Lägesuppdatering

Julen är över och det är skönt tycker jag. Jag tycker om advent och tiden innan jul, men själva julafton och dagarna efter hade jag gärna sluppit. Det innebär bara en massa jävla stress och ångest över påtvingat sällskap och som gör att man måste bevittna en överkonsumtion som eskalerar från år till år.
Jag tycker inte att det är fel att köpa julklappar eller njuta av god mat, men då det lånas pengar för att kunna betala för skiten så står någonting väldigt fel till.
Dessutom så avskyr jag det beteende som innebär köpande för köpandets skull och då man tror att man kan vinna barns kärlek genom många och dyra presenter. Är det det enda man har att komma med så tycker jag att det är bättre att hålla sig undan.

I fortsättningen så kommer vi att fira jul hemma hos oss och folk är hjärtligt välkomna så länge de respekterar att det ska vara lugnt och prestigelöst. På alla plan.

Danne är ledig och det är skönt att ha honom hemma, speciellt då jag pluggar nu under mellandagarna. Kommande vecka har jag däremot tagit ledigt eftersom att barnen annars måste gå på jourdagis och det kändes väldigt onödigt.

Idag har jag varit på MVC för en extrakontroll. Blodtrycket var lågt och fint och som vanligt så hade jag lite äggvita i urinen, men ingenting oroväckande. Min BM var snäll och frågade om jag ville lyssna på hjärtljuden bara för att det är mysigt och det ville jag såklart! :) Längtar massor till nästa UL som är den 10:e januari. Det är "bara" ett tillväxtultraljud, men en snabb titt på bebisen är bättre än ingen titt alls.

Imorgon ska Danne ta med barnen på Nimbys medan jag ska plocka bort det sista av julen och städa inför nyår. I den mån min foglossningskropp nu orkar vill säga. Det är verkligen inte extremt, men tillräckligt för att begränsa mig och det är störigt. Jag tycker synd om alla kvinnor som har "riktiga" besvär av det.
På nyår ska vi vara barnvakt till min lillebror Nalle (mammas Newfoundland) och så får vi besök av våra fina kompisar och deras dotter. Vi ska äta god mat, mysa med barnen och bli alldeles slemmiga av Nalles dräggel. Det är vad jag kallar en nyårsafton!

Nu ska jag krypa ner i soffan med min man och somna framför Desperate Housewives.

Mitt i veckan!

Idag fick Milo stanna hemma från dagis då han var alldeles blek och hängig. Jag hade däremot massor att plugga så Ruben fick gå dit i alla fall. Hann inte med riktigt allt jag hade tänkt, men en hel del fick jag ändå gjort så jag slipper sitta uppe allt för sent ikväll. Skönt!
Nu har de små grisarna jullov fram till den 9/1 och jag är så avundsjuk (inte att förväxla med missunsam!). Det har varit en stor omställning för dem att börja dagis och jag tror att det är välbehövligt med ett par veckors ledighet.

Ikväll ska handla så att jag kan koka en rödkåls- och fikonchutney inför jul. Dessutom hade jag tänkt fylla på kylen så att jag slipper handla överhuvudtaget innan julhelgen är slut. Överfyllda butiker är sjukt obehagligt så jag försöker undvika det bäst det går.

Inför jul ska jag även baka nougatkaka, göra cakepops, fixa löjromssill och eventuellt något mer beroende på om jag känner för det eller inte.

4:e advent

Idag har vi varit på kalas hos min yngsta brorsdotter och det bjöds på så mycket gott att jag nästan svimmar bara jag tänker på det. Gosch!
Eftersom att hon fyller ett år två dagar innan julafton slog vi ihop hennes julklapp och födelsedagspresent och köpte henne en Briospis. Det är någonting som våra ungar har lekt, och fortfarande leker, väldigt mycket med så jag hoppas att den kommer att den kommer väl till användning.

Nu ska ungarna snart i säng och sen ska jag försöka plugga lite. Danne har visst tagit ledigt torsdag-fredag, vilket jag helt har missat/glömt bort. Det innebär givetvis att barnen kommer att vara hemma och då blir det inte mycket gjort. Dessutom så kan det vara skönt att ha fredagen till att förbereda inför jul och med förbereda inför jul menar jag baka lite och mysa på.

Angående julgranar så vet jag inte hur vi, liksom många andra, ska göra i år. Vi brukar aldrig ta in den mer än några dagar innan jul, men då vi ändå ska vara borta så kanske vi skiter i det.
Ibland så tänker jag att det vore slappt med en plastgran och slippa fara ut och hugga en, men när jag tänker efter så är jag hellre utan eftersom att jag tycker att det är vansinnigt fult. Speciellt de färgade. Milo sa att han vill ha en vit julgran, men då talade jag om för honom att det är någonting han kan ha då han fyllt arton och flyttat ut härifrån - i det här huset har vi varken vita julgranar eller färgad/blinkande utomhusbelysning. Han nickade förstående. Han är så klok min son! ;)

Om jag inte är för trött så kanske jag utmanar min man i Alfapet innan vi lägger oss. Det är ju trots allt 4:e advent och då måste man dricka glögg och spela vinna i sällskapsspel.
Sällskapsspel är förövrigt någonting som jag har börjat uppskatta på senare år och då främst Alfapet och Trivial Pursuit-aktiga spel.
Att leka med vuxna är däremot bland det absolut värsta jag vet i livet. Jag kräks hellre i min egen mun, spottar ut det, gräddar det i ugnen och sväljer det igen.
Ibland är man "tvingad" att leka, exempelvis vid team building-grejer på jobb, och jag mår verkligen dåligt och känner mig förnedrad då jag har gjort det. Jag tycker bara att det känns tillgjort och otroligt fånigt.
Många tycker att det handlar om att bjuda på sig själv, men det håller jag inte med om. Exakt vad av mig själv bjuder jag på genom att leka Hela havet stormar?

Slutligen känner jag lite såhär: den dag jag måste leka med mina vänner för att kunna umgås så är det dags att lägga ner den vänskapen.

Då vet ni det också! ;)

Nu: kaffe och plugg.

v 25+0

Igår var jag på MVC för en rutinkontroll, vilket gick bra. SF-måttet låg på 24 cm, vilket var precis på mittkurvan. Urinprovet visade lite protein, vilket varenda urinprov som jag har lämnat sedan jag blev gravid med Milo har visat så det gör mig inte det minsta orolig. Blodtrycket låg lite högre än det brukar göra, men det är bara bra med tanke på att jag är lågtryckare och det är lite "jobbigt" eftersom att det gör att jag kan få svimmingskänslor om jag reser mig fort o.s.v.

Danne har tagit med barnen på kalas idag och jag försöker plugga bort lite så att jag kan ta det lugnt under mellandagarna. Imorgon ska vi fira min ena brorsdotter som fyller ett år på torsdag, men i övrigt blir det en lugn helg med hemmafix. Skönt!

Onsdag

Danne ska snart iväg för att äta julmiddag med sitt jobb. Respektive är också välkomna, men får själva betala. Det säger jag ingenting om, men 350 jäkla kronor exkl. dryck för julmat? Tack, men nej tack.
Istället slängde jag ihop en sallad med mozzarella och chili- och vitlöksmarinad scampi, vilket var väldigt gott.

Igår var vi på UL igen och eftersom att kärlen i moderkakan visade sig vara lite defekta (vilket innebär en ytterligare ökad risk för havandeskapsförgiftning) så ska vi tillbaka var fjärde vecka för att kolla tillväxten på bebisen. Nu är han/hon helt normalstorliten och läkaren uppskattade vikten till ungefär 600 gram.

Nu blir det en kopp kaffe så att jag orkar hålla mig vaken ikväll. Efter att ha varit sjuk söndag-måndag har jag lite plugg att ta igen och då känns det lika bra att göra det idag då Danne ändå kommer att vara borta.

Torsdag

De senaste nätterna har jag vaknat någon gång mellan två och halv fyra och inte kunnat somna om, vilket är väldigt ovanligt för att vara jag. Rent generellt så är jag väldigt duktig på att sova och kan i princip somna vars som helst, men det är inte någonting som har kommit gratis utan det har jag fått träna fram.
Tidigare kunde jag inte sova på dagtid (vilket kan vara praktisk med eventuellt nattsuddande barn) eller om jag visste att det fanns någonting hushållsarbetigt som behövde göras på kvällarna, men så är det inte längre och det är jag väldigt nöjd och stolt över.

Det är jätteskönt att allting inte behöver vara kliniskt alltjämt och det är jätteskönt att kunna njuta av nuet. Jag har inga problem med att spela Alfapet med min man trots vi egentligen borde fixa med tvätten. Att tvätten finns kvar nästa dag visste jag tidigare också, men den stora skillnaden är att jag nu känner att det inte gör mig någonting.

Det är jätteskönt att leva så och jag hoppas verkligen att jag kan applicera det på mina barn.

Nu ska jag iväg till skolan för att skriva ett prov. Sen blir det en snabbis till biblioteket för att hämta en reserverad bok inför kommande uppgift och därefter ska jag hämta hem griskultingarna.

Ikväll ska vi härmapa Elin och äta grekisk sallad till middag! Dumt nog, med tanke på att det är så gott, var det väldigt länge sen vi åt det.

FOREST candelabra från Indiska

Jag är på jakt efter den här kamraten nedan. Tydligen så ska den vara slutsåld i butik i hela landet, men om någon där ute (eller någon där ute som känner någon eller någon där ute som känner någon som känner någon annan) har en eller två till övers så skulle jag verkligen uppskatta om jag (och någon annan) fick köpa den/dem!

Utöver betalning så lovar så får man någonting riktigt fint och hittelön utlovas till den som kan deala en.

Long time, no see

Jag har varit upptagen med annat och med annat så syftar jag på att lyssna på våran galna kaffebryggare och slå sönder mina händer och knän. Jag har uppenbarligen stora problem med att hantera halka.
Jag har inte på något sätt dålig balans utan det har snarare att göra med att jag alltid går ganska fort och tydligen inte har speciellt många aktiva hjärnceller som påminner mig om vad is och ovanpåliggande pudersnö kan resultera i.

Annars så spenderar jag dagarna med att läsa språkhistoria, vilket är mucho roligt och ännu mer intressant. Det kanske vore ett alternativ för framtida studier? One never know.

Förövrigt så har jag börjat äta Levaxin mot min dåliga ämnesomsättning så nu förväntar jag mig stordåd i form av oändlig energi! Sen att själva inställningen av medicinen brukar vara ett smärre helvete väljer jag att bortse ifrån...

Kaffebryggaren gone mad

Lyssnar på kaffebryggaren som eventuellt måste bytas ut då den låter värrre än en skördetröska, men det kändes som en tråkig utgift såhär innan jul. Eller ja, det känns som en tråkig utgift överhuvudtaget. Helst av allt skulle jag vilja ha en espressomaskin (en riktig en, inte någon 2000-kronorshistoria), men en sådan kostnad kan jag inte riktigt rättfärdiga då det enbart är jag som skulle använda den.

Istället så skulle gärna ha en Moccamaster och det tror jag faktiskt att jag ska köpa nästa gång.

Uppdrag granskning

Under kvällens UD så grät jag som jag inte har gråtit på väldigt, väldigt länge. Jag kände igen mig så otroligt mycket och efter att ha läst chatten så verkar det vara så många som har fått ett liknanade bemötanden av förlossningen då det kommer till omfattande vaginala skador. Det tystas ner, det är ingenting de de vill låtsas om. Vad handlar det egentligen om? Prestige? Skam?

Nu tänker jag inte gå in på några detaljer, men läkaren som behandlade mig p.g.a. infektionen jag fick till följd av min skada och hur felaktigt den behandlades var inte nådig gällande förlossningsläkarens "arbete". Med all rätt också, för det blev verkligen inte många rätt där...

Idag är det nästan 3½ år sen Milo föddes och jag har fortfarande problem med smärtor och obehag bland en hel del annat.

Det värsta är att jag är så jävla feg. Jag är för feg för att kräva en ursäkt eftersom att jag har fått för mig att det är synonymt med att söka hjälp och söker jag hjälp så kommer någon jävel att gräva mig mellan benen och den tanken står jag inte ut med.

Sen så känns det inte som att någon skulle ta mig på allvar. Jag blev gravid ett år efter förlossningen och nu är jag gravid igen. Jag hör ju själv hur jävla motsägelsefullt det låter!

Hela det eländet som var, och till viss del fortfarande är, får mig att må fysiskt illa. Usch!

Tips!

Jag har inte tid att sitta här då jag ska baka pepparkakor med mina barn, men jag tänkte bara tipsa er om en dokumentär som Susanne tipsade mig om (Tack Susanne!).

Ikväll sänder Uppdrag granskning (20.00 på SVT1) om hur man kan undvika allvarliga förlossningsskador i underlivet. Ett tips till den som är intresserad av sånt.

Återkommer senare.

Jag vill ha en liten bebis!

Jag är livrädd för att bebisen i magen ska utvecklas till en enorm klump. Den får jättegärna bli ett sumo utanför magen, men innan den har kommit ut så vill jag att den ska vara nätt med litet hattmått och smala axlar.

Med tanke på Milos och Rubens storlek (2900-nånting respektive 2500-nånting gram) så jag vet att min oro är ganska obefogad, men jag kan inte hjälpa det.

Jag vet inte exakt vad det är jag är rädd för, men jag antar att jag har någon snedvriden bild över hur en liten bebis bara ploppar ut medan en stor håller på att fastna med axlarna och ha sig.

Någonstans så kanske det bottnar i min rädsla för att spricka igen.
Med Milo gick jag ju sönder väldigt mycket både invändigt och utvändigt och det tog i princip ett helt år innan jag blev av med komplikationerna från det. Jag antog hela tiden att det berodde på att det gick ganska fort (4 h), men vad vet jag?
Med Ruben sprack jag å andra sidan ingenting trots en snabbare förlossning som tog 1 h 40 minuter från igångsättning (hade dock inte värkar i början), men då hade ju hans bror redan banat väg 1 år och 8 månader tidigare.

Egentligen så är det ju helt meningslöst att ens fundera över det eftersom att bebisen kommer att ha den storlek den har, men ibland (och med ibland så menar jag ganska ofta) så gör jag det ändå!

Jag förstår inte...

...hur lata vissa tillåter sig själva att vara.

Ganska ofta då man ska parkera på Coops familjeparkering, som är till för barnfamiljer med barn från 0-4 år, så står det någon halvlönnig arbetarkarl där. Då kan jag inte låta bli att tänka att den jäveln gott kan promenera några extra meter för att lämna den parkeringsplatsen till dem som de är till för - alltså barnfamiljer med barn under 4 år.

Och när jag ändå håller på med att inte förstå saker så kan jag meddela att jag inte fattar varför de parkeringarna är till för familjer med en bebis. En 3-månaders i babyskydd lär ju knappast springa iväg och bli påkörd av en bil. Att det se är bekvämt att stå nära ingången, i synnerhet på vintern eller då det regnar, säger jag ingenting om. Det är det.

Och då jag ändå har kommit igång så fattar jag inte heller varför de andra matbutikerna inte tar efter Coop och skaffar likadana vagnar med baby- och syskonsits.
Om man är och handlar med två småttingar, vilket jag antar inte är allt för ovanligt, så är det ganska bra att ha själva vagnen fri och faktiskt rymma det man ska köpa.

Utöver det så förstår jag nog det mesta faktiskt ;)

Update: Okej, jag ger mig! Sofia påminde mig om att familjeparkeringens rutor är bredare och därför också gör det möjligt att ta up babyskyddet ur bilen, vilket kan vara svårt annars. Och det stämmer ju så därför välkomnar jag bebisar på familjeparkeringarna igen! ;)

Verbal efterblivenhet

Att läsa saker som är skrivna av människor som är totalt efterblivna då det kommer till att uttrycka sig är verkligen jobbigt och sjukt irriterande.

Jag vet att jag själv, liksom väldigt många andra, gör massvis av slarvfel  både gällande grammatik och meningsuppbyggnad och det tycker jag är förståeligt då man skriver i all hast (syftar främst på bloggen och Facebook), men någon måtta får det ju ändå vara.

Det absolut värsta tycker jag är då människor använder sig av typ en miljon jävla skiljetecken. Om någon skriver exempelvis "okej, då ses vi sen!!!!!" så uppfattar inte jag det som ett trevligt då ses vi sen utan snarare som ett då ses vi sen och jag är irriterad på dig, din jävel.

Skriver någon "Vilken tid kommer du???" så är tolkar jag inte det som Vilken tid kommer du? utan som När kommer du då? Skynda dig för fan!

Det är kul med verbal efterblivenhet och jag har inte alls några fördommar mot de som inte kan uttrycka sig....!!!!

Måndag

Gårdagen var jätte(advents)mysig och jag är fortfarande mätt. Bortsett från allt fika så åt vi bagels med olika creme fraiche-röror; en med varmrökt ren och pepparrot, en med varmrökt älg och västerbottenssost (rätt menlös i smaken, men den gick då åt!) och en med fetaost, massa vitlök, soltorkade tomater och överdrivet mycket rosmarin. Den sistnämnda äter vi förövrigt ofta som tillbehör till grillat.

Sen så kan jag lyckligt meddela att Ruben har sovit från 20-tiden igår till klockan sju imorse UTAN ATT VAKNA. Mazel tov! Jag hoppas att det håller i sig för det är ju så skönt att sova :)

Efterlängtade fredag!

Höll på att somna idag då jag satt vid datorn och skrev så jag gick och satte mig i soffan med en kopp kaffe för att vakna till liv. Det gjorde jag också, efter en timmes oplanerad sittsömn.
Först fick jag världens ångest över att ha sovit medan barnen var på dagis, men sen så tänkte jag att den ångesten var onödig. Vad jag gör på min lunch/mina raster är min ensak och om jag väljer att äta, sova, städa eller gå till gymmet är oväsentligt. Dessutom så tar jag nästan aldrig några pauser under dagarna eftersom att det brukar resultera i att jag kommer av mig och då är det bättre att vara effektiv under de timmarna barnen är borta.

Nu ska jag slutföra en uppsats som måste skickas in idag och sen ska jag iväg till Coop för att storhandla inför helgen. Under löningshelger, med undantag för kvällarna just innan stängning, håller jag mig gärna ifrån affärerna.

På söndag ska vi ha adventsmys och då ska vi bjuda på bagels med tillbehör och typiska julgrejer som glögg, julmust, lussekatter, pepparkakor, rocky road, knäck, mandariner och tryffel. Tror även att jag ska slänga ihop ett par pepparkakskladdkakor bara för att det är så lätt och gott.enkelt. Och begärligt.

Pepparkakskladdkaka

Det blev ingen sväng till Indiska idag, det blev fikafrämmande istället och det passade bra eftersom att jag hade bakat en pepparkakskladdkaka till min pepparkakskladdkaksälskande man.

Oftast så bakar jag franska chokladtårtor eftersom att det är tusen gånger godare, men nu hade vi ingen choklad hemma som jag ville offra till en tårta så det blev en kladdkaka av följande recept istället;

200 g smält smör (som fått svalna lite)
4 dl socker
2 dl kakao
en nypa salt
2½ dl vetemjöl
4 ägg
rätt mycket pepparkakskyddor (alltså kanel, ingefära, kardemumma och kryddnejlika)
en skvätt sirap

+ vispad grädde till servering

Blanda i socker, kakao, pepparkakskryddor och salt i smöret, rör sedan i sirapen + ett ägg i taget och tillsätt vetemjölet. Grädda mitt i ugnen  i 175 grader till önskad konsistens.

Kakan är mastig och ganska seg (=bra), vilket jag antar har att göra med att den innehåller mycket socker. Och visst är den söt, men definitivt inte så söt som man förväntar sig av den mängden socker och det beror förmodligen på att den innehåller ganska mycket kakao också.
Jag har tidigare bakat samma kaka, men med andra smaksättningar som vanilj, chili, apelsin och havssalt (dock ej kombination med varandra) och tycker att det är det absolut bästa kladdkakereceptet jag har provat på.

Nu blir det till att somna i soffan framför Per Morberg (jag veeeeet!) som besöker Lappland för att tillaga några av mina absoluta favoriträtter.

Milogrisen sover och jag tar en pluggpaus

Milo har haft ett par jobbiga dagar och är alldeles matt så idag är han hemma med mig och pluggar. Ruben fick däremot gå på dagis eftersom att han är rätt tids- och energikrävande, vilket innebär att det är svårt omöjligt att få någonting gjort.

Angående mitt senaste MVC-besök så ringde barnmorskan i måndags och berättade att blodprovet hon tog då för hypotyreos (låg ämnesomsättning) inte alls såg bra ut och att jag ska tillbaka nästa fredag för att bekräfta med ett nytt blodprov och äntligen börja medicineras för det.

Då jag hade lagt på så blev jag så glad att jag började att gråta! Inte för att jag vill vara sjuk och äta medicin, utan för att jag låg just på gränsen då jag testade mig förra gången och då var det bara att leva med tröttheten, viktuppgången, muskelvärken och segheten.
Nu låg det däremot ganska mycket för lågt, vilket jag har anat då jag har känt av ytterligare "försämringar" den senaste tiden.

Då Danne kommer hem ska jag försöka att ta mig iväg till Indiska en sväng (fick ett presentkort då jag fyllde år och shoppingfingrarna kliar). I övrigt så bjuder nog kvällen på ytterligare lite plugg och eventuellt lite bak inför advent.

Äntligen lite snö!

Imorgon fyller jag år och då önskar jag att jag får vakna och mötas av ett vackert vitt täcke och några minusgrader.

Mobilbloggning

Testar hur det fungerar och bjuder på tre bilder, föreställande karamellen Milo, från i våras.

Slapp dag

Det var länge sen jag var så ineffektiv som idag. Det enda jag har gjort sen jag steg upp är att koka sylt (vilket tog typ 20 min totalt + diskning) och baka bagels och gjort en lussekattsdeg som nu står på jäsning.

Imorgon hade jag tänkt mig iväg till kyrkmarkaden i Öjebyn en sväng och putsa fönstrena som man knappt ser ut genom längre. I varje fall de i köket och vardagsrummet, de i sovrummen får nog vara. Där är vi ju ändå bara då det är mörkt så det kan faktiskt kvitta.

Nästa helg är det som bekant 1:a advent och jag hoppas verkligen att det har hunnit frysa på och kommit lite snö tills dess. Adventsstakar och barmark rimmar katastrofalt dåligt tycker jag.

Baka liten kaka

Idag var det min dag att ha sovmorgon och självklart kom skitungarna in och väckte mig innan åtta. Jag kunde inte somna om, men jag låg och läste lite innan jag steg upp och det var skönt det också.

Nu ska jag koka sylt så att vi blir av med lite bär från frysen och sen så kan vi förhoppningsvis börja att baka inför advent. Vi kommer att baka bagels, lussekatter, nå småkakor och lite LCHF-vänliga grejer. Sen så blir det givetvis knäck också, men det får vänta eftersom att jag ÄLSKAR knäck och det är som bekant mycket lättare att inte äta saker om de inte finns i närheten.

MVC

Besöket hos BM gick i det stora hela mycket bra. Bra blodsocker, fina hjärtljud, lite äggvita i urinen, bra blodtryck, men sen visade vågen vad jag redan hade förstått och mått dåligt över.
Jag har gått upp 5 kg och det är inte så konstigt med tanke på allt skräp jag har ätit. Och 5 kg tycker jag är alldeles för mycket då jag förmodar att det enbart beror på okynnesätning.
Jag pratade med henne om att äta strikt LCHF p.g.a. mitt sockersug, vilket hon inte tyckte så mycket om egentligen. Hon sa att hon inte får rekomendera det eftersom att hon vill ha ryggen fri och att hon aldrig tagit del av några studier på det, men att det är upp till mig om jag vill äta så. Och det är det ju. Hennes ord är ingen lag, det är ju bara rekomentationer som hon måste ge och som är baserade på andra människors maktpositioner och ekonomiska intressen. Och de ger jag som bekant inte speciellt mycket för.

And I say to myself, what a wonderful world

Dagen började med sovmorgon till halv åtta. Nu blir det frukost och sen dagislämning innan jag ska till MVC. Efter det ska jag bara till Komvux och skriva ett prov och sen gör vi helg. Helgledighet är någonting relativt nytt i min värld och jag tycker fortfarande att det är höjden av ljuvlighet! 

I helgen tänkte jag försöka mig på att få fönstrena putsade och börja baka inför nästa helg då vi ska adventsmysa hemma hos oss. Tips på LCHF-vänligt fika och godis mottages tacksam.

Planering är a och o

Idag har jag beställt ett nytt körkort så att jag har rätt efternamn på det. Däremot så tog jag samma bild som jag hade på det förra körkortet, trots att jag ser ut som en fet hamster på det. Det tog jag då jag var höggravid med Ruben och det ser verkligen ut som att jag har hamstrat på mig 15 äpplen och lite nötter.

I vilket fall som helst så är jag betydligt fulare nu. Det känns tråkigt - speciellt med tanke på att det är en underdrift. Jag är pluffsig och ful och håret ser ut som jävla skit. Därför planerar jag att tappa bort mitt körkort och beställa ett nytt då jag blir smal igen.

Utbildning

Sitter och tittar på utbildningar och är nästan överpeppad på att börja att plugga på riktigt!
Eftersom att nybebisen är beräknad i slutet av mars så känns det lite tight att börja plugga i september då jag planerar att helamma och dessutom så känns det inte ultimat då min hjärna går i ide då den inte får sova, vilket våra bebisar har varit väldigt duktiga på att se till att vi inte får. Ruben sover fortfarande inte hela nätter, men jag är optimistisk på att det vänder snart!

Hur som helst så känns så himla bra att det äntligen ska bli av, att jag har en plan, att det är på gång.

Som outbildad är det svårt att få bra jobb och med det menar jag inte att man måste bli chef eller göra karriär, men det är viktigt att ha en vardag som känns stimulerande och som man mår bra av. Huruvida det sen är att arbeta med strängfysik, jobba inom vården eller flippa burgare på MAX måste var och en känna efter.

Jag hoppas även att mina barn ska utbilda sig och därför känns det viktigt att vara en bra förebild för dem. Det är viktigt med självutveckling och det är någonting som de, liksom jag själv, förtjänar.

Köttbullar

Vi äter i princip aldrig köttbullar av den enkla anledningen att det är så fruktansvärt tråkigt att rulla dem. Idag blev det på 600 gram köttfärs och jag höll på att dö av leda efter några stycken. Det är rätt konstigt det där - chokladbollar har jag ingenting emot att rulla så huruvida det ligger i själva rullandet lämnar jag oskrivet.

Ikväll tänkte jag lägga mig tididgt och läsa tills ögonen står i kors. Sen barnen kom har jag läst pinsamt lite och det är ju tråkigt eftersom att läsning tillhör ett av mina största intressen.

20+4

Idag är jag i vecka 20+4, vilket innebär att jag har mer än halva graviditeten bakom mig (räknar dessutom med att föda innan BF). Mazel tov för det! Däremot så känns det lite konstigt att det har gått så pass kort tid med tanke på att det känns som att jag har varit gravid i 100 år. Ska inte graviditeterna gå fortare för varje unge? Graviditeten med Milo gick fort, men då jobbade jag ungefär 60 h/vecka också. Graviditeten med Ruben innebar sjukskrivning från v. 20 typ och den var segare än sirap.

På fredag ska jag till MVC igen. Vet faktistk inte om det är ett vanligt besök eller en extrakontroll, men det lär ju visa sig.

Har börjat bli väldigt trött igen så det ska bli spännande att se hur HB-värdet ligger. Med Ruben åt jag aldrig något järntillskott då det aldrig behövdes och med Milo åt jag max två Niferex i veckan så egentligen så har jag svårt att tro att det skulle beror på det.

Jag är konstant hungrig och sugen!

Det har barkat, mina damer och herrar. Jag går omkring och är hungrig och sugen precis hela tiden. Och tro inte att det kommer smygande utan det kommer som en jävla smäll i nyllet. SLAP!
Även om jag vet att det var precis likadant under mitten av graviditeterna med Milo och Ruben också så är det störigt. Jag ger oftast med mig eftersom att jag är sämst på att vara hungrig, trots att jag vet att jag inte behöver det för energins skull.

Igår tog jag och Milo en spontantripp till IKEA då jag "behövde" en grej. Det är förövrigt dumt att man behöver köra 17 mil (enkel väg) för att man kommer på att man behöver något.

Anyways, innan vi åkte så åt vi scones som Danne hade bakat, då vi kommit dit så fikade jag en superäcklig jordgubbscheesecake, väl hemma igen bjöd Dannes pappa på MAX där jag åt ett orginalmål utan bröd, på kvällen dukade vi upp med digestive, smör, ost och mandarinmarmelad som vi köpte då vi var i Italien. Mazel-jävla-tov för det!

Mitt sug började efter att jag envisades med att baka pepparkakscupcakes i förra veckan. Note to self blir då alltså att jag aldrig någonsin ska baka någonting igen.

En snabbis

Har gjort två cheesecakes till ikväll (jag blev dessertansvarig). En med digestivebotten som ska garnerad med hjortronsås (mazel tov för de gånger man finner bortglömda hjortron i frysen!) och en med pepparkaksbotten som ska garneras med ganatäpplekärnor.

Nu, medan Ruben sover middag och Milo vilar framför en film, ska jag passa på att på att få undan lite tvätt. Danne är ute och gräver bort en gräsplätt brevid bron som vi ska ersätta med grus.

À tout à l'heure!

Så skönt med helg!

Idag blir det att göra svampsoppa till middag och imorgon ska vi till Klubbfors för att bli bjudna på köttsoppa och hämta hem ännu mera kött. Daniels fina morfar har köpt oss en halv älgkalv. Det ska bli intressant att se om vi får plats med det och om vi kommer att hinna äta upp det. Eller det är jag i och för sig rätt övertygad om att vi kommer, viltkött håller sig ju länge och med dubbla fryspåsar så slipper man riskera att det frysskadas.

Det känns välbehövligt med några dagars ledighet för barnen - de är helt slut. Speciellt Milo som några kvällar i rad nu knappt har orkat med sig själv och än mindre någon annan. Allting har blivit fel.

Själv är jag också rätt trött och jag har haft väldigt svårt att stiga upp den senaste veckan. Skulle vilja ha en helg då man bara fick ligga och slötitta på TV och pilla navelludd. Måste försöka ordna barnvakt någon helg efter jul, men innan bebisen i magen gör entré. Kanske rent av borde lyxa till det och ta in på hotell?

Livet som viktigpetter

Många stör sig ju på s.k. besserwissers och viktigpettrar och visst är det jobbigt om människor som vet mest och bäst om allting alltjämt, men samtidigt så...ja, alltså, jag tycker ju att det är en bra sak. Också. Inte att man inte lyssnar på andra eller kör över dem för att de tror/vet någonting annat, men för att jag tycker att det är viktigt och utvecklande att vara så pass påläst om saker att man vet vart man står. Och att det är viktigt att lita på sin kunskap.

Och om jag är övertygad om att någonting är bra, dåligt, farligt eller vad det nu än må vara så vill jag ju givetvis dela med mig av det.

Däremot så är det givetvis viktigt att kunna ta ett steg tillbaka och erkänna att man har fel. vilket jag var sämst på då jag var yngre. Jag tyckte att det var jätteviktigt att ha rätt så istället för att erkänna mina misstag så drog jag in diskussionerna på hela andra spår och fick dem att handla om någonting som faktiskt gjorde att jag "vann". Mycket charmigt personlighetsdrag, eller hur? ;)

Ultraljud

Ultraljudet gick jättbra och beräknad förlossning flyttades från 5/4 till 31/3, vilket gör att jag idag är i v 19+3. Barnmorskan kallade bäbisen för "han" hela tiden så antingen så är det en pojke i magen eller så var barnmorskan inte så pass bildad att hon vet att en människa är en "hon". Vi bad henne aldrig kolla kön eftersom...ja, vi inte ville, men Danne tror att det är en flicka medan jag själv är helt övertygad om att det är en pojke.

Pepparkakscupcakes med lingonfrosting

 Malla är en cupcakehatare och bloggade tråkigheter om detta fantastiska bakverk igår och det provocerade mig lite! ;) Det kändes som att någon talade illa om mina barn. Med ilskan som jag har gått och burit på sedan gårdagen valde jag att göra någonting konstruktivt istället för att inta fosterställning i duschen och resultatet blev följande; pepparkakscupcakes med lingonfrosting (frostingen freesstylade jag ihop med smör, florsocker, philadelphiaost och lingonsylt).

En av de absolut godaste sakerna jag någonsin har bakat eller smakat! Och då får ni ha i åtanke att jag både har bakat och smakat sjukt goda saker.

Det fina fatet har jag fått ärva av min mormor och är en av många delar tillhörande en helt fantastisk mockaservis i blått, rött och grönt som hon och morfar fick då de gifte sig 1949. Den enda anledingen till att jag vet det var just det året som de gifte sig är att det står ingraverat i hennes vigselring som jag också har fått ärva och som nu agerar min vigselring.
Min mormor dog då jag var 6 år och min morfar då jag var 8 år så det är väldigt roligt att ha någonting som representerar dem i vårat hem.

Ni får ursäkta bildkvalitén, jag har fotat med iPhonen.

God morgon

Igår började jag att exprimentera lite inför första advent som vi traditionsenligt firar hemma hos oss tillsammans med ett urplock från Dannes släkt.
Jag gjorde LCHF-tryffel med  pepparkakssmak och LCHF-tryffel med apelsinsmak, men har inte hunnit smaka av det färdiga resultatet än. Tänkte göra det i eftermiddag tillsammans med en kopp kaffe så jag återkommer med ett betyg och eventuellt ett recept.

Angående slisk så har vi en råtta i frysen. Jag har läst om folk (folk som i kockar och andra "matmänniskor") som har kakdeg i frysen så att de alltid kan bjuda på nybakade kakor. Smart, tänkte jag. Gott, tänkte någon annan då kakdegen är halverad sedan i söndags.

I morgon är det förövrigt dags för rutin-UL:et och i vanlig ordning inför ett UL så är jag så nervös att jag vill kräkas! Idag är jag i v 18+4, men det känns som att jag har varit gravid i evigheter! Antar att det har att göra med att jag går på kontroller så pass ofta.

Korvstroganoff

Vi åt aldrig korvstroganoff hemma då jag var liten och minnena från de stackars korvarna som simmade i en oidentifierbar sörja från skolan minns jag med fasa. Jag minns även att slutade äta det någon gång på lågstadiet av den enkla anledningen att jag tyckte att det såg skitäckligt ut.

Idag har jag däremot slagit på stort och gjort just korvstroganoff, men det är svårt att tillaga något som man inte vet hur det ska smaka. Jag stekte lök och falukorv och tillsatte sedan grädde, tomatpuré, salt och vitpeppar. Than what? Det känns ju onekligen som att det fattas någonting.

Min första tanke var att jag borde ha använt mig att någon kryddig korv istället. Och att jag borde ha tillsatt champinjoner, syltlök, bacon och paprika. Men då blir det ju inte korvstroganoff - då blir det ju korvgryta.

Halv åtta hos mig

Long time, no see.

Har inte så mycket på hjärtat utan vill bara uppmana er att se på Halv åtta hos mig som sänder från Luleå i kväll. Medverkar gör ingen mindre än finaste Sandra (lägst bak till vänster) och det ska bli så roligt att se henne!

Älgkött

Har just packeterat älgkött och varje gång jag gör det så får jag lite avsmak för det, trots att färskt kött egentligen inte luktar illa. Det luktar bara kött, men ändå. Det blir för mycket på en och samma gång liksom.

Hur som helst så borde vi ha vårat på det torra köttmässigt fram till nästa höst bortsett från att jag hade tänkt tigga till mig lite stekar från min ena lillebror då vi inte har speciellt många och stekar går det mycket av hemma hos oss.

Jag ska även koka buljong (att frysa in) av benbitarna vi fick, men det får vänta tills imorgon för nu är jag alldeles för trött. Dessutom så har vi ingen selleri hemma och buljong utan selleri är inte buljong värt namnet.

Low carb-brödet är så sjutk gott!

Low carb-brödet var helt vansinnigt gott! Jag åt det med philadelphiaost och rökt lax och det var lite segare i konsistensen än "vanligt" rostbröd, vilket jag tycker är ett plus.

Igår åt vi stekt fläsk från Klubbforsgrisarna och det var verkligen helt vansinnigt gott det också. Det smakade mycket mer än köpesfläsk, men antar att det kan ha att göra med att det inte innehåller massa tillsatt vatten och skit.

Idag ska jag eventuellt ta mig en tripp till Byggmax för att köpa kantsten så att vi äntligen kan göra klart våran garageinfart. Tidigare hade vi källargarage med en jättefarlig lutning från vägen (bilar och traktorer har inte tagit sig upp därifrån då det varit som värst)  så vi har låtit gjuta igen dörren och fyllt upp hålet. Det har varit en kostsam och tidskrävande historia och jag är så less på det att jag bara vill gråta när jag tänker på det, men nu är det bara kantsten och avslutningsvis grus som saknas. Som jag ska dansa the victory-dance när eländet är över!

Low carb-bröd

Ica Kvantum har ju low carb-bröd i form av franska och limpa och eftersom att har jag fått ett brödsug utan dess like så tänker jag att det är ett bra tillfälle att testa dessa nu. Återkommer med en recension.

Pinnsoffa

Hittade en jättefin 50-tals pinnsoffa (som jag har letat efter i flera år!) på blocket igår som skulle säljas till högst erbjudande och jag bjöd, men då fick jag ett svar om att han hade fått ett bud på 1000:- och det stämmer säkert, men så mycket är jag inte villig att betala. Jag tycker att det är ganska "fult" med dolda budgivningar eftersom att det är så lätt att bli lurad och det vill man ju inte gärna bli.

Nimbys värld

Precis som jag trodde så somnade jag innan vi hann duka fram godsakerna igår, men den som spar den har och det innebär ostkväll ikväll istället.

Idag ska vi åka till Nimbys så att barnen får leka. Milo har velat åka dit väldigt länge, men det har aldrig riktigt passat. Bäst att ta med sig matsäck dock för annars lär vi äta fulnudlar till middag resten av månaden. Nej, riktigt så illa är det väl inte, men jag är verkligen inte sugen på att betala vansinniga överpriser för dålig mat, dålig service och fika från Delicato. Då sparar jag hellre dem pengarna och går på Ekbergs, Krokodil eller Röda Lyktan istället.

Fredag

Har varit och handlat ost (och kex till Danne), men det känns som att jag kommer att somna innan det är dags för att duka fram det...Så lattjo är jag nu för tiden - jag sover så fort jag får möjlighet.

Imorgon kommer barnens kusiner hit under dagen medan deras pappa ska jaga och deras mamma ska jobba. Sen ska modell yngre sova här medan modell äldre inte riktigt har bestämt sig än, han vill fundera en stund. Milo längtar verkligen och har redan bestämt var alla ska sova någonstans och att de ska ha mys med ostbollar och titta på Pippi.

Själv måste jag nog ta en middagslur imorgon så att jag orkar vara uppe och se Så mycket bättre som börjar om!

Onsdag

Idag då jag hämtade Milo på dagis så berättade fröknarna att han har kommit in i gruppen jättebra nu. Milo är en betraktare ut i fingerspetsarna och allting ska noga kännas av innan han eventuellt tar del av det. Det gäller allt från nya miljöer, nya människor, nya aktiviteter till ny mat.
Det har han inte ärvt av mig. Jag är spontan och kastar mig in saker och sen får det bära eller brista.

Nu ska jag mysa en stund med Milo framför Pippi innan han ska knoppa och sen måste jag plugga lite inför imorgon. Sen ska jag somna framför TV:n hade jag tänkt.

Mjölk

Citronomelett var inte lika äckligt som jag trodde, men definitivt ingenting som jag kommer att göra igen. Enligt mig så innehåller den godaste omeletten ägg, grädde, vitpeppar, salt och rökt skinka och den serveras med crème fraîche och hackade tomater samt eventuellt lite finhackad rödlök.

Idag så fick jag lite ångest när jag insåg att det var den 25:e, vilket innebär att man många får någon form av lön, bidrag eller lån på sitt konto. Vi var helt utan mjölk och bröd, vilket inte fungerar sådär jättebra hemma hos oss. Väl på Coop så visade det sig att min ångest var obefogad eftersom att det inte vara mer folk än en vanlig tisdag vid 15-tiden. Yay!

Milo somnade i vanlig ordning i kundvagnen och själv höll jag på att köra över en tant då jag såg en röd Hummer cruisa runt på parkeringen. Det hör minsann inte till vanligheterna att se i den här stan!

Angående mjölk förresten...Hur många liter/vecka går det hemma hos er? Då jag växte upp så handlade min mamma MINST 10 liter varannan dag. Det är rätt mycket mjölk i min mening.

Citronomelett

Lunch är ingenting jag brukar lägga tid på medan barnen är på dagis och jag pluggar. Nu skriker magen däremot av hunger och jag måste äta någonting för att kunna fortsätta att koncentrera mig.

Jag ska ge mig på en grej som jag tycker låter sjukt osmakligt, men som många har rekomenderat (bland annat Elin) och därför måste jag testa det - citronomelett.

Jag återkommer med ett omdöme.

Bara en tanke

Jag förstår inte hur man gång efter gång uttrycka sig nedlåtande mot människors sätt att spendera sin tid och sätta sig själv på en piedestal som att vore någon jävla revolutionär medan man i själva verket inte har åstadkommit någonting konstruktivt överhuvudtaget. Att trycka ner andra för att själv känna sig bättre är så jävla simpelt. Och fel.

Att man sedan svarar på kritik eller oliktänkande med "Men snälla du..." får mig att klättra i taket. Kan det blir gubbigare? Han man belägg för det man säger så behöver man inte förminska andra och om det är som man påstår - att man spenderar sin tid på att tänka och relektera över saker så borde man ha kommit fram till det. Det känns väldigt grundläggande och som någonting som gemene man är väl medveten om.

Ett av mina intressen är att läsa bloggar som irriterar mig. Och att skriva blogginlägg om det. Är jag en meningslös människa nu?

Måndag

Tur att helgen har bjutit på mycket sömn då den här veckan kommer att bli den mest hektiska i år. Jag räknar med lite sömn och hoppas på effektiva dagar.

Daniels kusiner, som är 9 och 10 år, har sovit hos oss i helgen. Av deras fina föräldrar, och tillika några är världens bästa människor (det var hos dem vi hade vårat bröllop i somras), fick vi massa älgfärs, lite stekar och bäst av allt - grisbog och finfint sidfläsk från deras egna grisar. Vet ni hur mycket jag uppskattar sånt? Bra kött som man vet var det kommer ifrån och hur de har behandlats. Vi brukar även få ägg från deras höns och deras egenodlade grönsaker och rotfrukter. Himmelrike i matform, mina vänner.

Nu ska barnen hoppa i kläderna så att vi kan ta en promenad till dagis.

Gaybröllop

Jag blir så glad ända in i benmärgen när bögar och flator gifter sig! Inte på grund av deras lycka, om jag nu inte känner dem, utan av den enkla anledning att jag är helt övertygad om att för varje homosexuellt äktenskap så kommer samhället liiiiite närmare acceptans. Och då inte bara gällande homosexuallitet, utan gällande allting som bryter normerna.

Lösenordsskyddade bloggar

Ibland så är jag sugen på att sätta ett fett jävla hänglås på min blogg bara för att jag blir tvärsöver då jag vet om massa människor som läser min samtidigt som jag inte kan läsa deras. Det är orättvist tycker jag. Å andra sidan så är det tokjobbigt med hänglåsta/lösenordsskyddade bloggar så när jag tänker efter närmare så skiter jag nog i det.

-O-O-

Har haft konstant huvudvärk under en period och jag är lite lur på att det beror på att jag häckar framför datorn under dagarna samtidigt som synen har försämrats. Under alla mina graviditeter så har min redan dåliga syn försämrats ganska mycket, men det känns så jäkla onödigt att köpa nya glasögon eftersom att synen alltid har gått tillbaka till att bara vara rätt dålig igen. Å andra så kanske det kan vara värt några tusenlappar att slippa huvudvärken. Och att faktiskt se ordentligt.

Världens bästa småbröder!

Idag har min lillebror modell yngre varit här med trakor och hjälpt till med lite gerjer på tomten som man behöver trakor till. Båda mina småbröder är båda jätteduktiga på allt och det är inte ens en överdrift. De är händiga, helt sjukt starka och uppfinningsrika. Det de inte kan det lär de sig genom att försöka och de har världens största hjärtan och hjälper alltid till då man behöver det.

Jag är också rätt händig och uppfinningsrik, men ibland så behövs råstyrka och dessutom så är jag värdelös och totalt ointresserad då det kommer till maskiner.

Kuvertavgifter

Kuvertavgifter för fester av olika slag är ju som bekant för många väldigt vanligt och det måste man ju få välja att ha lika väl som man måste få välja att inte gå p.g.a. det, men på de fester jag har varit på så har det oftare varit regel än undantag att det har kostat mer än det har smakat. Maten och drycken kan omöjligtvis ha kostat ens i närheten av vad de har tagit ut avgift för. Det är ju så vansinnigt fräckt och ohyfsat att...jag vet inte vad, men what goes around comes around och den dagen ni påkörda av en lastbil, och till följd av det blir enbenta, så hoppas jag med hela mitt hjärta att ni förstår att det är karman som gör sig påmind.

Ny vecka - nytt humör.

Tänk vad härligt personlighetsstört det vore om man kunde välja humör lika enkelt som en handvändning. Det vore något minsann!

Har just lämnat barnen på dagis och fick även hem dagisfotona som de tog under deras andra inskolningsdag. I salute you Mr Photographer som fick Milogrisen att le och Rubensson att INTE skrynkla ihop ögonen som sedvanligt är för honom då en kamera kommer fram. Både blev väldigt fina, om än Milo var lite risig i håret. Å andra sidan så är han ofta risig i håret så då såg han i alla fall ut som sig själv.

Dessutom så hade deras Tornedalshandskar kommit (vi beställer genom dagis för att slippa frakt) och de kan jag verkligen rekomendera och med det klimat vi har här uppe. Vi har provat många handskar, både från budgetkedjorna och exempelvis Hestra och Reima, men dessa handskar till det överkomliga priset av 170:-/par är helt klart oslagbara. Finns att köpa här.

Vet ni vad som är härligt? Människor som ljuger så mycket att de tror sig själva. Det tycker jag är underbart och upplyftande på alla sätt saker kan vara underbara och upplyftande på. Mest underbart och upplyftande tycker jag att det är då folk ljuger om banala saker som det inte finns någon som helst anledning att ljuga om. Är det då det börjar vara sjukligt, då det inte finns någonting att vinna på lögerna utan de blir lika självklara för en som det är att andas?

Det enda positiva jag kan komma på med den här helgen är att den snart är över.

Vad kom först, hönan eller ägget?

Jag vet inte om jag inte kan sova eftersom att jag är irriterad eller om jag är irriterad eftersom att jag inte kan sova. Med troligt det sistnämnda eftersom att jag sov alldeles utmärkt fram tills det att någon jävel, och med någon jävel menar jag min man, kom hem och stank som en hårspraysflaska ur käften efter att ha varit på fest. Han blev förpassad till en annan säng, men det hjälpte ju föga (uppenbarligen) eftersom att jag sitter här klarvaken och det är ett par timmar sen han kom hem.

Har satt på en tvättmaskin och plockat ur disken. Synd att det är mörk för annars hade jag kunnat passa på att putsa fönstrena också.

Får satsa på en kopp té och lite kvalitets-TV istället.

Update: Jag är inte irriterad över att han har varit på fest utan över att han väckte mig då han kom hem för att själva däcka på tre röda. Bara så ni vet.

Fredag

Eftersom att Ruben inte är sjuk längre så skulle de egentligen till dagis idag, men vi blir hemma istället. Säga vad man vill om att plugga på Komvux, men slappt är det då. Vi har barnen på dagis halvtid ungefär och ändå kan vi lyxa till det med lediga dagar utan att det direkt påverkar. Passar oss jättebra då våra barn inte skulle orka med längre dagar på dagis och fortfarande må bra. Antar att det tar ett tag att vänja sig.

Har druckit en kopp med citron- och hongungsvatten och ska snart bege mig ner i källaren för att leta reda på varmare jackor till barnen. Att försöka att hitta någonting i våran källare sätter verkligen ens tålamod på prov och är minst sagt ett jäkla gissel. Dags att organisera månne?

Ska förbi stan en sväng då jag är i stort behov av strumpbyxor och grejer, men det för vänta ett par timmar då jag tänkte försöka passa ihop det med Dannes lunch så att han får dras med ungarna under tiden.

Sen blir det en sväng förbi barnens farmor för att få äta av Pelles köttsoppa. Vet ni hur mycket jag älskar köttsoppa? Om jag bara fick äta en sak resten av livet så skulle jag välja det.
Hoppas att han har lyckats lika bra me soppan som han brukar!

Att handla mat

Hemma hos oss är det jag som sköter handlingen eftersom att jag är den som lagar mat i 9 fall av 10. Det är förmodligen en underdrift. Dessutom så tycker jag att det är roligt att handla mat så istället för att se det som ett ont måste så ser jag det som ett roligt måste.

Anyhows så hatar jag att småhandla! Att gå in på en affär för att handla några liter mjölk, ett smörpaket och några stackars bananer är ju totalt värdelöst. Jag handlar därför rätt sällan, men då handlar jag mycket istället. Och trots att jag tänker att "Idag ska jag bara köpa det och det" så kommer jag ändå ut med två fulla kassar.

Idag skulle jag exempelvis bara handla mjölk, men jag fick förutom sju liter mjölk även med mig 1 liter Brämhults apelsinjuice, mandariner, citroner, potatis, falukorv, rökt och gravad lax (vilket jag av principskäl vanligtvis inte köper med tanke på överpriset. Till skillnad från Brämhults apelsinjuice då...), philadelphia, kaviar och smörgåsrån. Och då var det en "lindrig" gång.

Det är visserligen mat som vi kommer att äta upp, men ändå.

Onsdag

I natt blev Ruben är sjuk (igen!) med feber, hosta och massa snor. Själv är jag också förkyld, men har tack och lov sluppit feber. Jag blir jättepåverkad av feber, alldeles utslagen även om jag har relativt lite förhöjd kroppstemperatur. Milo är precis likadan och börjar till och med att hallucinera om febern är lite högre. Hemska grejer.
Eftersom att jag tog förra vab:en och även gången där innan (Danne var bortrest) så är det hans tur nu. Vi delar 50/50, men vi är flexiba beroende på hur viktiga grejer vi har på våra agendor.

Har varit väldigt effektiv idag, vilket gör att jag med gott samvete kan lägga mig klocka 19 om jag vill och det funderar jag starkt på att göra. Att sova framför TV:n har kommit att bli ett av mina största intressen sen jag blev gravid med lillgrisen i magen. Lite överdrivet kanske, men skönt är det i varje fall

Som avslutning på det här inlägget så ska jag dela med mig av världens bästa meducin mot onda halsar: juicen från en pressad citron, honung efter behag (själv brukar jag nöja mig med en tesked ungefär, men då blir det ganska surt) och kokhett vatten så att det fyller upp en tekopp.

Skolan ska inte innebära utanförskap

Aftonbladet skriver idag om en skola Oxölesund som är anmäld av en förälder eftersom att de har schemalagd frukstund varje dag där barnen ska ta med sig egen frukt och utflykter där man ska ta med sig matsäck en gång/månad. Den som har anmält skolan menar att det strider mot skollagen eftersom att skolgången ska vara avgiftsfri.

Jag tror att majoriteten av föräldrarna i Sverige har råd att skicka med frukt och matsäck till sina barn och jag tror också att de flesta har möjlighet att bidra med pengar till skolresor och presenter till lärarna, men är väl medveten om att inte alla har det.

De flesta som har kommenterat den här artikeln tycker att man ska tänka efter innan man skaffar barn, att föräldrar inte ska skaffa barn om man inte kan försörja dom, att frukt är nyttigt och att det är gnälligt, att föräldrarna prioriterar dåligt och att föräldrarna som inte skickar med dessa grejer förstör för alla andra. Och det kan man tycka vad man vill om.

Föräldrarna kanske prioriterar som aparslen, det kanske handlar om dåliga föräldrar som helt sonika skiter i sina barn. Det kanske handlar om att de föräldrarna vill förstöra för andra (även om det låter väldigt osannolikt), det kanske handlar om föräldrar som faktiskt inte har råd...Vad vet jag.

Jag tycker att det känns hemskt är att de här människor är så arroganta och empatiskt efterblivna. De förstår inte utanförskapet som det faktiskt innebär för de här barnen som inte har med sig frukt och matsäck eller kan bidra till klasskassan och köpa lunch under klassresan, av vilken anledning det än må vara.

De kan inte tänka sig hur det känns för de här barnen att dag efter dag sitta och glo medan klasskompisar flistuggar äpplen under lektionstid samtididgt som de själva inte gör det eftersom att de inte har något äpple att flistugga. Och nej, jag tror inte att de har det speciellt mysigt under fruktstunden även om den innehåller sagoläsning också. Och visst, det är väldigt bra om de övriga barnen lär sig att dela med sig, men hur lattjo är det för barnen som blir välgörenhetsfall?

Jag vet inte när folk blev så jävla besatta av de här frukstunderna och började leva i tron att det är livsviktigt för barn att äta sin frukt just under lektionstid. Är fruktstunderna nu verkligen så viktiga att de ska hållas på lektionstid så måste de givetvis bekostas av skattemedel. Och räcker de inte till så får man ju helt enkelt höja skatterna så att det täcker en frukt/elev och skoldag. Easy peasy lemon squeezy!

Föräldrar ska aldrig behöva betala för saker som sker under barnens tid i skolan.
Vill och kan man åka till badhuset med sina barn och äta pizza efteråt eller spela minigolf så får man göra det på sin fritid - inte under skoltid.
Föräldrar ska inte behöva må dåligt över att inte kunna låta sina barn delta och barn ska inte behöva uppleva utanförskapen med att inte få vara med.

Jag tycker att det är vidrigt att de här människorna in besitter tillräckligt med empati för att kunna se utanför sig själva och sin egen familjesituation och jag tycker att om det är några som borde ha tänkt efter innan de skaffade barn så är det dom...

Och just ja, smartskaftet som skrev en krönikan om det hävdade, jag citerar: "Frukt är inte en avgift, det är vanlig omsorg." Då fick vi det utrett också!

Tisdag

Några timmars sömn och morgonmys med barnen fick mig på bättre humör. Ibland blir det bara så påtagligt och verkligt och det är jobbigt. Usch.

Något roligare då: Jag är förkyld. Igen. Kul, va? Jag har druckit varmt vatten med massor av citron och honung och det gör underverk för halsen, men huvudet spränger, näsan rinner och hostan har kommit tillbaka.
Jag verkar få världens sämsta immunförsvar då jag är gravid och det känns så onödigt. Att vara gravid i sig själv, i det stora hela, tycker jag är ganka otrevligt och det borde räcka.
Men å andra sidan så är en förkylning inte så mycket att gnälla över - det är ju övergående och gnäll ju inte speciellt konstruktivt och därför så leder det sällan någonstans.

Well, tillbaka till böckerna.

Barnens morfar

Någonting som gör väldigt ont i mitt hjärta är att mina barn aldrig kommer att få lära känna sin morfar.

Den enda anledning till att de kommer att veta saker om honom är eftersom att jag eller någon annan kommer att berätta det. De kommer aldrig att få uppleva att han älskade blues, ägde massor av gitarrer och hade en imponerande skivsamling. De kommer aldrig att få uppleva att han byggde gitarrer och förstärkare i garaget, att han och mormor hade en segelbåt, att han lagade italiensk middag på lördagar medan han lyssnade jättehögt på Solens mat-skivorna och tjuvsmakade parmaskinka. De kommer aldrig att få uppleva hans opretentiösa, ödmjuka och avslappnade sätt eller hur han aldrig blev arg på människor, men ofta på döda ting.

De kommer aldrig att få se honom immitera hur jag som 14-åring uttryckte min avsky mot Tom Jones och hur äckligt jag tyckte att hans brösthår som vällde fram ut skjortan var . Och hur gott han skrattade åt det.

De kommer aldrig att få uppleva hur illa han tyckte om russin och 'Tears In Heaven' med Eric Clapton eller hur hans mamma alltid lagade ovala paltar med köttfärs i till honom eftersom att han hade fått för sig att det inte var gott med fläsk i palt.
De kommer aldrig heller att få uppleva att han inte kunde dricka juice utan att få halsbränna och att han fodrade en god natts sömn och gärna en middagslur på det.
Och det gör lika ont att han aldrig kommer att få lära känna sina barnbarn. Han dog, helt utan förvarning uppe på fjället, strax innan Milo hunnit bli åtta månader och innan han själv hunnit fylla 51. Han fick aldrig vara med när Milo lärde sig att gå eller att säga 'morfar' och det enda kopplingen Milo har med honom just nu är att vi brukar besöka hans grav, att han vet att morfar hette Dennis och att han finns i himlen. Ruben hänger också med till graven, men han är för liten för att förstå.

Han kommer aldrig att få lära sina barnbarn att "he set it uti grejen" och han kommer aldrig att få ta med dom ut på isen och skidra.
Barnens morfar var inte min biologiska pappa, men han är den jag har växt upp med sedan jag var åtta år. Han valde att ta oss till sig som sina barn med allt vad det innebär. Han är den som, tillsammans med våran mamma, har skjutsat mig till mina fotbollsmatcher, plåstrat om mina sår, hämtat mig från konserter, varit på mina teaterfäreställningar och skolavslutningar och sett till att ingenting någonsin har saknats för mig. När han kom in i vårat liv så kan jag, utan att överdriva, säga att vi fick någon att lita på och en stabilitet som vi tidigare saknat.

Jag vet att det inte finns någon rättvisa i världen, men vad är det för en tröst då man har förlorat någon som stått en så nära? Livet går vidare, man kan inte undgå det - och jag vill inte heller ungå det - men att tiden läker alla sår är inte sant och det tror nog att de flesta vet om. Det är bara någonting dumt man säger av någon ännu dummare anledning.
Han fattas oss alla så mycket någon bara kan fattas en annan människa och ibland, som nu, är det mer påtagligt och svårare att hantera än andra gånger.

En tröja är en tröja är en tröja...

Hur gör ni då era barn inte vill byta kläder eller vill välja kläder själva?
Milo har haft en tröja i gaaanska så många dagar och den är i gaaaanska så stort behov av att tvättas (matfläckar och grejer), men han vill inte byta. Han sov t.o.m. i den i natt och har den på sig idag på dagis. Inte för att det i sig spelar någon som helst roll överhuvudtaget.

Ska man låta honom ha den och inte göra någon grej av det  och "vänta ut honom" eller ska man ta ifrån honom valet och helt enkelt bestämma åt honom att han ska ha en annan?
I ärlighetens namn så...ja, det är inte värre än en smutsig tröja liksom, men jag förstår inte heller riktigt grejen med att han inte vill byta.

Vi har aldrig behövt "bråka om kläder". Vi har försökt låta kläder vara någonting som skyddar kroppen mot kyla och värme - vare sig mer eller mindre, man byter kläder eftersom att de är smutsiga och behöver tvättas, kläder ska inte vara "roligt" eller någnting man ens ska behöva ägna sina tankar åt då man är tre år.
What to do?

Update: Märker att jag har uttryckt mig lite otydligt. Min fråga är helt sonika huruvida man bör låta en 3-åring själv få välja vad de ska ha på sig om man inte vill att de ska vara brydda om det. Jag vill inte att han ska bry sig, jag vill inte att ha ska tänka på kläder eller på att vara fin. Jag tycker att det ärså jävla oväsentligt för ett barn och jag vill att han också ska tycka det.

Gör man honom bara mer intresserad av att vara fin (om det nu är det det handlar om?) genom att neka honom att själv välja kläder, genom attt säga att "Det här ska du ha på dig idag vare sig du vill eller inte"?

För att få mycket kommentarer

Gå nu in till Kajsa och svara på hennes fråga om huruvida ni brukar surdegsbröd eller inte. Jag har sagt att de som frågar saker i sin blogg får mycket kommentarer och jag vill ju inte gärna ljuga. Så, hurry, hurry!

Kaffe

Jag är uppvuxen i en familj där vi dricker starkt kaffe. Ibland jämför folk min ena lillebrors kaffe med olja och Daniels morfar tycker alltid saker som "Ja-a, häjn jär då kaffe för en karl, jajjamen, he jär då så säkert" då han dricker kaffe hos oss.

I min mening ska kaffe vara starkt och bland det äckligaste jag vet är spekaffe som ser ut som färgat vatten (som jag tycker att man blir bjuden på speciellt av de som kokar sitt kaffe).

Hemma hos oss serveras det bara Zoegas Mollbergs Blandning (dyrt och dumt, men gott). Jag har försökt att hitta kravmärkt och ekologiskt kaffe, men eftersom att jag inte har hittat något som smakar bra så forsätter jag dricka dumt dyrkaffe.

Hittelön utlovas till den som rekomenderar ett snällt, kravmärkt, ekologiskt och gott kaffe till mig.

Datorjävel!

Ibland, och med ibland så menar jag varje morgon då jag ska börja plugga, så har jag lust att kasta datorn i väggen! (Och det kommer mest troligt att hända en dag, jag har kastat sönder många mobiltelefoner och fjärrkontroller i argen.)

Det är som att den är morgontrött och jag upplever att det tar så lång tid för den att vakna. Den är seg och laggar och allt vad det nu heter. Jag hatar det! Jag står inte ut med sånt! Det är så värdelöst att jag...ja, jag vet inte vad!

Mina annars så bra nerver går sönder...Det äter upp mig! Gaaaah!

Mat, mat, mat

Har satt in en entrecote i ugnen för några timmars tillagning. Till det ska la familia få potatisgratäng i värsta märkes portionsformarna (som vi fick i bröllopspresent och som fortfarande aldrig använts) och till mig själv ska jag hitta på någonting annat smarrigt. Eller så äter jag "bara" endiver till, vi får se.

Jag och Ruben var och handlade på Coop tidigare idag och i vanlig ordning så brukar jag kolla efter kött och grejer med kort datum (för att det är sååå billigt) och varje gång så tänker jag att man skulle kunna minska matkostnaden massor varje månad om man gick och handlade där varje kväll, men det blir aldrig att jag gör det. Tid har jag väl egentligen (finns väl få saker man har så gott om även då man anser att tiden knappt räcker till?), men då känns de där pengarna man kan spara inte lika lockande längre.

Känns som att jag hellre skulle skaffa ett extrajobb (har dock inga planer på det just nu) än att springa på Coop i tid och otid, även om jag tycker om Coop. Jag tycker att de har trevlig personal och ett bra utbud av grejer (även om jag ibland spottar och svär över saker jag saknar). Kvantum ger jag inte så mycket för, jag tycker att de är alldeles för dyra och sen så tycker jag inte att det är så bra stämning där. Ska jag handla kött så handlar jag helst på lill-Ica på Djupviken eftersom att de har bemannad chark och att det känns väldigt fräscht. Willys handlar jag inte på eftersom att jag alltid har fått stödhandla efteråt (de har aldrig crème fraîche eller grädde!).
Så, nu hoppas jag att ni i intresseklubben har antecknat  och att ni gör någonting vettigt med den informationen.

Gräddtårta till frukost

Igår ville Milo, precis som Pippi Långstrump, ha gräddtårta till frukost och eftersom att jag är världens snällaste morsa så fick han givetvis det. (Dock inte utan ett långt utlägg om att det är en engångsföreteelse och ingenting som kommer att bli en vana.)

Jag har sorg!

Alltså, jag har tänkt på en sak...Hur kommer det sig att vissa "kopierar" andra människors bloggar in i minsta detalj? Moahaha, skämtar bara, Sandra! Vill ni läsa om och fundera över det så får ni göra det här.

Det jag tänkte dela med mig om idag är följande (ni som har tillgång till mina statusuppdateringar på Facebook kan titta bort om ni inte vill riskera att höra mitt gnäll igen):
Det med ett tungt hjärta jag kan meddela att min barnmorska (som jag kör enkomt till det fruktansvärda landet Norrfjärden för att besöka!!) ska sluta. Hon har fått en annan tjänst som innebär att hon inte kommer att arbeta som BM längre. Jag tycker verkligen om henne så otroligt mycket, vilket då även gör att jag såklart är glad för henne skull MEN NU MÅSTE JAG HITTA EN NY!
Med Milo gick jag hos häxan på Furunäset, men det finns inte en chans i världen att jag går dit igen. De flesta som har lämnat tips har lagt sin röst på BM på Cederkliniken, men det här med privatisering av vården...Ja, jag måste tänka på det.

Någon som har bra erfarenheter av hon på Piteå VC? Snälla, säg att hon är bra!

"Sunt förnuft"

Varför använder människor uttrycket "sunt förnuft" som att det vore något universalt där det innebär samma sak för alla? Ens "sunda förnuft" (vilket förövrigt är ett av de absolut värsta uttrycken jag vet!) ser givetvis väldigt olika ut beroende på vem man är, vilken ryggsäck man bär, vad man har för förhållningssätt till saker och ting och så vidare.

Kan någon flitig användare av detta uttryck vara snäll och förklara det för mig?

Tandläkaren, BVC, MVC

Danne har åkt med Milo till tandläkaren på 3-årskontroll och jag och Ruben hänger här hemma i väntan på att de ska till dagis. Imorgon ska Milo på 3-årskontroll på BVC (är vi de enda som alltid blir kallade "sent"?) och sen på torsdag ska jag till BM för att kolla blodtrycket och urinen. Känns lite onödigt egentligen eftersom att man inte kan få havandeskapsförgiftning under första halvan av graviditeten, men läkaren har bestämt att jag ska dit varannan vecka och då är det så.

Sen till veckan är det dags att beställa tid för RUL, vilket man ska göra ungefär 4 veckor innan. Som jag längtar! Trots att jag redan har fått en tjuvtitt på att bäbisen i magen så kan faktiskt mycket hända på några veckor och jag är bara i 13+4 idag så det är fortfarande relativt "tidigt". Dessutom så kollade de ingenting förutom storleken på bäbisen och att hjärtat faktiskt slog.

För övrigt så åt jag en snickers till frukost idag och det värsta var att jag inte ens var speciellt sugen. Nyttigt, va?  Det förstör mitt kostflyt som jag har nu. Det enda onyttiga jag har ätit den senaste tiden är två finncrisp med smör, ägg och kaviar/kväll. Det är så gott! Någon som vet om det finns något bättre alternativ till Kalles? Det är ju beaucoup med socker i och det vill jag gärna komma ifrån.

Oordning och oreda

Idag är det ingen ordning och reda på Gökhemsgatan.
Morgon började med att Ruben vaknade halv 6 istället för klockan 7 som han vanligtvis gör. Medan Milo var på dagis mellan 8 och 12 så läste vi, åt frukost, kramades och bytte blöjor.

Efter att ha hämtat Milo på dagis så bar jag upp en gunghäst från källaren som de sedan sysselsatte sig med en stund innan jag la Ruben. Han sover än. Jag och Milo somnade tillsammans på soffan ganska snart efter att Ruben somnat och sov i över två timmar. Milo sover vanligtvis inte middag, vilket kommer att resultera i att han aldrig kommer att somna ikväll. Kanske runt 22.30...om jag har tur.

När vi vaknade var Milo hungrig och bad om att få äggröra. Eftersom att jag älskar då har ber om nyttiga saker som ägg så sa jag givetvis ja (istället för att gett honom ett mellis och bett honom vänta till middagen). Äggröran intog han framför Pippi och att äta framför TV:n eller att ens se TV mitt på dagen händer sällan och aldrig hemma hos oss. Någon gång har han fått se TV på dagtid och då har det varit om han har varit sjuk eller om det har spöregnat i hundra dagar i sträck.

Själv har tryckt i mig en stor tallrik av någonting som jag åt väldigt ofta då jag bodde i Belgien; chicons, alltså endiver, med vinägrett gjord på olivolja, överdrivet mycket balsamvinäger, dijonsenap och ingenting annat. MUMS!

Längtan till fjälls!

Jag vill till fjälls! Men eftersom att det inte kommer att bli någonting av det förrän tidigast nästa höst så vill jag ut i naturen och steka mat på muurikkan. Kanske lite renskav, lite svamp, lite lök, lite vitpeppar, lite salt, lite crème fraîche, lite lingon...
Till det vatten i en kåsa direkt från kallkällan och sen koka kaffe över elden.

Nästa höst så ska förhoppningsvis jag och min kompis Linnea iväg och göra lite dagsturer. Kanske med en liten halvåring på ryggen, kanske utan en liten halvåring på ryggen...Hur som helst längtar jag!

Dagis, dagis, dagis...eller vab, vab, vab kanske man ska säga?

Idag får Milo vara på dagis medan jag och Ruben ligger hemma i feber. Ruben har även tagit över Milos ögoninflammation, han hostar och är allmänt hängig och vill bli buren hela tiden.

Mina stackars små grisapor som utsätts för alla hemska baciller dagarna i ända!

Nu längtar vi tills det blir fredag så att Danne kommer hem. Då ska jag ta igen lite av all sömn jag inte fått p.g.a. feberfrossa och ett barn som inte kan sova p.g.a. allt snor och slem och jag vet inte vad.

Det är verkligen en bäbis i magen!

Ultraljudet gick bra och det visade sig en liten bäbis där inne! Jag har inte så stor koll på hur stora de är under vilken vecka så jag hade förväntat mig en liten klump med ett pickande hjärta, men det var ju en riktig bäbis! Visserligen i miniformat, men ändå.

De hade lite svårt att avgöra huruvida jag skulle medicineras eller inte, men bestämde sig för att inte göra det och som jag förstod det så berodde det främst på att Ruben inte var tillväxthämmad samt att man helst ska börja medicineras riktigt i början av graviditeten.
Men från och med nu ska jag till BM varannan vecka för att lämna urin och kolla blodtrycket och längre fram så ska jag börja gå varje vecka.

De vill i varje fall hålla lite extra koll på mig eftersom att jag inte följer regelboken då det kommer till havandeskapsförgiftningen. De sa att det inte alls är vanligt att inte få det första graviditeten, men att sedan få det den andra (om man inte byter partner, vilket jag inte gjort) och eftersom att det kom som en blixt från klar himmel. På några dagar gick det blodtrycket från 110/60 till 155/110 och att jag gick från att ha ingen (inte ens spår av) till att ha mycket äggvita i urinen, spattiga reflexer och synrubbningar.

Jag har däremot en stark känsla att jag kommer att slippa det den här gången och jag tror att det kommer att gå jättebra.

Fick ett samtal från min BM tidigare i morse som ville få bekräftat att jag hade fått infon om vilken tid jag skulle till specmödra och då sa hon att de kommer att göra ett UL. Som jag längtar!

Mittwoch

Idag var det Dannes tur att vara hemma med barnen så jag gick till biblioteket för att få någonting gjort. Och det fick jag. Jag har däremot en del att ta igen eftersom att jag inte hann göra någonting vare sig måndag eller tisdag och jag ska försöka komma ikapp innan helgen då Danne åker bort med jobbet och han kommer inte hem förrän nästa fredag.

Milos ögoninflammationer är betydligt bättre, men de får vara hemma veckan ut ändå eftersom att det är så smittsamt och jag vill givetvis inte att något annat barn ska få det. Ruben verkar däremot ha klarat sig, men jag väntar med att ropa hej.

Imorgon ska jag som sagt på specmödra och jag hoppas att de gör ett UL så att vi (förhoppningsvis) får veta att det faktiskt är en bäbis där inne och att han mår bra än så länge. 18-20 veckor är en lång tid att vänta på att få veta att allt är ok/inte ok.
Nu har jag lyckligtvis bara varit med om att allting har varit bra, men om det inte hade varit det så hade jag velat veta det tidigare. Och nu syftar jag inte på Down Syndrom och grejer utan att det faktiskt finns ett hjärta som slår där inne. Och nej, kroppen stöter inte alltid bort barnet av sig själv på en gång så kom inte och säg att det hade visat sig för det är det inte alls säkert att det hade.

Jag har däremot ingen som helst aning om vad besöket imorgon kommer att innebära och tror väl egentligen inte att de kommer att göra ett UL, men jag hoppas verkligen det. Och jag tycker att ni allt kan hoppas det med mig!

Virka rutor till en filt

Jag tycker att det är aptråkigt att sitta rakt upp och ner och glo på TV (förutom nu då jag är gravid och jättetrött och tycker att det är himmelriket på jorden) så därför brukar jag pyssla med något under tiden. Just nu håller jag exempelvis på att virka rutor till en filt. Det är väldigt enformigt ska ni veta och jag tycks aldrig bli färdig.

Ögoninflammation

Man lämnar inte sina barn på dagis då de har ögoninflammation! Att någon annan gjorde det har resulterat i att Milo nu sitter med två kladdiga ögon som han knappt får upp mellan varven. Han klagar på att det svider och att han ser dåligt. Ögonen bara rinner och är alldeles röda och svullna.

Att lämna ett litet barn, som förövrigt helt saknar hygiensförstånd, bland massor av andra barn med någonting så smittsamt är verkligen hänsynslöst. Och värdelöst!

Tack kära föräldrar för det obehag ni har bidragit med till min son och tack kära ni för att jag inte kan gå på mina lektioner imorgon. Om ni visste hur mycket jag uppskattar det...

Så, nu har jag uppdaterat...ja, vad jag nu har uppdaterat så det här får bli en test huruvida det fungerar bättre eller inte.

Jag väntar med att tacka er för hjälpen tills det att jag har sett att det fungerar.

Update: Uppdateringen fungerade. Tack för hjälpen!

Vad är det för fel med blogspot? Styckesfördelningen försvinner då jag publicerar inläggen och dessutom så går det inte att redigera redan publicerade inlägg. Det har varit såhär ganska länge nu och jag är sjukt less på det. Någon annan som har samma problem? Måste jag byta bloggportal?

Nu ska jag strax iväg till skolan för att skriva prov och lyssna på en grej . Min mamma hämtar barnen på dagis idag (eftersom att jag planerat dåligt och hon ändå var ledig och gärna gör det) så att de slipper vara där mer än 5 h (det är min absoluta smärtgräns, men jag är säker på att den hade varit en annan om jag inte hade haft en sån flexibel vardag som jag har).

Måste åka och handla mat ikväll, men jag är sjukt otaggad. Jag är inte sugen på någonting annat än sushi och det blir alldeles för dyrt att äta dagligen. Och sen är det väl inte världens nyttigaste heller. Dessutom så är det varken Milos eller Rubens favoritmat så det skulle göra dem väldigt hungriga och gnälliga.

Tror att jag ska ta fram köttfärs och göra några satser köttbullar, biffar och grejer som bara är att ta fram och steka på sen. Frågan är bara om affärerna här i Piteå har fått in något smör? Man kan ju absolut steka i olja, men det gifter sig inte så bra med vilt. Inte alls faktiskt.

Tusen tack för alla gratulationer! Det känns jättespännande och bra på alla sätt och vis, däremot så känns det lite overkligen att vi kommer att vara 3-barnsföräldrar nästa vår!

Tripp, trapp, trull och så jag, mammagull! (Ja, och Danne då såklart.)

Idag fick jag ett meddelande på mobilen från min BM att jag ska till specmödra på torsdag eftersom att jag fick havandeskapsförgiftning i slutet av graviditeten med Ruben. Jag har ingen som helst aning om vad som kommer att hända där så om någon har varit i samma situation eller känner någon eller känner någon som känner någon som har det så får ni gärna berätta det för mig.

Nu ska ni få veta något och ni som redan vet det ska få veta det igen!

Milo och Ruben ska få ett småsyskon! Jag är i v 11+0 nu och eftersom att det inte är någon hemlighet och eftersom att jag inte är skrockfull så skriver jag det här för allmän beskådning.

Idag var jag på inskrivning på MVC och jag gick till samma underbara barnmorska som under graviditeten med Ruben och allting såg bra ut. Jag hade bra HB-värde, bra blodsockervärde, bra blodtryck och en bra inskrivningsvikt.

Jag berättade för henne att jag inte vill gå upp i vikt speciellt mycket, om ens någonting alls (eftersom att jag har fått upp en del det senaste dryga året) och det tycker hon inte att jag behöver heller. Hon sa att så länge man inte är underviktig eller överviktig så kan man bortse från sin vikt så länge man inte bantar eller vräker i sig. Det låter vettigt!
Hon sa även att lightprodukter bara är skit och skräp och att det är någonting man ska välja bort oavsett vad rekomentationerna säger. Hon tycker däremot att man ska äta kolhydrater, även om man inte behöver överdriva, men att man gärna väljer bort ex. vitt bröd till förmån för fullkorn och så vidare.

Jag mår väldigt bra bortsett från att jag blir trött tidigt på kvällarna och att jag känner av ligamenten massor mer än vad jag gjorde med Milo och Ruben, men det känns inte speciellt konstigt med tanke på att det här är den tredje täta graviditeten.

Så, nu vet ni det. Kul, va?

Angående inlägget nedan:

Barn "behöver" inte socker i form av godis och fika och vill man inte att ens barn ska äta det så är det ju bara att se till att de inte gör det. Jag bryr mig inte vilket. MEN jag tycker att det är störigt då folk skryter om att barnen inte äter socker när de faktiskt gör det. I mängder. Och de som placerar sig själva på någon jävla piedestal i föräldraskap på grund av det och ser ner på föräldrar som låter sina barn äta godis och fika ibland är så fåniga att jag svimmar och kräks lite grann i min egen mun.


Slutligen så tycker jag att alla sockerhatande föräldrar borde ge sina barn broccoli istället för apelsin som c-vitaminkälla då det inte innehåller i nääääärheten av lika mycket socker, men dubbelt så mycket c-vitamin. Lycka till!

...eller just ja, det är ju inget problem eftersom att frukt inte innehåller socker...

Alltså, varför skryta om att man inte ger sina barn socker då man trycker i dem både frukt och bröd?

Sen tycker jag inte att godis och frukt är precis samma sak, men om man utesluter det ena men inte det andra p.g.a. hyperaktivitet, karies och what not så kanske man ska tänka om.

Mina barn får äta socker. Ruben äter inte godis, men han har fått smaka ostbågar och han fikar.

Det jag vill ha sagt är att jag inte tror att man måste utesluta socker, men kom inte heller och skryt för om man ska skryta så ska det vara befogat.

Mimmi Maroschka goes zebra.

Inatt drömde jag att jag fyllde år och att Nina Simone kom och sjöng Tom Jones - What's New Pussycat. Nina Simone tillhör ju crème de la crème, men Tom Jones är ju så jävla vidrig och den låten måste tillhöra de absolut värsta genom tiderna.

Till Clary

Morotsmarmelad med citron, ingefära, vanilj och torkad aprikos

700 gram grovrivna morötter

200 g tärnade torkade aprikoser

2 tsk rivet skal och 0,5 dl pressad saft från citron

0,5 dl riven ingefära

1 vaniljstång

400 g socker

7 dl vatten

1 tsk citronsyra

1. Lägg morötterna, aprikoser, citronskal och -saft, ingefära, urskrapade frön från vaniljstången samt själva vaniljstången, socker och vatten i en gryta.

2. Koka i cirka en timme, tills morötterna är genomskinliga och aprikoserna mjuka. Häll i citronsyra och koka ytterligare fem minuter. Ta bort vaniljstången.

3. Häll upp marmeladen i nydiskade varma burkar, skruva på locket och vänd dem upp och ner.

Jag mixade även lite snabbt med mixerstaven eftersom att jag tyckte att morotsbitarna var både för grova och långa.

Då vi var i Italien för ett par veckor sedan (?) så fick vi äran att beskåda denna till synes mycket älgskogskranka skyltdocka. Ens.

Vi började att skola in barnen i måndags och det har gått ganska precis som förväntat. Nemas problemas med virvelvinden Ruben som nöjer sig med det mesta och de flesta.

Lite trixigare med Milo som är betydligt mer försiktig och kräver större koll på läget. Imorse sa jag däremot att han skulle få vara själv på dagis en stund medan jag är i skolan och Danne på jobbet.

"Ja, då kan du pussa mig och säga 'hejdå' så kommer du och hämtar mig sen när jag har lekt färdigt."
Kloka, älskade grisolle!

De går på olika avdelningar och först så störde det mig ganska mycket eftersom att jag inte såg någon som helst anledning att dela på ett så pass ungt syskonpar, men nu ser jag det ur en annan vinkel också; Milo som alltid ska vara så jävla duktig och ta hand om Ruben och se till att han har det bra slipper det där. Där får han tänka på sig själv (och 11 till 3-åringar!).

Hemma försöker vi aktivt se till att han inte ska behöva vara "stor" på det sättet, men det är faktiskt svårare än jag någonsin har kunnat drömma om. Som så mycket annat med barnuppfostran.

Tipsa mig om roliga bloggar som jag kan läsa!

Jag tycker om att läsa om fix och trix, mat och bak (helst LCHF, men högkolhydratskost går också bra om bloggarna innehåller massor med smarriga foton), film och musik, genus och uppfostran, färg och form samt roliga saker.

Bloggar med enbart ordbajseri utan finess undanbedes då de får mig att dö en smula inombords. Av leda alltså.

Tack på förhand!

Nu har det handlats!

Eftersom att jag tidigare alltid var för sent ute med att handla kläder vid "säsongsbyte" så är jag nu så tidigt ute man bara kan vara. Det är rätt skönt faktiskt.

Idag var jag och Milo på stan där han fick en overall, ett fleeceset, en mössa och stövlar. Han kan fortfarande ha Hestrahandskarna från förra året och igår kom hans farmor med täckbyxor och täckjacka, nya vinterskor och en riktigt varm mössa. Nu är vi redo för vinterkylan!

Ruben, det stackars barnet som bara får ärva och ärva, fick en ny mössa.

Däremot så håller han (Ruben alltså) på att byta från storlek 74 till 80 och Milo hade nästan inga kläder i den storleken. Han gick i princip direkt från 74 till 86. Och eftersom att det inte finns nåra tröjor för barn som har mindre storlek än 86 i den här stan så la jag iväg en beställning på Villervalla nyss. Pojken nögges ju håvva tröjen!

Villervalla har jättefina kläder, men det vore roligt med lite variation. Stjärnorna som de har haft nu senast har jag inte mycket till övers för och en rand är en rand är en rand och det är i princip det enda vi klär våra barn i. Det är jättesvårt att hitta kläder utan superfula tryck med siffror, döskallar eller konstiga texter till ett bra pris.

So much to do, so little time. Det är mitt liv det. Och nej, det är ingen klagan - det är i allra högsta grad självvalt och jag älskar (i princip) varje sekund av det!

Bröllopet gick bra och vi blev gifta även om våran kära vän, och tillika präst, frågade Daniel om han tog Sofia Andersson (?) till sin äkta maka. Det gjorde han tack och lov inte. Nu heter jag Eliasson och det känns inte så konstigt som jag trodde att det skulle göra.

Imorgon ska vi på John och Annas bröllop och på måndag börjar jag plugga matte och sen är det bara en och en halv vecka kvar innan vi åker på honeymoon till Sorrento. Det blir "bara" en långhelg (so much to do, so little time), men vi hoppas på att hinna med att besöka vulkanen Vesuvius, åka till Pompeji, åka ut till någon av öarna Capri eller Ischia och äta massor med god italiensk mat. Förhoppningsvis hinner vi med en sväng i Neapel med tillhörande pizza innan vi flyger hem också.

Om jag längtar? Som aldrig förr!

23 juli 2011
Klubbfors

© Erik Hedlund

Angående bord, stolar och tält så kunde vi fixa det med så pass kort varsel och det blev ungefär hälften så dyrt som det skulle bli ursprungligen. Nu handlar det inte om några enorma summor, men för de pengarna kanske vi kan gå ut och äta eller något. Kul!

Har just färdigställt den här veckans plugg så imorgon kan jag ägna hela dagen åt att köra bil runt halva världen (Piteå-Byske-Piteå-Rosvik-Klubbfors-Byske-Piteå), fixa lite småärenden och sen börja sätta upp tältet och fixa i ordning. Kul!

På lördag så blir det festligheter och på söndagen vi att ägna oss åt att vara trötta och städa ihop samt lämna tillbaka alla grejer.

Sen blir det måndag och då åker vi på honeymoon (höhö) till Lycksele med barnen och några kompisar. Sen fortsätter vardagen med plugg för mig och semester för Danne.

Idag har vi förövrigt varit och firat mina småbröders pappa ute på Trundön då han fyller 60 år. Tyvärr kunde vi inte stanna så länge både eftersom att barnen behövde gå och lägga sig och vi har haft massor att göra, men det var kul så länge det varade och jag tror vi åker ut nästa helg igen för den mest ljuvliga tillvaron man kan tänka sig.

Nu blir det sängen så att man orkar med de kommande dagarna.

Vi gifter oss på lördag och har bokat partytält, bord och stolar från ett företag som kallar sig Hyr i Norr och som huserar här i Piteå.
Denna bokning är gjord sedan ett par månader tillbaka och när Danne ringde igår på eftermiddagen för att höra om vilken tid vi kunde hämta grejerna så informerade han om att han tyvärr inte hade några bord och stolar att hyra ut åt oss.

Han har alltså dubbelbokat och vetat om det under en period, men "haft så mycket att han inte har haft tid att ringa".
Jo, men tjena mittbena, för det tar ju så lång tid?

Idag ringde han upp med en patetisk ursäkt och ville informera om att det inte var roligt för honom heller. Nej, det är det säkert inte, men sätt det i sammanhanget så kanske ni förstår att jag är ganska obrydd.
Inte nog med att han har skapat en stor stress då bord och stolar är ganska viktigt då man ställer till med fest (och även tält om det skulle få för sig att regna), men ska man behöva lyssna på hans gnäll efter att han inte ens har vett nog att ge oss en rimlig chans att hitta någonting annat? Nej tack.

Sen så är det inte speciellt svårt. Hade jag varit han så hade jag bara ringt till Nolia City Konferens eller något för att hyra stolar och bord genom dem åt oss. Eller åtminstonde erbjudit mig att betala mellanskillnaden.

Kontentan av detta är att jag rekomenderar er att vända er till någon annan om ni behöver hyra "festutrustning" och om ni vill vara säkra på att faktiskt få grejerna. Hyr i Norr får fem sparkar i rumpan av fem möjliga.

Är det någon som vill gå på Skellefteåfestivalen med mig?

:-| ?

Gotta go to Japan så att jag kan köpa mig ett par robotkycklingar!

Om man ändå fick vara allergisk eller bo i lägenhet så att man inte kunde ha riktiga...

I fredags, alltså självaste midsommarafton, spenderade jag hela dagen med en uppsats om skulle in senast 00.00 (natten mot lördag).
Jag satt med den under 12 timmar och då jag kände mig klar skulle jag bara spara ner den och skicka in den. Eftersom att jag hade ganska många worddokument, som jag inte skulle spara, uppe samtidigt så klickade jag ner och "Don´t save" på dokument efter dokument och rätt som det var så var min uppsats borta!
Go, went, gone. Bye bye. Adios. Helt ärligt så grät jag. Det kändes som att hela världen gick under. Det gjorde den självklart inte, jag fick helt sonika sätta mig och skriva om den, men det var fruktansvärt och den blev inte speciellt bra, men det blev något.

Det kan tyckas vara jävligt korkat att inte spara sina dokument, och det är det också, men en gröthjärna som inte vilar så ofta kan tydligen vara jävligt korkad också.

Köpte viner på måfå idag och efter att ha läst recensioner på nätet så verkar det vara viner som passar mig bra. Hurra! Återkommer med en egen recension om åtta-nio månader då jag eventuellt hunnit smaka av alla tre ;)

Har handlat rödvin och nytt schampo och balsam för mitt skadade hår. (Rödvinet är givetvis inte till håret.) Tack Catarina för tipset!

Ikväll vankas det ett glas rött och massor med plugg. Imorgon vankas det ännu mera plugg och förhoppningsvis tur med vädret så att vi "kan" åka ut på mammas stuga.

Så härligt med några dagars ledighet!

Finns det någonting som är värre än gnälliga jävla kärringar som är under 30? Ja, det skulle väl vara gnälliga jävla kärringar under 30 utan ryggrad då. Och gnälliga jävla kärringar under 30 utan ryggrad som agerar skvallerpress inför halva stan.

I pitty the fools som måste vakna upp som sig själva (gnälliga jävla kärringar under 30 utan ryggrad som agerar skvallerpress inför halva stan) varje morgon. I pitty you, fools!

Bortsett från de fruktansvärda röda tapterna, så...hello heaven!

Och ni som inte har tillgång till mina väldigt viktiga statusuppdateringar på Facebook;

Från och med detta nu så tar jag officiellt avstånd från allting som är märkvärdigt och perfekt. I fortsättningen är det det enkla livet som gäller. Så det så!
Så, nu vet ni det också.
Hejdå.

Kan någon tips mig om ett bra schampo för hår som är jättetjockt, torrt, frissigt och med mycket självfall?

Inatt blev det två timmars sömn, vilket såklart är på tok för lite. Det har resulterat i att jag nu är helt vansinnigt trött och skulle göra mycket för att vara ledig från jobbet och slippa plugga ikväll, men what to do? Det är bara att överkonsumera kaffe och se glad ut (och gnälla lite här i bloggen).

Lördagen spenderade vi i Klubbfors hos Nicko och Anna där vi åt gott, drack gott och mådde gott i största allmänhet. Dessutom så har de världens sötaste lilla kyckling som jag blev jättekär i! Den var då tre dagar gammal och jag var sååå sugen på att ta hem den. Så fort vi har flyttat ifrån stan så ska vi ha höns och så är det med den saken.

Igår var hemma hela dagen och var rätt slöa. Milo bestämde att vi skulle äta middag "Ank Ahlen" (Thai Garden) och så blev det. Däremot så tycker jag att maten har blivit mycket sämre där än den varit tidigare och det i kombination med att det har blivit dyrare gjorde mig lite anti. Den här stan behöver fler restauranger!

Idag har jag inte gjort många knop heller. Jag har skurat upp badrummet medan barnen lekte och sen har vi handlat och gjort en kycklingfärslimpa med parmesanost. Ruben stjälpte mer än han hjälpte, men det gör ingenting. Nästa ingenting i alla fall.