Sidor

fredag 28 januari 2011

Har ett öga på datorn, ett öga på TV:n (På spåret) samtidigt som jag lyssnar på Etta James och dricker kaffe. Multitasking gone wrong. Vi kan konstatera att min simultanförmåga inte är vad den en gång varit.

Dagen har varit hemsk. Milo har varit väldigt trotsig och allting har varit fel, så fort minsta lilla grej har gått emot honom så har han fått världens utbrott.

Vi åkte till Coop för att handla och han skulle få köpa något i godisväg till ikväll. När han inte fick öppna det där så kastade han sig på golvet och skrek.
Jag sa bara lugnt och sansat att vi hade handlat färdigt och att det var dags att åka hem, varpå en gubbe mummlade någonting till sin tant/fru/vän om att dagens barn är så ouppfostrade och att många skull må bra av "ett kok stryk".
Givetvis kunde jag inte vara tyst och råkade säga att det enda jag tycker värre om än blodpudding är gubbar som mummlar i skägget och att han borde komma direkt till mig om han hade några invändningar på hur jag uppfostrar/inte uppfostrar mina barn. Helt plötsligt så hade han inte det längre.

Jag tror inte att det är värt att diskutera med en trotsig 2½-åring i en situation där de är så fyllda av känslor att de uppenbarligen inte vet hur de ska bete sig. Jag tror att det bästa man kan göra är att behålla lugnet och göra klart det man har påbörjat, så länge de "bara" skriker och är arga och inte gör illa sig själva eller andra eller förstör saker såklart. Det ska inte löna sig att "få utbrott" för att få som man vill. Det är däremot sällan det händer, oftast går det väldigt bra att resonera med honom.

När vi kom hem var han fortfarande lika arg och han bara grät och skrek och skulle tillbaka till Coop för att äta godis (?). Han somnade helt utmattad i soffan efter drygt en timme.

Det gör så ont i mammahjärtat när det blir så. Han är för det mesta väldigt nöjd och glad, men när han blir arg eller trotsig så är det med besked. Och hur jobbigt det än må vara för oss så måste det vara flera gånger värre för honom.

Kvällen kom däremot med fantastiska nyheter - en av världens mest fabulösa människor, och tillika en av mina bästa vänner, kommer inom väldigt kort att flytta tillbaka till Piteå igen! Som jag har väntat och längtat efter detta besked!

3 kommentarer:

Michaela sa...

Vad roligt dät är när man känner igen sig på pricken i något som någon annan skriver. Min lilla kille håller fortfarande på så där oftast inte för att han vill ha något utan för att han vill något eller inte vill något och han är 4 år nu, undra när det går över :)
Ha en trevlig helg

life.love.baking sa...

Eller hur, man blir manisk med vågen! :( Så jag har flyttat den till ett ställe där jag vet jag tycker de är krångligt att ta fram den :)
Ha en skön helg bruttan!

Emmeli sa...

Ja,eller hur?Strandtomten låter helt suverän tycker jag.:)Men jag ska försöka övertala mannen!NÅGONGÅNG borde jag ju få det iallafall.:)

Det där om att folk kommenterar har jag också varit med om.Fast på Konsum i Öjebyn.Lucas fick typ värsta utbrottet när han inte fick äta godis från lösvikten i affären.Och jag har den "policyn" att man inte får skrika och slänga sig på golvet i affären.Då får man sätta sig i bilen och vänta tills resten är klara.Så jag gick ut med honom till bilen och förklarade att man inte får bete sig sådär i affären.Han blev ju bara argare och skrek mer när jag spände fast honom.Och när jag just spänt fast honom kom en gammal dam och sa:Oj,har han gjort sig så illa?
Jag förklarade att om man inte kan bete sig på affären så får man sitta och vänta i bilen istället.Och då säger tanten:Men stackars lilla barn!
Jag höll fan på att stypa henne!:)