Som jag längtar tills min lilla karamell får lite längre hår igen! Han är givetvis världens finaste i alla frisyrer, men han känns så stor sen vi klippte honom och jag är inte riktigt mogen för det än.

Och ja, han får dricka lättmjölk. Och mellanmjölk. Och tjockismjölk. Någonting han däremot inte får göra är att dricka ur paketet, men det gjorde han i alla fall.

Letar efter nya tapeter till barnens lekrum och det känns väl i ärlighetens namn inte sådär jättespännande att lägga ner en smärre förmögenhet på det då man inte vet när de eller deras kompisar får för sig att måla på dem, riva ner dem eller what not. Jag har snöat in på den här fantastiska skönheten från Ferm Living. We like? För om we like så måste jag nog köpa den trots att det skulle innebär nudlar till middag resten av månaden.

Bilder stulna från Ferm Living.

Long time no see. Har ni saknat mig?

Jag har så svårt att ta mig tid att blogga. Det beror inte nödvändigtvis på att jag lever ett väldigt upptaget liv, utan just nu beror det på Desperate Housewives. Jag och Danne ser sällan på TV, men vi hardcorenöter serier med jämna mellanrum. Jag älskar Marcia Cross som Bree Van De Camp! Hon är så elegant och bisarr.

Nu är renoveringen av huset i full gång igen förresten. Alla sjuhundra lager tapet är rivna från matsalen och förhoppningsvis kommer Danne och svärfar att sätta upp det nya innertaket i helgen. Därefter väntar tapetsering och golvläggning. Det känns så skönt att förhoppningsvis bli klara här uppe inom en inte allt för avlägsen framtid. Renoveringskaos är tråkigt och dessutom är det där som en ständig påminnelse om hur ytlig man faktiskt är och hur lite ansvar man tar för resten av världen och ens medmänniskor.

Över till något roligare och mer lättsamt - min intelligenta son Ruben. Rätt charmig, eller hur?

Har letat efter en billig åkpåse till enkelvagnen och hittade en på Barnens Hus för 295:-. Tyvärr fanns de bara i svart, men å andra sidan så betalar jag inte flera hundra extra för att få en i färg. Hoppas den är bra.

Jag passade även på att köpa modellera till Milo och det var verkligen en underlig konsistens på den. Den kändes som gummi ungefär och smulade väldigt mycket. Dessutom var den väldigt svår att knåda. Nåväl, Milo är glad och har roligt med den och det är ju huvudsaken. Och så luktar den gudomligt gott också!

Efter att ha ätit som en sparvunge i princip hela sommaren är Milo back on track igen och vill ha mat hela tiden. Ingen är gladare än jag! Just nu äter han till exempel buljongsoppa med rotfrukter, bönor och risoni och slukar det som att han inte sett mat på en vecka. Älskade unge!

Jag är medveten om att han förmodligen får i sig det han behöver ändå, men en matmamma är en matmamma är en matmamma...

Förutom vitkål i buljongsoppa älskar jag skräpkultur. Jag älskar dokumentärer om suspekta sjukdomar, jag älskar tv-serier om rika tonåringar och jag älskar graffiti som konstform. Dessutom är jag såld på skäggiga damer.

Två av mina favoritkonstnärer är Frida Kahlo och Toulouse Lautrec. Två av mina favoritfilmer är Big Fish och Moulin Rouge. Fransk kommersiell film är bland det bästa jag vet och jag föredrar att säga Le fabuleux destin d'Amélie Poulain framför Amelie från Montmartre. Lite ogivande halvpretentiöst, bara för att liksom.

Jag är samhällsintresserad och tycker om att placera människor i olika fack för att veta vart jag har dem. Speciellt människor som tycker att "de inte passar in i något fack". I min värld har de ett alldeles eget fack och där passar de alldeles utmärkt.

Jag har varit en sucker för sneakers och en gång i tiden även hängiven samlare, men det känns ganska överspelat. Mest för att det känns så lättöverkomligt och för att jag inte fixar den rådande hypen. Löjligt som tusan, jag vet.

Jag snöar lätt in på saker och får jag för mig något krävs det mycket för att jag ska släppa det. Just nu är jag helt besatt av tankar på att åka till Mexico, att virka ett lapptäcke och att gå ner i vikt. Dock inte nödvändigtvis i den ordningen.

Vilka är ni?

Jag ♥ vitkål! Speciellt i buljongsoppor.

Suck och pust och stön så less jag blir på människor som tycker att jag ska "vara glad som har jobb". Jag har skaffat mitt jobb alldeles själv och även om det givetvis inte gäller för alla så skulle betydligt fler ha jobb bara de ansträngde sig lite. Så det så.

Milo älskar då vi läser om UppfinnarJohanna. Den handlar om UppfinnarJohanna som ska bli världens bästa uppfinnare och testar sin senaste uppfinning på surgubben Surolle. Dessutom heter hennes småbröder Sten och Stanley, bara en sån grej liksom.

Boken är i varje fall skriven av Ann-Christine Magnusson (OLIKA förlag), den har en jättebra genusvinkel och jag tycker att alla borde läsa den för sina småbarn. Om man nu har småbarn som vill bli lästa för vill säga.

Bilden är stulen från jagvetintevart, hoppas att jag inte blir stämd.

Är som vet vart man får tag i ett matbord som antingen är runt eller kvadratiskt och rymmer minst 8 personer?

Jag älskar att läsa bloggar där människor som verkar ha en hjärnkapacitet på minus sju har tänkt till. Ofta handlar det om självklara saker som till exempel att alla människor är lika mycket värda och lika ofta är det skrivet med en kvasifilosofisk pinsamt uppenbar underton. Roligast att läsa är det om människan som skrivit det inte gjort det speciellt bra.

Dessutom så älskar jag då människor kastar samhällskritik till höger och vänster och det är så uppenbart att orden de skriver är någon annans med en twist av sin egen bortkommenhet.

Vidare älskar jag bloggar om hur otroligt jobbigt allting med föräldraskap är. Med det menar jag inte att det inte är tungt mellan varven, livet med barn kan (liksom livet utan barn) vara en bitch, men jag tror inte att det är möjligt att allting alltjämt går emot en. Kanske dags att fundera över huruvida problemet egentligen ligger hos en själv och göra någonting åt det istället för att spy galla över ens egna barn i offentliga rum?