Välkommen till vår gata i stan. Man kan jämnföra livet här med livet som en fisk. Vi bor som packade sillar (nog för att vi bor på 108+108 m2, men husen står tätt) och vi är som guldfiskar i akvarium där folk (läs: grannarna) glor in genom våra fönster stup i kvarten. Guld för att vi är så rika. (Det där med att människor på vår arbetsplats kallar lönen för "bidraget" har jag valt att ignorera.)
Jag tror bestämt att vi måste sluta att städa så att vi får hit lite silverfiskar också!

Bortsett från att Milo har börjat säga att han har ont i magen och att alla webbtidningar varnar om Galna kräksjukan så är all good...

Kusinerna Melvin och Moa är här idag och leker. Det är lätt att ha fyra barn! Melvin och Milo trängs i en fåtölj och kikar på film (det får man göra då det är så kallt att man måste hålla sig inne!), Ruben leker med Nilza (deras hund) och Moa sover middag ute i vagnen.

Daniel är, som kanske bekant för många av er, från Hemmingsmark och som alla andra som kommer därifrån så anser han det vara paradiset på jorden. Han vill ingenting hellre än att flytta dit. Det vill däremot inte jag. Och Melvin gav mig idag ett nytt argument till varför vi inte ska göra det: "Ja, men om vi bor där och ni bor där så är det ju två Mariospel så nära varandra och det är ju onödigt." Word!

Däremot vill jag hemskt gärna flytta härifrån. Jag vill bo på landet där jag kan ha höns och få vara ifred mellan varven!

Igår träffade jag min nykläckta brorsdotter för första gången (då fyra dagar gammal) och hon var så bedårande! Som en karamell! Hon vägde två kilo mer än vad Ruben vägde då han föddes, men hon var ändå den minsta bäbisen jag har sett i hela mitt liv! Så fin, så fin och min livmoder gjorde frivolter hela dagen och kvällen! (Och nej, några fler barn är det inte på G. Än.)

Just nu har jag fått en fixide en stuga i Västerbottens inland. Och jag som är en kustmänniska ända ut i fingerspetsarna! Hur botar man det tro?

Milo lämnade sina nappar till Tomten på julafton och har sedan dess inte frågat efter dom en enda gång. Han säger bara att Tomten tog hem dom. Kan det verkligen gå så smärtfritt? Visserligen har han aldrig haft napp annars än då han har sovit, men ändå...Jag förväntade mig hans överdramatiska krokodiltårar och ett brustet mammahjärta, men icket.

I år ska julen firas hemma hos oss och jag har fixat och donat med mat i dagarna tre. Det känns viktigt med ett vällagat julbord som gör gott för både kropp och själ. Jag är väldigt anti hel- och halvfabrikat och tycker att det är vansinne att trycka i sig och sina barn sånt skräp, men samtidigt är det lätt att säga för den som är hemma hela dagarna och har en sambo som kommer hem halv fem varje eftermiddag.

Till pojkarna har vi köpt varsitt litet paket och imorgon ska Milo lämna sina nappar till jultomten. Vi har pratat om det mycket så att han har fått möjlighet att förbereda sig. Jag hoppas att det kommer att gå bra och att han faktiskt är redo för det.

Har läst en massa bloggar där dom undertecknade bojkottar julen eftersom att man inte ska överkonsumera och stödja materialismen, men oh mon Dieu vilka hycklare dom är varenda en! Det är ju bara löjligt att i ena stunden trycka ner på andra när dom shoppar både kläder till sig själv, barnkläder, inredningsprylar, dyr och miljödum mat och what not i nästa. Om man sedan gör det till jul eller någon annan gång gör ju ingen skillnad. Det är smart att kasta sten i glashus. Eller hur var det nu egentligen?

Den senaste veckan har det hänt mycket för den yngasta herren i Eliassonklanen. Det började med att han fick sin första tand, sen var han på träningsläger hos Lisbeth där han lärde sig att sitta ordentligt utan stöd (äntligen), igår hittade jag hans andra tand, han har lärt sig att "köra" Bobby Car och idag har han börjat gå med stöd.

Det var lite som att någon drog i hans snöre, satte en krona i honom...You know the drill. Snart kanske han kan bädda sin egen säng också?

Inatt blev jag faster till en liten tösabit!

Just nu känns det som att jag aldrig kommer att bli av med min förkylning. Varje gång jag skottar eller gör någonting annat som är ansträngande så hostar jag lungorna ur mig och sover med dunsockar (a.k.a. smurfskor), fleecebyxor och fleecejacka (huvan på) samtidigt som jag försöker att krypa under skinnet på Danne.
Det bästa vore förmodligen att inte anstränga mig, men det är jag uppenbarligen inte så duktig på.

Någonting annat som jag inte är så duktig på är att stå i kö. Igår då jag var på Coop så gick kön långsamt, långsamt. Farbrorn framför mig skulle i lugn och ro lägga tillbaka växeln i sin plånbok, trots att kassören hade hunnit blippa in alla min grejer och det var min tur att betala. Sen får man ju inte glömma att stå kvar för att småprata lite också. Vid såna tillfällen börjar det klia i kroppen på mig och jag vill bara gå därifrån. Och det gör jag ibland också, men igår behövde jag handla lite grejer inför jul och att gå dit idag eller imorgon känns inte aktuellt då det kommer att vara ännu mer folk och då blir jag folkskygg.

Oh my, I gave birth to the egg man! Milo vill inte äta någonting annat än äggröra just nu. Och det är väl visserligen inte hela världen då ägg både är en av dom godaste och nyttigaste råvarorna som finns, men...ja, jag vet inte, det känns väl inte direkt som att lite variation hade skadat.

Idag måste jag antingen ut och hugga eller köpa en julgran. Samtidigt som det kändes väldigt konstigt att köpa en julgran förra året så känns det i ärlighetens namn lite för jobbigt att packa sin förkylda kropp till Trundön för att hugga en. Okej, jag får väl erkänna att jag sågar ner dom, jag skulle nog aldrig kunna träffa på samma ställe två gånger med en yxa.

Milo har förövrigt fått sin första "syssla". Då han har ätit så ska han ställa in sin tallrik i diskmaskinen och än så länge gör han det mer än gärna då han älskar att hjälpa till. Tror det är rätt typiskt för hans ålder och även om jag förväntar mig ett bakslag inom sinom tid så hoppas jag att det håller i sig ;)

Idag då vi var påväg hem från Dannes morbror i Klubbfors så var vi så sjuuukt nära att krocka med en älgko! Den slickade i princip sidorutan på bilen och jag kan fortfarande inte släppa det. Obehagligt! Jag tycker definitivt att älgar, oavsett kön, ska hålla sig i skogen och lämna vägarna ifred. Visserligen ligger vägen i allra högsta grad i skogen, men en väg är en väg är en väg...Dumma djur som bara skenar ut mot bilar sådär!

Det var ju inte alls jätteskönt att få massage! Det gjorde ganska ont, men samtidigt kändes det att det gjorde nytta. Efter massagen badade vi jacuzzi en stund innan vi blev för hungriga och åkte till Valdino. Nu är jag så mätt att jag spricker!
Det har varit stora kontraster mot min vardag som just nu består av att lukta bäbiskräk och att äta ståendes vi köksön.

Dessutom gick det över förväntan på banken och i och med att förväntningarna var ganska höga så kan jag inte vara någonting annat än jättenöjd.

Snart ska vi trotsa vädret för att möta upp Danne då vi har ett möte med banken idag. Ska bara lägga om ett lån, no big deal egentligen, men jag är jättenervös. Avskyr att vara på banken, jag känner mig mindervärdig. Huslånet är det enda lån vi har, det är betydligt lägre än husvärdet också så vi har egentligen ingenting att "skämmas för". Nåja, det är väl som det ska kanske, antar att det inte ska kännas speciellt lattjo lajbans att låna pengar.

Något som däremot kommer att bli lattjo lajbans är att jag och Linnea ska på SPA med massage idag och sen gå ut och äta middag. Någon som är avundsjuk?

Jag har förresten glömt att berätta att Rubens första tand äntligen har kommit fram! Hoppas att hans mun slutar att agera vattenfall nu, i varje fall för ett tag. Det går minst fyra dregellappar/dag, varav alla är genomsura. Och hemma på vår gata i stan så tycker vi inte direkt om att tvätta.

Holy macaroni, vilket väder! Jag tycker att det är bra att det kommer snö, men det behöver ju inte driva så mycket. Man kan ju knappt vara ute! Dessutom tycker jag att det är dåligt av Piteå Kommun, som är placerat i Norrbotten (!!), att inte ha bättre resurser och större beredskap för att hålla undan snön från vägarna och parkeringarna.

Milos läkarbesök idag gick bra. Anledningen att vi gick dit var att han inte har mått så bra på morgnarna den senaste tiden. Det tydligaste har varit att hans händer har skakat massor då han har fört vällingflaskan mot munnen. I varje fall så konstaterade dom att hans kropp mest troligt bara inte hanterar lågt blodsocker speciellt bra. Läkaren föreslog att vi skulle ha exempelvis en kaka lättillgänglig på morgnarna, men det tyckte inte jag. Att lära mitt barn att äta skit det första han gör då han vaknar känns väl inte speciellt aktuellt. Däremot ska vi se till att han äter mat som håller en jämnare blodsockerkurva och hoppas att det hjälper. Om inte så får man ta det vidare därifrån.

Såhär i efterhand så förstår jag ju att det kan ha bidragit till att han har ätit på nätterna tills han var så pass gammal - han behövde det helt enkelt!

Vad tycker ni förresten om det rättstavningssystemet föreslog att jag skulle skriva istället för Norrbotten?

Jag har varit isolerad hemma i dagarna tre. Jag har inte ens gått ut för att hämta posten, men idag då jag har mucho importante saker på agendan så snöar det så hemskt att jag befarar att någon kommer att få komma och dra upp mig, pojkarna och bilen ur något dike. Å ena sidan slipper jag uppleva vansinneskylan som har varit och det kanske väger upp? Å andra sidan så kan man gå utan mössa då det är minus 20000 grader, men det kan man inte gärna göra då det nästan är snöstorm. I all fall inte om man har mina öroninflammationsöron.

Först ska jag göra något som man skulle kunna säga är det första steget för en relativt stor förändring i mitt liv. Mer än så törs jag inte skriva. Sen ska vi lämna Ruben hos Lisbeth (styvfarmor) som är världens snällaste och ska barnvakta Ruben medan jag åker med Milo till läkaren för att ta lite prover på honom. Sen ska jag leverera en klänning till Malla och sen, när Danne har slutat jobba, borde jag antingen träna eller åtminstone ge mig ut på en promenad. Skulle gissa att det blir det sistnämnda då jag fortfarande har lite ont i halsen.

Jag mår betydligt bättre idag än de senaste dagarna. Danne fick stanna hemma från jobbet igår...eller ja, faktum är att han gick till jobbet och sen fick komma hem igen efter en och en halv timme. Missade någon att det var tjugotusen grader kallt igår? Kändes lite dumt, men samtidigt fick han "skylla sig själv" som inte väckte mig för att kolla läget innan han gick.
Sen efter att barnen somnat var han världens snällaste och trotsade kylan för att köpa en burk med Ben & Jerry's och säsong fem av Desperate Housewives. Det kan ju inte vara någonting annat än läkande för både kropp och själ! Hmm, att ligga still i en soffa och trycka i sig massa socker är väl i och för sig inte bra för kroppen, men för själen gjorde det underverk!

Igår började jag förövrigt att läsa Anne Franks dagbok igen.



Jag har nog inte läst den sen jag gick på högstadiet. Och det var ju ett tag sen. Jag är en sån som gärna läser om böcker och ser om filmer som jag tycker om.
Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda har jag exempelvis läst tre gånger på svenska, en gång på engelska och en gång på franska. Dessutom har jag sett filmen så många gånger att Danne, som varken talar eller förstår franska, snart kan dialogerna utantill. Det ni!

Det världen behöver är fler syskon. Själv har jag fyra bröder och två systrar + den här brodern i form av en hund. Söt va?

Jag har aldrig tyckt att Piteå har varit en bra stad. Rent generellt så tycker jag att det är en dålig mentalitet här och då syftar jag främst på att många är väldigt insnöade och att småsintheten är utöver allting jag någonsin har upplevt. Dålig luft är det dessutom också och jag tror inte att det beror på Kappa.

Helst skulle jag vilja flytta, men det krävs två för att dansa tango och Danne har inget som helst intresse att flytta någon annanstans än till Hemmingsmark. Och det är bland de sista ställena jag skulle vilja bo på. Helst skulle jag flytta Trundön, men till Biarritz går också bra (Och ja, man kan bo där trots att det är vinter! Och för alla obildade människor så ligger det i Frankrike och är Europas bästa surfstad). Någon annan kuststad någonstans i världen skulle också gå bra. Jag behöver hav.

Kan någon fixa det till mig?
Tack på förhand i såna fall!

Kul snart på veckans ens; feber, huvudvärk, ont i öronen, snor i hjärnan och snor i sinne. Ska egentligen inte gnälla då jag väldigt sällan faktiskt är sjuk, men det känns så onödigt.
Ruben är också sjuk, men lika glad är han för det. Han är utan tvekan det gladaste barnet i mannaminne - glad och med massor av bus i blicken. Milo är visserligen också glad och busig, men han har alltid varit lite mer reserverad och svårcharmad.

Kolla, vad liten Ruben var när han föddes förresten!

Nu är han visserligen också liten, i alla fall om man ska tro BVC. Dom tycker att han är "för kort" och att man inte behöver "acceptera" det nu för tiden utan att om han inte "växer till sig" så kan han få tillväxthormoner om vi vill. Nej tack, men nej tack. Det roliga var att kort räknas man som, om man är kille/man, om man är under 175 cm. Förövrigt vore han inte "för kort" om han vore några centimeter längre, så någon pyssling är han inte. Bara inte tillräckligt normal.

Idag vankas det traditionelltsenligt första adventsfirande hemma hos oss. Dagen till ära har jag dessutom tagit på mig mitt finaste diadem och ett "riktigt" armband i silver (Jag använder vanligtvis bara fulsmycken från H&M) så nu är jag fit for fight.

Just nu räcker tiden inte till. Det känns som att alla dagar (och nätter för den delen) går ihop med varandra och att att göra-listan aldrig bli kortare. Det kanske är det som kallas livet? Jag tänker ofta att saker i stil med att jag ska lägga mig tidigt eller sätta mig ner och läsa/se någon film, men det går inte. Och så ska jag ju bara först. Jag tror jag går lite i min farmors fotspår som levde efter mottot "Vila får man göra i graven". Ska jag följa i hennes fotspår fullt ut så är det 69 år kvar.

Idag är det våran sol Rubens 8-månadersdag. Det har vi firat med att frysa kinderna av oss ute i snålblåsten, att dricka kissljummet kaffe och att betala räkningarna. Hurra! Hurra! Hurra!

Som jag längtar tills min lilla karamell får lite längre hår igen! Han är givetvis världens finaste i alla frisyrer, men han känns så stor sen vi klippte honom och jag är inte riktigt mogen för det än.

Och ja, han får dricka lättmjölk. Och mellanmjölk. Och tjockismjölk. Någonting han däremot inte får göra är att dricka ur paketet, men det gjorde han i alla fall.

Letar efter nya tapeter till barnens lekrum och det känns väl i ärlighetens namn inte sådär jättespännande att lägga ner en smärre förmögenhet på det då man inte vet när de eller deras kompisar får för sig att måla på dem, riva ner dem eller what not. Jag har snöat in på den här fantastiska skönheten från Ferm Living. We like? För om we like så måste jag nog köpa den trots att det skulle innebär nudlar till middag resten av månaden.

Bilder stulna från Ferm Living.

Long time no see. Har ni saknat mig?

Jag har så svårt att ta mig tid att blogga. Det beror inte nödvändigtvis på att jag lever ett väldigt upptaget liv, utan just nu beror det på Desperate Housewives. Jag och Danne ser sällan på TV, men vi hardcorenöter serier med jämna mellanrum. Jag älskar Marcia Cross som Bree Van De Camp! Hon är så elegant och bisarr.

Nu är renoveringen av huset i full gång igen förresten. Alla sjuhundra lager tapet är rivna från matsalen och förhoppningsvis kommer Danne och svärfar att sätta upp det nya innertaket i helgen. Därefter väntar tapetsering och golvläggning. Det känns så skönt att förhoppningsvis bli klara här uppe inom en inte allt för avlägsen framtid. Renoveringskaos är tråkigt och dessutom är det där som en ständig påminnelse om hur ytlig man faktiskt är och hur lite ansvar man tar för resten av världen och ens medmänniskor.

Över till något roligare och mer lättsamt - min intelligenta son Ruben. Rätt charmig, eller hur?

Har letat efter en billig åkpåse till enkelvagnen och hittade en på Barnens Hus för 295:-. Tyvärr fanns de bara i svart, men å andra sidan så betalar jag inte flera hundra extra för att få en i färg. Hoppas den är bra.

Jag passade även på att köpa modellera till Milo och det var verkligen en underlig konsistens på den. Den kändes som gummi ungefär och smulade väldigt mycket. Dessutom var den väldigt svår att knåda. Nåväl, Milo är glad och har roligt med den och det är ju huvudsaken. Och så luktar den gudomligt gott också!

Efter att ha ätit som en sparvunge i princip hela sommaren är Milo back on track igen och vill ha mat hela tiden. Ingen är gladare än jag! Just nu äter han till exempel buljongsoppa med rotfrukter, bönor och risoni och slukar det som att han inte sett mat på en vecka. Älskade unge!

Jag är medveten om att han förmodligen får i sig det han behöver ändå, men en matmamma är en matmamma är en matmamma...

Förutom vitkål i buljongsoppa älskar jag skräpkultur. Jag älskar dokumentärer om suspekta sjukdomar, jag älskar tv-serier om rika tonåringar och jag älskar graffiti som konstform. Dessutom är jag såld på skäggiga damer.

Två av mina favoritkonstnärer är Frida Kahlo och Toulouse Lautrec. Två av mina favoritfilmer är Big Fish och Moulin Rouge. Fransk kommersiell film är bland det bästa jag vet och jag föredrar att säga Le fabuleux destin d'Amélie Poulain framför Amelie från Montmartre. Lite ogivande halvpretentiöst, bara för att liksom.

Jag är samhällsintresserad och tycker om att placera människor i olika fack för att veta vart jag har dem. Speciellt människor som tycker att "de inte passar in i något fack". I min värld har de ett alldeles eget fack och där passar de alldeles utmärkt.

Jag har varit en sucker för sneakers och en gång i tiden även hängiven samlare, men det känns ganska överspelat. Mest för att det känns så lättöverkomligt och för att jag inte fixar den rådande hypen. Löjligt som tusan, jag vet.

Jag snöar lätt in på saker och får jag för mig något krävs det mycket för att jag ska släppa det. Just nu är jag helt besatt av tankar på att åka till Mexico, att virka ett lapptäcke och att gå ner i vikt. Dock inte nödvändigtvis i den ordningen.

Vilka är ni?

Jag ♥ vitkål! Speciellt i buljongsoppor.

Suck och pust och stön så less jag blir på människor som tycker att jag ska "vara glad som har jobb". Jag har skaffat mitt jobb alldeles själv och även om det givetvis inte gäller för alla så skulle betydligt fler ha jobb bara de ansträngde sig lite. Så det så.

Milo älskar då vi läser om UppfinnarJohanna. Den handlar om UppfinnarJohanna som ska bli världens bästa uppfinnare och testar sin senaste uppfinning på surgubben Surolle. Dessutom heter hennes småbröder Sten och Stanley, bara en sån grej liksom.

Boken är i varje fall skriven av Ann-Christine Magnusson (OLIKA förlag), den har en jättebra genusvinkel och jag tycker att alla borde läsa den för sina småbarn. Om man nu har småbarn som vill bli lästa för vill säga.

Bilden är stulen från jagvetintevart, hoppas att jag inte blir stämd.

Är som vet vart man får tag i ett matbord som antingen är runt eller kvadratiskt och rymmer minst 8 personer?

Jag älskar att läsa bloggar där människor som verkar ha en hjärnkapacitet på minus sju har tänkt till. Ofta handlar det om självklara saker som till exempel att alla människor är lika mycket värda och lika ofta är det skrivet med en kvasifilosofisk pinsamt uppenbar underton. Roligast att läsa är det om människan som skrivit det inte gjort det speciellt bra.

Dessutom så älskar jag då människor kastar samhällskritik till höger och vänster och det är så uppenbart att orden de skriver är någon annans med en twist av sin egen bortkommenhet.

Vidare älskar jag bloggar om hur otroligt jobbigt allting med föräldraskap är. Med det menar jag inte att det inte är tungt mellan varven, livet med barn kan (liksom livet utan barn) vara en bitch, men jag tror inte att det är möjligt att allting alltjämt går emot en. Kanske dags att fundera över huruvida problemet egentligen ligger hos en själv och göra någonting åt det istället för att spy galla över ens egna barn i offentliga rum?