Sjukstugan fortsätter

Ruben är sjuk. Igen. Jag tyckte att han kändes lite varm igår, men termometern visade ingenting. Imorse då jag plockade upp honom ur sängen var han däremot kokhet och mycket riktigt - 39,7. Han verkar däremot inte vara speciellt påverkad av det och han har inga andra sjukdomssymptom utöver det och smårinnig näsa. Håller alla tummar på att det går över fort! Känns som att vi har varit sjuka så det räcker för ett bra tag framöver.

Jag har sorg.

Våran TV har gått sönder och det må väl då vara - det är inte värre än att vi får köpa en ny. Däremot så lever jag i vetskapen om att en olycka sällan aldrig kommer ensam och det innebär att någonting annat kommer att gå sönder snart. Eftersom att vi har garanti kvar på alla våra vitvaror i köket så gissar jag att det antingen handlar om tvättmaskinen eller bilen. Jag hoppas på den sistnämnda då det känns föga lockande att börja handtvätta.

Vi har tidigare bara använt TV till att titta på serier, film och Danne till att spela TV-spel, men för kanske ett år sen skaffade vi parabol och då började jag titta på massa jäkla skit som jag nu inte vill vara utan.

Kaffe

Jag är bäst! Först satte jag igång en omgång kaffe och blev efter en stund informerad av Milo att det rann nerför köksluckorna. Jag hade glömt att ställa tillbaka kannan i bryggaren, vilket händer förvånansvärt ofta. Sen satte jag på en ny omgång och det såg väldigt svagt ut. Då hade jag glömt att byta kaffefilter och kaffepulver.

Tredje gången gillt?

v 31+5

Hade tid på MVC imorse för att kolla urinen och blodtrycket och förstå min glädje då det visade sig att min gamla och väldigt saknade BM från Norrfjärden (som numera är enhetschef på Piteå VC) hoppat in för min nuvarande BM som är på semester. Massor med mazel tov!
Jag tycker om min nuvarande BM också. Jag tycker definitivt inte att hon är sur och otrevlig som många andra verkar tycka, däremot så är min gamla BM som en dröm och det...ja, det är det inte speciellt många som är.

Idag blir det en sista hemmadag i syfte att kurera oss innan vi börjar leva igen. Jag har aldrig haft influensa tidigare och jag känner definitivt inget behov av att få det igen. Däremot så känns det väldigt bra att vi gjorde bort det innan bebisen gjort entre och nu är det bara att hoppas att vi håller oss friska för ett bra tag framöver.

Ska eventuellt förbi en f.d. kollega ikväll och hämta en säng vi ska köpa. Det är en gammal sjukshussäng i stål som Ruben ska få i 2-årspresent. I övrigt så kommer jag att avsätta en del av kvällen till att dricka kaffe och sakna min älskade, älskade Petra. Vi bodde i Umeå samtidigt och det finns få som jag tycker så mycket om som den kvinnan. Hon är hjärta och hjärna i en perfekt kombination!

Nu lite frukost och sen har jag lovat Milo att leta efter Petrov Trunkow (en leksaksbil från Cars 2) som har gått upp i rök.

Hopp om liv!

Vi är betydligt piggare här hemma, men idag fick jag tillbaka febern som varit borta under ett par dagar. Dessutom så har jag fått en blödning i ögat, vilket jag tycker är ganska äckligt. Varför får man ens det? Sjukt onödigt! Ruben blev feberfri igår, men hostan är fortfarande väldigt intensiv och han är långt ifrån sitt vanliga glada jag. Milo är uttråkad och springer omkring och säger att han är frisk och det är han nog också. Lite, lite hosta, men ingenting som verkar störa honom direkt. Han säger att han längtar till dagis och att han vill leka med sina kompisar och jag förstår honom.

Om en timme kommer Danne äntligen hem igen. Han har varit i Stockholm för utbildning och jobb sen i måndags, men det känns som att han har varit borta i minst en vecka! Antar att det har att göra med att tiden går i snigelfart då man är lite eländig och har tråkigt.

Barnen har lekt mycket med dockorna de senaste dagarna och givetvis bråkat lika mycket om vem som ska ha vilken docka och vem som ska ha dockvagnen. Egentligen så tycker jag att de ska lära sig att dela och turas om (vilket de faktiskt är duktiga på, de har "bara" ett lekrum och äger alla leksaker tillsamans), men enough is enough och det resulterade i att de nu har en till dockvagn. Givetvis en med Kitty på då kattjäveln står väldigt högt i kurs hos de både.

Influensa

I tisdags var jag i Sunderbyn för att träffa min läkare. Bebisen växer, men h*n har gått ner från att vara på -10% till -12% sen vi var där två veckor tidigare så nu vill han (läkaren alltså) kolla tillväxten var 14:e dag. Inte för att -12% är någonting att vara orolig för (tror att upp till +- 24% anses vara acceptabelt), men det var just att det hade blivit en liten försämring.
Däremot så var han väldigt noga att betona att det kan vara tillfälligt, att de växer olika mycket under olika perioder o.s.v.

Under tiden jag var där fick Milo vara hos farfar då han hade hög feber och var väldigt hostig. Ruben och hans farmor följde med till Sunderbyn. Då vi skulle hämta hem Milo ville han stanna en stund till så vi stannade där och åt lunch och sen somnade jag på deras vardagsrumsgolv. Sen dess har jag, och resten av familjen, varit däckade i influensa med hög feber, vansinnig värk i hela kroppen, torrhostan från helvetet...Nu är vi på bättringsväxen, men långt ifrån pigga och hostan sitter kvar. Ruben har fortfarande feber medan Milo blev av med sin igår. Det verkar vara väldigt smittsamt då alla vi har träffat (som vi vet om) insjuknat så mitt tips till er är att hålla er undan!

Hur fungerar det med CSN?

Alltså, vet någon hur det fungerar med CSN och sjukdom/VAB?

Jag läser ju på Komvux 20 p/vecka, vilket är heltid och innebär att en 100 p kurs tar 5 veckor att läsa. Jag har varit sjuk en vecka själv och nu VAB:ar jag med barnen den här veckan och tvivlar på att de kommer att gå tillbaka till dagis innan veckan är slut. Det innebär 2 av 5 veckors bortfall, vilket ger en studietakt på 140% de resterande 3 veckorna.

Normalt sett hade det väl inte varit ett problem - tidigare var jag hemma med barnen hela dagarna samtidigt som jag pluggade heltid och jobbade halvtid, men nu är jag så jävla slut och dessutom så kommer Danne att jobba över den här veckan (samtidigt som han dessutom själv är sjuk).
Som jag har förtstått det så tar inte CSN någon hänsyn till det utan man ska under den planerade 5-veckorsperioden klara av dessa 100 p, men kan det verkligen stämma?
Det innebär ju i teorin att man inte får vara sjuk eller vara hemma med sjuka barn då man studerar och det känns ju inte riktigt...humant.
Hade varit enklare om man läste massa kurser paralellt under en längre period och då hade mer tid att ta igen det man missat.

Rekomentationer om att ringa CSN undanbedes då jag inte vill prata med dem innan jag vet. Liksom hos Försäkringskassan verkar de ha olika regler beroende på vem man talar med.

Jag är officiellt frisk!

Eller det är jag kanske egentligen inte, men jag är i varje fall inte sjuk. Utsöndrar fortfarande protein, uratproverna är förhöjda och blodtrycket ligger högt, men inte för högt. För att det ska klassas som HF så ska det ligga på minst 140/90, men jag ligger "bara" på 135/85. Och det spelar tydligen ingen roll att jag normalt är lågtryckare.
Nu väntas det tätare BM besök, men i övrigt ska jag leva på som vanligt. Det känns jätteskönt att inte bli sjukriven eftersom att jag inte känner mig sjuk och därför skulle ha väldigt svårt att ligga hemma och pilla navelludd, men samtidigt så kan jag inte låta bli att vara lite orolig med tanke på förra graviditetens något abrupta slut. Dessutom så blev jag nog ganska skärrad då de sprutade in kortison i skinkorna på mig och talade om riskerna med att föda i v. 28. Att sedan ligga i flera dagar utan sysselsättning och stirra i taket...ja, då är det nog lätt att tankarna sticker iväg åt fel håll.

Nog om det, det kommer nog att gå så bra så!

På onsdag kommer jag att börja om skolan igen och jag en del att ta igen, men det kommer nog att gå bra (min matematiska efterblivenhet till trots).

Barnen är förövrigt hemma eftersom att Milo kräktes då han kom till dagis. Danne hann inte mer än till jobbet innan han fick vända om och hämta hem dem. Han har kräkts några gånger idag, men jag kan inte avgöra om det beror på magsjuka eller om det är p.g.a. febern. Stackarn kräks så fort han får feber och det enda som hjälper är att ge honom något febernedsättande. Jag är rätt anti Alvedon och grejer eftersom att jag verkligen tror att kroppen själv ska få hantera det, men samtidigt så har jag inte mage att låta honom kräkas stup i kvarten. Får han lite högre feber (typ 39 och uppåt) så börjar han nästan alltid att hallucinera, lyckligtvis så har det aldrig varit några läskiga grejer utan harmlösa saker som inte skrämt honom.

Hemlängtan

Fortfarande kvar i Sunderbyn, men försöker tjata mig hem. Känns som att jag är mest vägen och tar upp en sängplats.

Igår hade jag ett blodtryck på 95/45 istället för 150/95 som jag tidigare haft, men de vet inte varför det svängt så kraftigt. Imorse låg det normalt.

Utsöndrar fortfarande ganska mycket protein. Det betyder att njurarna är påverkade, men de vet inte varför.
Någon inflammation är det i varje fall inte tal om då odlingarna kommit tillbaka blanka.

Lägesrapport

Är inlagd i Sunderbyn för observation sedan igår. Har fått kortisonsprutor för att hjälpa till med mognaden av bebisens lungor om det, hemska tanke, skulle bli aktuellt.

Blodtrycket var bra inatt, men har ökat nu igen under dagen. Ligger i ett mörkt rum och spenderar den mesta tiden med att sova. Har rätt ont i huvudet och mår lite illa. Utsöndrar fortfarande protein, men har inte fått något svar på odlingen än.

Blir kvar minst några dagar till.

Skitapa!

Hemma från besöket hos BM, vilket visade ett förhöjt blodtryck. Visserligen "bara" 158/80 (eller om det är 85?), men det är högt för att vara jag. Hade även en 2:a i protein, vilket inte "får" vara över 0,5 (om jag har förstått det rätt). Fick ta blodprover för att kontrollera lever och njurar och blev beordrad sängläge. Urinprovet är skickat på odling för att utesluta urinvägsinfektion, vilket man tydligen kan ha utan att känna av det. Blä!

Det behöver verkligen inte betyda något, men det kan göra det. Och om det gör det så skriker jag lungorna av mig för jag har verkligen inge lust att ligga till sängs i tio veckor.

Frukost för den late

Första gången jag gör LCHF-smoothie och även den sista om ingen tipsar mig om ett recept som inte smakar grädde.

1 dl hallon
1 dl grädde
1 dl bubbelvatten
lite vaniljpulver

Ska strax in till BM för att kolla en grej. Har börjat få synstörningar, ser ljusflimmer och svarta "flugor" mellan varven, dock inte alls likt det jag hade med Ruben. Eftersom att jag är lågtryckare så beror det förmomdligen på det, men hon krävde i alla fall att få kolla upp det för att vara på den säkra sidan.

Skulle egentligen skriva ett förkunskapstest inför en komvuxkurs, men får göra det imorgon istället. Känns surt att det ska ta ytterligare en dag från kursen då jag läser på ganska kort tid, men what to do?

Dagen UL

UL:et idag gick väldigt bra och visade en bebis som beräknas väga strax under 1100 gram. Det innebär en bra tillväxt och med den vikten hamnar han på den understa av normalkurvorna. Flödet i navelsträngen är fortfarande bra och flödet i de "dåliga" kärlen i moderkakan är fortfarande dåliga, men inte försämrade och det är huvudsaken.
I övrigt så låg bebisen med huvudet neråt (vilket jag redan listat ut) och där fanns gott om fostervatten.

28+1

Fredag-lördag sov Ruben hos mormor och Milo hos farmor och farfar, vilket gjorde att vi fick en skön sovmorgon då vi kunde ligga kvar i sängen och läsa och sen gå upp och äta frukost i lugn och ro framför Desperate Housewives som vi har börjat att se igen. Underbart! Det är så ljuvligt att bara få vara ibland och inte behöva torka spilld mjölk och lyssna på surrande ungar.

Om någon är intresserad så lossnade delar av slemproppen igår. Det hade jag inte väntat mig och blev lite orolig, men efter att ha googlat och pratat med förlossningen som sa de att det inte behöver betyda något och att den kan återbildas så blev jag lugn igen. Det känns definitivt inte som att någon förlossning är nära, men jag ska ändå be någon kolla till veckan eftersom att jag började öppna mig i v 33 med Ruben som då också var fixerad. Sen vet jag att det i sig inte heller behöver betyda något, men det är bättre att ta det säkra före det osäkra.

På tisdag ska vi på spec-mödra för att kolla tillväxten på bebisen och på fredag väntar ett "vanligt" MVC-besök så förhoppningsvis har någon av dem tid att kolla så att allting ser okej ut.

Jag har ju har ju en del problem med foglossning och ryggvärk, men efter en ledig vecka från skolan så mår min rygg en miljon gånger bättre. Antar att man misshandlar den ganska rejält genom att sitta framför en dator eller en bok dagarna i ända så i fortsättningen kommer jag att ta fler pauser för att röra på mig. Det ska nog göra susen!

Från och med nyår och fram till förlossningen så får jag inte äta godis, chips, glass o.s.v. och jag får fika en gång varannan vecka. Fixar jag det, vilket jag såklart gör, så kommer jag att få massa pengar av Danne att shoppa kläder för. Synd att vi har gemensam ekonomi bara...;)

Har i varje fall inte ätit något onyttigt överhuvudtaget sen nyår och mitt sockersug försvinner verkligen hur fort som helst bara jag undviker spannmål och grejer. Jätteskönt!

Är jag fikasugen kommande helg så ska jag baka den här pecannötscheesecaken. Jag antar att den de har på Röda Lyktan är gjord på ett liknande recept (om inte samma?) och det är verkligen himmelrike i fikaform! Allvarligt alltså, det finns ingenting godare! Har ni inte testat den så måste ni göra det.

Snöslungor är ett väldigt gubbigt påfund

Alltså, vad är det med folk och deras snöslungor? Vi har en granne som använder sin snöslunga minst 3 ggr/dag även om det bara snöar lite. Vi vaknar till ljudet från det aset och somnar till ljudet från det aset. Nu är han visserligen ganska gammal så jag förstår om han inte orkar med själva skottandet, men han behöver ju inte nöta sönder den bara för att ha något att göra.

Jag förstår inte varför man har en snöslunga överhuvudtaget om man rent fysiskt klarar av att skotta. De vansinnigt dyra att köpa, sen ska de servas och hållas med bensin och dessutom är de väldigt miljöskadliga och låter som helvetes jävla skit. Är det inte bättre att ringa efter en traktor de få gånger de snöar så mycket att det känns överväldigande?

Stig upp lite tidigare och skotta fram bilen och ta sen med barnen ut och skotta efter jobbet/middagen. Svårare än så behöver det faktiskt inte vara.

Onsdag

Igår utmanade jag kroppen lite för mycket och det får jag bittert ångra idag. Först var jag och barnen ute och skottade och sen drog jag dem på bobben för att möta Danne som var påväg hem från jobbet. Vi möttes ungefär halvvägs. Jag vet att jag inte ska göra mer än vad jag orkar med, men samtidigt är det svårt att förlika sig med att inte orka med så pass vardagliga saker.
Då jag var gravid med Milo och Ruben så hade jag inte ont i fogarna överhuvudtaget och även om jag vet att varje graviditet är olika blir jag så förvånad då någonting är annorlunda.

Idag ska vi ta det lilla lugna. Jag har lovat Milo att han ska få baka och bjuda sin älskade farfar på fika och sen ska jag baka lite bröd till den brödätande majoriteten i den här familjen. Blir någonting i långpanna som går fort! :)

Ruben har förövrigt blivit besatt av "loopbiilen" (sopbilen). Han fick en i julklapp och leker med den kostant och då det kör förbi någon bil här ute så ska han tala om vad det är för något; påttbiilen (postbilen), laaabiilen (lastbilen) och alla övriga bilar är "nä-ä loopbiilen". Synd att sopbilen kommer så pass sällan! :)

Andra dagen på det nya året

Nyårsafton var väldigt lugn och trevlig. Vi var barnvakter till mammas newfoundland Nalle och hade några fina vänner över på middag. De stod för huvudrätten och två av de tre efterrätterna. Lyxigt? Oh yes!
Till förrätt åt vi en sallad av serranoskinka, ruccolasallad, björnbär, färska fikon, chevré, honungsvinegrette och vitlöksbröd. Till huvudrätt bjöds det på serranoinlindad oxfilé, vätterbottensostsgratinerad hasselbackspotatis och portvinssås och efterrätterna var pannacotta med granatäpplesirap, crème brûlée med smak av citron och chokladsufflé med smak av apelsinlikör. Jag är fortfarande mätt...;)

Milo höll sig vaken till 01 utan att ha sovit middag, men då var han trött kan jag säga. Han tyckte att det var spännande med rakterna och ville stanna ute och skotta snö när himlen blev mörk igen. Det ville inte vi.

Efter att ha skålat in det nya året åkte vårat främmande hem och vi kröp ner i soffan där vi somnade och sen vaknade jag först 9.20 av Nalles snarkande. Skönt! På nyårsdagen hann jag även med att sova middag, men vaknade av att 65 kilo klumplig hund ramlade ner för halva trappan. Det lät lyckligtvis värre än det var och han verkar inte ha skadat sig av det.

Idag har Danne börjat jobba igen efter att ha varit ledig mellandagarna. Själv är jag föräldraledig i veckan och ska mysa med barnen. Tänkte hinna göra lite köttbullar, köttfärsbiffar och andra maträtter som är tacksamma att frysa in. Tycker att det är så skönt att ha färdig mat vid de tillfällena man har bråttom eller är lat.

Lägesuppdatering

Julen är över och det är skönt tycker jag. Jag tycker om advent och tiden innan jul, men själva julafton och dagarna efter hade jag gärna sluppit. Det innebär bara en massa jävla stress och ångest över påtvingat sällskap och som gör att man måste bevittna en överkonsumtion som eskalerar från år till år.
Jag tycker inte att det är fel att köpa julklappar eller njuta av god mat, men då det lånas pengar för att kunna betala för skiten så står någonting väldigt fel till.
Dessutom så avskyr jag det beteende som innebär köpande för köpandets skull och då man tror att man kan vinna barns kärlek genom många och dyra presenter. Är det det enda man har att komma med så tycker jag att det är bättre att hålla sig undan.

I fortsättningen så kommer vi att fira jul hemma hos oss och folk är hjärtligt välkomna så länge de respekterar att det ska vara lugnt och prestigelöst. På alla plan.

Danne är ledig och det är skönt att ha honom hemma, speciellt då jag pluggar nu under mellandagarna. Kommande vecka har jag däremot tagit ledigt eftersom att barnen annars måste gå på jourdagis och det kändes väldigt onödigt.

Idag har jag varit på MVC för en extrakontroll. Blodtrycket var lågt och fint och som vanligt så hade jag lite äggvita i urinen, men ingenting oroväckande. Min BM var snäll och frågade om jag ville lyssna på hjärtljuden bara för att det är mysigt och det ville jag såklart! :) Längtar massor till nästa UL som är den 10:e januari. Det är "bara" ett tillväxtultraljud, men en snabb titt på bebisen är bättre än ingen titt alls.

Imorgon ska Danne ta med barnen på Nimbys medan jag ska plocka bort det sista av julen och städa inför nyår. I den mån min foglossningskropp nu orkar vill säga. Det är verkligen inte extremt, men tillräckligt för att begränsa mig och det är störigt. Jag tycker synd om alla kvinnor som har "riktiga" besvär av det.
På nyår ska vi vara barnvakt till min lillebror Nalle (mammas Newfoundland) och så får vi besök av våra fina kompisar och deras dotter. Vi ska äta god mat, mysa med barnen och bli alldeles slemmiga av Nalles dräggel. Det är vad jag kallar en nyårsafton!

Nu ska jag krypa ner i soffan med min man och somna framför Desperate Housewives.

Mitt i veckan!

Idag fick Milo stanna hemma från dagis då han var alldeles blek och hängig. Jag hade däremot massor att plugga så Ruben fick gå dit i alla fall. Hann inte med riktigt allt jag hade tänkt, men en hel del fick jag ändå gjort så jag slipper sitta uppe allt för sent ikväll. Skönt!
Nu har de små grisarna jullov fram till den 9/1 och jag är så avundsjuk (inte att förväxla med missunsam!). Det har varit en stor omställning för dem att börja dagis och jag tror att det är välbehövligt med ett par veckors ledighet.

Ikväll ska handla så att jag kan koka en rödkåls- och fikonchutney inför jul. Dessutom hade jag tänkt fylla på kylen så att jag slipper handla överhuvudtaget innan julhelgen är slut. Överfyllda butiker är sjukt obehagligt så jag försöker undvika det bäst det går.

Inför jul ska jag även baka nougatkaka, göra cakepops, fixa löjromssill och eventuellt något mer beroende på om jag känner för det eller inte.

4:e advent

Idag har vi varit på kalas hos min yngsta brorsdotter och det bjöds på så mycket gott att jag nästan svimmar bara jag tänker på det. Gosch!
Eftersom att hon fyller ett år två dagar innan julafton slog vi ihop hennes julklapp och födelsedagspresent och köpte henne en Briospis. Det är någonting som våra ungar har lekt, och fortfarande leker, väldigt mycket med så jag hoppas att den kommer att den kommer väl till användning.

Nu ska ungarna snart i säng och sen ska jag försöka plugga lite. Danne har visst tagit ledigt torsdag-fredag, vilket jag helt har missat/glömt bort. Det innebär givetvis att barnen kommer att vara hemma och då blir det inte mycket gjort. Dessutom så kan det vara skönt att ha fredagen till att förbereda inför jul och med förbereda inför jul menar jag baka lite och mysa på.

Angående julgranar så vet jag inte hur vi, liksom många andra, ska göra i år. Vi brukar aldrig ta in den mer än några dagar innan jul, men då vi ändå ska vara borta så kanske vi skiter i det.
Ibland så tänker jag att det vore slappt med en plastgran och slippa fara ut och hugga en, men när jag tänker efter så är jag hellre utan eftersom att jag tycker att det är vansinnigt fult. Speciellt de färgade. Milo sa att han vill ha en vit julgran, men då talade jag om för honom att det är någonting han kan ha då han fyllt arton och flyttat ut härifrån - i det här huset har vi varken vita julgranar eller färgad/blinkande utomhusbelysning. Han nickade förstående. Han är så klok min son! ;)

Om jag inte är för trött så kanske jag utmanar min man i Alfapet innan vi lägger oss. Det är ju trots allt 4:e advent och då måste man dricka glögg och spela vinna i sällskapsspel.
Sällskapsspel är förövrigt någonting som jag har börjat uppskatta på senare år och då främst Alfapet och Trivial Pursuit-aktiga spel.
Att leka med vuxna är däremot bland det absolut värsta jag vet i livet. Jag kräks hellre i min egen mun, spottar ut det, gräddar det i ugnen och sväljer det igen.
Ibland är man "tvingad" att leka, exempelvis vid team building-grejer på jobb, och jag mår verkligen dåligt och känner mig förnedrad då jag har gjort det. Jag tycker bara att det känns tillgjort och otroligt fånigt.
Många tycker att det handlar om att bjuda på sig själv, men det håller jag inte med om. Exakt vad av mig själv bjuder jag på genom att leka Hela havet stormar?

Slutligen känner jag lite såhär: den dag jag måste leka med mina vänner för att kunna umgås så är det dags att lägga ner den vänskapen.

Då vet ni det också! ;)

Nu: kaffe och plugg.