Vi började att skola in barnen i måndags och det har gått ganska precis som förväntat. Nemas problemas med virvelvinden Ruben som nöjer sig med det mesta och de flesta.
Lite trixigare med Milo som är betydligt mer försiktig och kräver större koll på läget. Imorse sa jag däremot att han skulle få vara själv på dagis en stund medan jag är i skolan och Danne på jobbet.
"Ja, då kan du pussa mig och säga 'hejdå' så kommer du och hämtar mig sen när jag har lekt färdigt."
Kloka, älskade grisolle!
Kloka, älskade grisolle!
De går på olika avdelningar och först så störde det mig ganska mycket eftersom att jag inte såg någon som helst anledning att dela på ett så pass ungt syskonpar, men nu ser jag det ur en annan vinkel också; Milo som alltid ska vara så jävla duktig och ta hand om Ruben och se till att han har det bra slipper det där. Där får han tänka på sig själv (och 11 till 3-åringar!).
Hemma försöker vi aktivt se till att han inte ska behöva vara "stor" på det sättet, men det är faktiskt svårare än jag någonsin har kunnat drömma om. Som så mycket annat med barnuppfostran.
1 kommentar:
Här skolas det också in för fulla muggar!:)
För Liam går det över förväntan!Han är inte alls ledsen när jag far.
Men värre är det för den lite större killen.
Han vill leka med mamma säger han.:)
Men nu har han börjat säga såhär när vi ska säga hej då till varandra på dagis:
Mamma,då kommer du och hämtar mig sen.
Man blir verkligen varm i mamma-hjärtat.:)
Jag har medvetet valt att inte ha dom på samma avdelning pg.a att jag inte vill att dom ska "behöva" vara med varandra jämt.
Jag tror att det är viktigt för dom båda att "slippa" varandra och få vara en egen person.Inte hela tiden vara storebror och lillebror.
Storebror ska inte behöva trösta sin lillebror på dagis tex.
Fan vad tjorvigt det blev.:)
Skicka en kommentar