Jag flyttar!

Lusten att blogga har varit som bortblåst de senaste månaderna och istället har jag sysselsatt mig med annat. Nu börjar den dock att infinna sig igen och då den här bloggen känns inaktuell och tråkig bestämde jag mig i fredags för att skapa en ny;

http://www.myworldkeepsspinning.se

Välkomna dit!

5 månader idag :-)

Update

Sen Ebbe föddes har livet gått i ett ut. Han blev förkyld då han var ungefär två veckor gammal och var det i en månad. Eftersom att han var så snorig hade han lite svårt att andas och sömnen blev störd för oss alla och att inte få sova mer än max en timme i stöten under en period gör ingen lycklig.

Sen fick vi vattenskada i badrummet och fläkten som skulle torka upp eländet levde jävel och vi fick flytta in hos min mamma där vi bodde i ett par veckor tills de kunde plocka bort fläkten. Nu väntar vi, och har väntat i fyra veckor, på att Rörcentrum ska komma hit och montera det nya avloppet så att Ansa sen kan komma hit och göra klart jobbet.

Rörcentrum ger jag förövrigt inte många kronor för. Jag är så jävla less på hur de, och många andra hantverkare, saknar allmänt hyfs. Kan man inte komma och fixa det jobb man tar på sig att göra så kan man i varje fall visa den respekten för sina kunder att man ringer dit och meddelar det. Dessutom så ljuger man inte och säger att man kommer en viss dag då man inte tänker göra det. Idioter!
Vi kan tyvärr inte anlita någon annan heller då det är ett försäkringsärende.

Jag har även börjat träna tre ggr/vecka eftersom att jag är i så sjukt dålig form. Jag är fet och svag och det förstnämnda känns verkligen orättvist. Det irriterar mig då jag verkligen anstränger mig och mestadels äter bra och promenerar mycket. Har fått höja levaxindosen från 75 till 125 microgram så förhoppningsvis så börja vågen gå åt rätt håll snart.

Just nu känns träningen bara som ytterligare ett stressmoment och det är lite knepigt i och med att jag går på pass (har alltså tider att passa) och Ebbe ammar, men jag försöker att inte tänka och bara göra. I längden kommer det såklart att vara värt det.

Flying baby!

I onsdags började mitt vatten gå klockan 6 på morgonen. Eftersom att jag bara var i v 36+3 ville de att vi skulle komma in på en koll och sen blev vi hemskickade för att invänta värkar.

7,5 timmar senare fick jag första värken, 10 minuter efter kom nästa och då ringde vi barnens farfar som skulle vara med barnen. Vi åkte in så fort han kom.

40-45 minuter efter vi kommit fram till Sunderbyn kom lille Ebbe ut efter 5 minuters krystvärkar.

Hela spektaklet tog 1h och 45 min - snabbt och effektivt med andra ord!

Ebbe var 46 cm lång och vägde 2490 gram. Han har varit ganska slö och inte orkat äta själv, vilket har inneburit att han har sondmatats. Nu verkar krafterna däremot ha börjat komma för ikväll har han ammat två mål helt på egen hand. Go Ebbe!

Jag hoppas på att vi snart får lämna 56:an. Nog för att personalen här är otroligt gulliga, men jag saknar Milo och Ruben så fruktansvärt mycket och p.g.a. risken för RS-virus råder det besöksförbud även för syskon.

Alla hjärtans dag

Vi firar inte Alla hjärtans dag och personligen tycker jag att det är en superfånig dag, men just idag skulle jag bli mycket lycklig om Danne kom hem med finfina praliner från Neuhaus. Chokladen är deifnitivt det jag saknar allra mest med Belgien!

v 33+2

Idag blir vi bjudna på lunch hos Lisbeth och...ja, det är det enda vi har inplanerat i veckan utöver att barnen ska på dagis imorgon-torsdag och jag har MVC-besök.

Ni får gärna komma med tips på namn till bebisen i magen! Blir det en flicka ska Danne välja och blir det en pojke (vilket det blir) så ska jag välja. Namn i stil med Rut, Mary, Karin och Sofia går således bort.

Läs inte den första delen om ni är äckelmagade.

Skulle vilja ut på isen och skidra, men det kan jag glömma då foglossningen knappt är hanterbar längre. I torsdags så städade jag lite hemma och sen på kvällen bar jag och Danne ner våran nya TV till källaren, vilket resulterade i att jag knappt kunde röra mig i fredags. Då han kom hem från jobbet så hade jag så ont att jag var alldeles kallsvettig och blek så jag bestämde mig för att lägga mig i badet för att avlasta lite och helt utan förvarning hugger det till så mycket att jag kräks av smärtan. Förstår ni hur jävla äckligt det är att kräkas på sig själv i tokhett vatten? Hahaha, sjukt äckligt!

Igår låg jag mest hela dagen, men idag har det varit mycket bättre. Har suttit ute en stund och njutit av vädret medan barnen har skottat snö, åkt bob och druckit varm choklad. Tidigvårväder är mitt absoluta favoritväder och jag blir lika salig varje år det gör sig påmint.

Milo surrar mycket om att han längtar tills de blir varmt och ljust ute för då fyller han "furrra" år och då ska han få en "fokladtårta" med jordgubbar och så önskar han sig en jättesnabb bil och en Super Mario-båt. Konstigt nog så önskar sig Ruben (enligt Milo) precis samma saker då han fyller två år i mars.

Avslutningsvis så vill jag bara poängtera vikten av att be människor dra åt helvete ibland. Vissa förtjänar inte mer än så.

Sjukstugan fortsätter

Ruben är sjuk. Igen. Jag tyckte att han kändes lite varm igår, men termometern visade ingenting. Imorse då jag plockade upp honom ur sängen var han däremot kokhet och mycket riktigt - 39,7. Han verkar däremot inte vara speciellt påverkad av det och han har inga andra sjukdomssymptom utöver det och smårinnig näsa. Håller alla tummar på att det går över fort! Känns som att vi har varit sjuka så det räcker för ett bra tag framöver.

Jag har sorg.

Våran TV har gått sönder och det må väl då vara - det är inte värre än att vi får köpa en ny. Däremot så lever jag i vetskapen om att en olycka sällan aldrig kommer ensam och det innebär att någonting annat kommer att gå sönder snart. Eftersom att vi har garanti kvar på alla våra vitvaror i köket så gissar jag att det antingen handlar om tvättmaskinen eller bilen. Jag hoppas på den sistnämnda då det känns föga lockande att börja handtvätta.

Vi har tidigare bara använt TV till att titta på serier, film och Danne till att spela TV-spel, men för kanske ett år sen skaffade vi parabol och då började jag titta på massa jäkla skit som jag nu inte vill vara utan.

Kaffe

Jag är bäst! Först satte jag igång en omgång kaffe och blev efter en stund informerad av Milo att det rann nerför köksluckorna. Jag hade glömt att ställa tillbaka kannan i bryggaren, vilket händer förvånansvärt ofta. Sen satte jag på en ny omgång och det såg väldigt svagt ut. Då hade jag glömt att byta kaffefilter och kaffepulver.

Tredje gången gillt?

v 31+5

Hade tid på MVC imorse för att kolla urinen och blodtrycket och förstå min glädje då det visade sig att min gamla och väldigt saknade BM från Norrfjärden (som numera är enhetschef på Piteå VC) hoppat in för min nuvarande BM som är på semester. Massor med mazel tov!
Jag tycker om min nuvarande BM också. Jag tycker definitivt inte att hon är sur och otrevlig som många andra verkar tycka, däremot så är min gamla BM som en dröm och det...ja, det är det inte speciellt många som är.

Idag blir det en sista hemmadag i syfte att kurera oss innan vi börjar leva igen. Jag har aldrig haft influensa tidigare och jag känner definitivt inget behov av att få det igen. Däremot så känns det väldigt bra att vi gjorde bort det innan bebisen gjort entre och nu är det bara att hoppas att vi håller oss friska för ett bra tag framöver.

Ska eventuellt förbi en f.d. kollega ikväll och hämta en säng vi ska köpa. Det är en gammal sjukshussäng i stål som Ruben ska få i 2-årspresent. I övrigt så kommer jag att avsätta en del av kvällen till att dricka kaffe och sakna min älskade, älskade Petra. Vi bodde i Umeå samtidigt och det finns få som jag tycker så mycket om som den kvinnan. Hon är hjärta och hjärna i en perfekt kombination!

Nu lite frukost och sen har jag lovat Milo att leta efter Petrov Trunkow (en leksaksbil från Cars 2) som har gått upp i rök.

Hopp om liv!

Vi är betydligt piggare här hemma, men idag fick jag tillbaka febern som varit borta under ett par dagar. Dessutom så har jag fått en blödning i ögat, vilket jag tycker är ganska äckligt. Varför får man ens det? Sjukt onödigt! Ruben blev feberfri igår, men hostan är fortfarande väldigt intensiv och han är långt ifrån sitt vanliga glada jag. Milo är uttråkad och springer omkring och säger att han är frisk och det är han nog också. Lite, lite hosta, men ingenting som verkar störa honom direkt. Han säger att han längtar till dagis och att han vill leka med sina kompisar och jag förstår honom.

Om en timme kommer Danne äntligen hem igen. Han har varit i Stockholm för utbildning och jobb sen i måndags, men det känns som att han har varit borta i minst en vecka! Antar att det har att göra med att tiden går i snigelfart då man är lite eländig och har tråkigt.

Barnen har lekt mycket med dockorna de senaste dagarna och givetvis bråkat lika mycket om vem som ska ha vilken docka och vem som ska ha dockvagnen. Egentligen så tycker jag att de ska lära sig att dela och turas om (vilket de faktiskt är duktiga på, de har "bara" ett lekrum och äger alla leksaker tillsamans), men enough is enough och det resulterade i att de nu har en till dockvagn. Givetvis en med Kitty på då kattjäveln står väldigt högt i kurs hos de både.

Influensa

I tisdags var jag i Sunderbyn för att träffa min läkare. Bebisen växer, men h*n har gått ner från att vara på -10% till -12% sen vi var där två veckor tidigare så nu vill han (läkaren alltså) kolla tillväxten var 14:e dag. Inte för att -12% är någonting att vara orolig för (tror att upp till +- 24% anses vara acceptabelt), men det var just att det hade blivit en liten försämring.
Däremot så var han väldigt noga att betona att det kan vara tillfälligt, att de växer olika mycket under olika perioder o.s.v.

Under tiden jag var där fick Milo vara hos farfar då han hade hög feber och var väldigt hostig. Ruben och hans farmor följde med till Sunderbyn. Då vi skulle hämta hem Milo ville han stanna en stund till så vi stannade där och åt lunch och sen somnade jag på deras vardagsrumsgolv. Sen dess har jag, och resten av familjen, varit däckade i influensa med hög feber, vansinnig värk i hela kroppen, torrhostan från helvetet...Nu är vi på bättringsväxen, men långt ifrån pigga och hostan sitter kvar. Ruben har fortfarande feber medan Milo blev av med sin igår. Det verkar vara väldigt smittsamt då alla vi har träffat (som vi vet om) insjuknat så mitt tips till er är att hålla er undan!

Hur fungerar det med CSN?

Alltså, vet någon hur det fungerar med CSN och sjukdom/VAB?

Jag läser ju på Komvux 20 p/vecka, vilket är heltid och innebär att en 100 p kurs tar 5 veckor att läsa. Jag har varit sjuk en vecka själv och nu VAB:ar jag med barnen den här veckan och tvivlar på att de kommer att gå tillbaka till dagis innan veckan är slut. Det innebär 2 av 5 veckors bortfall, vilket ger en studietakt på 140% de resterande 3 veckorna.

Normalt sett hade det väl inte varit ett problem - tidigare var jag hemma med barnen hela dagarna samtidigt som jag pluggade heltid och jobbade halvtid, men nu är jag så jävla slut och dessutom så kommer Danne att jobba över den här veckan (samtidigt som han dessutom själv är sjuk).
Som jag har förtstått det så tar inte CSN någon hänsyn till det utan man ska under den planerade 5-veckorsperioden klara av dessa 100 p, men kan det verkligen stämma?
Det innebär ju i teorin att man inte får vara sjuk eller vara hemma med sjuka barn då man studerar och det känns ju inte riktigt...humant.
Hade varit enklare om man läste massa kurser paralellt under en längre period och då hade mer tid att ta igen det man missat.

Rekomentationer om att ringa CSN undanbedes då jag inte vill prata med dem innan jag vet. Liksom hos Försäkringskassan verkar de ha olika regler beroende på vem man talar med.

Jag är officiellt frisk!

Eller det är jag kanske egentligen inte, men jag är i varje fall inte sjuk. Utsöndrar fortfarande protein, uratproverna är förhöjda och blodtrycket ligger högt, men inte för högt. För att det ska klassas som HF så ska det ligga på minst 140/90, men jag ligger "bara" på 135/85. Och det spelar tydligen ingen roll att jag normalt är lågtryckare.
Nu väntas det tätare BM besök, men i övrigt ska jag leva på som vanligt. Det känns jätteskönt att inte bli sjukriven eftersom att jag inte känner mig sjuk och därför skulle ha väldigt svårt att ligga hemma och pilla navelludd, men samtidigt så kan jag inte låta bli att vara lite orolig med tanke på förra graviditetens något abrupta slut. Dessutom så blev jag nog ganska skärrad då de sprutade in kortison i skinkorna på mig och talade om riskerna med att föda i v. 28. Att sedan ligga i flera dagar utan sysselsättning och stirra i taket...ja, då är det nog lätt att tankarna sticker iväg åt fel håll.

Nog om det, det kommer nog att gå så bra så!

På onsdag kommer jag att börja om skolan igen och jag en del att ta igen, men det kommer nog att gå bra (min matematiska efterblivenhet till trots).

Barnen är förövrigt hemma eftersom att Milo kräktes då han kom till dagis. Danne hann inte mer än till jobbet innan han fick vända om och hämta hem dem. Han har kräkts några gånger idag, men jag kan inte avgöra om det beror på magsjuka eller om det är p.g.a. febern. Stackarn kräks så fort han får feber och det enda som hjälper är att ge honom något febernedsättande. Jag är rätt anti Alvedon och grejer eftersom att jag verkligen tror att kroppen själv ska få hantera det, men samtidigt så har jag inte mage att låta honom kräkas stup i kvarten. Får han lite högre feber (typ 39 och uppåt) så börjar han nästan alltid att hallucinera, lyckligtvis så har det aldrig varit några läskiga grejer utan harmlösa saker som inte skrämt honom.

Hemlängtan

Fortfarande kvar i Sunderbyn, men försöker tjata mig hem. Känns som att jag är mest vägen och tar upp en sängplats.

Igår hade jag ett blodtryck på 95/45 istället för 150/95 som jag tidigare haft, men de vet inte varför det svängt så kraftigt. Imorse låg det normalt.

Utsöndrar fortfarande ganska mycket protein. Det betyder att njurarna är påverkade, men de vet inte varför.
Någon inflammation är det i varje fall inte tal om då odlingarna kommit tillbaka blanka.

Lägesrapport

Är inlagd i Sunderbyn för observation sedan igår. Har fått kortisonsprutor för att hjälpa till med mognaden av bebisens lungor om det, hemska tanke, skulle bli aktuellt.

Blodtrycket var bra inatt, men har ökat nu igen under dagen. Ligger i ett mörkt rum och spenderar den mesta tiden med att sova. Har rätt ont i huvudet och mår lite illa. Utsöndrar fortfarande protein, men har inte fått något svar på odlingen än.

Blir kvar minst några dagar till.

Skitapa!

Hemma från besöket hos BM, vilket visade ett förhöjt blodtryck. Visserligen "bara" 158/80 (eller om det är 85?), men det är högt för att vara jag. Hade även en 2:a i protein, vilket inte "får" vara över 0,5 (om jag har förstått det rätt). Fick ta blodprover för att kontrollera lever och njurar och blev beordrad sängläge. Urinprovet är skickat på odling för att utesluta urinvägsinfektion, vilket man tydligen kan ha utan att känna av det. Blä!

Det behöver verkligen inte betyda något, men det kan göra det. Och om det gör det så skriker jag lungorna av mig för jag har verkligen inge lust att ligga till sängs i tio veckor.

Frukost för den late

Första gången jag gör LCHF-smoothie och även den sista om ingen tipsar mig om ett recept som inte smakar grädde.

1 dl hallon
1 dl grädde
1 dl bubbelvatten
lite vaniljpulver

Ska strax in till BM för att kolla en grej. Har börjat få synstörningar, ser ljusflimmer och svarta "flugor" mellan varven, dock inte alls likt det jag hade med Ruben. Eftersom att jag är lågtryckare så beror det förmomdligen på det, men hon krävde i alla fall att få kolla upp det för att vara på den säkra sidan.

Skulle egentligen skriva ett förkunskapstest inför en komvuxkurs, men får göra det imorgon istället. Känns surt att det ska ta ytterligare en dag från kursen då jag läser på ganska kort tid, men what to do?

Dagen UL

UL:et idag gick väldigt bra och visade en bebis som beräknas väga strax under 1100 gram. Det innebär en bra tillväxt och med den vikten hamnar han på den understa av normalkurvorna. Flödet i navelsträngen är fortfarande bra och flödet i de "dåliga" kärlen i moderkakan är fortfarande dåliga, men inte försämrade och det är huvudsaken.
I övrigt så låg bebisen med huvudet neråt (vilket jag redan listat ut) och där fanns gott om fostervatten.