Oordning och oreda

Idag är det ingen ordning och reda på Gökhemsgatan.
Morgon började med att Ruben vaknade halv 6 istället för klockan 7 som han vanligtvis gör. Medan Milo var på dagis mellan 8 och 12 så läste vi, åt frukost, kramades och bytte blöjor.

Efter att ha hämtat Milo på dagis så bar jag upp en gunghäst från källaren som de sedan sysselsatte sig med en stund innan jag la Ruben. Han sover än. Jag och Milo somnade tillsammans på soffan ganska snart efter att Ruben somnat och sov i över två timmar. Milo sover vanligtvis inte middag, vilket kommer att resultera i att han aldrig kommer att somna ikväll. Kanske runt 22.30...om jag har tur.

När vi vaknade var Milo hungrig och bad om att få äggröra. Eftersom att jag älskar då har ber om nyttiga saker som ägg så sa jag givetvis ja (istället för att gett honom ett mellis och bett honom vänta till middagen). Äggröran intog han framför Pippi och att äta framför TV:n eller att ens se TV mitt på dagen händer sällan och aldrig hemma hos oss. Någon gång har han fått se TV på dagtid och då har det varit om han har varit sjuk eller om det har spöregnat i hundra dagar i sträck.

Själv har tryckt i mig en stor tallrik av någonting som jag åt väldigt ofta då jag bodde i Belgien; chicons, alltså endiver, med vinägrett gjord på olivolja, överdrivet mycket balsamvinäger, dijonsenap och ingenting annat. MUMS!

Längtan till fjälls!

Jag vill till fjälls! Men eftersom att det inte kommer att bli någonting av det förrän tidigast nästa höst så vill jag ut i naturen och steka mat på muurikkan. Kanske lite renskav, lite svamp, lite lök, lite vitpeppar, lite salt, lite crème fraîche, lite lingon...
Till det vatten i en kåsa direkt från kallkällan och sen koka kaffe över elden.

Nästa höst så ska förhoppningsvis jag och min kompis Linnea iväg och göra lite dagsturer. Kanske med en liten halvåring på ryggen, kanske utan en liten halvåring på ryggen...Hur som helst längtar jag!

Dagis, dagis, dagis...eller vab, vab, vab kanske man ska säga?

Idag får Milo vara på dagis medan jag och Ruben ligger hemma i feber. Ruben har även tagit över Milos ögoninflammation, han hostar och är allmänt hängig och vill bli buren hela tiden.

Mina stackars små grisapor som utsätts för alla hemska baciller dagarna i ända!

Nu längtar vi tills det blir fredag så att Danne kommer hem. Då ska jag ta igen lite av all sömn jag inte fått p.g.a. feberfrossa och ett barn som inte kan sova p.g.a. allt snor och slem och jag vet inte vad.

Det är verkligen en bäbis i magen!

Ultraljudet gick bra och det visade sig en liten bäbis där inne! Jag har inte så stor koll på hur stora de är under vilken vecka så jag hade förväntat mig en liten klump med ett pickande hjärta, men det var ju en riktig bäbis! Visserligen i miniformat, men ändå.

De hade lite svårt att avgöra huruvida jag skulle medicineras eller inte, men bestämde sig för att inte göra det och som jag förstod det så berodde det främst på att Ruben inte var tillväxthämmad samt att man helst ska börja medicineras riktigt i början av graviditeten.
Men från och med nu ska jag till BM varannan vecka för att lämna urin och kolla blodtrycket och längre fram så ska jag börja gå varje vecka.

De vill i varje fall hålla lite extra koll på mig eftersom att jag inte följer regelboken då det kommer till havandeskapsförgiftningen. De sa att det inte alls är vanligt att inte få det första graviditeten, men att sedan få det den andra (om man inte byter partner, vilket jag inte gjort) och eftersom att det kom som en blixt från klar himmel. På några dagar gick det blodtrycket från 110/60 till 155/110 och att jag gick från att ha ingen (inte ens spår av) till att ha mycket äggvita i urinen, spattiga reflexer och synrubbningar.

Jag har däremot en stark känsla att jag kommer att slippa det den här gången och jag tror att det kommer att gå jättebra.

Fick ett samtal från min BM tidigare i morse som ville få bekräftat att jag hade fått infon om vilken tid jag skulle till specmödra och då sa hon att de kommer att göra ett UL. Som jag längtar!

Mittwoch

Idag var det Dannes tur att vara hemma med barnen så jag gick till biblioteket för att få någonting gjort. Och det fick jag. Jag har däremot en del att ta igen eftersom att jag inte hann göra någonting vare sig måndag eller tisdag och jag ska försöka komma ikapp innan helgen då Danne åker bort med jobbet och han kommer inte hem förrän nästa fredag.

Milos ögoninflammationer är betydligt bättre, men de får vara hemma veckan ut ändå eftersom att det är så smittsamt och jag vill givetvis inte att något annat barn ska få det. Ruben verkar däremot ha klarat sig, men jag väntar med att ropa hej.

Imorgon ska jag som sagt på specmödra och jag hoppas att de gör ett UL så att vi (förhoppningsvis) får veta att det faktiskt är en bäbis där inne och att han mår bra än så länge. 18-20 veckor är en lång tid att vänta på att få veta att allt är ok/inte ok.
Nu har jag lyckligtvis bara varit med om att allting har varit bra, men om det inte hade varit det så hade jag velat veta det tidigare. Och nu syftar jag inte på Down Syndrom och grejer utan att det faktiskt finns ett hjärta som slår där inne. Och nej, kroppen stöter inte alltid bort barnet av sig själv på en gång så kom inte och säg att det hade visat sig för det är det inte alls säkert att det hade.

Jag har däremot ingen som helst aning om vad besöket imorgon kommer att innebära och tror väl egentligen inte att de kommer att göra ett UL, men jag hoppas verkligen det. Och jag tycker att ni allt kan hoppas det med mig!

Virka rutor till en filt

Jag tycker att det är aptråkigt att sitta rakt upp och ner och glo på TV (förutom nu då jag är gravid och jättetrött och tycker att det är himmelriket på jorden) så därför brukar jag pyssla med något under tiden. Just nu håller jag exempelvis på att virka rutor till en filt. Det är väldigt enformigt ska ni veta och jag tycks aldrig bli färdig.

Ögoninflammation

Man lämnar inte sina barn på dagis då de har ögoninflammation! Att någon annan gjorde det har resulterat i att Milo nu sitter med två kladdiga ögon som han knappt får upp mellan varven. Han klagar på att det svider och att han ser dåligt. Ögonen bara rinner och är alldeles röda och svullna.

Att lämna ett litet barn, som förövrigt helt saknar hygiensförstånd, bland massor av andra barn med någonting så smittsamt är verkligen hänsynslöst. Och värdelöst!

Tack kära föräldrar för det obehag ni har bidragit med till min son och tack kära ni för att jag inte kan gå på mina lektioner imorgon. Om ni visste hur mycket jag uppskattar det...

Så, nu har jag uppdaterat...ja, vad jag nu har uppdaterat så det här får bli en test huruvida det fungerar bättre eller inte.

Jag väntar med att tacka er för hjälpen tills det att jag har sett att det fungerar.

Update: Uppdateringen fungerade. Tack för hjälpen!

Vad är det för fel med blogspot? Styckesfördelningen försvinner då jag publicerar inläggen och dessutom så går det inte att redigera redan publicerade inlägg. Det har varit såhär ganska länge nu och jag är sjukt less på det. Någon annan som har samma problem? Måste jag byta bloggportal?

Nu ska jag strax iväg till skolan för att skriva prov och lyssna på en grej . Min mamma hämtar barnen på dagis idag (eftersom att jag planerat dåligt och hon ändå var ledig och gärna gör det) så att de slipper vara där mer än 5 h (det är min absoluta smärtgräns, men jag är säker på att den hade varit en annan om jag inte hade haft en sån flexibel vardag som jag har).

Måste åka och handla mat ikväll, men jag är sjukt otaggad. Jag är inte sugen på någonting annat än sushi och det blir alldeles för dyrt att äta dagligen. Och sen är det väl inte världens nyttigaste heller. Dessutom så är det varken Milos eller Rubens favoritmat så det skulle göra dem väldigt hungriga och gnälliga.

Tror att jag ska ta fram köttfärs och göra några satser köttbullar, biffar och grejer som bara är att ta fram och steka på sen. Frågan är bara om affärerna här i Piteå har fått in något smör? Man kan ju absolut steka i olja, men det gifter sig inte så bra med vilt. Inte alls faktiskt.

Tusen tack för alla gratulationer! Det känns jättespännande och bra på alla sätt och vis, däremot så känns det lite overkligen att vi kommer att vara 3-barnsföräldrar nästa vår!

Tripp, trapp, trull och så jag, mammagull! (Ja, och Danne då såklart.)

Idag fick jag ett meddelande på mobilen från min BM att jag ska till specmödra på torsdag eftersom att jag fick havandeskapsförgiftning i slutet av graviditeten med Ruben. Jag har ingen som helst aning om vad som kommer att hända där så om någon har varit i samma situation eller känner någon eller känner någon som känner någon som har det så får ni gärna berätta det för mig.

Nu ska ni få veta något och ni som redan vet det ska få veta det igen!

Milo och Ruben ska få ett småsyskon! Jag är i v 11+0 nu och eftersom att det inte är någon hemlighet och eftersom att jag inte är skrockfull så skriver jag det här för allmän beskådning.

Idag var jag på inskrivning på MVC och jag gick till samma underbara barnmorska som under graviditeten med Ruben och allting såg bra ut. Jag hade bra HB-värde, bra blodsockervärde, bra blodtryck och en bra inskrivningsvikt.

Jag berättade för henne att jag inte vill gå upp i vikt speciellt mycket, om ens någonting alls (eftersom att jag har fått upp en del det senaste dryga året) och det tycker hon inte att jag behöver heller. Hon sa att så länge man inte är underviktig eller överviktig så kan man bortse från sin vikt så länge man inte bantar eller vräker i sig. Det låter vettigt!
Hon sa även att lightprodukter bara är skit och skräp och att det är någonting man ska välja bort oavsett vad rekomentationerna säger. Hon tycker däremot att man ska äta kolhydrater, även om man inte behöver överdriva, men att man gärna väljer bort ex. vitt bröd till förmån för fullkorn och så vidare.

Jag mår väldigt bra bortsett från att jag blir trött tidigt på kvällarna och att jag känner av ligamenten massor mer än vad jag gjorde med Milo och Ruben, men det känns inte speciellt konstigt med tanke på att det här är den tredje täta graviditeten.

Så, nu vet ni det. Kul, va?

Angående inlägget nedan:

Barn "behöver" inte socker i form av godis och fika och vill man inte att ens barn ska äta det så är det ju bara att se till att de inte gör det. Jag bryr mig inte vilket. MEN jag tycker att det är störigt då folk skryter om att barnen inte äter socker när de faktiskt gör det. I mängder. Och de som placerar sig själva på någon jävla piedestal i föräldraskap på grund av det och ser ner på föräldrar som låter sina barn äta godis och fika ibland är så fåniga att jag svimmar och kräks lite grann i min egen mun.


Slutligen så tycker jag att alla sockerhatande föräldrar borde ge sina barn broccoli istället för apelsin som c-vitaminkälla då det inte innehåller i nääääärheten av lika mycket socker, men dubbelt så mycket c-vitamin. Lycka till!

...eller just ja, det är ju inget problem eftersom att frukt inte innehåller socker...

Alltså, varför skryta om att man inte ger sina barn socker då man trycker i dem både frukt och bröd?

Sen tycker jag inte att godis och frukt är precis samma sak, men om man utesluter det ena men inte det andra p.g.a. hyperaktivitet, karies och what not så kanske man ska tänka om.

Mina barn får äta socker. Ruben äter inte godis, men han har fått smaka ostbågar och han fikar.

Det jag vill ha sagt är att jag inte tror att man måste utesluta socker, men kom inte heller och skryt för om man ska skryta så ska det vara befogat.

Mimmi Maroschka goes zebra.

Inatt drömde jag att jag fyllde år och att Nina Simone kom och sjöng Tom Jones - What's New Pussycat. Nina Simone tillhör ju crème de la crème, men Tom Jones är ju så jävla vidrig och den låten måste tillhöra de absolut värsta genom tiderna.

Till Clary

Morotsmarmelad med citron, ingefära, vanilj och torkad aprikos

700 gram grovrivna morötter

200 g tärnade torkade aprikoser

2 tsk rivet skal och 0,5 dl pressad saft från citron

0,5 dl riven ingefära

1 vaniljstång

400 g socker

7 dl vatten

1 tsk citronsyra

1. Lägg morötterna, aprikoser, citronskal och -saft, ingefära, urskrapade frön från vaniljstången samt själva vaniljstången, socker och vatten i en gryta.

2. Koka i cirka en timme, tills morötterna är genomskinliga och aprikoserna mjuka. Häll i citronsyra och koka ytterligare fem minuter. Ta bort vaniljstången.

3. Häll upp marmeladen i nydiskade varma burkar, skruva på locket och vänd dem upp och ner.

Jag mixade även lite snabbt med mixerstaven eftersom att jag tyckte att morotsbitarna var både för grova och långa.

Då vi var i Italien för ett par veckor sedan (?) så fick vi äran att beskåda denna till synes mycket älgskogskranka skyltdocka. Ens.

Vi började att skola in barnen i måndags och det har gått ganska precis som förväntat. Nemas problemas med virvelvinden Ruben som nöjer sig med det mesta och de flesta.

Lite trixigare med Milo som är betydligt mer försiktig och kräver större koll på läget. Imorse sa jag däremot att han skulle få vara själv på dagis en stund medan jag är i skolan och Danne på jobbet.

"Ja, då kan du pussa mig och säga 'hejdå' så kommer du och hämtar mig sen när jag har lekt färdigt."
Kloka, älskade grisolle!

De går på olika avdelningar och först så störde det mig ganska mycket eftersom att jag inte såg någon som helst anledning att dela på ett så pass ungt syskonpar, men nu ser jag det ur en annan vinkel också; Milo som alltid ska vara så jävla duktig och ta hand om Ruben och se till att han har det bra slipper det där. Där får han tänka på sig själv (och 11 till 3-åringar!).

Hemma försöker vi aktivt se till att han inte ska behöva vara "stor" på det sättet, men det är faktiskt svårare än jag någonsin har kunnat drömma om. Som så mycket annat med barnuppfostran.

Tipsa mig om roliga bloggar som jag kan läsa!

Jag tycker om att läsa om fix och trix, mat och bak (helst LCHF, men högkolhydratskost går också bra om bloggarna innehåller massor med smarriga foton), film och musik, genus och uppfostran, färg och form samt roliga saker.

Bloggar med enbart ordbajseri utan finess undanbedes då de får mig att dö en smula inombords. Av leda alltså.

Tack på förhand!