Några timmars sömn och morgonmys med barnen fick mig på bättre humör. Ibland blir det bara så påtagligt och verkligt och det är jobbigt. Usch.
Något roligare då: Jag är förkyld. Igen. Kul, va? Jag har druckit varmt vatten med massor av citron och honung och det gör underverk för halsen, men huvudet spränger, näsan rinner och hostan har kommit tillbaka.
Jag verkar få världens sämsta immunförsvar då jag är gravid och det känns så onödigt. Att vara gravid i sig själv, i det stora hela, tycker jag är ganka otrevligt och det borde räcka.
Men å andra sidan så är en förkylning inte så mycket att gnälla över - det är ju övergående och gnäll ju inte speciellt konstruktivt och därför så leder det sällan någonstans.
Well, tillbaka till böckerna.
tisdag 11 oktober 2011
Barnens morfar
Någonting som gör väldigt ont i mitt hjärta är att mina barn aldrig kommer att få lära känna sin morfar.
Den enda anledning till att de kommer att veta saker om honom är eftersom att jag eller någon annan kommer att berätta det. De kommer aldrig att få uppleva att han älskade blues, ägde massor av gitarrer och hade en imponerande skivsamling. De kommer aldrig att få uppleva att han byggde gitarrer och förstärkare i garaget, att han och mormor hade en segelbåt, att han lagade italiensk middag på lördagar medan han lyssnade jättehögt på Solens mat-skivorna och tjuvsmakade parmaskinka. De kommer aldrig att få uppleva hans opretentiösa, ödmjuka och avslappnade sätt eller hur han aldrig blev arg på människor, men ofta på döda ting.
De kommer aldrig att få se honom immitera hur jag som 14-åring uttryckte min avsky mot Tom Jones och hur äckligt jag tyckte att hans brösthår som vällde fram ut skjortan var . Och hur gott han skrattade åt det.
De kommer aldrig att få uppleva hur illa han tyckte om russin och 'Tears In Heaven' med Eric Clapton eller hur hans mamma alltid lagade ovala paltar med köttfärs i till honom eftersom att han hade fått för sig att det inte var gott med fläsk i palt.
De kommer aldrig heller att få uppleva att han inte kunde dricka juice utan att få halsbränna och att han fodrade en god natts sömn och gärna en middagslur på det.
Och det gör lika ont att han aldrig kommer att få lära känna sina barnbarn. Han dog, helt utan förvarning uppe på fjället, strax innan Milo hunnit bli åtta månader och innan han själv hunnit fylla 51. Han fick aldrig vara med när Milo lärde sig att gå eller att säga 'morfar' och det enda kopplingen Milo har med honom just nu är att vi brukar besöka hans grav, att han vet att morfar hette Dennis och att han finns i himlen. Ruben hänger också med till graven, men han är för liten för att förstå.
Han kommer aldrig att få lära sina barnbarn att "he set it uti grejen" och han kommer aldrig att få ta med dom ut på isen och skidra.
Barnens morfar var inte min biologiska pappa, men han är den jag har växt upp med sedan jag var åtta år. Han valde att ta oss till sig som sina barn med allt vad det innebär. Han är den som, tillsammans med våran mamma, har skjutsat mig till mina fotbollsmatcher, plåstrat om mina sår, hämtat mig från konserter, varit på mina teaterfäreställningar och skolavslutningar och sett till att ingenting någonsin har saknats för mig. När han kom in i vårat liv så kan jag, utan att överdriva, säga att vi fick någon att lita på och en stabilitet som vi tidigare saknat.
Jag vet att det inte finns någon rättvisa i världen, men vad är det för en tröst då man har förlorat någon som stått en så nära? Livet går vidare, man kan inte undgå det - och jag vill inte heller ungå det - men att tiden läker alla sår är inte sant och det tror nog att de flesta vet om. Det är bara någonting dumt man säger av någon ännu dummare anledning.
Han fattas oss alla så mycket någon bara kan fattas en annan människa och ibland, som nu, är det mer påtagligt och svårare att hantera än andra gånger.
Den enda anledning till att de kommer att veta saker om honom är eftersom att jag eller någon annan kommer att berätta det. De kommer aldrig att få uppleva att han älskade blues, ägde massor av gitarrer och hade en imponerande skivsamling. De kommer aldrig att få uppleva att han byggde gitarrer och förstärkare i garaget, att han och mormor hade en segelbåt, att han lagade italiensk middag på lördagar medan han lyssnade jättehögt på Solens mat-skivorna och tjuvsmakade parmaskinka. De kommer aldrig att få uppleva hans opretentiösa, ödmjuka och avslappnade sätt eller hur han aldrig blev arg på människor, men ofta på döda ting.
De kommer aldrig att få se honom immitera hur jag som 14-åring uttryckte min avsky mot Tom Jones och hur äckligt jag tyckte att hans brösthår som vällde fram ut skjortan var . Och hur gott han skrattade åt det.
De kommer aldrig att få uppleva hur illa han tyckte om russin och 'Tears In Heaven' med Eric Clapton eller hur hans mamma alltid lagade ovala paltar med köttfärs i till honom eftersom att han hade fått för sig att det inte var gott med fläsk i palt.
De kommer aldrig heller att få uppleva att han inte kunde dricka juice utan att få halsbränna och att han fodrade en god natts sömn och gärna en middagslur på det.
Och det gör lika ont att han aldrig kommer att få lära känna sina barnbarn. Han dog, helt utan förvarning uppe på fjället, strax innan Milo hunnit bli åtta månader och innan han själv hunnit fylla 51. Han fick aldrig vara med när Milo lärde sig att gå eller att säga 'morfar' och det enda kopplingen Milo har med honom just nu är att vi brukar besöka hans grav, att han vet att morfar hette Dennis och att han finns i himlen. Ruben hänger också med till graven, men han är för liten för att förstå.
Han kommer aldrig att få lära sina barnbarn att "he set it uti grejen" och han kommer aldrig att få ta med dom ut på isen och skidra.
Barnens morfar var inte min biologiska pappa, men han är den jag har växt upp med sedan jag var åtta år. Han valde att ta oss till sig som sina barn med allt vad det innebär. Han är den som, tillsammans med våran mamma, har skjutsat mig till mina fotbollsmatcher, plåstrat om mina sår, hämtat mig från konserter, varit på mina teaterfäreställningar och skolavslutningar och sett till att ingenting någonsin har saknats för mig. När han kom in i vårat liv så kan jag, utan att överdriva, säga att vi fick någon att lita på och en stabilitet som vi tidigare saknat.
Jag vet att det inte finns någon rättvisa i världen, men vad är det för en tröst då man har förlorat någon som stått en så nära? Livet går vidare, man kan inte undgå det - och jag vill inte heller ungå det - men att tiden läker alla sår är inte sant och det tror nog att de flesta vet om. Det är bara någonting dumt man säger av någon ännu dummare anledning.
Han fattas oss alla så mycket någon bara kan fattas en annan människa och ibland, som nu, är det mer påtagligt och svårare att hantera än andra gånger.
måndag 10 oktober 2011
En tröja är en tröja är en tröja...
Hur gör ni då era barn inte vill byta kläder eller vill välja kläder själva?
Milo har haft en tröja i gaaanska så många dagar och den är i gaaaanska så stort behov av att tvättas (matfläckar och grejer), men han vill inte byta. Han sov t.o.m. i den i natt och har den på sig idag på dagis. Inte för att det i sig spelar någon som helst roll överhuvudtaget.
Ska man låta honom ha den och inte göra någon grej av det och "vänta ut honom" eller ska man ta ifrån honom valet och helt enkelt bestämma åt honom att han ska ha en annan?
I ärlighetens namn så...ja, det är inte värre än en smutsig tröja liksom, men jag förstår inte heller riktigt grejen med att han inte vill byta.
Vi har aldrig behövt "bråka om kläder". Vi har försökt låta kläder vara någonting som skyddar kroppen mot kyla och värme - vare sig mer eller mindre, man byter kläder eftersom att de är smutsiga och behöver tvättas, kläder ska inte vara "roligt" eller någnting man ens ska behöva ägna sina tankar åt då man är tre år.
What to do?
Milo har haft en tröja i gaaanska så många dagar och den är i gaaaanska så stort behov av att tvättas (matfläckar och grejer), men han vill inte byta. Han sov t.o.m. i den i natt och har den på sig idag på dagis. Inte för att det i sig spelar någon som helst roll överhuvudtaget.
Ska man låta honom ha den och inte göra någon grej av det och "vänta ut honom" eller ska man ta ifrån honom valet och helt enkelt bestämma åt honom att han ska ha en annan?
I ärlighetens namn så...ja, det är inte värre än en smutsig tröja liksom, men jag förstår inte heller riktigt grejen med att han inte vill byta.
Vi har aldrig behövt "bråka om kläder". Vi har försökt låta kläder vara någonting som skyddar kroppen mot kyla och värme - vare sig mer eller mindre, man byter kläder eftersom att de är smutsiga och behöver tvättas, kläder ska inte vara "roligt" eller någnting man ens ska behöva ägna sina tankar åt då man är tre år.
What to do?
Update: Märker att jag har uttryckt mig lite otydligt. Min fråga är helt sonika huruvida man bör låta en 3-åring själv få välja vad de ska ha på sig om man inte vill att de ska vara brydda om det. Jag vill inte att han ska bry sig, jag vill inte att ha ska tänka på kläder eller på att vara fin. Jag tycker att det ärså jävla oväsentligt för ett barn och jag vill att han också ska tycka det.
Gör man honom bara mer intresserad av att vara fin (om det nu är det det handlar om?) genom att neka honom att själv välja kläder, genom attt säga att "Det här ska du ha på dig idag vare sig du vill eller inte"?
För att få mycket kommentarer
Gå nu in till Kajsa och svara på hennes fråga om huruvida ni brukar surdegsbröd eller inte. Jag har sagt att de som frågar saker i sin blogg får mycket kommentarer och jag vill ju inte gärna ljuga. Så, hurry, hurry!
Kaffe
Jag är uppvuxen i en familj där vi dricker starkt kaffe. Ibland jämför folk min ena lillebrors kaffe med olja och Daniels morfar tycker alltid saker som "Ja-a, häjn jär då kaffe för en karl, jajjamen, he jär då så säkert" då han dricker kaffe hos oss.
I min mening ska kaffe vara starkt och bland det äckligaste jag vet är spekaffe som ser ut som färgat vatten (som jag tycker att man blir bjuden på speciellt av de som kokar sitt kaffe).
Hemma hos oss serveras det bara Zoegas Mollbergs Blandning (dyrt och dumt, men gott). Jag har försökt att hitta kravmärkt och ekologiskt kaffe, men eftersom att jag inte har hittat något som smakar bra så forsätter jag dricka dumt dyrkaffe.
Hittelön utlovas till den som rekomenderar ett snällt, kravmärkt, ekologiskt och gott kaffe till mig.
I min mening ska kaffe vara starkt och bland det äckligaste jag vet är spekaffe som ser ut som färgat vatten (som jag tycker att man blir bjuden på speciellt av de som kokar sitt kaffe).
Hemma hos oss serveras det bara Zoegas Mollbergs Blandning (dyrt och dumt, men gott). Jag har försökt att hitta kravmärkt och ekologiskt kaffe, men eftersom att jag inte har hittat något som smakar bra så forsätter jag dricka dumt dyrkaffe.
Hittelön utlovas till den som rekomenderar ett snällt, kravmärkt, ekologiskt och gott kaffe till mig.
Datorjävel!
Ibland, och med ibland så menar jag varje morgon då jag ska börja plugga, så har jag lust att kasta datorn i väggen! (Och det kommer mest troligt att hända en dag, jag har kastat sönder många mobiltelefoner och fjärrkontroller i argen.)
Det är som att den är morgontrött och jag upplever att det tar så lång tid för den att vakna. Den är seg och laggar och allt vad det nu heter. Jag hatar det! Jag står inte ut med sånt! Det är så värdelöst att jag...ja, jag vet inte vad!
Mina annars så bra nerver går sönder...Det äter upp mig! Gaaaah!
Det är som att den är morgontrött och jag upplever att det tar så lång tid för den att vakna. Den är seg och laggar och allt vad det nu heter. Jag hatar det! Jag står inte ut med sånt! Det är så värdelöst att jag...ja, jag vet inte vad!
Mina annars så bra nerver går sönder...Det äter upp mig! Gaaaah!
söndag 9 oktober 2011
Mat, mat, mat
Har satt in en entrecote i ugnen för några timmars tillagning. Till det ska la familia få potatisgratäng i värsta märkes portionsformarna (som vi fick i bröllopspresent och som fortfarande aldrig använts) och till mig själv ska jag hitta på någonting annat smarrigt. Eller så äter jag "bara" endiver till, vi får se.
Jag och Ruben var och handlade på Coop tidigare idag och i vanlig ordning så brukar jag kolla efter kött och grejer med kort datum (för att det är sååå billigt) och varje gång så tänker jag att man skulle kunna minska matkostnaden massor varje månad om man gick och handlade där varje kväll, men det blir aldrig att jag gör det. Tid har jag väl egentligen (finns väl få saker man har så gott om även då man anser att tiden knappt räcker till?), men då känns de där pengarna man kan spara inte lika lockande längre.
Känns som att jag hellre skulle skaffa ett extrajobb (har dock inga planer på det just nu) än att springa på Coop i tid och otid, även om jag tycker om Coop. Jag tycker att de har trevlig personal och ett bra utbud av grejer (även om jag ibland spottar och svär över saker jag saknar). Kvantum ger jag inte så mycket för, jag tycker att de är alldeles för dyra och sen så tycker jag inte att det är så bra stämning där. Ska jag handla kött så handlar jag helst på lill-Ica på Djupviken eftersom att de har bemannad chark och att det känns väldigt fräscht. Willys handlar jag inte på eftersom att jag alltid har fått stödhandla efteråt (de har aldrig crème fraîche eller grädde!).
Så, nu hoppas jag att ni i intresseklubben har antecknat och att ni gör någonting vettigt med den informationen.
Jag och Ruben var och handlade på Coop tidigare idag och i vanlig ordning så brukar jag kolla efter kött och grejer med kort datum (för att det är sååå billigt) och varje gång så tänker jag att man skulle kunna minska matkostnaden massor varje månad om man gick och handlade där varje kväll, men det blir aldrig att jag gör det. Tid har jag väl egentligen (finns väl få saker man har så gott om även då man anser att tiden knappt räcker till?), men då känns de där pengarna man kan spara inte lika lockande längre.
Känns som att jag hellre skulle skaffa ett extrajobb (har dock inga planer på det just nu) än att springa på Coop i tid och otid, även om jag tycker om Coop. Jag tycker att de har trevlig personal och ett bra utbud av grejer (även om jag ibland spottar och svär över saker jag saknar). Kvantum ger jag inte så mycket för, jag tycker att de är alldeles för dyra och sen så tycker jag inte att det är så bra stämning där. Ska jag handla kött så handlar jag helst på lill-Ica på Djupviken eftersom att de har bemannad chark och att det känns väldigt fräscht. Willys handlar jag inte på eftersom att jag alltid har fått stödhandla efteråt (de har aldrig crème fraîche eller grädde!).
Så, nu hoppas jag att ni i intresseklubben har antecknat och att ni gör någonting vettigt med den informationen.
Gräddtårta till frukost
Igår ville Milo, precis som Pippi Långstrump, ha gräddtårta till frukost och eftersom att jag är världens snällaste morsa så fick han givetvis det. (Dock inte utan ett långt utlägg om att det är en engångsföreteelse och ingenting som kommer att bli en vana.)
fredag 7 oktober 2011
Jag har sorg!
Alltså, jag har tänkt på en sak...Hur kommer det sig att vissa "kopierar" andra människors bloggar in i minsta detalj? Moahaha, skämtar bara, Sandra! Vill ni läsa om och fundera över det så får ni göra det här.
Det jag tänkte dela med mig om idag är följande (ni som har tillgång till mina statusuppdateringar på Facebook kan titta bort om ni inte vill riskera att höra mitt gnäll igen):
Det med ett tungt hjärta jag kan meddela att min barnmorska (som jag kör enkomt till det fruktansvärda landet Norrfjärden för att besöka!!) ska sluta. Hon har fått en annan tjänst som innebär att hon inte kommer att arbeta som BM längre. Jag tycker verkligen om henne så otroligt mycket, vilket då även gör att jag såklart är glad för henne skull MEN NU MÅSTE JAG HITTA EN NY!
Med Milo gick jag hos häxan på Furunäset, men det finns inte en chans i världen att jag går dit igen. De flesta som har lämnat tips har lagt sin röst på BM på Cederkliniken, men det här med privatisering av vården...Ja, jag måste tänka på det.
Någon som har bra erfarenheter av hon på Piteå VC? Snälla, säg att hon är bra!
Det jag tänkte dela med mig om idag är följande (ni som har tillgång till mina statusuppdateringar på Facebook kan titta bort om ni inte vill riskera att höra mitt gnäll igen):
Det med ett tungt hjärta jag kan meddela att min barnmorska (som jag kör enkomt till det fruktansvärda landet Norrfjärden för att besöka!!) ska sluta. Hon har fått en annan tjänst som innebär att hon inte kommer att arbeta som BM längre. Jag tycker verkligen om henne så otroligt mycket, vilket då även gör att jag såklart är glad för henne skull MEN NU MÅSTE JAG HITTA EN NY!
Med Milo gick jag hos häxan på Furunäset, men det finns inte en chans i världen att jag går dit igen. De flesta som har lämnat tips har lagt sin röst på BM på Cederkliniken, men det här med privatisering av vården...Ja, jag måste tänka på det.
Någon som har bra erfarenheter av hon på Piteå VC? Snälla, säg att hon är bra!
onsdag 5 oktober 2011
"Sunt förnuft"
Varför använder människor uttrycket "sunt förnuft" som att det vore något universalt där det innebär samma sak för alla? Ens "sunda förnuft" (vilket förövrigt är ett av de absolut värsta uttrycken jag vet!) ser givetvis väldigt olika ut beroende på vem man är, vilken ryggsäck man bär, vad man har för förhållningssätt till saker och ting och så vidare.
Kan någon flitig användare av detta uttryck vara snäll och förklara det för mig?
Kan någon flitig användare av detta uttryck vara snäll och förklara det för mig?
tisdag 4 oktober 2011
Tandläkaren, BVC, MVC
Danne har åkt med Milo till tandläkaren på 3-årskontroll och jag och Ruben hänger här hemma i väntan på att de ska till dagis. Imorgon ska Milo på 3-årskontroll på BVC (är vi de enda som alltid blir kallade "sent"?) och sen på torsdag ska jag till BM för att kolla blodtrycket och urinen. Känns lite onödigt egentligen eftersom att man inte kan få havandeskapsförgiftning under första halvan av graviditeten, men läkaren har bestämt att jag ska dit varannan vecka och då är det så.
Sen till veckan är det dags att beställa tid för RUL, vilket man ska göra ungefär 4 veckor innan. Som jag längtar! Trots att jag redan har fått en tjuvtitt på att bäbisen i magen så kan faktiskt mycket hända på några veckor och jag är bara i 13+4 idag så det är fortfarande relativt "tidigt". Dessutom så kollade de ingenting förutom storleken på bäbisen och att hjärtat faktiskt slog.
För övrigt så åt jag en snickers till frukost idag och det värsta var att jag inte ens var speciellt sugen. Nyttigt, va? Det förstör mitt kostflyt som jag har nu. Det enda onyttiga jag har ätit den senaste tiden är två finncrisp med smör, ägg och kaviar/kväll. Det är så gott! Någon som vet om det finns något bättre alternativ till Kalles? Det är ju beaucoup med socker i och det vill jag gärna komma ifrån.
Sen till veckan är det dags att beställa tid för RUL, vilket man ska göra ungefär 4 veckor innan. Som jag längtar! Trots att jag redan har fått en tjuvtitt på att bäbisen i magen så kan faktiskt mycket hända på några veckor och jag är bara i 13+4 idag så det är fortfarande relativt "tidigt". Dessutom så kollade de ingenting förutom storleken på bäbisen och att hjärtat faktiskt slog.
För övrigt så åt jag en snickers till frukost idag och det värsta var att jag inte ens var speciellt sugen. Nyttigt, va? Det förstör mitt kostflyt som jag har nu. Det enda onyttiga jag har ätit den senaste tiden är två finncrisp med smör, ägg och kaviar/kväll. Det är så gott! Någon som vet om det finns något bättre alternativ till Kalles? Det är ju beaucoup med socker i och det vill jag gärna komma ifrån.
torsdag 29 september 2011
Oordning och oreda
Idag är det ingen ordning och reda på Gökhemsgatan.
Morgon började med att Ruben vaknade halv 6 istället för klockan 7 som han vanligtvis gör. Medan Milo var på dagis mellan 8 och 12 så läste vi, åt frukost, kramades och bytte blöjor.
Efter att ha hämtat Milo på dagis så bar jag upp en gunghäst från källaren som de sedan sysselsatte sig med en stund innan jag la Ruben. Han sover än. Jag och Milo somnade tillsammans på soffan ganska snart efter att Ruben somnat och sov i över två timmar. Milo sover vanligtvis inte middag, vilket kommer att resultera i att han aldrig kommer att somna ikväll. Kanske runt 22.30...om jag har tur.
När vi vaknade var Milo hungrig och bad om att få äggröra. Eftersom att jag älskar då har ber om nyttiga saker som ägg så sa jag givetvis ja (istället för att gett honom ett mellis och bett honom vänta till middagen). Äggröran intog han framför Pippi och att äta framför TV:n eller att ens se TV mitt på dagen händer sällan och aldrig hemma hos oss. Någon gång har han fått se TV på dagtid och då har det varit om han har varit sjuk eller om det har spöregnat i hundra dagar i sträck.
Själv har tryckt i mig en stor tallrik av någonting som jag åt väldigt ofta då jag bodde i Belgien; chicons, alltså endiver, med vinägrett gjord på olivolja, överdrivet mycket balsamvinäger, dijonsenap och ingenting annat. MUMS!
Morgon började med att Ruben vaknade halv 6 istället för klockan 7 som han vanligtvis gör. Medan Milo var på dagis mellan 8 och 12 så läste vi, åt frukost, kramades och bytte blöjor.
Efter att ha hämtat Milo på dagis så bar jag upp en gunghäst från källaren som de sedan sysselsatte sig med en stund innan jag la Ruben. Han sover än. Jag och Milo somnade tillsammans på soffan ganska snart efter att Ruben somnat och sov i över två timmar. Milo sover vanligtvis inte middag, vilket kommer att resultera i att han aldrig kommer att somna ikväll. Kanske runt 22.30...om jag har tur.
När vi vaknade var Milo hungrig och bad om att få äggröra. Eftersom att jag älskar då har ber om nyttiga saker som ägg så sa jag givetvis ja (istället för att gett honom ett mellis och bett honom vänta till middagen). Äggröran intog han framför Pippi och att äta framför TV:n eller att ens se TV mitt på dagen händer sällan och aldrig hemma hos oss. Någon gång har han fått se TV på dagtid och då har det varit om han har varit sjuk eller om det har spöregnat i hundra dagar i sträck.
Själv har tryckt i mig en stor tallrik av någonting som jag åt väldigt ofta då jag bodde i Belgien; chicons, alltså endiver, med vinägrett gjord på olivolja, överdrivet mycket balsamvinäger, dijonsenap och ingenting annat. MUMS!
Längtan till fjälls!
Jag vill till fjälls! Men eftersom att det inte kommer att bli någonting av det förrän tidigast nästa höst så vill jag ut i naturen och steka mat på muurikkan. Kanske lite renskav, lite svamp, lite lök, lite vitpeppar, lite salt, lite crème fraîche, lite lingon...
Till det vatten i en kåsa direkt från kallkällan och sen koka kaffe över elden.
Nästa höst så ska förhoppningsvis jag och min kompis Linnea iväg och göra lite dagsturer. Kanske med en liten halvåring på ryggen, kanske utan en liten halvåring på ryggen...Hur som helst längtar jag!
Till det vatten i en kåsa direkt från kallkällan och sen koka kaffe över elden.
Nästa höst så ska förhoppningsvis jag och min kompis Linnea iväg och göra lite dagsturer. Kanske med en liten halvåring på ryggen, kanske utan en liten halvåring på ryggen...Hur som helst längtar jag!
tisdag 27 september 2011
Dagis, dagis, dagis...eller vab, vab, vab kanske man ska säga?
Idag får Milo vara på dagis medan jag och Ruben ligger hemma i feber. Ruben har även tagit över Milos ögoninflammation, han hostar och är allmänt hängig och vill bli buren hela tiden.
Mina stackars små grisapor som utsätts för alla hemska baciller dagarna i ända!
Nu längtar vi tills det blir fredag så att Danne kommer hem. Då ska jag ta igen lite av all sömn jag inte fått p.g.a. feberfrossa och ett barn som inte kan sova p.g.a. allt snor och slem och jag vet inte vad.
Idag får Milo vara på dagis medan jag och Ruben ligger hemma i feber. Ruben har även tagit över Milos ögoninflammation, han hostar och är allmänt hängig och vill bli buren hela tiden.
Mina stackars små grisapor som utsätts för alla hemska baciller dagarna i ända!
Nu längtar vi tills det blir fredag så att Danne kommer hem. Då ska jag ta igen lite av all sömn jag inte fått p.g.a. feberfrossa och ett barn som inte kan sova p.g.a. allt snor och slem och jag vet inte vad.
torsdag 22 september 2011
Det är verkligen en bäbis i magen!
Ultraljudet gick bra och det visade sig en liten bäbis där inne! Jag har inte så stor koll på hur stora de är under vilken vecka så jag hade förväntat mig en liten klump med ett pickande hjärta, men det var ju en riktig bäbis! Visserligen i miniformat, men ändå.
De hade lite svårt att avgöra huruvida jag skulle medicineras eller inte, men bestämde sig för att inte göra det och som jag förstod det så berodde det främst på att Ruben inte var tillväxthämmad samt att man helst ska börja medicineras riktigt i början av graviditeten.
Men från och med nu ska jag till BM varannan vecka för att lämna urin och kolla blodtrycket och längre fram så ska jag börja gå varje vecka.
De vill i varje fall hålla lite extra koll på mig eftersom att jag inte följer regelboken då det kommer till havandeskapsförgiftningen. De sa att det inte alls är vanligt att inte få det första graviditeten, men att sedan få det den andra (om man inte byter partner, vilket jag inte gjort) och eftersom att det kom som en blixt från klar himmel. På några dagar gick det blodtrycket från 110/60 till 155/110 och att jag gick från att ha ingen (inte ens spår av) till att ha mycket äggvita i urinen, spattiga reflexer och synrubbningar.
Jag har däremot en stark känsla att jag kommer att slippa det den här gången och jag tror att det kommer att gå jättebra.
De hade lite svårt att avgöra huruvida jag skulle medicineras eller inte, men bestämde sig för att inte göra det och som jag förstod det så berodde det främst på att Ruben inte var tillväxthämmad samt att man helst ska börja medicineras riktigt i början av graviditeten.
Men från och med nu ska jag till BM varannan vecka för att lämna urin och kolla blodtrycket och längre fram så ska jag börja gå varje vecka.
De vill i varje fall hålla lite extra koll på mig eftersom att jag inte följer regelboken då det kommer till havandeskapsförgiftningen. De sa att det inte alls är vanligt att inte få det första graviditeten, men att sedan få det den andra (om man inte byter partner, vilket jag inte gjort) och eftersom att det kom som en blixt från klar himmel. På några dagar gick det blodtrycket från 110/60 till 155/110 och att jag gick från att ha ingen (inte ens spår av) till att ha mycket äggvita i urinen, spattiga reflexer och synrubbningar.
Jag har däremot en stark känsla att jag kommer att slippa det den här gången och jag tror att det kommer att gå jättebra.
onsdag 21 september 2011
Mittwoch
Idag var det Dannes tur att vara hemma med barnen så jag gick till biblioteket för att få någonting gjort. Och det fick jag. Jag har däremot en del att ta igen eftersom att jag inte hann göra någonting vare sig måndag eller tisdag och jag ska försöka komma ikapp innan helgen då Danne åker bort med jobbet och han kommer inte hem förrän nästa fredag.
Milos ögoninflammationer är betydligt bättre, men de får vara hemma veckan ut ändå eftersom att det är så smittsamt och jag vill givetvis inte att något annat barn ska få det. Ruben verkar däremot ha klarat sig, men jag väntar med att ropa hej.
Imorgon ska jag som sagt på specmödra och jag hoppas att de gör ett UL så att vi (förhoppningsvis) får veta att det faktiskt är en bäbis där inne och att han mår bra än så länge. 18-20 veckor är en lång tid att vänta på att få veta att allt är ok/inte ok.
Nu har jag lyckligtvis bara varit med om att allting har varit bra, men om det inte hade varit det så hade jag velat veta det tidigare. Och nu syftar jag inte på Down Syndrom och grejer utan att det faktiskt finns ett hjärta som slår där inne. Och nej, kroppen stöter inte alltid bort barnet av sig själv på en gång så kom inte och säg att det hade visat sig för det är det inte alls säkert att det hade.
Jag har däremot ingen som helst aning om vad besöket imorgon kommer att innebära och tror väl egentligen inte att de kommer att göra ett UL, men jag hoppas verkligen det. Och jag tycker att ni allt kan hoppas det med mig!
Milos ögoninflammationer är betydligt bättre, men de får vara hemma veckan ut ändå eftersom att det är så smittsamt och jag vill givetvis inte att något annat barn ska få det. Ruben verkar däremot ha klarat sig, men jag väntar med att ropa hej.
Imorgon ska jag som sagt på specmödra och jag hoppas att de gör ett UL så att vi (förhoppningsvis) får veta att det faktiskt är en bäbis där inne och att han mår bra än så länge. 18-20 veckor är en lång tid att vänta på att få veta att allt är ok/inte ok.
Nu har jag lyckligtvis bara varit med om att allting har varit bra, men om det inte hade varit det så hade jag velat veta det tidigare. Och nu syftar jag inte på Down Syndrom och grejer utan att det faktiskt finns ett hjärta som slår där inne. Och nej, kroppen stöter inte alltid bort barnet av sig själv på en gång så kom inte och säg att det hade visat sig för det är det inte alls säkert att det hade.
Jag har däremot ingen som helst aning om vad besöket imorgon kommer att innebära och tror väl egentligen inte att de kommer att göra ett UL, men jag hoppas verkligen det. Och jag tycker att ni allt kan hoppas det med mig!
tisdag 20 september 2011
Virka rutor till en filt
Jag tycker att det är aptråkigt att sitta rakt upp och ner och glo på TV (förutom nu då jag är gravid och jättetrött och tycker att det är himmelriket på jorden) så därför brukar jag pyssla med något under tiden. Just nu håller jag exempelvis på att virka rutor till en filt. Det är väldigt enformigt ska ni veta och jag tycks aldrig bli färdig.
måndag 19 september 2011
Ögoninflammation
Man lämnar inte sina barn på dagis då de har ögoninflammation! Att någon annan gjorde det har resulterat i att Milo nu sitter med två kladdiga ögon som han knappt får upp mellan varven. Han klagar på att det svider och att han ser dåligt. Ögonen bara rinner och är alldeles röda och svullna.
Att lämna ett litet barn, som förövrigt helt saknar hygiensförstånd, bland massor av andra barn med någonting så smittsamt är verkligen hänsynslöst. Och värdelöst!
Tack kära föräldrar för det obehag ni har bidragit med till min son och tack kära ni för att jag inte kan gå på mina lektioner imorgon. Om ni visste hur mycket jag uppskattar det...
Att lämna ett litet barn, som förövrigt helt saknar hygiensförstånd, bland massor av andra barn med någonting så smittsamt är verkligen hänsynslöst. Och värdelöst!
Tack kära föräldrar för det obehag ni har bidragit med till min son och tack kära ni för att jag inte kan gå på mina lektioner imorgon. Om ni visste hur mycket jag uppskattar det...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)