Sidor

tisdag 1 mars 2011

Ruben har börjat att krypa "som vanligt" nu.

Milo började att gå då han var nio månader. Det var ingen höjdare och ingenting jag önskade att Ruben skulle göra, men istället hann jag nästan börja bli orolig över att han var "så sen". Han började masa sig fram för då han nästan var tio månder och nu, vid elva månaders ålder, har han kommit upp på knä.

Ruben har desutom bara två tänder och då Milo var i samma ålder hade han betydligt fler.

Milo har alltid varit lång och smal, medans Ruben alltid har varit kort och knubbig. (Förutom då han föddes. Han vägde "bara" 2595 gram och var så smal att han inte ens hade antydan till en stjärt, utan han hade helt enkelt bara ett hål. "Spemagernervös" som hans ena morbror kallade honom.)

Bortsett från dygnet då Milo föddes har han sovit som en kratta till sin 1½-årsdag. Ruben har varit vaken 1 timma nattetid sedan han föddes bortsett från då han har ätit. Han äter visserligen än, men i jämförelse med sin bror är han himmelriket i människoform.

Milo är mer iakttagande, småfeg, tystlåten och svårflirtad, Ruben är orädd, gaphalsig och glad åt allt och alla.

Det jag vill ha sagt är att det är väldigt fascinerande hur olika syskon faktiskt kan vara.

2 kommentarer:

EvilElin sa...

Ja det är lustigt det där! Jag har ju fyra syskon och vi var nog alla väldigt olika som barn. Likheterna har kommit mer i vuxen ålder.
Dock känner jag också syskon som är och alltid har vart exakt likadana...

Sandra och Lovis sa...

Ja, det är fascinerande hur olika syskon kan bli, trots att man förmodligen uppfostrar dem rätt lika. Alla barn har en egen personlighet! =)