Lägesuppdatering

Julen är över och det är skönt tycker jag. Jag tycker om advent och tiden innan jul, men själva julafton och dagarna efter hade jag gärna sluppit. Det innebär bara en massa jävla stress och ångest över påtvingat sällskap och som gör att man måste bevittna en överkonsumtion som eskalerar från år till år.
Jag tycker inte att det är fel att köpa julklappar eller njuta av god mat, men då det lånas pengar för att kunna betala för skiten så står någonting väldigt fel till.
Dessutom så avskyr jag det beteende som innebär köpande för köpandets skull och då man tror att man kan vinna barns kärlek genom många och dyra presenter. Är det det enda man har att komma med så tycker jag att det är bättre att hålla sig undan.

I fortsättningen så kommer vi att fira jul hemma hos oss och folk är hjärtligt välkomna så länge de respekterar att det ska vara lugnt och prestigelöst. På alla plan.

Danne är ledig och det är skönt att ha honom hemma, speciellt då jag pluggar nu under mellandagarna. Kommande vecka har jag däremot tagit ledigt eftersom att barnen annars måste gå på jourdagis och det kändes väldigt onödigt.

Idag har jag varit på MVC för en extrakontroll. Blodtrycket var lågt och fint och som vanligt så hade jag lite äggvita i urinen, men ingenting oroväckande. Min BM var snäll och frågade om jag ville lyssna på hjärtljuden bara för att det är mysigt och det ville jag såklart! :) Längtar massor till nästa UL som är den 10:e januari. Det är "bara" ett tillväxtultraljud, men en snabb titt på bebisen är bättre än ingen titt alls.

Imorgon ska Danne ta med barnen på Nimbys medan jag ska plocka bort det sista av julen och städa inför nyår. I den mån min foglossningskropp nu orkar vill säga. Det är verkligen inte extremt, men tillräckligt för att begränsa mig och det är störigt. Jag tycker synd om alla kvinnor som har "riktiga" besvär av det.
På nyår ska vi vara barnvakt till min lillebror Nalle (mammas Newfoundland) och så får vi besök av våra fina kompisar och deras dotter. Vi ska äta god mat, mysa med barnen och bli alldeles slemmiga av Nalles dräggel. Det är vad jag kallar en nyårsafton!

Nu ska jag krypa ner i soffan med min man och somna framför Desperate Housewives.

Mitt i veckan!

Idag fick Milo stanna hemma från dagis då han var alldeles blek och hängig. Jag hade däremot massor att plugga så Ruben fick gå dit i alla fall. Hann inte med riktigt allt jag hade tänkt, men en hel del fick jag ändå gjort så jag slipper sitta uppe allt för sent ikväll. Skönt!
Nu har de små grisarna jullov fram till den 9/1 och jag är så avundsjuk (inte att förväxla med missunsam!). Det har varit en stor omställning för dem att börja dagis och jag tror att det är välbehövligt med ett par veckors ledighet.

Ikväll ska handla så att jag kan koka en rödkåls- och fikonchutney inför jul. Dessutom hade jag tänkt fylla på kylen så att jag slipper handla överhuvudtaget innan julhelgen är slut. Överfyllda butiker är sjukt obehagligt så jag försöker undvika det bäst det går.

Inför jul ska jag även baka nougatkaka, göra cakepops, fixa löjromssill och eventuellt något mer beroende på om jag känner för det eller inte.

4:e advent

Idag har vi varit på kalas hos min yngsta brorsdotter och det bjöds på så mycket gott att jag nästan svimmar bara jag tänker på det. Gosch!
Eftersom att hon fyller ett år två dagar innan julafton slog vi ihop hennes julklapp och födelsedagspresent och köpte henne en Briospis. Det är någonting som våra ungar har lekt, och fortfarande leker, väldigt mycket med så jag hoppas att den kommer att den kommer väl till användning.

Nu ska ungarna snart i säng och sen ska jag försöka plugga lite. Danne har visst tagit ledigt torsdag-fredag, vilket jag helt har missat/glömt bort. Det innebär givetvis att barnen kommer att vara hemma och då blir det inte mycket gjort. Dessutom så kan det vara skönt att ha fredagen till att förbereda inför jul och med förbereda inför jul menar jag baka lite och mysa på.

Angående julgranar så vet jag inte hur vi, liksom många andra, ska göra i år. Vi brukar aldrig ta in den mer än några dagar innan jul, men då vi ändå ska vara borta så kanske vi skiter i det.
Ibland så tänker jag att det vore slappt med en plastgran och slippa fara ut och hugga en, men när jag tänker efter så är jag hellre utan eftersom att jag tycker att det är vansinnigt fult. Speciellt de färgade. Milo sa att han vill ha en vit julgran, men då talade jag om för honom att det är någonting han kan ha då han fyllt arton och flyttat ut härifrån - i det här huset har vi varken vita julgranar eller färgad/blinkande utomhusbelysning. Han nickade förstående. Han är så klok min son! ;)

Om jag inte är för trött så kanske jag utmanar min man i Alfapet innan vi lägger oss. Det är ju trots allt 4:e advent och då måste man dricka glögg och spela vinna i sällskapsspel.
Sällskapsspel är förövrigt någonting som jag har börjat uppskatta på senare år och då främst Alfapet och Trivial Pursuit-aktiga spel.
Att leka med vuxna är däremot bland det absolut värsta jag vet i livet. Jag kräks hellre i min egen mun, spottar ut det, gräddar det i ugnen och sväljer det igen.
Ibland är man "tvingad" att leka, exempelvis vid team building-grejer på jobb, och jag mår verkligen dåligt och känner mig förnedrad då jag har gjort det. Jag tycker bara att det känns tillgjort och otroligt fånigt.
Många tycker att det handlar om att bjuda på sig själv, men det håller jag inte med om. Exakt vad av mig själv bjuder jag på genom att leka Hela havet stormar?

Slutligen känner jag lite såhär: den dag jag måste leka med mina vänner för att kunna umgås så är det dags att lägga ner den vänskapen.

Då vet ni det också! ;)

Nu: kaffe och plugg.

v 25+0

Igår var jag på MVC för en rutinkontroll, vilket gick bra. SF-måttet låg på 24 cm, vilket var precis på mittkurvan. Urinprovet visade lite protein, vilket varenda urinprov som jag har lämnat sedan jag blev gravid med Milo har visat så det gör mig inte det minsta orolig. Blodtrycket låg lite högre än det brukar göra, men det är bara bra med tanke på att jag är lågtryckare och det är lite "jobbigt" eftersom att det gör att jag kan få svimmingskänslor om jag reser mig fort o.s.v.

Danne har tagit med barnen på kalas idag och jag försöker plugga bort lite så att jag kan ta det lugnt under mellandagarna. Imorgon ska vi fira min ena brorsdotter som fyller ett år på torsdag, men i övrigt blir det en lugn helg med hemmafix. Skönt!

Onsdag

Danne ska snart iväg för att äta julmiddag med sitt jobb. Respektive är också välkomna, men får själva betala. Det säger jag ingenting om, men 350 jäkla kronor exkl. dryck för julmat? Tack, men nej tack.
Istället slängde jag ihop en sallad med mozzarella och chili- och vitlöksmarinad scampi, vilket var väldigt gott.

Igår var vi på UL igen och eftersom att kärlen i moderkakan visade sig vara lite defekta (vilket innebär en ytterligare ökad risk för havandeskapsförgiftning) så ska vi tillbaka var fjärde vecka för att kolla tillväxten på bebisen. Nu är han/hon helt normalstorliten och läkaren uppskattade vikten till ungefär 600 gram.

Nu blir det en kopp kaffe så att jag orkar hålla mig vaken ikväll. Efter att ha varit sjuk söndag-måndag har jag lite plugg att ta igen och då känns det lika bra att göra det idag då Danne ändå kommer att vara borta.

Torsdag

De senaste nätterna har jag vaknat någon gång mellan två och halv fyra och inte kunnat somna om, vilket är väldigt ovanligt för att vara jag. Rent generellt så är jag väldigt duktig på att sova och kan i princip somna vars som helst, men det är inte någonting som har kommit gratis utan det har jag fått träna fram.
Tidigare kunde jag inte sova på dagtid (vilket kan vara praktisk med eventuellt nattsuddande barn) eller om jag visste att det fanns någonting hushållsarbetigt som behövde göras på kvällarna, men så är det inte längre och det är jag väldigt nöjd och stolt över.

Det är jätteskönt att allting inte behöver vara kliniskt alltjämt och det är jätteskönt att kunna njuta av nuet. Jag har inga problem med att spela Alfapet med min man trots vi egentligen borde fixa med tvätten. Att tvätten finns kvar nästa dag visste jag tidigare också, men den stora skillnaden är att jag nu känner att det inte gör mig någonting.

Det är jätteskönt att leva så och jag hoppas verkligen att jag kan applicera det på mina barn.

Nu ska jag iväg till skolan för att skriva ett prov. Sen blir det en snabbis till biblioteket för att hämta en reserverad bok inför kommande uppgift och därefter ska jag hämta hem griskultingarna.

Ikväll ska vi härmapa Elin och äta grekisk sallad till middag! Dumt nog, med tanke på att det är så gott, var det väldigt länge sen vi åt det.

FOREST candelabra från Indiska

Jag är på jakt efter den här kamraten nedan. Tydligen så ska den vara slutsåld i butik i hela landet, men om någon där ute (eller någon där ute som känner någon eller någon där ute som känner någon som känner någon annan) har en eller två till övers så skulle jag verkligen uppskatta om jag (och någon annan) fick köpa den/dem!

Utöver betalning så lovar så får man någonting riktigt fint och hittelön utlovas till den som kan deala en.

Long time, no see

Jag har varit upptagen med annat och med annat så syftar jag på att lyssna på våran galna kaffebryggare och slå sönder mina händer och knän. Jag har uppenbarligen stora problem med att hantera halka.
Jag har inte på något sätt dålig balans utan det har snarare att göra med att jag alltid går ganska fort och tydligen inte har speciellt många aktiva hjärnceller som påminner mig om vad is och ovanpåliggande pudersnö kan resultera i.

Annars så spenderar jag dagarna med att läsa språkhistoria, vilket är mucho roligt och ännu mer intressant. Det kanske vore ett alternativ för framtida studier? One never know.

Förövrigt så har jag börjat äta Levaxin mot min dåliga ämnesomsättning så nu förväntar jag mig stordåd i form av oändlig energi! Sen att själva inställningen av medicinen brukar vara ett smärre helvete väljer jag att bortse ifrån...

Kaffebryggaren gone mad

Lyssnar på kaffebryggaren som eventuellt måste bytas ut då den låter värrre än en skördetröska, men det kändes som en tråkig utgift såhär innan jul. Eller ja, det känns som en tråkig utgift överhuvudtaget. Helst av allt skulle jag vilja ha en espressomaskin (en riktig en, inte någon 2000-kronorshistoria), men en sådan kostnad kan jag inte riktigt rättfärdiga då det enbart är jag som skulle använda den.

Istället så skulle gärna ha en Moccamaster och det tror jag faktiskt att jag ska köpa nästa gång.

Uppdrag granskning

Under kvällens UD så grät jag som jag inte har gråtit på väldigt, väldigt länge. Jag kände igen mig så otroligt mycket och efter att ha läst chatten så verkar det vara så många som har fått ett liknanade bemötanden av förlossningen då det kommer till omfattande vaginala skador. Det tystas ner, det är ingenting de de vill låtsas om. Vad handlar det egentligen om? Prestige? Skam?

Nu tänker jag inte gå in på några detaljer, men läkaren som behandlade mig p.g.a. infektionen jag fick till följd av min skada och hur felaktigt den behandlades var inte nådig gällande förlossningsläkarens "arbete". Med all rätt också, för det blev verkligen inte många rätt där...

Idag är det nästan 3½ år sen Milo föddes och jag har fortfarande problem med smärtor och obehag bland en hel del annat.

Det värsta är att jag är så jävla feg. Jag är för feg för att kräva en ursäkt eftersom att jag har fått för mig att det är synonymt med att söka hjälp och söker jag hjälp så kommer någon jävel att gräva mig mellan benen och den tanken står jag inte ut med.

Sen så känns det inte som att någon skulle ta mig på allvar. Jag blev gravid ett år efter förlossningen och nu är jag gravid igen. Jag hör ju själv hur jävla motsägelsefullt det låter!

Hela det eländet som var, och till viss del fortfarande är, får mig att må fysiskt illa. Usch!

Tips!

Jag har inte tid att sitta här då jag ska baka pepparkakor med mina barn, men jag tänkte bara tipsa er om en dokumentär som Susanne tipsade mig om (Tack Susanne!).

Ikväll sänder Uppdrag granskning (20.00 på SVT1) om hur man kan undvika allvarliga förlossningsskador i underlivet. Ett tips till den som är intresserad av sånt.

Återkommer senare.

Jag vill ha en liten bebis!

Jag är livrädd för att bebisen i magen ska utvecklas till en enorm klump. Den får jättegärna bli ett sumo utanför magen, men innan den har kommit ut så vill jag att den ska vara nätt med litet hattmått och smala axlar.

Med tanke på Milos och Rubens storlek (2900-nånting respektive 2500-nånting gram) så jag vet att min oro är ganska obefogad, men jag kan inte hjälpa det.

Jag vet inte exakt vad det är jag är rädd för, men jag antar att jag har någon snedvriden bild över hur en liten bebis bara ploppar ut medan en stor håller på att fastna med axlarna och ha sig.

Någonstans så kanske det bottnar i min rädsla för att spricka igen.
Med Milo gick jag ju sönder väldigt mycket både invändigt och utvändigt och det tog i princip ett helt år innan jag blev av med komplikationerna från det. Jag antog hela tiden att det berodde på att det gick ganska fort (4 h), men vad vet jag?
Med Ruben sprack jag å andra sidan ingenting trots en snabbare förlossning som tog 1 h 40 minuter från igångsättning (hade dock inte värkar i början), men då hade ju hans bror redan banat väg 1 år och 8 månader tidigare.

Egentligen så är det ju helt meningslöst att ens fundera över det eftersom att bebisen kommer att ha den storlek den har, men ibland (och med ibland så menar jag ganska ofta) så gör jag det ändå!

Jag förstår inte...

...hur lata vissa tillåter sig själva att vara.

Ganska ofta då man ska parkera på Coops familjeparkering, som är till för barnfamiljer med barn från 0-4 år, så står det någon halvlönnig arbetarkarl där. Då kan jag inte låta bli att tänka att den jäveln gott kan promenera några extra meter för att lämna den parkeringsplatsen till dem som de är till för - alltså barnfamiljer med barn under 4 år.

Och när jag ändå håller på med att inte förstå saker så kan jag meddela att jag inte fattar varför de parkeringarna är till för familjer med en bebis. En 3-månaders i babyskydd lär ju knappast springa iväg och bli påkörd av en bil. Att det se är bekvämt att stå nära ingången, i synnerhet på vintern eller då det regnar, säger jag ingenting om. Det är det.

Och då jag ändå har kommit igång så fattar jag inte heller varför de andra matbutikerna inte tar efter Coop och skaffar likadana vagnar med baby- och syskonsits.
Om man är och handlar med två småttingar, vilket jag antar inte är allt för ovanligt, så är det ganska bra att ha själva vagnen fri och faktiskt rymma det man ska köpa.

Utöver det så förstår jag nog det mesta faktiskt ;)

Update: Okej, jag ger mig! Sofia påminde mig om att familjeparkeringens rutor är bredare och därför också gör det möjligt att ta up babyskyddet ur bilen, vilket kan vara svårt annars. Och det stämmer ju så därför välkomnar jag bebisar på familjeparkeringarna igen! ;)

Verbal efterblivenhet

Att läsa saker som är skrivna av människor som är totalt efterblivna då det kommer till att uttrycka sig är verkligen jobbigt och sjukt irriterande.

Jag vet att jag själv, liksom väldigt många andra, gör massvis av slarvfel  både gällande grammatik och meningsuppbyggnad och det tycker jag är förståeligt då man skriver i all hast (syftar främst på bloggen och Facebook), men någon måtta får det ju ändå vara.

Det absolut värsta tycker jag är då människor använder sig av typ en miljon jävla skiljetecken. Om någon skriver exempelvis "okej, då ses vi sen!!!!!" så uppfattar inte jag det som ett trevligt då ses vi sen utan snarare som ett då ses vi sen och jag är irriterad på dig, din jävel.

Skriver någon "Vilken tid kommer du???" så är tolkar jag inte det som Vilken tid kommer du? utan som När kommer du då? Skynda dig för fan!

Det är kul med verbal efterblivenhet och jag har inte alls några fördommar mot de som inte kan uttrycka sig....!!!!

Måndag

Gårdagen var jätte(advents)mysig och jag är fortfarande mätt. Bortsett från allt fika så åt vi bagels med olika creme fraiche-röror; en med varmrökt ren och pepparrot, en med varmrökt älg och västerbottenssost (rätt menlös i smaken, men den gick då åt!) och en med fetaost, massa vitlök, soltorkade tomater och överdrivet mycket rosmarin. Den sistnämnda äter vi förövrigt ofta som tillbehör till grillat.

Sen så kan jag lyckligt meddela att Ruben har sovit från 20-tiden igår till klockan sju imorse UTAN ATT VAKNA. Mazel tov! Jag hoppas att det håller i sig för det är ju så skönt att sova :)

Efterlängtade fredag!

Höll på att somna idag då jag satt vid datorn och skrev så jag gick och satte mig i soffan med en kopp kaffe för att vakna till liv. Det gjorde jag också, efter en timmes oplanerad sittsömn.
Först fick jag världens ångest över att ha sovit medan barnen var på dagis, men sen så tänkte jag att den ångesten var onödig. Vad jag gör på min lunch/mina raster är min ensak och om jag väljer att äta, sova, städa eller gå till gymmet är oväsentligt. Dessutom så tar jag nästan aldrig några pauser under dagarna eftersom att det brukar resultera i att jag kommer av mig och då är det bättre att vara effektiv under de timmarna barnen är borta.

Nu ska jag slutföra en uppsats som måste skickas in idag och sen ska jag iväg till Coop för att storhandla inför helgen. Under löningshelger, med undantag för kvällarna just innan stängning, håller jag mig gärna ifrån affärerna.

På söndag ska vi ha adventsmys och då ska vi bjuda på bagels med tillbehör och typiska julgrejer som glögg, julmust, lussekatter, pepparkakor, rocky road, knäck, mandariner och tryffel. Tror även att jag ska slänga ihop ett par pepparkakskladdkakor bara för att det är så lätt och gott.enkelt. Och begärligt.

Pepparkakskladdkaka

Det blev ingen sväng till Indiska idag, det blev fikafrämmande istället och det passade bra eftersom att jag hade bakat en pepparkakskladdkaka till min pepparkakskladdkaksälskande man.

Oftast så bakar jag franska chokladtårtor eftersom att det är tusen gånger godare, men nu hade vi ingen choklad hemma som jag ville offra till en tårta så det blev en kladdkaka av följande recept istället;

200 g smält smör (som fått svalna lite)
4 dl socker
2 dl kakao
en nypa salt
2½ dl vetemjöl
4 ägg
rätt mycket pepparkakskyddor (alltså kanel, ingefära, kardemumma och kryddnejlika)
en skvätt sirap

+ vispad grädde till servering

Blanda i socker, kakao, pepparkakskryddor och salt i smöret, rör sedan i sirapen + ett ägg i taget och tillsätt vetemjölet. Grädda mitt i ugnen  i 175 grader till önskad konsistens.

Kakan är mastig och ganska seg (=bra), vilket jag antar har att göra med att den innehåller mycket socker. Och visst är den söt, men definitivt inte så söt som man förväntar sig av den mängden socker och det beror förmodligen på att den innehåller ganska mycket kakao också.
Jag har tidigare bakat samma kaka, men med andra smaksättningar som vanilj, chili, apelsin och havssalt (dock ej kombination med varandra) och tycker att det är det absolut bästa kladdkakereceptet jag har provat på.

Nu blir det till att somna i soffan framför Per Morberg (jag veeeeet!) som besöker Lappland för att tillaga några av mina absoluta favoriträtter.

Milogrisen sover och jag tar en pluggpaus

Milo har haft ett par jobbiga dagar och är alldeles matt så idag är han hemma med mig och pluggar. Ruben fick däremot gå på dagis eftersom att han är rätt tids- och energikrävande, vilket innebär att det är svårt omöjligt att få någonting gjort.

Angående mitt senaste MVC-besök så ringde barnmorskan i måndags och berättade att blodprovet hon tog då för hypotyreos (låg ämnesomsättning) inte alls såg bra ut och att jag ska tillbaka nästa fredag för att bekräfta med ett nytt blodprov och äntligen börja medicineras för det.

Då jag hade lagt på så blev jag så glad att jag började att gråta! Inte för att jag vill vara sjuk och äta medicin, utan för att jag låg just på gränsen då jag testade mig förra gången och då var det bara att leva med tröttheten, viktuppgången, muskelvärken och segheten.
Nu låg det däremot ganska mycket för lågt, vilket jag har anat då jag har känt av ytterligare "försämringar" den senaste tiden.

Då Danne kommer hem ska jag försöka att ta mig iväg till Indiska en sväng (fick ett presentkort då jag fyllde år och shoppingfingrarna kliar). I övrigt så bjuder nog kvällen på ytterligare lite plugg och eventuellt lite bak inför advent.

Äntligen lite snö!

Imorgon fyller jag år och då önskar jag att jag får vakna och mötas av ett vackert vitt täcke och några minusgrader.

Mobilbloggning

Testar hur det fungerar och bjuder på tre bilder, föreställande karamellen Milo, från i våras.