Nimbys värld

Precis som jag trodde så somnade jag innan vi hann duka fram godsakerna igår, men den som spar den har och det innebär ostkväll ikväll istället.

Idag ska vi åka till Nimbys så att barnen får leka. Milo har velat åka dit väldigt länge, men det har aldrig riktigt passat. Bäst att ta med sig matsäck dock för annars lär vi äta fulnudlar till middag resten av månaden. Nej, riktigt så illa är det väl inte, men jag är verkligen inte sugen på att betala vansinniga överpriser för dålig mat, dålig service och fika från Delicato. Då sparar jag hellre dem pengarna och går på Ekbergs, Krokodil eller Röda Lyktan istället.

Fredag

Har varit och handlat ost (och kex till Danne), men det känns som att jag kommer att somna innan det är dags för att duka fram det...Så lattjo är jag nu för tiden - jag sover så fort jag får möjlighet.

Imorgon kommer barnens kusiner hit under dagen medan deras pappa ska jaga och deras mamma ska jobba. Sen ska modell yngre sova här medan modell äldre inte riktigt har bestämt sig än, han vill fundera en stund. Milo längtar verkligen och har redan bestämt var alla ska sova någonstans och att de ska ha mys med ostbollar och titta på Pippi.

Själv måste jag nog ta en middagslur imorgon så att jag orkar vara uppe och se Så mycket bättre som börjar om!

Onsdag

Idag då jag hämtade Milo på dagis så berättade fröknarna att han har kommit in i gruppen jättebra nu. Milo är en betraktare ut i fingerspetsarna och allting ska noga kännas av innan han eventuellt tar del av det. Det gäller allt från nya miljöer, nya människor, nya aktiviteter till ny mat.
Det har han inte ärvt av mig. Jag är spontan och kastar mig in saker och sen får det bära eller brista.

Nu ska jag mysa en stund med Milo framför Pippi innan han ska knoppa och sen måste jag plugga lite inför imorgon. Sen ska jag somna framför TV:n hade jag tänkt.

Mjölk

Citronomelett var inte lika äckligt som jag trodde, men definitivt ingenting som jag kommer att göra igen. Enligt mig så innehåller den godaste omeletten ägg, grädde, vitpeppar, salt och rökt skinka och den serveras med crème fraîche och hackade tomater samt eventuellt lite finhackad rödlök.

Idag så fick jag lite ångest när jag insåg att det var den 25:e, vilket innebär att man många får någon form av lön, bidrag eller lån på sitt konto. Vi var helt utan mjölk och bröd, vilket inte fungerar sådär jättebra hemma hos oss. Väl på Coop så visade det sig att min ångest var obefogad eftersom att det inte vara mer folk än en vanlig tisdag vid 15-tiden. Yay!

Milo somnade i vanlig ordning i kundvagnen och själv höll jag på att köra över en tant då jag såg en röd Hummer cruisa runt på parkeringen. Det hör minsann inte till vanligheterna att se i den här stan!

Angående mjölk förresten...Hur många liter/vecka går det hemma hos er? Då jag växte upp så handlade min mamma MINST 10 liter varannan dag. Det är rätt mycket mjölk i min mening.

Citronomelett

Lunch är ingenting jag brukar lägga tid på medan barnen är på dagis och jag pluggar. Nu skriker magen däremot av hunger och jag måste äta någonting för att kunna fortsätta att koncentrera mig.

Jag ska ge mig på en grej som jag tycker låter sjukt osmakligt, men som många har rekomenderat (bland annat Elin) och därför måste jag testa det - citronomelett.

Jag återkommer med ett omdöme.

Bara en tanke

Jag förstår inte hur man gång efter gång uttrycka sig nedlåtande mot människors sätt att spendera sin tid och sätta sig själv på en piedestal som att vore någon jävla revolutionär medan man i själva verket inte har åstadkommit någonting konstruktivt överhuvudtaget. Att trycka ner andra för att själv känna sig bättre är så jävla simpelt. Och fel.

Att man sedan svarar på kritik eller oliktänkande med "Men snälla du..." får mig att klättra i taket. Kan det blir gubbigare? Han man belägg för det man säger så behöver man inte förminska andra och om det är som man påstår - att man spenderar sin tid på att tänka och relektera över saker så borde man ha kommit fram till det. Det känns väldigt grundläggande och som någonting som gemene man är väl medveten om.

Ett av mina intressen är att läsa bloggar som irriterar mig. Och att skriva blogginlägg om det. Är jag en meningslös människa nu?

Måndag

Tur att helgen har bjutit på mycket sömn då den här veckan kommer att bli den mest hektiska i år. Jag räknar med lite sömn och hoppas på effektiva dagar.

Daniels kusiner, som är 9 och 10 år, har sovit hos oss i helgen. Av deras fina föräldrar, och tillika några är världens bästa människor (det var hos dem vi hade vårat bröllop i somras), fick vi massa älgfärs, lite stekar och bäst av allt - grisbog och finfint sidfläsk från deras egna grisar. Vet ni hur mycket jag uppskattar sånt? Bra kött som man vet var det kommer ifrån och hur de har behandlats. Vi brukar även få ägg från deras höns och deras egenodlade grönsaker och rotfrukter. Himmelrike i matform, mina vänner.

Nu ska barnen hoppa i kläderna så att vi kan ta en promenad till dagis.

Gaybröllop

Jag blir så glad ända in i benmärgen när bögar och flator gifter sig! Inte på grund av deras lycka, om jag nu inte känner dem, utan av den enkla anledning att jag är helt övertygad om att för varje homosexuellt äktenskap så kommer samhället liiiiite närmare acceptans. Och då inte bara gällande homosexuallitet, utan gällande allting som bryter normerna.

Lösenordsskyddade bloggar

Ibland så är jag sugen på att sätta ett fett jävla hänglås på min blogg bara för att jag blir tvärsöver då jag vet om massa människor som läser min samtidigt som jag inte kan läsa deras. Det är orättvist tycker jag. Å andra sidan så är det tokjobbigt med hänglåsta/lösenordsskyddade bloggar så när jag tänker efter närmare så skiter jag nog i det.

-O-O-

Har haft konstant huvudvärk under en period och jag är lite lur på att det beror på att jag häckar framför datorn under dagarna samtidigt som synen har försämrats. Under alla mina graviditeter så har min redan dåliga syn försämrats ganska mycket, men det känns så jäkla onödigt att köpa nya glasögon eftersom att synen alltid har gått tillbaka till att bara vara rätt dålig igen. Å andra så kanske det kan vara värt några tusenlappar att slippa huvudvärken. Och att faktiskt se ordentligt.

Världens bästa småbröder!

Idag har min lillebror modell yngre varit här med trakor och hjälpt till med lite gerjer på tomten som man behöver trakor till. Båda mina småbröder är båda jätteduktiga på allt och det är inte ens en överdrift. De är händiga, helt sjukt starka och uppfinningsrika. Det de inte kan det lär de sig genom att försöka och de har världens största hjärtan och hjälper alltid till då man behöver det.

Jag är också rätt händig och uppfinningsrik, men ibland så behövs råstyrka och dessutom så är jag värdelös och totalt ointresserad då det kommer till maskiner.

Kuvertavgifter

Kuvertavgifter för fester av olika slag är ju som bekant för många väldigt vanligt och det måste man ju få välja att ha lika väl som man måste få välja att inte gå p.g.a. det, men på de fester jag har varit på så har det oftare varit regel än undantag att det har kostat mer än det har smakat. Maten och drycken kan omöjligtvis ha kostat ens i närheten av vad de har tagit ut avgift för. Det är ju så vansinnigt fräckt och ohyfsat att...jag vet inte vad, men what goes around comes around och den dagen ni påkörda av en lastbil, och till följd av det blir enbenta, så hoppas jag med hela mitt hjärta att ni förstår att det är karman som gör sig påmind.

Ny vecka - nytt humör.

Tänk vad härligt personlighetsstört det vore om man kunde välja humör lika enkelt som en handvändning. Det vore något minsann!

Har just lämnat barnen på dagis och fick även hem dagisfotona som de tog under deras andra inskolningsdag. I salute you Mr Photographer som fick Milogrisen att le och Rubensson att INTE skrynkla ihop ögonen som sedvanligt är för honom då en kamera kommer fram. Både blev väldigt fina, om än Milo var lite risig i håret. Å andra sidan så är han ofta risig i håret så då såg han i alla fall ut som sig själv.

Dessutom så hade deras Tornedalshandskar kommit (vi beställer genom dagis för att slippa frakt) och de kan jag verkligen rekomendera och med det klimat vi har här uppe. Vi har provat många handskar, både från budgetkedjorna och exempelvis Hestra och Reima, men dessa handskar till det överkomliga priset av 170:-/par är helt klart oslagbara. Finns att köpa här.

Vet ni vad som är härligt? Människor som ljuger så mycket att de tror sig själva. Det tycker jag är underbart och upplyftande på alla sätt saker kan vara underbara och upplyftande på. Mest underbart och upplyftande tycker jag att det är då folk ljuger om banala saker som det inte finns någon som helst anledning att ljuga om. Är det då det börjar vara sjukligt, då det inte finns någonting att vinna på lögerna utan de blir lika självklara för en som det är att andas?

Det enda positiva jag kan komma på med den här helgen är att den snart är över.

Vad kom först, hönan eller ägget?

Jag vet inte om jag inte kan sova eftersom att jag är irriterad eller om jag är irriterad eftersom att jag inte kan sova. Med troligt det sistnämnda eftersom att jag sov alldeles utmärkt fram tills det att någon jävel, och med någon jävel menar jag min man, kom hem och stank som en hårspraysflaska ur käften efter att ha varit på fest. Han blev förpassad till en annan säng, men det hjälpte ju föga (uppenbarligen) eftersom att jag sitter här klarvaken och det är ett par timmar sen han kom hem.

Har satt på en tvättmaskin och plockat ur disken. Synd att det är mörk för annars hade jag kunnat passa på att putsa fönstrena också.

Får satsa på en kopp té och lite kvalitets-TV istället.

Update: Jag är inte irriterad över att han har varit på fest utan över att han väckte mig då han kom hem för att själva däcka på tre röda. Bara så ni vet.

Fredag

Eftersom att Ruben inte är sjuk längre så skulle de egentligen till dagis idag, men vi blir hemma istället. Säga vad man vill om att plugga på Komvux, men slappt är det då. Vi har barnen på dagis halvtid ungefär och ändå kan vi lyxa till det med lediga dagar utan att det direkt påverkar. Passar oss jättebra då våra barn inte skulle orka med längre dagar på dagis och fortfarande må bra. Antar att det tar ett tag att vänja sig.

Har druckit en kopp med citron- och hongungsvatten och ska snart bege mig ner i källaren för att leta reda på varmare jackor till barnen. Att försöka att hitta någonting i våran källare sätter verkligen ens tålamod på prov och är minst sagt ett jäkla gissel. Dags att organisera månne?

Ska förbi stan en sväng då jag är i stort behov av strumpbyxor och grejer, men det för vänta ett par timmar då jag tänkte försöka passa ihop det med Dannes lunch så att han får dras med ungarna under tiden.

Sen blir det en sväng förbi barnens farmor för att få äta av Pelles köttsoppa. Vet ni hur mycket jag älskar köttsoppa? Om jag bara fick äta en sak resten av livet så skulle jag välja det.
Hoppas att han har lyckats lika bra me soppan som han brukar!

Att handla mat

Hemma hos oss är det jag som sköter handlingen eftersom att jag är den som lagar mat i 9 fall av 10. Det är förmodligen en underdrift. Dessutom så tycker jag att det är roligt att handla mat så istället för att se det som ett ont måste så ser jag det som ett roligt måste.

Anyhows så hatar jag att småhandla! Att gå in på en affär för att handla några liter mjölk, ett smörpaket och några stackars bananer är ju totalt värdelöst. Jag handlar därför rätt sällan, men då handlar jag mycket istället. Och trots att jag tänker att "Idag ska jag bara köpa det och det" så kommer jag ändå ut med två fulla kassar.

Idag skulle jag exempelvis bara handla mjölk, men jag fick förutom sju liter mjölk även med mig 1 liter Brämhults apelsinjuice, mandariner, citroner, potatis, falukorv, rökt och gravad lax (vilket jag av principskäl vanligtvis inte köper med tanke på överpriset. Till skillnad från Brämhults apelsinjuice då...), philadelphia, kaviar och smörgåsrån. Och då var det en "lindrig" gång.

Det är visserligen mat som vi kommer att äta upp, men ändå.

Onsdag

I natt blev Ruben är sjuk (igen!) med feber, hosta och massa snor. Själv är jag också förkyld, men har tack och lov sluppit feber. Jag blir jättepåverkad av feber, alldeles utslagen även om jag har relativt lite förhöjd kroppstemperatur. Milo är precis likadan och börjar till och med att hallucinera om febern är lite högre. Hemska grejer.
Eftersom att jag tog förra vab:en och även gången där innan (Danne var bortrest) så är det hans tur nu. Vi delar 50/50, men vi är flexiba beroende på hur viktiga grejer vi har på våra agendor.

Har varit väldigt effektiv idag, vilket gör att jag med gott samvete kan lägga mig klocka 19 om jag vill och det funderar jag starkt på att göra. Att sova framför TV:n har kommit att bli ett av mina största intressen sen jag blev gravid med lillgrisen i magen. Lite överdrivet kanske, men skönt är det i varje fall

Som avslutning på det här inlägget så ska jag dela med mig av världens bästa meducin mot onda halsar: juicen från en pressad citron, honung efter behag (själv brukar jag nöja mig med en tesked ungefär, men då blir det ganska surt) och kokhett vatten så att det fyller upp en tekopp.

Skolan ska inte innebära utanförskap

Aftonbladet skriver idag om en skola Oxölesund som är anmäld av en förälder eftersom att de har schemalagd frukstund varje dag där barnen ska ta med sig egen frukt och utflykter där man ska ta med sig matsäck en gång/månad. Den som har anmält skolan menar att det strider mot skollagen eftersom att skolgången ska vara avgiftsfri.

Jag tror att majoriteten av föräldrarna i Sverige har råd att skicka med frukt och matsäck till sina barn och jag tror också att de flesta har möjlighet att bidra med pengar till skolresor och presenter till lärarna, men är väl medveten om att inte alla har det.

De flesta som har kommenterat den här artikeln tycker att man ska tänka efter innan man skaffar barn, att föräldrar inte ska skaffa barn om man inte kan försörja dom, att frukt är nyttigt och att det är gnälligt, att föräldrarna prioriterar dåligt och att föräldrarna som inte skickar med dessa grejer förstör för alla andra. Och det kan man tycka vad man vill om.

Föräldrarna kanske prioriterar som aparslen, det kanske handlar om dåliga föräldrar som helt sonika skiter i sina barn. Det kanske handlar om att de föräldrarna vill förstöra för andra (även om det låter väldigt osannolikt), det kanske handlar om föräldrar som faktiskt inte har råd...Vad vet jag.

Jag tycker att det känns hemskt är att de här människor är så arroganta och empatiskt efterblivna. De förstår inte utanförskapet som det faktiskt innebär för de här barnen som inte har med sig frukt och matsäck eller kan bidra till klasskassan och köpa lunch under klassresan, av vilken anledning det än må vara.

De kan inte tänka sig hur det känns för de här barnen att dag efter dag sitta och glo medan klasskompisar flistuggar äpplen under lektionstid samtididgt som de själva inte gör det eftersom att de inte har något äpple att flistugga. Och nej, jag tror inte att de har det speciellt mysigt under fruktstunden även om den innehåller sagoläsning också. Och visst, det är väldigt bra om de övriga barnen lär sig att dela med sig, men hur lattjo är det för barnen som blir välgörenhetsfall?

Jag vet inte när folk blev så jävla besatta av de här frukstunderna och började leva i tron att det är livsviktigt för barn att äta sin frukt just under lektionstid. Är fruktstunderna nu verkligen så viktiga att de ska hållas på lektionstid så måste de givetvis bekostas av skattemedel. Och räcker de inte till så får man ju helt enkelt höja skatterna så att det täcker en frukt/elev och skoldag. Easy peasy lemon squeezy!

Föräldrar ska aldrig behöva betala för saker som sker under barnens tid i skolan.
Vill och kan man åka till badhuset med sina barn och äta pizza efteråt eller spela minigolf så får man göra det på sin fritid - inte under skoltid.
Föräldrar ska inte behöva må dåligt över att inte kunna låta sina barn delta och barn ska inte behöva uppleva utanförskapen med att inte få vara med.

Jag tycker att det är vidrigt att de här människorna in besitter tillräckligt med empati för att kunna se utanför sig själva och sin egen familjesituation och jag tycker att om det är några som borde ha tänkt efter innan de skaffade barn så är det dom...

Och just ja, smartskaftet som skrev en krönikan om det hävdade, jag citerar: "Frukt är inte en avgift, det är vanlig omsorg." Då fick vi det utrett också!

Tisdag

Några timmars sömn och morgonmys med barnen fick mig på bättre humör. Ibland blir det bara så påtagligt och verkligt och det är jobbigt. Usch.

Något roligare då: Jag är förkyld. Igen. Kul, va? Jag har druckit varmt vatten med massor av citron och honung och det gör underverk för halsen, men huvudet spränger, näsan rinner och hostan har kommit tillbaka.
Jag verkar få världens sämsta immunförsvar då jag är gravid och det känns så onödigt. Att vara gravid i sig själv, i det stora hela, tycker jag är ganka otrevligt och det borde räcka.
Men å andra sidan så är en förkylning inte så mycket att gnälla över - det är ju övergående och gnäll ju inte speciellt konstruktivt och därför så leder det sällan någonstans.

Well, tillbaka till böckerna.

Barnens morfar

Någonting som gör väldigt ont i mitt hjärta är att mina barn aldrig kommer att få lära känna sin morfar.

Den enda anledning till att de kommer att veta saker om honom är eftersom att jag eller någon annan kommer att berätta det. De kommer aldrig att få uppleva att han älskade blues, ägde massor av gitarrer och hade en imponerande skivsamling. De kommer aldrig att få uppleva att han byggde gitarrer och förstärkare i garaget, att han och mormor hade en segelbåt, att han lagade italiensk middag på lördagar medan han lyssnade jättehögt på Solens mat-skivorna och tjuvsmakade parmaskinka. De kommer aldrig att få uppleva hans opretentiösa, ödmjuka och avslappnade sätt eller hur han aldrig blev arg på människor, men ofta på döda ting.

De kommer aldrig att få se honom immitera hur jag som 14-åring uttryckte min avsky mot Tom Jones och hur äckligt jag tyckte att hans brösthår som vällde fram ut skjortan var . Och hur gott han skrattade åt det.

De kommer aldrig att få uppleva hur illa han tyckte om russin och 'Tears In Heaven' med Eric Clapton eller hur hans mamma alltid lagade ovala paltar med köttfärs i till honom eftersom att han hade fått för sig att det inte var gott med fläsk i palt.
De kommer aldrig heller att få uppleva att han inte kunde dricka juice utan att få halsbränna och att han fodrade en god natts sömn och gärna en middagslur på det.
Och det gör lika ont att han aldrig kommer att få lära känna sina barnbarn. Han dog, helt utan förvarning uppe på fjället, strax innan Milo hunnit bli åtta månader och innan han själv hunnit fylla 51. Han fick aldrig vara med när Milo lärde sig att gå eller att säga 'morfar' och det enda kopplingen Milo har med honom just nu är att vi brukar besöka hans grav, att han vet att morfar hette Dennis och att han finns i himlen. Ruben hänger också med till graven, men han är för liten för att förstå.

Han kommer aldrig att få lära sina barnbarn att "he set it uti grejen" och han kommer aldrig att få ta med dom ut på isen och skidra.
Barnens morfar var inte min biologiska pappa, men han är den jag har växt upp med sedan jag var åtta år. Han valde att ta oss till sig som sina barn med allt vad det innebär. Han är den som, tillsammans med våran mamma, har skjutsat mig till mina fotbollsmatcher, plåstrat om mina sår, hämtat mig från konserter, varit på mina teaterfäreställningar och skolavslutningar och sett till att ingenting någonsin har saknats för mig. När han kom in i vårat liv så kan jag, utan att överdriva, säga att vi fick någon att lita på och en stabilitet som vi tidigare saknat.

Jag vet att det inte finns någon rättvisa i världen, men vad är det för en tröst då man har förlorat någon som stått en så nära? Livet går vidare, man kan inte undgå det - och jag vill inte heller ungå det - men att tiden läker alla sår är inte sant och det tror nog att de flesta vet om. Det är bara någonting dumt man säger av någon ännu dummare anledning.
Han fattas oss alla så mycket någon bara kan fattas en annan människa och ibland, som nu, är det mer påtagligt och svårare att hantera än andra gånger.

En tröja är en tröja är en tröja...

Hur gör ni då era barn inte vill byta kläder eller vill välja kläder själva?
Milo har haft en tröja i gaaanska så många dagar och den är i gaaaanska så stort behov av att tvättas (matfläckar och grejer), men han vill inte byta. Han sov t.o.m. i den i natt och har den på sig idag på dagis. Inte för att det i sig spelar någon som helst roll överhuvudtaget.

Ska man låta honom ha den och inte göra någon grej av det  och "vänta ut honom" eller ska man ta ifrån honom valet och helt enkelt bestämma åt honom att han ska ha en annan?
I ärlighetens namn så...ja, det är inte värre än en smutsig tröja liksom, men jag förstår inte heller riktigt grejen med att han inte vill byta.

Vi har aldrig behövt "bråka om kläder". Vi har försökt låta kläder vara någonting som skyddar kroppen mot kyla och värme - vare sig mer eller mindre, man byter kläder eftersom att de är smutsiga och behöver tvättas, kläder ska inte vara "roligt" eller någnting man ens ska behöva ägna sina tankar åt då man är tre år.
What to do?

Update: Märker att jag har uttryckt mig lite otydligt. Min fråga är helt sonika huruvida man bör låta en 3-åring själv få välja vad de ska ha på sig om man inte vill att de ska vara brydda om det. Jag vill inte att han ska bry sig, jag vill inte att ha ska tänka på kläder eller på att vara fin. Jag tycker att det ärså jävla oväsentligt för ett barn och jag vill att han också ska tycka det.

Gör man honom bara mer intresserad av att vara fin (om det nu är det det handlar om?) genom att neka honom att själv välja kläder, genom attt säga att "Det här ska du ha på dig idag vare sig du vill eller inte"?

För att få mycket kommentarer

Gå nu in till Kajsa och svara på hennes fråga om huruvida ni brukar surdegsbröd eller inte. Jag har sagt att de som frågar saker i sin blogg får mycket kommentarer och jag vill ju inte gärna ljuga. Så, hurry, hurry!

Kaffe

Jag är uppvuxen i en familj där vi dricker starkt kaffe. Ibland jämför folk min ena lillebrors kaffe med olja och Daniels morfar tycker alltid saker som "Ja-a, häjn jär då kaffe för en karl, jajjamen, he jär då så säkert" då han dricker kaffe hos oss.

I min mening ska kaffe vara starkt och bland det äckligaste jag vet är spekaffe som ser ut som färgat vatten (som jag tycker att man blir bjuden på speciellt av de som kokar sitt kaffe).

Hemma hos oss serveras det bara Zoegas Mollbergs Blandning (dyrt och dumt, men gott). Jag har försökt att hitta kravmärkt och ekologiskt kaffe, men eftersom att jag inte har hittat något som smakar bra så forsätter jag dricka dumt dyrkaffe.

Hittelön utlovas till den som rekomenderar ett snällt, kravmärkt, ekologiskt och gott kaffe till mig.

Datorjävel!

Ibland, och med ibland så menar jag varje morgon då jag ska börja plugga, så har jag lust att kasta datorn i väggen! (Och det kommer mest troligt att hända en dag, jag har kastat sönder många mobiltelefoner och fjärrkontroller i argen.)

Det är som att den är morgontrött och jag upplever att det tar så lång tid för den att vakna. Den är seg och laggar och allt vad det nu heter. Jag hatar det! Jag står inte ut med sånt! Det är så värdelöst att jag...ja, jag vet inte vad!

Mina annars så bra nerver går sönder...Det äter upp mig! Gaaaah!

Mat, mat, mat

Har satt in en entrecote i ugnen för några timmars tillagning. Till det ska la familia få potatisgratäng i värsta märkes portionsformarna (som vi fick i bröllopspresent och som fortfarande aldrig använts) och till mig själv ska jag hitta på någonting annat smarrigt. Eller så äter jag "bara" endiver till, vi får se.

Jag och Ruben var och handlade på Coop tidigare idag och i vanlig ordning så brukar jag kolla efter kött och grejer med kort datum (för att det är sååå billigt) och varje gång så tänker jag att man skulle kunna minska matkostnaden massor varje månad om man gick och handlade där varje kväll, men det blir aldrig att jag gör det. Tid har jag väl egentligen (finns väl få saker man har så gott om även då man anser att tiden knappt räcker till?), men då känns de där pengarna man kan spara inte lika lockande längre.

Känns som att jag hellre skulle skaffa ett extrajobb (har dock inga planer på det just nu) än att springa på Coop i tid och otid, även om jag tycker om Coop. Jag tycker att de har trevlig personal och ett bra utbud av grejer (även om jag ibland spottar och svär över saker jag saknar). Kvantum ger jag inte så mycket för, jag tycker att de är alldeles för dyra och sen så tycker jag inte att det är så bra stämning där. Ska jag handla kött så handlar jag helst på lill-Ica på Djupviken eftersom att de har bemannad chark och att det känns väldigt fräscht. Willys handlar jag inte på eftersom att jag alltid har fått stödhandla efteråt (de har aldrig crème fraîche eller grädde!).
Så, nu hoppas jag att ni i intresseklubben har antecknat  och att ni gör någonting vettigt med den informationen.

Gräddtårta till frukost

Igår ville Milo, precis som Pippi Långstrump, ha gräddtårta till frukost och eftersom att jag är världens snällaste morsa så fick han givetvis det. (Dock inte utan ett långt utlägg om att det är en engångsföreteelse och ingenting som kommer att bli en vana.)

Jag har sorg!

Alltså, jag har tänkt på en sak...Hur kommer det sig att vissa "kopierar" andra människors bloggar in i minsta detalj? Moahaha, skämtar bara, Sandra! Vill ni läsa om och fundera över det så får ni göra det här.

Det jag tänkte dela med mig om idag är följande (ni som har tillgång till mina statusuppdateringar på Facebook kan titta bort om ni inte vill riskera att höra mitt gnäll igen):
Det med ett tungt hjärta jag kan meddela att min barnmorska (som jag kör enkomt till det fruktansvärda landet Norrfjärden för att besöka!!) ska sluta. Hon har fått en annan tjänst som innebär att hon inte kommer att arbeta som BM längre. Jag tycker verkligen om henne så otroligt mycket, vilket då även gör att jag såklart är glad för henne skull MEN NU MÅSTE JAG HITTA EN NY!
Med Milo gick jag hos häxan på Furunäset, men det finns inte en chans i världen att jag går dit igen. De flesta som har lämnat tips har lagt sin röst på BM på Cederkliniken, men det här med privatisering av vården...Ja, jag måste tänka på det.

Någon som har bra erfarenheter av hon på Piteå VC? Snälla, säg att hon är bra!

"Sunt förnuft"

Varför använder människor uttrycket "sunt förnuft" som att det vore något universalt där det innebär samma sak för alla? Ens "sunda förnuft" (vilket förövrigt är ett av de absolut värsta uttrycken jag vet!) ser givetvis väldigt olika ut beroende på vem man är, vilken ryggsäck man bär, vad man har för förhållningssätt till saker och ting och så vidare.

Kan någon flitig användare av detta uttryck vara snäll och förklara det för mig?

Tandläkaren, BVC, MVC

Danne har åkt med Milo till tandläkaren på 3-årskontroll och jag och Ruben hänger här hemma i väntan på att de ska till dagis. Imorgon ska Milo på 3-årskontroll på BVC (är vi de enda som alltid blir kallade "sent"?) och sen på torsdag ska jag till BM för att kolla blodtrycket och urinen. Känns lite onödigt egentligen eftersom att man inte kan få havandeskapsförgiftning under första halvan av graviditeten, men läkaren har bestämt att jag ska dit varannan vecka och då är det så.

Sen till veckan är det dags att beställa tid för RUL, vilket man ska göra ungefär 4 veckor innan. Som jag längtar! Trots att jag redan har fått en tjuvtitt på att bäbisen i magen så kan faktiskt mycket hända på några veckor och jag är bara i 13+4 idag så det är fortfarande relativt "tidigt". Dessutom så kollade de ingenting förutom storleken på bäbisen och att hjärtat faktiskt slog.

För övrigt så åt jag en snickers till frukost idag och det värsta var att jag inte ens var speciellt sugen. Nyttigt, va?  Det förstör mitt kostflyt som jag har nu. Det enda onyttiga jag har ätit den senaste tiden är två finncrisp med smör, ägg och kaviar/kväll. Det är så gott! Någon som vet om det finns något bättre alternativ till Kalles? Det är ju beaucoup med socker i och det vill jag gärna komma ifrån.

Oordning och oreda

Idag är det ingen ordning och reda på Gökhemsgatan.
Morgon började med att Ruben vaknade halv 6 istället för klockan 7 som han vanligtvis gör. Medan Milo var på dagis mellan 8 och 12 så läste vi, åt frukost, kramades och bytte blöjor.

Efter att ha hämtat Milo på dagis så bar jag upp en gunghäst från källaren som de sedan sysselsatte sig med en stund innan jag la Ruben. Han sover än. Jag och Milo somnade tillsammans på soffan ganska snart efter att Ruben somnat och sov i över två timmar. Milo sover vanligtvis inte middag, vilket kommer att resultera i att han aldrig kommer att somna ikväll. Kanske runt 22.30...om jag har tur.

När vi vaknade var Milo hungrig och bad om att få äggröra. Eftersom att jag älskar då har ber om nyttiga saker som ägg så sa jag givetvis ja (istället för att gett honom ett mellis och bett honom vänta till middagen). Äggröran intog han framför Pippi och att äta framför TV:n eller att ens se TV mitt på dagen händer sällan och aldrig hemma hos oss. Någon gång har han fått se TV på dagtid och då har det varit om han har varit sjuk eller om det har spöregnat i hundra dagar i sträck.

Själv har tryckt i mig en stor tallrik av någonting som jag åt väldigt ofta då jag bodde i Belgien; chicons, alltså endiver, med vinägrett gjord på olivolja, överdrivet mycket balsamvinäger, dijonsenap och ingenting annat. MUMS!

Längtan till fjälls!

Jag vill till fjälls! Men eftersom att det inte kommer att bli någonting av det förrän tidigast nästa höst så vill jag ut i naturen och steka mat på muurikkan. Kanske lite renskav, lite svamp, lite lök, lite vitpeppar, lite salt, lite crème fraîche, lite lingon...
Till det vatten i en kåsa direkt från kallkällan och sen koka kaffe över elden.

Nästa höst så ska förhoppningsvis jag och min kompis Linnea iväg och göra lite dagsturer. Kanske med en liten halvåring på ryggen, kanske utan en liten halvåring på ryggen...Hur som helst längtar jag!

Dagis, dagis, dagis...eller vab, vab, vab kanske man ska säga?

Idag får Milo vara på dagis medan jag och Ruben ligger hemma i feber. Ruben har även tagit över Milos ögoninflammation, han hostar och är allmänt hängig och vill bli buren hela tiden.

Mina stackars små grisapor som utsätts för alla hemska baciller dagarna i ända!

Nu längtar vi tills det blir fredag så att Danne kommer hem. Då ska jag ta igen lite av all sömn jag inte fått p.g.a. feberfrossa och ett barn som inte kan sova p.g.a. allt snor och slem och jag vet inte vad.

Det är verkligen en bäbis i magen!

Ultraljudet gick bra och det visade sig en liten bäbis där inne! Jag har inte så stor koll på hur stora de är under vilken vecka så jag hade förväntat mig en liten klump med ett pickande hjärta, men det var ju en riktig bäbis! Visserligen i miniformat, men ändå.

De hade lite svårt att avgöra huruvida jag skulle medicineras eller inte, men bestämde sig för att inte göra det och som jag förstod det så berodde det främst på att Ruben inte var tillväxthämmad samt att man helst ska börja medicineras riktigt i början av graviditeten.
Men från och med nu ska jag till BM varannan vecka för att lämna urin och kolla blodtrycket och längre fram så ska jag börja gå varje vecka.

De vill i varje fall hålla lite extra koll på mig eftersom att jag inte följer regelboken då det kommer till havandeskapsförgiftningen. De sa att det inte alls är vanligt att inte få det första graviditeten, men att sedan få det den andra (om man inte byter partner, vilket jag inte gjort) och eftersom att det kom som en blixt från klar himmel. På några dagar gick det blodtrycket från 110/60 till 155/110 och att jag gick från att ha ingen (inte ens spår av) till att ha mycket äggvita i urinen, spattiga reflexer och synrubbningar.

Jag har däremot en stark känsla att jag kommer att slippa det den här gången och jag tror att det kommer att gå jättebra.

Fick ett samtal från min BM tidigare i morse som ville få bekräftat att jag hade fått infon om vilken tid jag skulle till specmödra och då sa hon att de kommer att göra ett UL. Som jag längtar!

Mittwoch

Idag var det Dannes tur att vara hemma med barnen så jag gick till biblioteket för att få någonting gjort. Och det fick jag. Jag har däremot en del att ta igen eftersom att jag inte hann göra någonting vare sig måndag eller tisdag och jag ska försöka komma ikapp innan helgen då Danne åker bort med jobbet och han kommer inte hem förrän nästa fredag.

Milos ögoninflammationer är betydligt bättre, men de får vara hemma veckan ut ändå eftersom att det är så smittsamt och jag vill givetvis inte att något annat barn ska få det. Ruben verkar däremot ha klarat sig, men jag väntar med att ropa hej.

Imorgon ska jag som sagt på specmödra och jag hoppas att de gör ett UL så att vi (förhoppningsvis) får veta att det faktiskt är en bäbis där inne och att han mår bra än så länge. 18-20 veckor är en lång tid att vänta på att få veta att allt är ok/inte ok.
Nu har jag lyckligtvis bara varit med om att allting har varit bra, men om det inte hade varit det så hade jag velat veta det tidigare. Och nu syftar jag inte på Down Syndrom och grejer utan att det faktiskt finns ett hjärta som slår där inne. Och nej, kroppen stöter inte alltid bort barnet av sig själv på en gång så kom inte och säg att det hade visat sig för det är det inte alls säkert att det hade.

Jag har däremot ingen som helst aning om vad besöket imorgon kommer att innebära och tror väl egentligen inte att de kommer att göra ett UL, men jag hoppas verkligen det. Och jag tycker att ni allt kan hoppas det med mig!

Virka rutor till en filt

Jag tycker att det är aptråkigt att sitta rakt upp och ner och glo på TV (förutom nu då jag är gravid och jättetrött och tycker att det är himmelriket på jorden) så därför brukar jag pyssla med något under tiden. Just nu håller jag exempelvis på att virka rutor till en filt. Det är väldigt enformigt ska ni veta och jag tycks aldrig bli färdig.

Ögoninflammation

Man lämnar inte sina barn på dagis då de har ögoninflammation! Att någon annan gjorde det har resulterat i att Milo nu sitter med två kladdiga ögon som han knappt får upp mellan varven. Han klagar på att det svider och att han ser dåligt. Ögonen bara rinner och är alldeles röda och svullna.

Att lämna ett litet barn, som förövrigt helt saknar hygiensförstånd, bland massor av andra barn med någonting så smittsamt är verkligen hänsynslöst. Och värdelöst!

Tack kära föräldrar för det obehag ni har bidragit med till min son och tack kära ni för att jag inte kan gå på mina lektioner imorgon. Om ni visste hur mycket jag uppskattar det...

Så, nu har jag uppdaterat...ja, vad jag nu har uppdaterat så det här får bli en test huruvida det fungerar bättre eller inte.

Jag väntar med att tacka er för hjälpen tills det att jag har sett att det fungerar.

Update: Uppdateringen fungerade. Tack för hjälpen!

Vad är det för fel med blogspot? Styckesfördelningen försvinner då jag publicerar inläggen och dessutom så går det inte att redigera redan publicerade inlägg. Det har varit såhär ganska länge nu och jag är sjukt less på det. Någon annan som har samma problem? Måste jag byta bloggportal?

Nu ska jag strax iväg till skolan för att skriva prov och lyssna på en grej . Min mamma hämtar barnen på dagis idag (eftersom att jag planerat dåligt och hon ändå var ledig och gärna gör det) så att de slipper vara där mer än 5 h (det är min absoluta smärtgräns, men jag är säker på att den hade varit en annan om jag inte hade haft en sån flexibel vardag som jag har).

Måste åka och handla mat ikväll, men jag är sjukt otaggad. Jag är inte sugen på någonting annat än sushi och det blir alldeles för dyrt att äta dagligen. Och sen är det väl inte världens nyttigaste heller. Dessutom så är det varken Milos eller Rubens favoritmat så det skulle göra dem väldigt hungriga och gnälliga.

Tror att jag ska ta fram köttfärs och göra några satser köttbullar, biffar och grejer som bara är att ta fram och steka på sen. Frågan är bara om affärerna här i Piteå har fått in något smör? Man kan ju absolut steka i olja, men det gifter sig inte så bra med vilt. Inte alls faktiskt.

Tusen tack för alla gratulationer! Det känns jättespännande och bra på alla sätt och vis, däremot så känns det lite overkligen att vi kommer att vara 3-barnsföräldrar nästa vår!

Tripp, trapp, trull och så jag, mammagull! (Ja, och Danne då såklart.)

Idag fick jag ett meddelande på mobilen från min BM att jag ska till specmödra på torsdag eftersom att jag fick havandeskapsförgiftning i slutet av graviditeten med Ruben. Jag har ingen som helst aning om vad som kommer att hända där så om någon har varit i samma situation eller känner någon eller känner någon som känner någon som har det så får ni gärna berätta det för mig.

Nu ska ni få veta något och ni som redan vet det ska få veta det igen!

Milo och Ruben ska få ett småsyskon! Jag är i v 11+0 nu och eftersom att det inte är någon hemlighet och eftersom att jag inte är skrockfull så skriver jag det här för allmän beskådning.

Idag var jag på inskrivning på MVC och jag gick till samma underbara barnmorska som under graviditeten med Ruben och allting såg bra ut. Jag hade bra HB-värde, bra blodsockervärde, bra blodtryck och en bra inskrivningsvikt.

Jag berättade för henne att jag inte vill gå upp i vikt speciellt mycket, om ens någonting alls (eftersom att jag har fått upp en del det senaste dryga året) och det tycker hon inte att jag behöver heller. Hon sa att så länge man inte är underviktig eller överviktig så kan man bortse från sin vikt så länge man inte bantar eller vräker i sig. Det låter vettigt!
Hon sa även att lightprodukter bara är skit och skräp och att det är någonting man ska välja bort oavsett vad rekomentationerna säger. Hon tycker däremot att man ska äta kolhydrater, även om man inte behöver överdriva, men att man gärna väljer bort ex. vitt bröd till förmån för fullkorn och så vidare.

Jag mår väldigt bra bortsett från att jag blir trött tidigt på kvällarna och att jag känner av ligamenten massor mer än vad jag gjorde med Milo och Ruben, men det känns inte speciellt konstigt med tanke på att det här är den tredje täta graviditeten.

Så, nu vet ni det. Kul, va?

Angående inlägget nedan:

Barn "behöver" inte socker i form av godis och fika och vill man inte att ens barn ska äta det så är det ju bara att se till att de inte gör det. Jag bryr mig inte vilket. MEN jag tycker att det är störigt då folk skryter om att barnen inte äter socker när de faktiskt gör det. I mängder. Och de som placerar sig själva på någon jävla piedestal i föräldraskap på grund av det och ser ner på föräldrar som låter sina barn äta godis och fika ibland är så fåniga att jag svimmar och kräks lite grann i min egen mun.


Slutligen så tycker jag att alla sockerhatande föräldrar borde ge sina barn broccoli istället för apelsin som c-vitaminkälla då det inte innehåller i nääääärheten av lika mycket socker, men dubbelt så mycket c-vitamin. Lycka till!

...eller just ja, det är ju inget problem eftersom att frukt inte innehåller socker...

Alltså, varför skryta om att man inte ger sina barn socker då man trycker i dem både frukt och bröd?

Sen tycker jag inte att godis och frukt är precis samma sak, men om man utesluter det ena men inte det andra p.g.a. hyperaktivitet, karies och what not så kanske man ska tänka om.

Mina barn får äta socker. Ruben äter inte godis, men han har fått smaka ostbågar och han fikar.

Det jag vill ha sagt är att jag inte tror att man måste utesluta socker, men kom inte heller och skryt för om man ska skryta så ska det vara befogat.

Mimmi Maroschka goes zebra.

Inatt drömde jag att jag fyllde år och att Nina Simone kom och sjöng Tom Jones - What's New Pussycat. Nina Simone tillhör ju crème de la crème, men Tom Jones är ju så jävla vidrig och den låten måste tillhöra de absolut värsta genom tiderna.

Till Clary

Morotsmarmelad med citron, ingefära, vanilj och torkad aprikos

700 gram grovrivna morötter

200 g tärnade torkade aprikoser

2 tsk rivet skal och 0,5 dl pressad saft från citron

0,5 dl riven ingefära

1 vaniljstång

400 g socker

7 dl vatten

1 tsk citronsyra

1. Lägg morötterna, aprikoser, citronskal och -saft, ingefära, urskrapade frön från vaniljstången samt själva vaniljstången, socker och vatten i en gryta.

2. Koka i cirka en timme, tills morötterna är genomskinliga och aprikoserna mjuka. Häll i citronsyra och koka ytterligare fem minuter. Ta bort vaniljstången.

3. Häll upp marmeladen i nydiskade varma burkar, skruva på locket och vänd dem upp och ner.

Jag mixade även lite snabbt med mixerstaven eftersom att jag tyckte att morotsbitarna var både för grova och långa.

Då vi var i Italien för ett par veckor sedan (?) så fick vi äran att beskåda denna till synes mycket älgskogskranka skyltdocka. Ens.

Vi började att skola in barnen i måndags och det har gått ganska precis som förväntat. Nemas problemas med virvelvinden Ruben som nöjer sig med det mesta och de flesta.

Lite trixigare med Milo som är betydligt mer försiktig och kräver större koll på läget. Imorse sa jag däremot att han skulle få vara själv på dagis en stund medan jag är i skolan och Danne på jobbet.

"Ja, då kan du pussa mig och säga 'hejdå' så kommer du och hämtar mig sen när jag har lekt färdigt."
Kloka, älskade grisolle!

De går på olika avdelningar och först så störde det mig ganska mycket eftersom att jag inte såg någon som helst anledning att dela på ett så pass ungt syskonpar, men nu ser jag det ur en annan vinkel också; Milo som alltid ska vara så jävla duktig och ta hand om Ruben och se till att han har det bra slipper det där. Där får han tänka på sig själv (och 11 till 3-åringar!).

Hemma försöker vi aktivt se till att han inte ska behöva vara "stor" på det sättet, men det är faktiskt svårare än jag någonsin har kunnat drömma om. Som så mycket annat med barnuppfostran.

Tipsa mig om roliga bloggar som jag kan läsa!

Jag tycker om att läsa om fix och trix, mat och bak (helst LCHF, men högkolhydratskost går också bra om bloggarna innehåller massor med smarriga foton), film och musik, genus och uppfostran, färg och form samt roliga saker.

Bloggar med enbart ordbajseri utan finess undanbedes då de får mig att dö en smula inombords. Av leda alltså.

Tack på förhand!

Nu har det handlats!

Eftersom att jag tidigare alltid var för sent ute med att handla kläder vid "säsongsbyte" så är jag nu så tidigt ute man bara kan vara. Det är rätt skönt faktiskt.

Idag var jag och Milo på stan där han fick en overall, ett fleeceset, en mössa och stövlar. Han kan fortfarande ha Hestrahandskarna från förra året och igår kom hans farmor med täckbyxor och täckjacka, nya vinterskor och en riktigt varm mössa. Nu är vi redo för vinterkylan!

Ruben, det stackars barnet som bara får ärva och ärva, fick en ny mössa.

Däremot så håller han (Ruben alltså) på att byta från storlek 74 till 80 och Milo hade nästan inga kläder i den storleken. Han gick i princip direkt från 74 till 86. Och eftersom att det inte finns nåra tröjor för barn som har mindre storlek än 86 i den här stan så la jag iväg en beställning på Villervalla nyss. Pojken nögges ju håvva tröjen!

Villervalla har jättefina kläder, men det vore roligt med lite variation. Stjärnorna som de har haft nu senast har jag inte mycket till övers för och en rand är en rand är en rand och det är i princip det enda vi klär våra barn i. Det är jättesvårt att hitta kläder utan superfula tryck med siffror, döskallar eller konstiga texter till ett bra pris.

So much to do, so little time. Det är mitt liv det. Och nej, det är ingen klagan - det är i allra högsta grad självvalt och jag älskar (i princip) varje sekund av det!

Bröllopet gick bra och vi blev gifta även om våran kära vän, och tillika präst, frågade Daniel om han tog Sofia Andersson (?) till sin äkta maka. Det gjorde han tack och lov inte. Nu heter jag Eliasson och det känns inte så konstigt som jag trodde att det skulle göra.

Imorgon ska vi på John och Annas bröllop och på måndag börjar jag plugga matte och sen är det bara en och en halv vecka kvar innan vi åker på honeymoon till Sorrento. Det blir "bara" en långhelg (so much to do, so little time), men vi hoppas på att hinna med att besöka vulkanen Vesuvius, åka till Pompeji, åka ut till någon av öarna Capri eller Ischia och äta massor med god italiensk mat. Förhoppningsvis hinner vi med en sväng i Neapel med tillhörande pizza innan vi flyger hem också.

Om jag längtar? Som aldrig förr!

23 juli 2011
Klubbfors

© Erik Hedlund

Angående bord, stolar och tält så kunde vi fixa det med så pass kort varsel och det blev ungefär hälften så dyrt som det skulle bli ursprungligen. Nu handlar det inte om några enorma summor, men för de pengarna kanske vi kan gå ut och äta eller något. Kul!

Har just färdigställt den här veckans plugg så imorgon kan jag ägna hela dagen åt att köra bil runt halva världen (Piteå-Byske-Piteå-Rosvik-Klubbfors-Byske-Piteå), fixa lite småärenden och sen börja sätta upp tältet och fixa i ordning. Kul!

På lördag så blir det festligheter och på söndagen vi att ägna oss åt att vara trötta och städa ihop samt lämna tillbaka alla grejer.

Sen blir det måndag och då åker vi på honeymoon (höhö) till Lycksele med barnen och några kompisar. Sen fortsätter vardagen med plugg för mig och semester för Danne.

Idag har vi förövrigt varit och firat mina småbröders pappa ute på Trundön då han fyller 60 år. Tyvärr kunde vi inte stanna så länge både eftersom att barnen behövde gå och lägga sig och vi har haft massor att göra, men det var kul så länge det varade och jag tror vi åker ut nästa helg igen för den mest ljuvliga tillvaron man kan tänka sig.

Nu blir det sängen så att man orkar med de kommande dagarna.

Vi gifter oss på lördag och har bokat partytält, bord och stolar från ett företag som kallar sig Hyr i Norr och som huserar här i Piteå.
Denna bokning är gjord sedan ett par månader tillbaka och när Danne ringde igår på eftermiddagen för att höra om vilken tid vi kunde hämta grejerna så informerade han om att han tyvärr inte hade några bord och stolar att hyra ut åt oss.

Han har alltså dubbelbokat och vetat om det under en period, men "haft så mycket att han inte har haft tid att ringa".
Jo, men tjena mittbena, för det tar ju så lång tid?

Idag ringde han upp med en patetisk ursäkt och ville informera om att det inte var roligt för honom heller. Nej, det är det säkert inte, men sätt det i sammanhanget så kanske ni förstår att jag är ganska obrydd.
Inte nog med att han har skapat en stor stress då bord och stolar är ganska viktigt då man ställer till med fest (och även tält om det skulle få för sig att regna), men ska man behöva lyssna på hans gnäll efter att han inte ens har vett nog att ge oss en rimlig chans att hitta någonting annat? Nej tack.

Sen så är det inte speciellt svårt. Hade jag varit han så hade jag bara ringt till Nolia City Konferens eller något för att hyra stolar och bord genom dem åt oss. Eller åtminstonde erbjudit mig att betala mellanskillnaden.

Kontentan av detta är att jag rekomenderar er att vända er till någon annan om ni behöver hyra "festutrustning" och om ni vill vara säkra på att faktiskt få grejerna. Hyr i Norr får fem sparkar i rumpan av fem möjliga.

Är det någon som vill gå på Skellefteåfestivalen med mig?

:-| ?

Gotta go to Japan så att jag kan köpa mig ett par robotkycklingar!

Om man ändå fick vara allergisk eller bo i lägenhet så att man inte kunde ha riktiga...

I fredags, alltså självaste midsommarafton, spenderade jag hela dagen med en uppsats om skulle in senast 00.00 (natten mot lördag).
Jag satt med den under 12 timmar och då jag kände mig klar skulle jag bara spara ner den och skicka in den. Eftersom att jag hade ganska många worddokument, som jag inte skulle spara, uppe samtidigt så klickade jag ner och "Don´t save" på dokument efter dokument och rätt som det var så var min uppsats borta!
Go, went, gone. Bye bye. Adios. Helt ärligt så grät jag. Det kändes som att hela världen gick under. Det gjorde den självklart inte, jag fick helt sonika sätta mig och skriva om den, men det var fruktansvärt och den blev inte speciellt bra, men det blev något.

Det kan tyckas vara jävligt korkat att inte spara sina dokument, och det är det också, men en gröthjärna som inte vilar så ofta kan tydligen vara jävligt korkad också.

Köpte viner på måfå idag och efter att ha läst recensioner på nätet så verkar det vara viner som passar mig bra. Hurra! Återkommer med en egen recension om åtta-nio månader då jag eventuellt hunnit smaka av alla tre ;)

Har handlat rödvin och nytt schampo och balsam för mitt skadade hår. (Rödvinet är givetvis inte till håret.) Tack Catarina för tipset!

Ikväll vankas det ett glas rött och massor med plugg. Imorgon vankas det ännu mera plugg och förhoppningsvis tur med vädret så att vi "kan" åka ut på mammas stuga.

Så härligt med några dagars ledighet!

Finns det någonting som är värre än gnälliga jävla kärringar som är under 30? Ja, det skulle väl vara gnälliga jävla kärringar under 30 utan ryggrad då. Och gnälliga jävla kärringar under 30 utan ryggrad som agerar skvallerpress inför halva stan.

I pitty the fools som måste vakna upp som sig själva (gnälliga jävla kärringar under 30 utan ryggrad som agerar skvallerpress inför halva stan) varje morgon. I pitty you, fools!

Bortsett från de fruktansvärda röda tapterna, så...hello heaven!

Och ni som inte har tillgång till mina väldigt viktiga statusuppdateringar på Facebook;

Från och med detta nu så tar jag officiellt avstånd från allting som är märkvärdigt och perfekt. I fortsättningen är det det enkla livet som gäller. Så det så!
Så, nu vet ni det också.
Hejdå.

Kan någon tips mig om ett bra schampo för hår som är jättetjockt, torrt, frissigt och med mycket självfall?

Inatt blev det två timmars sömn, vilket såklart är på tok för lite. Det har resulterat i att jag nu är helt vansinnigt trött och skulle göra mycket för att vara ledig från jobbet och slippa plugga ikväll, men what to do? Det är bara att överkonsumera kaffe och se glad ut (och gnälla lite här i bloggen).

Lördagen spenderade vi i Klubbfors hos Nicko och Anna där vi åt gott, drack gott och mådde gott i största allmänhet. Dessutom så har de världens sötaste lilla kyckling som jag blev jättekär i! Den var då tre dagar gammal och jag var sååå sugen på att ta hem den. Så fort vi har flyttat ifrån stan så ska vi ha höns och så är det med den saken.

Igår var hemma hela dagen och var rätt slöa. Milo bestämde att vi skulle äta middag "Ank Ahlen" (Thai Garden) och så blev det. Däremot så tycker jag att maten har blivit mycket sämre där än den varit tidigare och det i kombination med att det har blivit dyrare gjorde mig lite anti. Den här stan behöver fler restauranger!

Idag har jag inte gjort många knop heller. Jag har skurat upp badrummet medan barnen lekte och sen har vi handlat och gjort en kycklingfärslimpa med parmesanost. Ruben stjälpte mer än han hjälpte, men det gör ingenting. Nästa ingenting i alla fall.

Sitter på jobbet (lugn, jag har kafferast) och avverkar de sista timmarna innan det vankas helg. Som jag har längtat! Vi hade tänkt åka ut på Trundön, men då de lovat regn så sparar vi det tills nästa helg då vi ändå ska vara barnvakt till mammas hund och fira midsommar på hennes stuga. Just me and my boys för lite själaro.

Milo spontanföljde med deras farmor ner till Byske i eftermiddag (där de har stuga) och ska sova där tills imorgon. Jag hoppas på en sovmorgon och sen bär det iväg till Klubbfors för att grilla och prata ihop oss med värdparet inför bröllopet.

Angående att grilla så undrar jag om någon har testat en marinadspruta och om det i såna fall är världens bästa grej?

Förövrigt så är det ett hus till salu ute på Trundön som skulle vara perfekt för oss (enligt mig), men jag är rätt säker på att det skulle vara perfekt för väldigt många andra också (så Danne kan andas ut)...
Varje gång som någonting är till försäljning där så blöder mitt hjärta. Jag hoppas verkligen att vi en dag kommer att flytta dit.

Idag har jag hittat kläder till barnen!

Det blev vita linneskjortor med farfarskrage, marinblå västar med vita ränder och marinblå byxor i linne/bomullsblandning. Det kändes avslappnat, men ändå fint och lite sådär Emil i Lönnebergigt som både jag och Danne gillar. Dessutom så är det luftigt och svalt, vilket känns som ett måste för en utomhusfest dagtid mitt i sommaren.

Jag har även fått mina skor och min väska som jag har beställt på Tradera (som gemensamt har kostat mig 100 riksdaler + frakt). Skorna är snygga, men lite osköna och väskan är alldeles underbar! En cremevit 50-talshistoria med tillhörande handspegel(orginal dessutom!).

Idag hittade jag jättefina hattar och skor till barnen, men vad de ska ha på resten av kroppen är fortfarande oklart. Jag vill att de ska ha likadana kläder, men eftersom att Ruben har stl 80 och Milo stl 92 så är det från olika avdelningar och tydligen så ställer det till problem. Trist!

Idag har jag beställt catering till bröllopet. Det blir norrländsk buffé genom Thommys kök och catering. Först hade vi tänkt laga maten själva, men vi har verkligen ingen lust så då får det vara. Däremot så vet vi inte vad vi ska servera i vin- och ölväg så prisvärda (inte att förväxla med äckliga!) tips mottages tacksamt.

Lördag-söndag har jag och barnen varit på mammas stuga ute på Trundön. Där finns varken el eller vatten, men ett stort vackert hav och oändligt med skog för vår skogsmulle till Milo. Han älskar att gå på skogspromenader och det känns verkligen som att det är hans rätta element.
Han har alltid haft lite jobbigt med stora grupper av folk och ofta om vi är i lekparker eller hälsar på någon och det kommer mycket barn så vill han gå hem.
Ruben verkar däremot vara mer lagd åt the more the merrier-hållet (om man nu kan avgöra det gällande en 1-åring).

Vi har somnat och vaknat till fågelkvitter och vad gör gott för själen om inte det? Vi har åkt båt med morbror Viktor, ätit gott, sovit gott (nåja, förutom att de trodde att det var morgon 04.00 och somnade inte om förrän en timme senare) och jag vet att jag inte är ensam om att längta tillbaka.

Förövrigt så har jag bara 14 arbetspass á 4 h vardera kvar på mitt nuvarande jobb. Inte för att jag räknar...
Sen, från och med den 4 juli, ska jag enbart plugga Komvux heltid (och vara hemma med barnen till i början av september då de börjar på dagis). Det kommer ju att bli som semester! Vad jag ska söka till våren vet jag fortfarande inte, men det löser sig. Jag känner ingen stress gällande det än i varje fall.

Livet är så fint det bara kan bli just nu! Det enda jag saknar är en egen stuga och ett hus på Trundön ;)

Avskyr sån här tokvärme! Så länge man inte kan vara ute på/vid havet så är det ju totalt värdelöst.

/Frida, som längtar till hösten

Idag har jag varit och hämtat ut ringarna. Vi beställde dem i söndags och fick hämta ut dem idag. Jag älskar då saker fungerar smidigt och jag älskar företag som är effektiva!

Jag känner mig konstant trött och det är verkligen jättetråkigt. Jag är så less på att gäspa och hinka kaffe om vartannat och att aldrig känna att jag räcker till, vilket jag egentligen vet att jag gör.

Idag åkte vi ut till mitt barndoms smultronställe Prästviken (på Trundön. Såklart.)tillsammans med mamma/mormor för att mysa vid havet och bränna oss i solen. Underbart energigivande! Efter mina studier så är det vi som köper/bygger ett hus vid havet och så är det med den saken!

Just nu skulle jag gärna sälja huset, hyra en lägenhet och köpa en stuga. Det vore väl något?

Stackars lilla Rub!

Imorse sov jag och våran lilla Rub till klockan nio. Det ni! Sen gick vi in till stan med resten av familjen för en söndagsfika (bara kaffe för mig dock) och inhandling av vigselringar. Det blir så att jag kommer att ha en slät ring också, jag vill ha "en egen" med egna graveringar.

Kvinnan som sålde oss ringarna blev alldeles till sig över mormors ring och tyckte att den var så otroligt vacker och var själv tvungen att kolla i den (angående att den är från -49) då den tydligen är väldigt modern.

Letar bröllops- och festskor inför sommaren på Tradera och trillar över "Fina 80-talspumps i jeanstyg". Tack, men nej tack?

Igår hade jag och Danne, efter alldeles för lång tid med alldeles för lite sömn och alldeles för hektiska dagar, bestämt oss för att vi skulle lägga oss jättetididgt. Påväg i säng så ringde söstra mi (som bor i Småland och som jag talar med alldeles för sälllan) och rätt var det var så hade vi surrat bort tre timmar. Sen fick jag för mig att vi kunde möblera om i sovrummet och efter det kunde jag givetvis inte sova. Jag började fundera på bröllopet, människor som jag låter stjäla alldeles för mycket energi av mig och på kolhydrater.

Idag har jag känt mig stressad över allt som jag inte hinner med just nu och det stör mig. Inte att jag inte hinner med allt jag vill, utan att jag stör mig på det.
Så, för att slippa irritera mig, så rev jag och Milo ut lite hyllor och monterade upp lite trådbackar i deras garderob. Det blev väldigt praktiskt då man faktiskt kan se vad de har för kläder i och med att allting inte längre bara ligger i en "tjivvo".

Angående ämnesomsättningsproverna så var de just på gränsen för att inte medicineras, men läkaren sa att man inte ligger så pass lågt om det inte var påväg neråt. I mina öron låter det troligt i och med att det då skulle innebära att jag har fått alla symtom som jag har.
Jag ska tillbaka om sex månader för att kolla hur det ser ut då.

Däremot så var det någon annat hormon som hette...ja, vad det nu hette, men som jag förstod det så ska det stimulera sköldkörteln att i sin tur stimulera hormon. Hur som helst så låg det inte på en bra nivå och det ska hållas kolla på.

Avslutningsvis så vill jag bara påpeka en sak: Trots låg ämnesomsättning och att jag inte har haft ett överviktigt BMI så har jag lyckats gå ner 7 kg på en månad med hjälp av LCHF och promenader.

Det är alltså inte omöjligt att gå ner/hålla vikten trots dålig ämnesomsättning - det gör det bara svårare.
Och nej, det är inte rättvist att vissa kan vräka sig kolhydrater utan att det påverker dem nämnvärt, men livet är inte rättvist och då är det bara att välja hur man vill ha det. Enkel matematik, även om jag är väl medveten om att det är svårare i praktiken än i teorin.

Sen kanske man tycker att kolhydrater handlar om livskvalitet och då är ju inte LCHF något bra alternantiv, men om man inte är beredd att "offra" något för en viktnedgång så får man vara fet istället. Enkelt matematik det också.

Idag har jag fuskat! Jag har ju ätit superstrikt LCHF under en månad (och gått ner 7 kg!), men idag fuskade jag och åt en halv liten morotskakecupcake av den enkla anledningen att jag var tvungen.

Eftersom att vi kommer att gifta oss i Klubbfors där vi har begränsat kylutrymme så funderar vi på att servera bröllopscupcakes/cupcakebuffé istället för tårta. Väldigt praktiskt, men samtidigt så tänker jag att den enda gången i livet vi kommer att unna oss en mäktig flervåningstårta så är det förmodligen på våran bröllopsdag. Well, det tåls att funderas på, vi behöver lyckligtvis inte bestämma oss för någonting idag.

Till veckan ska vi gå och beställa en ring till Daniel/ringar till oss. Jag kommer att ha min mormors vigselring, men eftersom att jag inte vill gravera om den (och det inte ryms att gravera till något) så har jag funderat på att köpa en slät ring för att gravera den och ha två ringar. Är det "nödvändigt"? Hur hade ni gjort?

Angående vilka man ska bjuda/har bjudit så har det varit jättesvårt. Vi har valt att ha ett litet bröllop med de absolut närmaste och det utesluter väldigt många människor som vi tycker om, men jag vill absolut inte ha något stort, pamigt bröllop där en massa människor ska glo på mig.
Vi har bjudit den närmaste familjen och våra vittnen.

Vi kommer hur som helst att ha en fest framöver i samband med Daniels 30-årsdag och då kommer vi även att passa på att fira vårat bröllop. Jag hoppas att alla som känner sig exkluderade vill komma och fira då istället!

PS: Jag vet att jag inte var tvungen att fuska, men man kan ju inte gärna servera något som man inte ens har smakat.

Tack för alla gratulationer! Det känns såklart jätteroligt och nu är det snart dags att börja planera spektaklet. Har jag sagt att det här med framförhållning inte är min grej?

Nu är det kväll och nu ska ni få veta det roliga! (Och nej, Sandra, vi har tyvärr inte köpt en stuga i himmelriket.)

Vi ska gifta oss i sommar!

Den 23 juli kommer vi att ha ett litet utomhusbröllop i Klubbfors tillsammans med våra absolut närmaste och vi kommer att vigas av vår käre vän Markus (som lyckligtvis råkar vara präst).

Det kommer att bli litet och enkelt, precis som vi vill ha det.

Ikväll ska jag berätta något roligt för er, ungdommar!

Jag har varit väldigt strikt med LCHF:andet den senaste tiden och det har verkligen gått jättebra! Det har visat resultat på vikten och jag har inte varit sötsugen på väldigt länge, men nu....Gosh, I could kill för pecannötscheesecake från Röda Lyktan!

Det är seriöst det godaste jag någonsin har smakat i fikaväg.

Som jag ser det så har 3 alternativ och det är föjande:

1. Sluta ut mina studieplaner och söka jobb där så att jag får personalrabatt/kan komma åt receptet.
2. Hänga på låset till Småstaden imorgon för att köpa en bit.
3. Lägga mig och titta på Charlie & the Chocolate Factory och bli sugen på choklad istället.

Vad tycker ni låter bäst?

Klockan 14 har jag tid hos läkaren för att se om jag har hypothyreos. Wish me luck!

I min värld, då det kommer till barnuppfostran, så är en konsekvens någonting som har en direkt koppling till "det de har gjort". Har de exempelvis sönder en leksak så kan de inte längre leka med den, häller de ut mjölet då vi ska baka så kan vi inte baka i och med att vi inte har något mjöl kvar och så vidare.

Att till exempel skicka in sina barn i sitt rum, ta ifrån dem deras leksaker eller favoritfilm ser jag inte som en konsekvens, det ser jag som ett straff. Och vad ger det? (Förutom ingenting då.)

Vill jag att mina barn ska ha sönder sina grejer? Nej, givetvis vill jag inte det. Men jag vill inte heller att de ska låta bli bara för att jag säger det eller för att de är rädda för min reaktion. Jag vill att de ska låta bli eftersom att de förstår vad konsekvensen blir. Konsekvensen, inte straffet.

Många som straffar sina barn gör der förmodligen inte för att de har någon ond avsikt med det utan på grund av okunskap och otänkthet. Därför uppmanar ju nu alla mammor och pappor, som läser min blogg och straffar sina barn, att fundera över varför de gör det och vad de egentligen tror att det kommer leda till, både kortsiktigt och långsiktigt.

Idag har jag varit på möte med en väldigt sympatisk studievägledare och jag kommer att börja läsa religion på Komvux den sista maj. Jag har redan hunnit beställa studielitteraturen!
Detta kommer jag dock att göra vid sidan om jobbet, vilket innebär att jag kommer att vara hemma med barnen hela dagen för att sedan jobba 17-21 och utöver det hinna med heltidsstudier.

Från och med den 4 juli kommer jag däremot bara att plugga. Först tänkte jag att jag skulle söka ett jobb vid sidan om, men jag vill inte det. Jag har aldrig gjort en sak i taget. Ända sedan jag började gymnasiet så har jag jobbat vid sidan av, vare sig jag har pluggat eller varit föräldraledig och nu vill jag inte det längre.
Nu ska jag plugga heltid och sen får det vara nog. Resten av tiden ska jag spendera med min familj, mig själv och mina vänner.

Som jag längtar!

Jag blir lätt arg och irriterad och det som har irriterat mig idag är följande:

Jag ska studera vidare. Att jag ska göra det är någonting jag alltid har vetat, men jag har aldrig vetat när eller hur. Eller vad.

Som premisserna ser ut nu så kommer det att bli väldigt snart någonstans i närheten (alltså Luleå eller Skellefteå) eller så kommer jag att studera på distans. Vad vet jag fortfarande inte.

Nu när jag har sagt upp mig från jobbet så har jag fått både en och två insinuationer gällande det. De tycker att det är konstigt och att jag är lurad som går från att ha en fast inkomst till att låna pengar för att utbilda mig. Speciellt när jag har barn.

Det här är alltså samma människor som själva lånar pengar till att åka på charter, till att byta ut möblerna i hemmet och till att glasa in sina altaner.
Det är okej, men att låna pengar till att investera i en utbildning är det inte.

Det positiva är att jag inte behöver bry mig om vad de tycker eller ens lyssna på dem. Vad de tycker påverkar inte mitt beslut för fem öre. De behöver inte heller förstå varför jag väljer att göra det, det enda de behöver göra är att respektera det och lämna mig ifred. Jag kan inte tycka att det är för mycket begärt.

Det negativa är att jag inte har kommit så långt i min personliga utveckling att jag kan ignorera dem. Jag måste irritera mig. Det är som att det är så djupt rotat i mig. Gaaaaah!

Knäppa människor - Min personliga utveckling: 1-0.

Man ska lita på sin magkänsla för den ljuger inte. Känns det som att någonting är vansinnigt fel så är det förmodligen det också.

Igår sa jag upp mig från jobbet och det kanske var lite dumt med tanke på att jag har hus och två barn och inte den blekaste aning om vad jag ska göra, men samtidigt så är jag inte orolig. Jag ser det som en möjlighet till en nystart.

Spännande!

Fred och kärlek är min melodi, men jag tycker att det finns saker som inte förtjänar förlåtelse eller en andra chans. Det finns tillfällen då människor gör andra så illa att man inte kan riskera att det händer igen.

Jag tror inte på dödsstraff i den bemärkelsen att staten ska avgöra vem som ska leva och vem som ska dö, men en sak är säkert och det är att om någon äcklig jävel skulle röra mina barn så skulle jag inte tveka en sekund på att ta livet av honom/henne.

Fruktansvärda sjuka värld där de hemskaste av saker kan hända...Och det blir så påtagligt då det är så nära inpå en.

Mina tankar går ut till alla drabbade och utsatta.

♥

Vi bor i ett källarhus och detta källarhus har ett källargarage och lutningen ner dit är vansinnig. Jag är livrädd att våra eller någon annans barn ska ramla ner. Enligt våra grannar så brukar även betongblocken på kanterna av nerfarten rasa in ibland på vårarna. Det är lyckligtvis någonting vi har sluppit erfara sedan vi flyttade hit, men det känns allt annat än betryggande.

Nu är det äntligen dags att fylla igen detta vansinneshål och med tanke på att det ska muras, dräneras och fyllas igen så är det någonting jag har gruvat mig inför då jag har föreställt mig att det skulle vi en väldigt kostsam historia.
Guess what? Det är det inte! Givetvis kostar det lite grann och ja, jag kan komma på tusentals grejer jag hellre skulle göra för pengarna, men ändå...

Vi slipper leva på fulnudlar hela sommaren. Yay!

♥

Vi har haft en jätteskön påsk och jag kommer att sakna den.

Vi har hunnit med bl.a. födelsedagsfirande i Klubbfors, 3-rättersmiddag hemma hos oss och att börja städa upp på tomten inför sommaren. Att riva ut lövhögarna var roligt tyckte både Milo, Ruben och mammas hund Nalle som har bott hos oss i helgen.

Igår var vi till Skellefteå och inhandlade en cykelkärra och än så länge är vi väldigt nöjda. Bra träning i uppförsbackar!

=!!"¤&&% -

DET ÄR ETT HUS TILL SALU PÅ TRUNDÖN OCH DET GÖR SÅ ONT I MITT HJÄRTA ATT DET INTE KOMMER ATT BLI MITT!!

JA, JAG SKRIKER OCH DET TÄNKER JAG INTE SLUTA MED EFTERSOM ATT JAG TYCKER ATT DET ÄR VIKTIGT ATT NI ALLA INSER ALLVARET I DET HELA OCH VILKEN STOR SORG DET INNEBÄR FÖR MIG!!!

(En av anledningarna till att jag ska studera och skaffa mig ett bättre betalt jobb är att jag ska ha råd att flytta dit. Kanske bygga nytt. En bit himmelrike på jorden, mina vänner.)

♥

Angående trender.

När jag var femton-ish började jag att använda "Converseskor" igen och har gjort det sedan dess. I år fyller jag tjugosex.

Då, och många år efter det, så fick jag höra både en, två och sjutusen gånger att det var fula jävla veganskor. Hur komiskt är det inte att samma människor idag springer omkring i dessa fula jävla veganskor?

Och oh mon Dieu, vilket vårtecken! Hur skulle de klara sig utan dem? Jag vill kräkas på er, ni dumma, lättpåverkade människor.

Nu menar jag inte att man inte ena dagen får tycka att någonting är fult för att sedan ångra sig, men jag kan lova er att merparten av de som springer omkring i exempelvis vuxenoveraller och magtröjor hade skrattat och sagt att de aldrig skulle ta på sig det för att det är så jävla fult om någon hade frågat dem för några år sen.

Det finns få länder som är så trendkänsliga som Sverige och det tycker jag är väldigt tråkigt.

Några trender som är helt sjukt fula som jag inte kommer att haka på: vuxenoveraller, jumpsuits, magtröjor och runda solglasögon.

♥

Sitter och kollar på utbildningar och kan bara konstatera att det är väldigt synd att jag bor med någon som inte kan tänka sig att flytta. Jag verkar vara fast där jag är. Suck, pust och stön. Och suck igen.

Hur som helst så ska vi först ha ett barn till, men eftersom att jag behöver läsa kemi, fysik och lite mer matematik innan jag kan ta mig in på de utbildningar jag är intresserad av (och som finns här uppe) så känns det som att det kan vara bra att göra bort det så att det bara är att söka in den dag det blir aktuellt.

På måndag ska jag i alla fall träffa en studievägledare på Vägledningscentrum, vilket känns bra. Även om det blir en väldigt mjuk start, och det är ett par år innan jag ska börja "plugga på riktigt" så innebär det ändå att det är på G.

♥

Under en period, och i synnerhet idag, har jag varit loj. Jag har varit jättetrött och omotiverad, ful, tråkig och en dålig mamma utan tålamod.
Imorgon ska jag dock vara mitt pigga, motiverade, snygga och rolig jag igen som är världens bästa mamma med massor av tålamod.

Vi har förövrigt haft besök av Johovas Vittnen inte mindre än två gånger inom loppet av några timmar idag. "Jag tänkte att Ni kanske hade ändrat Er angående att ta emot broschyren...?"
Nej tack, mr Smarty Pants. Tror de på fullaste allvar att det är mödan värt att komma tillbaka till någon som har uppvisat ett totalt ointresse för deras galenskaper?

♥

Jag förstår varför H&M säljer dessa klänningar för bara 79,50:-

Visit hm.com

Det ser ju ut som att den sitter på någon som har extremt dålig hållning. Smickrande ens.

Nu när jag har fått det sagt så är det enough med blogginlägg för idag.

♥

Jag tycker inte att man ska sänka priset på bensin. Jag tycker istället att man skulle höja priset på bensin så att folk lyfte sina tjocka, lata rumpor från bilsätena och tog sig en skön promenad eller cykeltur istället.

♥

Idag har jag sett ut som Sporty Spice och haft värsta motionspassen med min nya träningsoutfit. Det känns inte som "jag" att ha en träningsoutfit, men en sak är säkert och det är att mina nya byxor är de skönaste byxorna jag har ägt i hela mitt liv!

Vi har även varit på banken och skrivit om en del av vårat lån. Om man ändå kunde sia vad som kommer att hända med räntorna i framtiden...
Förövrigt så har vi kommit ett steg närmare ett liv utan lån då vi ska börja ammortera lite mer varje månad! ;)

Idag har jag dessutom plockat fram mina finaste Chuck Taylors som jag köpte då jag bodde i Belgien. Det känns tråkigt att de har hunnit bli lite smutsiga och nötta, men samtidigt så får man väl kanske räkna med då det kommer till ett par välanvända tygskor från 2006...ish.

♥

Efter en natt med bara två timmars sömn så kan jag konstatera att mina dagar som nattsuddare är förbi sedan länge. Jag har varit halvdöd sedan 14-tiden!

Någonting som däremot piggade upp ordentligt var ett besök av våra fina vänner Erik och Linnea som fick en liten flicka för fem dagar sedan. Hon var så liten och alldeles bedårande! Min livmoder gjorde frivolter och jag ville inte lämna tillbaka henne.

Vi hade även besök av Susanne, Elina och hundarna. Det var självklart också jättetrevligt, men de kan inte mäta sig med en nyfödd karamell! ;)

Ikväll jobbar jag i vanlig ordning till 21 och hur gärna jag än vill hem och sova så blir det först en promenad med Susanne. Jag måste ju inviga mina nya skor och inte förtränga det faktum att ursäkter inte är speciellt gynnande vare sig för hälsan eller formen.

Angående skorna så köpte jag först ett par Reebok Easytone, men efter att ha provat dem lite mer noggrant hemma insåg jag att de inte passade min fot speciellt bra. Jag fick ont i hälen och för den summa pengar som de faktiskt kostar tänker jag inte få ont någonstans. Istället blev det ett par Adidas som verkar vara en dröm i skoform. Jag hoppas och tror att de är en bra investering!

♥

Ruben är sämst på att följa sina kurvor.

Då han föddes var han 45 cn lång och vägde 2595 gram. Inte jättestor med andra ord. Till en början växte han MASSOR både på bredden och längden vilket tydligen ska vara typiskt för "små" barn.

Sen växte han "för lite" på längden (och det blev tal på åtgärder om han inte skulle växa till sig. Jag vet inte om mitt lilla utbrott var orsaken till att vi fick en ny BVC-sköterska...?)
Sen tvärväxte han på längden och kom upp på sin kurva igen, men nu har han bara gått upp 195 gram på över två månader. Det tycker jag förövrigt är väldigt underligt med tanke på att jag sällan och aldrig har skådat någon människa överhuvudtaget som äter med samma goda aptit som han gör.

Det komiska är att jag kallar honom för knubbig och tycker att han är en lite fläskboll, men det kan han ju omöjligt vara då han väger ett helt kilo mindre än vad Milo gjorde i samma ålder.

Nedan bjuder jag på en nyfödd Ruben och en 1-årig Ruben.