Angående ämnesomsättningsproverna så var de just på gränsen för att inte medicineras, men läkaren sa att man inte ligger så pass lågt om det inte var påväg neråt. I mina öron låter det troligt i och med att det då skulle innebära att jag har fått alla symtom som jag har.
Jag ska tillbaka om sex månader för att kolla hur det ser ut då.

Däremot så var det någon annat hormon som hette...ja, vad det nu hette, men som jag förstod det så ska det stimulera sköldkörteln att i sin tur stimulera hormon. Hur som helst så låg det inte på en bra nivå och det ska hållas kolla på.

Avslutningsvis så vill jag bara påpeka en sak: Trots låg ämnesomsättning och att jag inte har haft ett överviktigt BMI så har jag lyckats gå ner 7 kg på en månad med hjälp av LCHF och promenader.

Det är alltså inte omöjligt att gå ner/hålla vikten trots dålig ämnesomsättning - det gör det bara svårare.
Och nej, det är inte rättvist att vissa kan vräka sig kolhydrater utan att det påverker dem nämnvärt, men livet är inte rättvist och då är det bara att välja hur man vill ha det. Enkel matematik, även om jag är väl medveten om att det är svårare i praktiken än i teorin.

Sen kanske man tycker att kolhydrater handlar om livskvalitet och då är ju inte LCHF något bra alternantiv, men om man inte är beredd att "offra" något för en viktnedgång så får man vara fet istället. Enkelt matematik det också.