det frysskadas.

Det känns välbehövligt med några dagars ledighet för barnen - de är helt slut. Speciellt Milo som några kvällar i rad nu knappt har orkat med sig själv och än mindre någon annan. Allting har blivit fel.

Själv är jag också rätt trött och jag har haft väldigt svårt att stiga upp den senaste veckan. Skulle vilja ha en helg då man bara fick ligga och slötitta på TV och pilla navelludd. Måste försöka ordna barnvakt någon helg efter jul, men innan bebisen i magen gör entré. Kanske rent av borde lyxa till det och ta in på hotell?

Livet som viktigpetter

Många stör sig ju på s.k. besserwissers och viktigpettrar och visst är det jobbigt om människor som vet mest och bäst om allting alltjämt, men samtidigt så...ja, alltså, jag tycker ju att det är en bra sak. Också. Inte att man inte lyssnar på andra eller kör över dem för att de tror/vet någonting annat, men för att jag tycker att det är viktigt och utvecklande att vara så pass påläst om saker att man vet vart man står. Och att det är viktigt att lita på sin kunskap.

Och om jag är övertygad om att någonting är bra, dåligt, farligt eller vad det nu än må vara så vill jag ju givetvis dela med mig av det.

Däremot så är det givetvis viktigt att kunna ta ett steg tillbaka och erkänna att man har fel. vilket jag var sämst på då jag var yngre. Jag tyckte att det var jätteviktigt att ha rätt så istället för att erkänna mina misstag så drog jag in diskussionerna på hela andra spår och fick dem att handla om någonting som faktiskt gjorde att jag "vann". Mycket charmigt personlighetsdrag, eller hur? ;)

Ultraljud

Ultraljudet gick jättbra och beräknad förlossning flyttades från 5/4 till 31/3, vilket gör att jag idag är i v 19+3. Barnmorskan kallade bäbisen för "han" hela tiden så antingen så är det en pojke i magen eller så var barnmorskan inte så pass bildad att hon vet att en människa är en "hon". Vi bad henne aldrig kolla kön eftersom...ja, vi inte ville, men Danne tror att det är en flicka medan jag själv är helt övertygad om att det är en pojke.

Pepparkakscupcakes med lingonfrosting

 Malla är en cupcakehatare och bloggade tråkigheter om detta fantastiska bakverk igår och det provocerade mig lite! ;) Det kändes som att någon talade illa om mina barn. Med ilskan som jag har gått och burit på sedan gårdagen valde jag att göra någonting konstruktivt istället för att inta fosterställning i duschen och resultatet blev följande; pepparkakscupcakes med lingonfrosting (frostingen freesstylade jag ihop med smör, florsocker, philadelphiaost och lingonsylt).

En av de absolut godaste sakerna jag någonsin har bakat eller smakat! Och då får ni ha i åtanke att jag både har bakat och smakat sjukt goda saker.

Det fina fatet har jag fått ärva av min mormor och är en av många delar tillhörande en helt fantastisk mockaservis i blått, rött och grönt som hon och morfar fick då de gifte sig 1949. Den enda anledingen till att jag vet det var just det året som de gifte sig är att det står ingraverat i hennes vigselring som jag också har fått ärva och som nu agerar min vigselring.
Min mormor dog då jag var 6 år och min morfar då jag var 8 år så det är väldigt roligt att ha någonting som representerar dem i vårat hem.

Ni får ursäkta bildkvalitén, jag har fotat med iPhonen.

God morgon

Igår började jag att exprimentera lite inför första advent som vi traditionsenligt firar hemma hos oss tillsammans med ett urplock från Dannes släkt.
Jag gjorde LCHF-tryffel med  pepparkakssmak och LCHF-tryffel med apelsinsmak, men har inte hunnit smaka av det färdiga resultatet än. Tänkte göra det i eftermiddag tillsammans med en kopp kaffe så jag återkommer med ett betyg och eventuellt ett recept.

Angående slisk så har vi en råtta i frysen. Jag har läst om folk (folk som i kockar och andra "matmänniskor") som har kakdeg i frysen så att de alltid kan bjuda på nybakade kakor. Smart, tänkte jag. Gott, tänkte någon annan då kakdegen är halverad sedan i söndags.

I morgon är det förövrigt dags för rutin-UL:et och i vanlig ordning inför ett UL så är jag så nervös att jag vill kräkas! Idag är jag i v 18+4, men det känns som att jag har varit gravid i evigheter! Antar att det har att göra med att jag går på kontroller så pass ofta.

Korvstroganoff

Vi åt aldrig korvstroganoff hemma då jag var liten och minnena från de stackars korvarna som simmade i en oidentifierbar sörja från skolan minns jag med fasa. Jag minns även att slutade äta det någon gång på lågstadiet av den enkla anledningen att jag tyckte att det såg skitäckligt ut.

Idag har jag däremot slagit på stort och gjort just korvstroganoff, men det är svårt att tillaga något som man inte vet hur det ska smaka. Jag stekte lök och falukorv och tillsatte sedan grädde, tomatpuré, salt och vitpeppar. Than what? Det känns ju onekligen som att det fattas någonting.

Min första tanke var att jag borde ha använt mig att någon kryddig korv istället. Och att jag borde ha tillsatt champinjoner, syltlök, bacon och paprika. Men då blir det ju inte korvstroganoff - då blir det ju korvgryta.

Halv åtta hos mig

Long time, no see.

Har inte så mycket på hjärtat utan vill bara uppmana er att se på Halv åtta hos mig som sänder från Luleå i kväll. Medverkar gör ingen mindre än finaste Sandra (lägst bak till vänster) och det ska bli så roligt att se henne!

Älgkött

Har just packeterat älgkött och varje gång jag gör det så får jag lite avsmak för det, trots att färskt kött egentligen inte luktar illa. Det luktar bara kött, men ändå. Det blir för mycket på en och samma gång liksom.

Hur som helst så borde vi ha vårat på det torra köttmässigt fram till nästa höst bortsett från att jag hade tänkt tigga till mig lite stekar från min ena lillebror då vi inte har speciellt många och stekar går det mycket av hemma hos oss.

Jag ska även koka buljong (att frysa in) av benbitarna vi fick, men det får vänta tills imorgon för nu är jag alldeles för trött. Dessutom så har vi ingen selleri hemma och buljong utan selleri är inte buljong värt namnet.

Low carb-brödet är så sjutk gott!

Low carb-brödet var helt vansinnigt gott! Jag åt det med philadelphiaost och rökt lax och det var lite segare i konsistensen än "vanligt" rostbröd, vilket jag tycker är ett plus.

Igår åt vi stekt fläsk från Klubbforsgrisarna och det var verkligen helt vansinnigt gott det också. Det smakade mycket mer än köpesfläsk, men antar att det kan ha att göra med att det inte innehåller massa tillsatt vatten och skit.

Idag ska jag eventuellt ta mig en tripp till Byggmax för att köpa kantsten så att vi äntligen kan göra klart våran garageinfart. Tidigare hade vi källargarage med en jättefarlig lutning från vägen (bilar och traktorer har inte tagit sig upp därifrån då det varit som värst)  så vi har låtit gjuta igen dörren och fyllt upp hålet. Det har varit en kostsam och tidskrävande historia och jag är så less på det att jag bara vill gråta när jag tänker på det, men nu är det bara kantsten och avslutningsvis grus som saknas. Som jag ska dansa the victory-dance när eländet är över!