I år ska julen firas hemma hos oss och jag har fixat och donat med mat i dagarna tre. Det känns viktigt med ett vällagat julbord som gör gott för både kropp och själ. Jag är väldigt anti hel- och halvfabrikat och tycker att det är vansinne att trycka i sig och sina barn sånt skräp, men samtidigt är det lätt att säga för den som är hemma hela dagarna och har en sambo som kommer hem halv fem varje eftermiddag.

Till pojkarna har vi köpt varsitt litet paket och imorgon ska Milo lämna sina nappar till jultomten. Vi har pratat om det mycket så att han har fått möjlighet att förbereda sig. Jag hoppas att det kommer att gå bra och att han faktiskt är redo för det.

Har läst en massa bloggar där dom undertecknade bojkottar julen eftersom att man inte ska överkonsumera och stödja materialismen, men oh mon Dieu vilka hycklare dom är varenda en! Det är ju bara löjligt att i ena stunden trycka ner på andra när dom shoppar både kläder till sig själv, barnkläder, inredningsprylar, dyr och miljödum mat och what not i nästa. Om man sedan gör det till jul eller någon annan gång gör ju ingen skillnad. Det är smart att kasta sten i glashus. Eller hur var det nu egentligen?

Den senaste veckan har det hänt mycket för den yngasta herren i Eliassonklanen. Det började med att han fick sin första tand, sen var han på träningsläger hos Lisbeth där han lärde sig att sitta ordentligt utan stöd (äntligen), igår hittade jag hans andra tand, han har lärt sig att "köra" Bobby Car och idag har han börjat gå med stöd.

Det var lite som att någon drog i hans snöre, satte en krona i honom...You know the drill. Snart kanske han kan bädda sin egen säng också?

Inatt blev jag faster till en liten tösabit!

Just nu känns det som att jag aldrig kommer att bli av med min förkylning. Varje gång jag skottar eller gör någonting annat som är ansträngande så hostar jag lungorna ur mig och sover med dunsockar (a.k.a. smurfskor), fleecebyxor och fleecejacka (huvan på) samtidigt som jag försöker att krypa under skinnet på Danne.
Det bästa vore förmodligen att inte anstränga mig, men det är jag uppenbarligen inte så duktig på.

Någonting annat som jag inte är så duktig på är att stå i kö. Igår då jag var på Coop så gick kön långsamt, långsamt. Farbrorn framför mig skulle i lugn och ro lägga tillbaka växeln i sin plånbok, trots att kassören hade hunnit blippa in alla min grejer och det var min tur att betala. Sen får man ju inte glömma att stå kvar för att småprata lite också. Vid såna tillfällen börjar det klia i kroppen på mig och jag vill bara gå därifrån. Och det gör jag ibland också, men igår behövde jag handla lite grejer inför jul och att gå dit idag eller imorgon känns inte aktuellt då det kommer att vara ännu mer folk och då blir jag folkskygg.

Oh my, I gave birth to the egg man! Milo vill inte äta någonting annat än äggröra just nu. Och det är väl visserligen inte hela världen då ägg både är en av dom godaste och nyttigaste råvarorna som finns, men...ja, jag vet inte, det känns väl inte direkt som att lite variation hade skadat.

Idag måste jag antingen ut och hugga eller köpa en julgran. Samtidigt som det kändes väldigt konstigt att köpa en julgran förra året så känns det i ärlighetens namn lite för jobbigt att packa sin förkylda kropp till Trundön för att hugga en. Okej, jag får väl erkänna att jag sågar ner dom, jag skulle nog aldrig kunna träffa på samma ställe två gånger med en yxa.

Milo har förövrigt fått sin första "syssla". Då han har ätit så ska han ställa in sin tallrik i diskmaskinen och än så länge gör han det mer än gärna då han älskar att hjälpa till. Tror det är rätt typiskt för hans ålder och även om jag förväntar mig ett bakslag inom sinom tid så hoppas jag att det håller i sig ;)

Idag då vi var påväg hem från Dannes morbror i Klubbfors så var vi så sjuuukt nära att krocka med en älgko! Den slickade i princip sidorutan på bilen och jag kan fortfarande inte släppa det. Obehagligt! Jag tycker definitivt att älgar, oavsett kön, ska hålla sig i skogen och lämna vägarna ifred. Visserligen ligger vägen i allra högsta grad i skogen, men en väg är en väg är en väg...Dumma djur som bara skenar ut mot bilar sådär!

Det var ju inte alls jätteskönt att få massage! Det gjorde ganska ont, men samtidigt kändes det att det gjorde nytta. Efter massagen badade vi jacuzzi en stund innan vi blev för hungriga och åkte till Valdino. Nu är jag så mätt att jag spricker!
Det har varit stora kontraster mot min vardag som just nu består av att lukta bäbiskräk och att äta ståendes vi köksön.

Dessutom gick det över förväntan på banken och i och med att förväntningarna var ganska höga så kan jag inte vara någonting annat än jättenöjd.

Snart ska vi trotsa vädret för att möta upp Danne då vi har ett möte med banken idag. Ska bara lägga om ett lån, no big deal egentligen, men jag är jättenervös. Avskyr att vara på banken, jag känner mig mindervärdig. Huslånet är det enda lån vi har, det är betydligt lägre än husvärdet också så vi har egentligen ingenting att "skämmas för". Nåja, det är väl som det ska kanske, antar att det inte ska kännas speciellt lattjo lajbans att låna pengar.

Något som däremot kommer att bli lattjo lajbans är att jag och Linnea ska på SPA med massage idag och sen gå ut och äta middag. Någon som är avundsjuk?

Jag har förresten glömt att berätta att Rubens första tand äntligen har kommit fram! Hoppas att hans mun slutar att agera vattenfall nu, i varje fall för ett tag. Det går minst fyra dregellappar/dag, varav alla är genomsura. Och hemma på vår gata i stan så tycker vi inte direkt om att tvätta.

Holy macaroni, vilket väder! Jag tycker att det är bra att det kommer snö, men det behöver ju inte driva så mycket. Man kan ju knappt vara ute! Dessutom tycker jag att det är dåligt av Piteå Kommun, som är placerat i Norrbotten (!!), att inte ha bättre resurser och större beredskap för att hålla undan snön från vägarna och parkeringarna.

Milos läkarbesök idag gick bra. Anledningen att vi gick dit var att han inte har mått så bra på morgnarna den senaste tiden. Det tydligaste har varit att hans händer har skakat massor då han har fört vällingflaskan mot munnen. I varje fall så konstaterade dom att hans kropp mest troligt bara inte hanterar lågt blodsocker speciellt bra. Läkaren föreslog att vi skulle ha exempelvis en kaka lättillgänglig på morgnarna, men det tyckte inte jag. Att lära mitt barn att äta skit det första han gör då han vaknar känns väl inte speciellt aktuellt. Däremot ska vi se till att han äter mat som håller en jämnare blodsockerkurva och hoppas att det hjälper. Om inte så får man ta det vidare därifrån.

Såhär i efterhand så förstår jag ju att det kan ha bidragit till att han har ätit på nätterna tills han var så pass gammal - han behövde det helt enkelt!

Vad tycker ni förresten om det rättstavningssystemet föreslog att jag skulle skriva istället för Norrbotten?

Jag har varit isolerad hemma i dagarna tre. Jag har inte ens gått ut för att hämta posten, men idag då jag har mucho importante saker på agendan så snöar det så hemskt att jag befarar att någon kommer att få komma och dra upp mig, pojkarna och bilen ur något dike. Å ena sidan slipper jag uppleva vansinneskylan som har varit och det kanske väger upp? Å andra sidan så kan man gå utan mössa då det är minus 20000 grader, men det kan man inte gärna göra då det nästan är snöstorm. I all fall inte om man har mina öroninflammationsöron.

Först ska jag göra något som man skulle kunna säga är det första steget för en relativt stor förändring i mitt liv. Mer än så törs jag inte skriva. Sen ska vi lämna Ruben hos Lisbeth (styvfarmor) som är världens snällaste och ska barnvakta Ruben medan jag åker med Milo till läkaren för att ta lite prover på honom. Sen ska jag leverera en klänning till Malla och sen, när Danne har slutat jobba, borde jag antingen träna eller åtminstone ge mig ut på en promenad. Skulle gissa att det blir det sistnämnda då jag fortfarande har lite ont i halsen.

Jag mår betydligt bättre idag än de senaste dagarna. Danne fick stanna hemma från jobbet igår...eller ja, faktum är att han gick till jobbet och sen fick komma hem igen efter en och en halv timme. Missade någon att det var tjugotusen grader kallt igår? Kändes lite dumt, men samtidigt fick han "skylla sig själv" som inte väckte mig för att kolla läget innan han gick.
Sen efter att barnen somnat var han världens snällaste och trotsade kylan för att köpa en burk med Ben & Jerry's och säsong fem av Desperate Housewives. Det kan ju inte vara någonting annat än läkande för både kropp och själ! Hmm, att ligga still i en soffa och trycka i sig massa socker är väl i och för sig inte bra för kroppen, men för själen gjorde det underverk!

Igår började jag förövrigt att läsa Anne Franks dagbok igen.



Jag har nog inte läst den sen jag gick på högstadiet. Och det var ju ett tag sen. Jag är en sån som gärna läser om böcker och ser om filmer som jag tycker om.
Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda har jag exempelvis läst tre gånger på svenska, en gång på engelska och en gång på franska. Dessutom har jag sett filmen så många gånger att Danne, som varken talar eller förstår franska, snart kan dialogerna utantill. Det ni!

Det världen behöver är fler syskon. Själv har jag fyra bröder och två systrar + den här brodern i form av en hund. Söt va?

Jag har aldrig tyckt att Piteå har varit en bra stad. Rent generellt så tycker jag att det är en dålig mentalitet här och då syftar jag främst på att många är väldigt insnöade och att småsintheten är utöver allting jag någonsin har upplevt. Dålig luft är det dessutom också och jag tror inte att det beror på Kappa.

Helst skulle jag vilja flytta, men det krävs två för att dansa tango och Danne har inget som helst intresse att flytta någon annanstans än till Hemmingsmark. Och det är bland de sista ställena jag skulle vilja bo på. Helst skulle jag flytta Trundön, men till Biarritz går också bra (Och ja, man kan bo där trots att det är vinter! Och för alla obildade människor så ligger det i Frankrike och är Europas bästa surfstad). Någon annan kuststad någonstans i världen skulle också gå bra. Jag behöver hav.

Kan någon fixa det till mig?
Tack på förhand i såna fall!

Kul snart på veckans ens; feber, huvudvärk, ont i öronen, snor i hjärnan och snor i sinne. Ska egentligen inte gnälla då jag väldigt sällan faktiskt är sjuk, men det känns så onödigt.
Ruben är också sjuk, men lika glad är han för det. Han är utan tvekan det gladaste barnet i mannaminne - glad och med massor av bus i blicken. Milo är visserligen också glad och busig, men han har alltid varit lite mer reserverad och svårcharmad.

Kolla, vad liten Ruben var när han föddes förresten!

Nu är han visserligen också liten, i alla fall om man ska tro BVC. Dom tycker att han är "för kort" och att man inte behöver "acceptera" det nu för tiden utan att om han inte "växer till sig" så kan han få tillväxthormoner om vi vill. Nej tack, men nej tack. Det roliga var att kort räknas man som, om man är kille/man, om man är under 175 cm. Förövrigt vore han inte "för kort" om han vore några centimeter längre, så någon pyssling är han inte. Bara inte tillräckligt normal.

Idag vankas det traditionelltsenligt första adventsfirande hemma hos oss. Dagen till ära har jag dessutom tagit på mig mitt finaste diadem och ett "riktigt" armband i silver (Jag använder vanligtvis bara fulsmycken från H&M) så nu är jag fit for fight.

Just nu räcker tiden inte till. Det känns som att alla dagar (och nätter för den delen) går ihop med varandra och att att göra-listan aldrig bli kortare. Det kanske är det som kallas livet? Jag tänker ofta att saker i stil med att jag ska lägga mig tidigt eller sätta mig ner och läsa/se någon film, men det går inte. Och så ska jag ju bara först. Jag tror jag går lite i min farmors fotspår som levde efter mottot "Vila får man göra i graven". Ska jag följa i hennes fotspår fullt ut så är det 69 år kvar.

Idag är det våran sol Rubens 8-månadersdag. Det har vi firat med att frysa kinderna av oss ute i snålblåsten, att dricka kissljummet kaffe och att betala räkningarna. Hurra! Hurra! Hurra!