Nu är det kväll och nu ska ni få veta det roliga! (Och nej, Sandra, vi har tyvärr inte köpt en stuga i himmelriket.)

Vi ska gifta oss i sommar!

Den 23 juli kommer vi att ha ett litet utomhusbröllop i Klubbfors tillsammans med våra absolut närmaste och vi kommer att vigas av vår käre vän Markus (som lyckligtvis råkar vara präst).

Det kommer att bli litet och enkelt, precis som vi vill ha det.

Ikväll ska jag berätta något roligt för er, ungdommar!

Jag har varit väldigt strikt med LCHF:andet den senaste tiden och det har verkligen gått jättebra! Det har visat resultat på vikten och jag har inte varit sötsugen på väldigt länge, men nu....Gosh, I could kill för pecannötscheesecake från Röda Lyktan!

Det är seriöst det godaste jag någonsin har smakat i fikaväg.

Som jag ser det så har 3 alternativ och det är föjande:

1. Sluta ut mina studieplaner och söka jobb där så att jag får personalrabatt/kan komma åt receptet.
2. Hänga på låset till Småstaden imorgon för att köpa en bit.
3. Lägga mig och titta på Charlie & the Chocolate Factory och bli sugen på choklad istället.

Vad tycker ni låter bäst?

Klockan 14 har jag tid hos läkaren för att se om jag har hypothyreos. Wish me luck!

I min värld, då det kommer till barnuppfostran, så är en konsekvens någonting som har en direkt koppling till "det de har gjort". Har de exempelvis sönder en leksak så kan de inte längre leka med den, häller de ut mjölet då vi ska baka så kan vi inte baka i och med att vi inte har något mjöl kvar och så vidare.

Att till exempel skicka in sina barn i sitt rum, ta ifrån dem deras leksaker eller favoritfilm ser jag inte som en konsekvens, det ser jag som ett straff. Och vad ger det? (Förutom ingenting då.)

Vill jag att mina barn ska ha sönder sina grejer? Nej, givetvis vill jag inte det. Men jag vill inte heller att de ska låta bli bara för att jag säger det eller för att de är rädda för min reaktion. Jag vill att de ska låta bli eftersom att de förstår vad konsekvensen blir. Konsekvensen, inte straffet.

Många som straffar sina barn gör der förmodligen inte för att de har någon ond avsikt med det utan på grund av okunskap och otänkthet. Därför uppmanar ju nu alla mammor och pappor, som läser min blogg och straffar sina barn, att fundera över varför de gör det och vad de egentligen tror att det kommer leda till, både kortsiktigt och långsiktigt.

Idag har jag varit på möte med en väldigt sympatisk studievägledare och jag kommer att börja läsa religion på Komvux den sista maj. Jag har redan hunnit beställa studielitteraturen!
Detta kommer jag dock att göra vid sidan om jobbet, vilket innebär att jag kommer att vara hemma med barnen hela dagen för att sedan jobba 17-21 och utöver det hinna med heltidsstudier.

Från och med den 4 juli kommer jag däremot bara att plugga. Först tänkte jag att jag skulle söka ett jobb vid sidan om, men jag vill inte det. Jag har aldrig gjort en sak i taget. Ända sedan jag började gymnasiet så har jag jobbat vid sidan av, vare sig jag har pluggat eller varit föräldraledig och nu vill jag inte det längre.
Nu ska jag plugga heltid och sen får det vara nog. Resten av tiden ska jag spendera med min familj, mig själv och mina vänner.

Som jag längtar!

Jag blir lätt arg och irriterad och det som har irriterat mig idag är följande:

Jag ska studera vidare. Att jag ska göra det är någonting jag alltid har vetat, men jag har aldrig vetat när eller hur. Eller vad.

Som premisserna ser ut nu så kommer det att bli väldigt snart någonstans i närheten (alltså Luleå eller Skellefteå) eller så kommer jag att studera på distans. Vad vet jag fortfarande inte.

Nu när jag har sagt upp mig från jobbet så har jag fått både en och två insinuationer gällande det. De tycker att det är konstigt och att jag är lurad som går från att ha en fast inkomst till att låna pengar för att utbilda mig. Speciellt när jag har barn.

Det här är alltså samma människor som själva lånar pengar till att åka på charter, till att byta ut möblerna i hemmet och till att glasa in sina altaner.
Det är okej, men att låna pengar till att investera i en utbildning är det inte.

Det positiva är att jag inte behöver bry mig om vad de tycker eller ens lyssna på dem. Vad de tycker påverkar inte mitt beslut för fem öre. De behöver inte heller förstå varför jag väljer att göra det, det enda de behöver göra är att respektera det och lämna mig ifred. Jag kan inte tycka att det är för mycket begärt.

Det negativa är att jag inte har kommit så långt i min personliga utveckling att jag kan ignorera dem. Jag måste irritera mig. Det är som att det är så djupt rotat i mig. Gaaaaah!

Knäppa människor - Min personliga utveckling: 1-0.

Man ska lita på sin magkänsla för den ljuger inte. Känns det som att någonting är vansinnigt fel så är det förmodligen det också.

Igår sa jag upp mig från jobbet och det kanske var lite dumt med tanke på att jag har hus och två barn och inte den blekaste aning om vad jag ska göra, men samtidigt så är jag inte orolig. Jag ser det som en möjlighet till en nystart.

Spännande!

Fred och kärlek är min melodi, men jag tycker att det finns saker som inte förtjänar förlåtelse eller en andra chans. Det finns tillfällen då människor gör andra så illa att man inte kan riskera att det händer igen.

Jag tror inte på dödsstraff i den bemärkelsen att staten ska avgöra vem som ska leva och vem som ska dö, men en sak är säkert och det är att om någon äcklig jävel skulle röra mina barn så skulle jag inte tveka en sekund på att ta livet av honom/henne.

Fruktansvärda sjuka värld där de hemskaste av saker kan hända...Och det blir så påtagligt då det är så nära inpå en.

Mina tankar går ut till alla drabbade och utsatta.

♥

Vi bor i ett källarhus och detta källarhus har ett källargarage och lutningen ner dit är vansinnig. Jag är livrädd att våra eller någon annans barn ska ramla ner. Enligt våra grannar så brukar även betongblocken på kanterna av nerfarten rasa in ibland på vårarna. Det är lyckligtvis någonting vi har sluppit erfara sedan vi flyttade hit, men det känns allt annat än betryggande.

Nu är det äntligen dags att fylla igen detta vansinneshål och med tanke på att det ska muras, dräneras och fyllas igen så är det någonting jag har gruvat mig inför då jag har föreställt mig att det skulle vi en väldigt kostsam historia.
Guess what? Det är det inte! Givetvis kostar det lite grann och ja, jag kan komma på tusentals grejer jag hellre skulle göra för pengarna, men ändå...

Vi slipper leva på fulnudlar hela sommaren. Yay!

♥

Vi har haft en jätteskön påsk och jag kommer att sakna den.

Vi har hunnit med bl.a. födelsedagsfirande i Klubbfors, 3-rättersmiddag hemma hos oss och att börja städa upp på tomten inför sommaren. Att riva ut lövhögarna var roligt tyckte både Milo, Ruben och mammas hund Nalle som har bott hos oss i helgen.

Igår var vi till Skellefteå och inhandlade en cykelkärra och än så länge är vi väldigt nöjda. Bra träning i uppförsbackar!

=!!"¤&&% -

DET ÄR ETT HUS TILL SALU PÅ TRUNDÖN OCH DET GÖR SÅ ONT I MITT HJÄRTA ATT DET INTE KOMMER ATT BLI MITT!!

JA, JAG SKRIKER OCH DET TÄNKER JAG INTE SLUTA MED EFTERSOM ATT JAG TYCKER ATT DET ÄR VIKTIGT ATT NI ALLA INSER ALLVARET I DET HELA OCH VILKEN STOR SORG DET INNEBÄR FÖR MIG!!!

(En av anledningarna till att jag ska studera och skaffa mig ett bättre betalt jobb är att jag ska ha råd att flytta dit. Kanske bygga nytt. En bit himmelrike på jorden, mina vänner.)

♥

Angående trender.

När jag var femton-ish började jag att använda "Converseskor" igen och har gjort det sedan dess. I år fyller jag tjugosex.

Då, och många år efter det, så fick jag höra både en, två och sjutusen gånger att det var fula jävla veganskor. Hur komiskt är det inte att samma människor idag springer omkring i dessa fula jävla veganskor?

Och oh mon Dieu, vilket vårtecken! Hur skulle de klara sig utan dem? Jag vill kräkas på er, ni dumma, lättpåverkade människor.

Nu menar jag inte att man inte ena dagen får tycka att någonting är fult för att sedan ångra sig, men jag kan lova er att merparten av de som springer omkring i exempelvis vuxenoveraller och magtröjor hade skrattat och sagt att de aldrig skulle ta på sig det för att det är så jävla fult om någon hade frågat dem för några år sen.

Det finns få länder som är så trendkänsliga som Sverige och det tycker jag är väldigt tråkigt.

Några trender som är helt sjukt fula som jag inte kommer att haka på: vuxenoveraller, jumpsuits, magtröjor och runda solglasögon.

♥

Sitter och kollar på utbildningar och kan bara konstatera att det är väldigt synd att jag bor med någon som inte kan tänka sig att flytta. Jag verkar vara fast där jag är. Suck, pust och stön. Och suck igen.

Hur som helst så ska vi först ha ett barn till, men eftersom att jag behöver läsa kemi, fysik och lite mer matematik innan jag kan ta mig in på de utbildningar jag är intresserad av (och som finns här uppe) så känns det som att det kan vara bra att göra bort det så att det bara är att söka in den dag det blir aktuellt.

På måndag ska jag i alla fall träffa en studievägledare på Vägledningscentrum, vilket känns bra. Även om det blir en väldigt mjuk start, och det är ett par år innan jag ska börja "plugga på riktigt" så innebär det ändå att det är på G.

♥

Under en period, och i synnerhet idag, har jag varit loj. Jag har varit jättetrött och omotiverad, ful, tråkig och en dålig mamma utan tålamod.
Imorgon ska jag dock vara mitt pigga, motiverade, snygga och rolig jag igen som är världens bästa mamma med massor av tålamod.

Vi har förövrigt haft besök av Johovas Vittnen inte mindre än två gånger inom loppet av några timmar idag. "Jag tänkte att Ni kanske hade ändrat Er angående att ta emot broschyren...?"
Nej tack, mr Smarty Pants. Tror de på fullaste allvar att det är mödan värt att komma tillbaka till någon som har uppvisat ett totalt ointresse för deras galenskaper?

♥

Jag förstår varför H&M säljer dessa klänningar för bara 79,50:-

Visit hm.com

Det ser ju ut som att den sitter på någon som har extremt dålig hållning. Smickrande ens.

Nu när jag har fått det sagt så är det enough med blogginlägg för idag.

♥

Jag tycker inte att man ska sänka priset på bensin. Jag tycker istället att man skulle höja priset på bensin så att folk lyfte sina tjocka, lata rumpor från bilsätena och tog sig en skön promenad eller cykeltur istället.

♥

Idag har jag sett ut som Sporty Spice och haft värsta motionspassen med min nya träningsoutfit. Det känns inte som "jag" att ha en träningsoutfit, men en sak är säkert och det är att mina nya byxor är de skönaste byxorna jag har ägt i hela mitt liv!

Vi har även varit på banken och skrivit om en del av vårat lån. Om man ändå kunde sia vad som kommer att hända med räntorna i framtiden...
Förövrigt så har vi kommit ett steg närmare ett liv utan lån då vi ska börja ammortera lite mer varje månad! ;)

Idag har jag dessutom plockat fram mina finaste Chuck Taylors som jag köpte då jag bodde i Belgien. Det känns tråkigt att de har hunnit bli lite smutsiga och nötta, men samtidigt så får man väl kanske räkna med då det kommer till ett par välanvända tygskor från 2006...ish.

♥

Efter en natt med bara två timmars sömn så kan jag konstatera att mina dagar som nattsuddare är förbi sedan länge. Jag har varit halvdöd sedan 14-tiden!

Någonting som däremot piggade upp ordentligt var ett besök av våra fina vänner Erik och Linnea som fick en liten flicka för fem dagar sedan. Hon var så liten och alldeles bedårande! Min livmoder gjorde frivolter och jag ville inte lämna tillbaka henne.

Vi hade även besök av Susanne, Elina och hundarna. Det var självklart också jättetrevligt, men de kan inte mäta sig med en nyfödd karamell! ;)

Ikväll jobbar jag i vanlig ordning till 21 och hur gärna jag än vill hem och sova så blir det först en promenad med Susanne. Jag måste ju inviga mina nya skor och inte förtränga det faktum att ursäkter inte är speciellt gynnande vare sig för hälsan eller formen.

Angående skorna så köpte jag först ett par Reebok Easytone, men efter att ha provat dem lite mer noggrant hemma insåg jag att de inte passade min fot speciellt bra. Jag fick ont i hälen och för den summa pengar som de faktiskt kostar tänker jag inte få ont någonstans. Istället blev det ett par Adidas som verkar vara en dröm i skoform. Jag hoppas och tror att de är en bra investering!

♥

Ruben är sämst på att följa sina kurvor.

Då han föddes var han 45 cn lång och vägde 2595 gram. Inte jättestor med andra ord. Till en början växte han MASSOR både på bredden och längden vilket tydligen ska vara typiskt för "små" barn.

Sen växte han "för lite" på längden (och det blev tal på åtgärder om han inte skulle växa till sig. Jag vet inte om mitt lilla utbrott var orsaken till att vi fick en ny BVC-sköterska...?)
Sen tvärväxte han på längden och kom upp på sin kurva igen, men nu har han bara gått upp 195 gram på över två månader. Det tycker jag förövrigt är väldigt underligt med tanke på att jag sällan och aldrig har skådat någon människa överhuvudtaget som äter med samma goda aptit som han gör.

Det komiska är att jag kallar honom för knubbig och tycker att han är en lite fläskboll, men det kan han ju omöjligt vara då han väger ett helt kilo mindre än vad Milo gjorde i samma ålder.

Nedan bjuder jag på en nyfödd Ruben och en 1-årig Ruben.

♥

Jag går ofta händelser i förväg och inbillar mig att saker ska vara/kunna bli på det ena eller det andra sättet bara för att jag får ett tiny tiny vink på att någonting någongång möjligtvis eventuellt skulle kunna tänkas komma att bli så.

Sen så snöar jag lätt in på saker och verkar ha problem med att ta saker för vad de egentligen är och att sen släppa dem. Det är för mycket "men tänk om..."

Upp som en sol och ner som en pannkaka.

♥

:-(

♥

Jag har ingenting att berätta om någonting, istället bjuder jag på dagsfärska bilder på smågrisarna!

♥

♥ India Arie ♥

♥

Inatt så hade vi strömavbrott under några timmar. Det har inte varit speciellt uppskattat av en viss unge i huset som fortfarande äter välling nattetid.

Istället erbjöd vi honom mosad banan. Egentligen så finns det ju ingenting roligt med att ett barn äter mosad banan, men då han fick den serverad i våran säng i ett kolsvart rum kl 03.00 medan jag var jättetrött och han var halvgrumpy...Jag vet inte, det brast för mig helt enkelt. Och jag skrattar än då jag tänker på det! :)

♥

Vem behöver mångdald egentligen? Låt Lisa jobba som dagisfröken, Lars som chef (det spelar inte så stor inom vilket bransch, bara Lars får vara chef!), Muhammed som pizzabagare och Fatima som...nej, låt för fan inte Fatima jobba förresten.

Jag tror att det är ett jättebra samhälle att sträva efter. Verkligen. När vi ändå håller på så kan vi ju lika gärna stena homosexuella och förbjuda svarta att åka buss också.

Att diskirminera folk är ju jättekul!

Det har ju alltid varit så. Varför ändra på ett sådant framgångsrikt koncept? Beundrasvärda tankar och åsikter.

Det känns väldigt tryggt och bra att veta att ens barn växer upp i stad där det tänket är så starkt präglat.

♥

Jag har sorterat lite bland barnkläderna i källaren och hittade dessa fashionabla luddor som jag fyndade för tio svenska riksdaler på loppisen i Badhusparken för ett par somrar sedan.

Helt perfekt till Ruben nu i vår! :)



Rätt söta va?

♥

Pratiga människor är det ofta av en anlening. You either talk the talk or walk the walk. Tänk på det.

♥

Nedan kan ni se Milos nya säng/koja.
Ni får ursäkta det ostrukna tyget, jag ska fixa det snart. Kanske.

♥

Jag efterlyser lättskötta blommor som fungerar bra i soliga fönster.
Hilf mir, bitte!

PS: Plastblommor är bland det absolut värsta jag vet, så det är inget bra tips.

♥

Här om dagen så Moa (barnens kusin) hos oss.
I vanlig ordning när hon sover hos oss så ville hon sov med mig och Danne och jag lovar att ungen i princip ligger helt still hela nätterna. Annat motför våra små virvelvindar!
Hon ligger jättenära en och stryker en på kinden. Älsklingsunge!

Ruben "slipper" vi tack och lov att ha i sängen (än så länge), men Milo kommer gärna någon gång per vecka. Jag föredrar då han inte gör det i och med att hans vivelvindande innebär att jag inte kan sova, men samtidigt så tycker jag att det ska vara helt ok för ett barn att få komma till sin mamma och/eller pappa, mamma och mamma, pappa och pappa eller vad man nu än må ha.

Igår erbjöd sig svärmor och svärfar att ha barnen så att de skulle slippa bli medsläpade till IKEA (barnen alltså, inte svärmor och svärfar) och jag hade en så skön dag på tu man hand med mig själv.
Jag köpte lite smått och gott och väl tillbaka i stan var middagen färdig och det var bara att sätta sig och njuta. Lyxigt och energigivande!

Jag fick stanna på en bensinstation för att fylla på spolarvätska och en man i övre medelåldern tyckte att det var väldigt roligt.
"Höhöhö, klarar du av sånt där?"
"Nej, det här är bara en synvilla, egentligen står jag hemma och bakar bullar."

Nu har jag sytt en koja till Milos säng. Tyget går huvudsakligen i grönt och rosa och för att inte göra det så instängt, vilket Milo har svårt för, så använde jag mig av ett vitt transparent tyg också.
Ingen märkvärdig konstruktion, men samtidigt så hade jag varken lust eller energi för att ge mig på någonting som skulle kosta många timmar och svordommar.

När jag slutar klockan tolv (jobbar några timmar idag) så kommer våra fina vänner från Strömsund.
Det ska bli så roligt att träffa dem, vilket tyvärr blir alldeles för sällan. Och som jag har längtat efter att få träffa nytillskottet Ture!

♥

Idag är barnens kusin Moa här så att hon slipper gå på dagis då hon är lite krasslig. I och med att det bara är tre veckors åldersskillnad mellan Milo och Moa, och att jag och Elin (Moas mamma) umgicks typ...jämt när vi var föräldralediga, så är de väldigt sammansvetsade. De leker och bråkar som syskon.

Imorgon ska jag förövrigt iväg till IKEA en sväng så att om någon är sugen på att följa så let me know. Jag åker förmodligen runt 10-tiden.

♥

Mina fantastiska små barn är äckliga små varelser som vräker i sig både banan och leverpastej om att det inte fanns någon morgondag. Bådera är bland det absolut vidrigaste jag kan tänka mig i matväg. Usch!

♥

Ruben har börjat att krypa "som vanligt" nu.

Milo började att gå då han var nio månader. Det var ingen höjdare och ingenting jag önskade att Ruben skulle göra, men istället hann jag nästan börja bli orolig över att han var "så sen". Han började masa sig fram för då han nästan var tio månder och nu, vid elva månaders ålder, har han kommit upp på knä.

Ruben har desutom bara två tänder och då Milo var i samma ålder hade han betydligt fler.

Milo har alltid varit lång och smal, medans Ruben alltid har varit kort och knubbig. (Förutom då han föddes. Han vägde "bara" 2595 gram och var så smal att han inte ens hade antydan till en stjärt, utan han hade helt enkelt bara ett hål. "Spemagernervös" som hans ena morbror kallade honom.)

Bortsett från dygnet då Milo föddes har han sovit som en kratta till sin 1½-årsdag. Ruben har varit vaken 1 timma nattetid sedan han föddes bortsett från då han har ätit. Han äter visserligen än, men i jämförelse med sin bror är han himmelriket i människoform.

Milo är mer iakttagande, småfeg, tystlåten och svårflirtad, Ruben är orädd, gaphalsig och glad åt allt och alla.

Det jag vill ha sagt är att det är väldigt fascinerande hur olika syskon faktiskt kan vara.

♥

För ett par år sedan fick jag min livs första öroninflammation. Nu får jag det titt som tätt då jag är förkyld och det tycker jag är väldigt märkligt. Vad jag har förstått efter det jag har läst så är det inte ens speciellt vanligt att vuxna får det och speciellt inte om man inte har haft det som barn.

Innan jag blev gravid med Milo var jag sällan eller aldrig sjuk. Jag kommer inte ihåg när jag hade magsjuka senast och har jag varit förkyld så har det aldrig brutit ut ordentligt, men nu känns det som att jag är konstant sjuk.

Visserligen så jobbar jag på en stor arbetsplats, vilket givetvis innebär att det också cirkulerar mycket baciller, men ändå...

Det är tråkigt, värdelöst och känns väldigt onödigt.

♥

Tjugofem minuter kvar på jobbet och sen bär det iväg hem till mina barn i hopp om att de fortfarande är vakna så att jag hinner pussa på dem en stund. Därefter planerar jag att somna i soffan framför Desperate Housewives och hoppas på att min huvud- och ledvärk vill ge med sig tills imorgon.

Monday, Monday so good to be.

♥

♥

Alltså...GAAAH!!

Bland det absolut värsta jag vet är när människor anser att deras tid är viktigare än min. Ett exempel är att komma för sent utan att meddela det eller att inte meddela att de inte kan komma förrän "det är för sent".

Fem minuter hit eller dit spelar absolut ingen roll, men om jag ska träffa någon en viss tid och denne inte har kommit inom tjugo minuter då behöver man inte heller räkna med att jag kommer att vara kvar.

Vi är moderna människor och jag tror inte att jag känner en människa här i Sverige som inte äger en mobiltelefon. Är det verkligen så jobbigt att ringa eller skicka ett SMS och säga "Hej, jag kommer att komma en halvtimme sent därför att ungen inte ville klä på sig/jag hjälper min mormor att leta efter hennes löständer/min katt har tappat svansen/vägen är avstängd."?

Må ni förevigt sväva i limbo och bli tunnhåriga, hänsynslösa människor!

♥

Skynda & fynda! >> KLIINT!

♥

Crazy eyes på båda trollen! Moahahaha, vilka sköntheter!

♥

Det är ganska frustrerande att maila någon en viktig fråga och sedan få ett svar som inte svarar på frågan.

Jag tycker att man ska läsa viktiga mail noga och sedan svara med ett lämpligt svar.

Ska jag skriva svar igen?

♥

Nästa helg ska jag till IKEA för att köpa en ny säng till Milo. Tanken har varit att vi ska köpa den här, men ju mer jag tänker på det ju mer sugen blir jag (Danne vet inte om det än) på en sån här.

Det är en låg våningssäng som man kan montera i två lägen. Hur mysigt är det inte att kunna bygga en koja under sängen?

Den är ju för ful för att vara sann, men med lite färg, tapet och något fint tyg kan den ju blir hur fin som helst!

Dessutom finns det två stycken ute på Blocket.

♥

Dagen började med att jag var väldigt opepp, men efter att Milo hade tjatat om att vi skulle åka på Öppna Förskolan och jag gått med på det blev det en bra dag i alla fall.

Sandra var också där, alldeles gravid och fin och det gjorde att min livmoder gjorde frivolter.

Det var bara det jag vill säga, nu ska jag fortsätta att jobba.

♥

Sommarjackan och badkalsongerna jag beställde från Nelly åkte tillbaka då båda var väldigt små i storleken. Milo tyckte dessutom att det var en "dålig" jacka, men å andra sidan så tycker han alltid att nya saker är dåliga. Han gillar inte förändringar och ett tag grät han och sa att alla kläder han inte kände igen tillhörde hans kusin Moa.

Idag, innan jag skulle gå och fika med söstra mi, så gick jag in på KappAhl och köpte skaljackan nedan till Milo. Det kändes som att det var läge att passa på medan jag hade en 25% check. Vanligtvis är allting alltid slut då jag ska ha det eftersom att jag är ute så sent, men nu har jag tänkt att de dagarna är över. I fortsättnignen ska jag införskaffa allting i god tid och sen slippa frustrationen över att behöva leta med ljus och lykta för att få tag i saker.



Jag tror och hoppas att den blir bra. Vi har haft skaljackor både från H&M och Polarn O. Pyret tidigare och jag kan verkligen inte tycka att jag har märkt någon kvalitetsskillad. Ingen av dem har varit mer eller mindre vind- eller vattentät än den andra och så länge en jacka från Polarn O. Pyret inte är 400 kronor bättre än den från budgetkedjan så tänkte jag inte betala de extra pengarna heller.
Däremot kan jag inte låta bli att tycka att den gröna färgen på skaljackan från Polarn O. Pyret är jättefin! Däremot inte 400-kronorsfin ;)

Att fika med Desse var i vanlig ordning väldigt trevligt. Vi säger alltid att det inte ska dröja så länge till nästa gång, men det är inte alltid helt lätt att få tiden att räcka till.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe och se klart på Gaygalan innan Danne kommer hem från sina äventyr.

♥

Idag har jag serverat våra barn korv och makaroner till lunch.

Milo, som vanligtvis bara är intresserad av korven, ville inte ha den. Han skulle bara ha makaroner.

Ruben som har gapat som en fågelunge vid varenda måltid sedan han var 6½ månader och fick sin första smakportion har helt plötsligt blivit väldigt selektiv.
Han äter gärna falukorvsbitar, men inte från en sked eller gaffel utan han ska själv stoppa dem i munnen. De får inte vara stekta utan måste vara råa. Makaroner går inte ner, men det gör inte så mycket eftersom att jag inte har en enda positiv sak att säga om pasta.

Skitungar!




Bilderna nedan är från då Milo provade kepsar, hattar och mössor på Ruben och dagen i ära ramlade och slog kinden i vardagsrumsbordet.

♥

Igår beställde jag lite kläder från Nelly och idag hade jag det i brevlådan. Det tycker jag är mycket trevliga leveranstider. Annat motför sega H&M då man får skratta sig lycklig om man får det inom ett par veckor...

♥

Snart ska vi till mamma/mormor så att barnen ska få leka med sin kusin Engla och sen vankas det kvällsjobb för min del.

Dagens to do blir att maila tillbaka till världens finaste Petra som skickade världens finaste mail till mig. Mitt hjärta gick i 1000 bitar! Blir alldes ledsen då jag tänker på hur mycket jag saknar henne. Det måste bli en resa till Göteborg i sommar!

♥

Om ni bara visste hur avundsjuk jag är på alla er som går omkring som gravida och snart ska få en bäbis!

♥

Kylan kom givetvis inte som en chock. Vi bor i Norrbotten och vi är mitt i februari, men lika säkert som att den kommer varje år lika värdelöst är det. Man, och med man menar jag i varje fall jag, isolerar sig och allting blir så besvärligt.

Det "går inte" att vara ute, jag vågar inte åka någonstans med bilen där jag inte vet att jag kan koppla den...

Nej, Moder Natur, nu räcker det, you´ve proved your point. Jag ska aldrig mer gnälla över sommarens hetta och över att solen bränner sönder mig. Vad är väl lite solfrossa mot det här eländet?

♥

För att locka hit sommaren beställde jag lite kläder på Nellys REA...

♥

Idag har varit en dålig dag. Klockan är kvart i åtta på kvällen och jag har knappt vaknat till liv än. Imorse höll jag inte på att ta mig upp av den enkla anledningen att jag var så vansinnigt trött.

Pojkarna har "bråkat" med varandra i princip hela dagen.
Ruben har tagit Milos grejer - Milo har blivit arg - Ruben har bitit Milo - Milo har blivit arg - Milo vill leka ifred (men med öppen dörr) - Ruben har krypit in och förstört - Milo har blivit arg...

Egentligen är det ganska gulligt, men inte idag. Idag var det bara tröttsamt.

Som grädde på moset så har jag fått en ask med geléhjärtan från jobbet. Tack för den! F.r.o.m. idag gäller ju nya tag gällande kosten som har varit katastrofal sedan magsjukan. Någon som vill ha den?

♥

Det är verkligen aptråkigt med särskrivningar, men någonting som är betydligt mer aptråkigt är människor som gång på gång (på gång på gång...Shall I continue?) gör en poäng av att andra särskriver.

Pretto!

♥

Jag sitter på jobbet, men har tagit en liten break. En avbrott från ingenting kan man säga, det är väldigt lugnt här ikväll.

Idag blev vi, enligt tradition på veckobasis, bjudna på lunch hos Lisbeth. Det är sån härlig vardagslyx att slippa laga veckans alla måltider och det är så gott att äta någonting som någon annan har lagat. Sen är det givetvis trevligt med hennes sällskap och jag tror att hon uppskattar vårat också.

Imorgon jobbar jag förmiddag och sen kommer lite vänner över på middag. Tyvärr så har jag råkat lova Linnea att vi ska se på Melodifestivalen och det känns som att det var ett dumt löfte då jag verkligen tycker att det är supertråkigt. Nåväl, jag får väl sova med öppna ögon eller lägga barnen eller nåt!

På söndag tänkte jag försöka palla min tjocka rumpa till gymmet innan vi åker till Dannes syrra för att tjocka på den ytterligare. (Det är ett verb va?) Hon har nämligen fyllt år och bjuder på fika.

I övrigt så kan jag inte släppa tanken på en sommarstuga. En röd stuga vid havet där barnen kan härja runt bäst de vill och jag kan njuta ända in i själen. Precis som då jag var liten. Bara att hoppas att Danne är med på noterna!

♥

Idag då jag och grabbarna var på Nimbys slog det mig än en gång hur otroligt olika de är. Milo är mer försiktig av sig och har varit det ända sedan han "var liten" medan Ruben är vilding Hilding och kastar sig in i det mesta utan större eftertanke.

Ibland känns det som att Milos försiktighet och eftertänksamhet gör att han går miste om massa saker och att försöka "lura" honom är lönlöst. Det har hänt både en och två gånger att vi har "tvingat" honom att göra saker som vi vetat att han skulle uppskatta, vilket han i slutändan alltid har gjort också.

Det är väldigt långt ifrån hur jag själv är och det är minst sagt en utmaning att försöka hålla det på en bra nivå. Det känns viktigt att acceptera att han är försiktig samtidigt som det känns minst lika viktigt att inte låta honom bli låst eller hindrad av det.

♥

Angående det senaste blogginlägget så gäller det ytterligare ett blocketfynd. Vi hade bestämt oss för att köpa en gungsäck från IKEA till Ruben då han fyller ett år nästa månad.

Den är i absolut nyskick och istället för 299:- plus 100:- för luftelementet på IKEA (och resan!) betalade jag 150:- och körde till Munksund.

Jag hittar ofta saker på blocket, både saker jag faktiskt söker efter eller saker som det visar sig att jag behöver då jag ser dem! ;)

♥

Säga vad man vill om mig, men det finns få som fyndar som jag gör!

♥

Ska snart bege mig till jobbet igen och jag är i ärlighetens namn inte jättetaggad. Det känns som att förra veckan inte innebar någon ledighet alls, men det beror givetvis på magsjukan och att den till största del inföll under min ledighet. Tur i oturen eller otur i turen?

Jag och grabbarna gick till biblioteket nu på förmiddagen. Det var jättehärligt väder och solen värmde precis som igår. Milo somnade i vagnen påvägen dit och sen ville han inte vakna när vi väl var där. Jag lånade en bok med Pippi och en bok med Emil, vilket jag tror och hoppas kommer att falla herrn i smaken.

I övrigt har vi knappt gjort någonting idag, men det känns inte som att det gör så mycket att man har någon tråkdag ibland då och då. Får ta nya tag imorgon och då täntkte jag att vi skulle åka till Nimbys värld. Om någon är sugen på att följa med så hojta till!

♥

Nu mår vi alla bättre. Danne är på jobbet, jag och Milo myser på här hemma och snart kommer Ruben äntligen hem. Det har faktiskt varit jätteskönt att mamma har haft honom då vi andra har varit så sjuka, men jag saknar honom verkligen så himla mycket. Det känns som att han har varit borta i flera veckor istället för två dygn. Visserligen är två dygn länge för en 10½-månaders att vara borta från sina föräldrar och länge för föräldrar att vara ifrån sina barn, men...äh, jag vet inte, det ska bli skönt att få "ordningen återställd" bara.

Idag ska vi förövrigt fylla i papprena så att vi kan söka förskoleplats till pojkarna. Jag hoppas verkligen att de får plats på samma ställe som Milo gick på under sin knappt tre månader långa förskolekarriär. Det ligger bara några minuter från vårat hus, vi har varit väldigt nöjda med pedagogerna och framförallt så trivdes Milo väldigt bra.

Det känns hemskt att tiden går så fort. Visserligen ska de inte början förrän om drygt sex månader, men om man ser hur fort tiden sen Ruben föddes har gått så...ja, det kommer bara att smälla till så är vi där.
Buhuu, mina små bäbisar som aldrig skulle bli stora!

♥

Ursäkta det smaklösa uttrycket, men det här är verkligen knullsoul då den är som bäst!

♥

Jättejättetidigt imorse, då jag äntligen lyckats somna efter flera timmars magknip, ringer det från ett 070-nummer på mobilen.

"Hej, det är Frida"
"Har do zé-be-ra?"
"Ursäkta?"
"Har do zé-be-ra?"
"Vad säger du för nånting?"
"Jag måste ha ringt (med betoning på g) feeeee-eee-eel."

♥

Hemma på Gökhemsgatan huserar magsjuka. Jag, Danne och Milo av har varit däckade medans Ruben den lycklige har blivit räddad av mormor. Tack och lov så har det börjat ge med sig även om vi är långt ifrån friska.

Värst är det för Milo. Hans lillmage har blivit ännu mindre och han är alldeles insjunken i ansiktet. Lillstackarn kräktes 10-11 gånger på ett par timmar. Nu i eftermiddag har han lyckats få i sig lite nyponsoppa och två mackor, dock uppdelat på flera små mål.

Själv har jag gått ner tre kilo på knappt två dygn och det är det enda positiva med den här magsjukecirkusen.

♥

Milo provar mössor, hattar och kepsar på Ruben som njuter till fullo av uppmärksamheten han får av sin storebror.

"Oj, va snugg du e, Ruven!"
"Nä-ä, nu är du inge snugg!"
"Nä-ä, du får inte ta av dig kepan, Ruven! Det är inge varmt och skönt!"

Världens bästa storebror och världens bästa lillebror! ♥

♥

Milo har varit blöjfri dagtid i ungefär fem månader och det har gått hur bra som helst. Visst har det hänt att det har kommit någon droppe i kalsongern då han inte har haft tid att gå på pottan/toaletten, men det antar jag hör till.

Nu har han däremot fått dille på att byta kalsonger och jag har förklarat minst 100 gånger att man inte byter kalsonger om de inte är blöta eller smutsiga. Vad gör han? Jo, han står och pressar ut kiss så att kalsongerna ska bli blöta! Man ser tydligt hur han står och koncentrerar sig och trycker på och sen blir han jättenöjd! "Så, nu måste jag byta kallingar."

Två steg fram, ett steg tillbaka...

♥

Jag har just varit och inhandlat min första burk med kokosfett. En tesked i kaffet ska visst göra susen för ämnesomsättningen. Vissa har till och med tydligen fått så hög ämnesomsättning att de har fått hjärtklappning!

Det låter jätteäckligt, men det smakar faktiskt rätt gott. För att inte tala om vad det gör med mina torra läppar. Känns som att det smörjer en utifrån och in. Haha.

Näringsdeklaration/100g:
Energi: 900 kcal
Protein: 0,0 g
Kolhydrater: 0,0 g
Fett: 99,9 g
Fuktighet: 0,1 g

Ingenting för den fettskrämde med andra ord.

♥

Rubensson blev godkänd! Han hade växt ikapp på längden, men gått ner en kurva på vikten så nu ligger han -1 mot normalkurvan på båda två. Intresseklubben antecknar, va?

Efter BVC gick vi till Familjens Hus där grabbarna fick äta lunch och leka av sig lite. Nu ska jag börja förbereda middagen medan de sover ute i vagnen och sen ska jag iväg och jobba några timmar.

Det är förövrigt svårt att ta tag i träningen då Danne jobbar 7.30-16.00 och jag 17.00-21.00...Jag kanske får lov att börja stiga upp före tuppen? Känns inte superroligt direkt, men a girl´s gotta do what a girl´s gotta do.

♥

Idag ska vi med Ruben på 10-månaderskontrollen. Ska bli spännande att se om han har växt som han "ska" på längden eller om det fortfarande är aktuellt med en karriär som Nils Karlsson Pyssling. Jag tycker dock att det ser ut som att han har blivit lång, men det tyckte jag å andra sidan inför förra besöket också.

♥

Malla lämnar månadslöften. Det tycker jag låter väldigt klokt och det kommer även jag, dagen till ära, att börja med.

Mina februarilöften är

1) Jag ska komma igång med träningen.
2) Jag ska fortsätta att äta lika gott och nyttigt som den seanste månaden.
3) Jag ska vänja av Ruben att äta på nätterna.

♥

Sprang in på Lindex innan jobbet för att köpa nya mockasiner till Milo. Han halkar halvt ihjäl sig på Öppna Förskolans o så välbonade golv varje gång vi är där. Jag köpte de minst fula de hade, vilket var ett par swettisgrå med marinblå sula och färgglada stjärnor på. Not so nice, men förhoppningsvis fyller de sin funktion.

Jag måste bara informera er om att jag är så vansinnigt trött den senaste tiden. Jag vill bara sova. Jag antar att det tar ut sin rätt att ha två småbarn varav den enda fortfarande äter 2 ggr/natt, Danne jobbar 100%, jag jobbar 50% (men det har blivit mer sen jag startade för några veckor sen) och barnen går på dagis 0%. Dessutom så är jag sämst på att gå och lägga mig på kvällarna.

I vår, när Ruben har hunnit bli lite större, ska jag åka till Stockholm över en helg. Jag ska ladda batterierna och bara mysa runt. Som jag längtar!

♥

Jag vill utfärda en tevarning.

Jag försöker dra ner på mitt kaffedrickande och eftersom att jag tycker väldigt mycket om Yogis Jamaicate så tänkte jag att jag även borde tycka om deras Chocote, men tjena mittbena! Det var seriöst bland det äckligaste jag har smakat i hela mitt liv! Det innehåller bland annat kakaoskal, ingefära, kanel, lakritsrot, svartpeppar och kardemumma. I min värld låter det jättegott, men det smakar utblandat äckel. Köp det inte!

♥

Har ett öga på datorn, ett öga på TV:n (På spåret) samtidigt som jag lyssnar på Etta James och dricker kaffe. Multitasking gone wrong. Vi kan konstatera att min simultanförmåga inte är vad den en gång varit.

Dagen har varit hemsk. Milo har varit väldigt trotsig och allting har varit fel, så fort minsta lilla grej har gått emot honom så har han fått världens utbrott.

Vi åkte till Coop för att handla och han skulle få köpa något i godisväg till ikväll. När han inte fick öppna det där så kastade han sig på golvet och skrek.
Jag sa bara lugnt och sansat att vi hade handlat färdigt och att det var dags att åka hem, varpå en gubbe mummlade någonting till sin tant/fru/vän om att dagens barn är så ouppfostrade och att många skull må bra av "ett kok stryk".
Givetvis kunde jag inte vara tyst och råkade säga att det enda jag tycker värre om än blodpudding är gubbar som mummlar i skägget och att han borde komma direkt till mig om han hade några invändningar på hur jag uppfostrar/inte uppfostrar mina barn. Helt plötsligt så hade han inte det längre.

Jag tror inte att det är värt att diskutera med en trotsig 2½-åring i en situation där de är så fyllda av känslor att de uppenbarligen inte vet hur de ska bete sig. Jag tror att det bästa man kan göra är att behålla lugnet och göra klart det man har påbörjat, så länge de "bara" skriker och är arga och inte gör illa sig själva eller andra eller förstör saker såklart. Det ska inte löna sig att "få utbrott" för att få som man vill. Det är däremot sällan det händer, oftast går det väldigt bra att resonera med honom.

När vi kom hem var han fortfarande lika arg och han bara grät och skrek och skulle tillbaka till Coop för att äta godis (?). Han somnade helt utmattad i soffan efter drygt en timme.

Det gör så ont i mammahjärtat när det blir så. Han är för det mesta väldigt nöjd och glad, men när han blir arg eller trotsig så är det med besked. Och hur jobbigt det än må vara för oss så måste det vara flera gånger värre för honom.

Kvällen kom däremot med fantastiska nyheter - en av världens mest fabulösa människor, och tillika en av mina bästa vänner, kommer inom väldigt kort att flytta tillbaka till Piteå igen! Som jag har väntat och längtat efter detta besked!

Jag är helt sinnessjukt glad! Jag har fått veta någonting så fantastiskt underbart roligt att jag nästan smäller av! ^_^

När jag dör så vill jag göra det med en kopp Zoégas Mollbergs blandning (toppad med vispad grädde och kanel) i handen.

Long time no see, men det har varit lite pyssel att få timmarna att gå ihop den senaste tiden. Kan bara tacka gudarna över att vi har det sociala nätverket som vi har, annars hade jag inte kunnat medverka på de senaste veckornas utbildning och därmed inte kunnat börja om att jobba igen förrän Danne ska gå på föräldraledighet.
Vi är lyckligt lottade och försöker alltid se till att saker löser sig, vilket det oftast gör dessutom.

Idag var jag med pojkarna på Öppna Förskolan och Milo ville givetvis inte hem. Han skulle stanna med alla barnen. Det märks att han behöver få träffa någorlunda jämnåriga på ett helt annat sätt än tidigare och eftersom att vi inte har honom på dagis är Öppna Förskolan ett jättebra alternativ.

Ruben tycker förövrigt också att det är jätteroligt att vara där. Det finns massor av barn att titta på och dessutom finns det en sån där...gungsäck (?) från IKEA där och den tycker han är hur rolig som helst! Jag tror bestämt att hans 1-årspresent är given!

Dagen kommer förmodligen att spenderas hos barnens bonusgammelfarmor och sen ikväll jobbar jag det sista passet för i veckan. Därefter vankas det en ledig helg, vilket ska bli så skönt så!

Att jobba gör mig trött, men jag antar att det lätt bli så då hjärnan har dammat igen då man bara gått hemma. Förhoppningsvis ger det med sig efter ett tag.

Trevlig helg allahopa!

Alltså, välling...Milo började äta välling då han var sex månader och äter fortfarande en flaska på morgonen och en flaska på kvällen. Varje flaska resulterar i en så kallad ballongmage. Ruben har nyligen börjat äta välling och även hans mage ser uppblåst ut.
De äter båda mild fullkornsvälling. Bara det är ju upp och ner, att ge hårda fibrer i form av fullkorn till bäbisar och små barn.

Vi har tid och råd att ge våra barn mat som inte bara är utfyllnad. Och visst är det fullt med tillsatta vitaminer och mineraler, men om det är där det sitter så kan man ju krossa en vitamintablett i kokat ägg. Dessutom så tror jag inte att vi idag, i detta välfärdsland, behöver det.

Vi har aldrig riktigt reflekterat över varför vi började ge barnen välling. Det gjorde vi antagligen bara eftersom att det var det vi "skulle göra". Barn i Sverige äter välling och så är det med den saken. Däremot tror jag inte att någonting som ger en ballongmage är speciellt bra för en.

Det enda positiva (förutom att de får i sig vätska) jag kan se är att vällingsflaskan och de stunderna på dagarna verkligen innebär en väldigt stor njutning för våra barn.

Sedan Willys slog upp portarna här i Piteå så har jag varit där tre gånger. Jag har aldrig köpt någon av Willys egna produkter (eftersom att de inte har haft något alternativ till de produkter jag handlat) och inte heller Eldorados (eftersom att allting jag har smakat därifrån har smakat kadaver). Inte speciellt upphetsande med andra ord.

Okej, strunt samma, det var inte det jag skulle skriva om. Det jag skulle skriva om, och som nu får mig att totalvägra denna affär i all evig framtid, är att det alltid har har varit slut naturell Crème Fraîche (både "vanlig" och light, av alla märken) alla tre gånger jag har varit där.
Dessutom så har det varit slut vispgrädde två av de tre gångerna.

Det stör mig och det gör att jag inte tänker ge Willys någon ny chans. (Såvida de inte ger mig massa gratismat eller att jag ångrar mig.)

Idag skulle ha varit min första dag på jobbet, men det satte magsjuka stopp för. För min egen del hade jag nog orkat gå, men det skulle kännas så onödigt om jag eventuellt fortfarande skulle bära på massa baciller och smitta någon annan stackare. Nya tag imorgon istället!

Jag ser faktiskt fram emot att börja jobba lite smått. Den största fördelen är givetvis att det kommer att innebära mer pengar och det ska sparas till en skön semester och Dannes 30-årsfirande i sommar. Som jag längtar!

Är det smart att kasta sten i glashus?
Nej, det är det inte. Det är inte heller smart att kasta någonting annat, som kan ha sönder glas, i ett glashus.
Det borde du tänka på.

Med start igår har jag och Danne köpstopp för onödiga saker under två månaders tid. Då vi fixar i ordning källaren har vi däremot bestämt oss för att vi får handla saker som direkt rör renoveringen, dock ingen inredning eller så. I övrigt får vi inte handla någonting annat än mat, mediciner, hygienartiklar och bensin. Vi får inte äta eller fika ute och vi får inte heller ta emot något från någon. Detsamma gäller givetvis våra barn.

Jag handlar mycket second hand och en udda fulsnygg kaffekopp är höjden av materiell lycka för mig. Jag handlar billigare och oftare. 149:- är min smärtgräns på kläder (gäller ej ytterplagg) och det är "synd" då jag älskar klänningarna på Indiska.
Jag klipper mig väldigt sällan, min plattång är 10 år gammal och jag äger inget hårspray. Jag köper två mascaror/år och använder inget annat i sminkväg.
Handlar gärna inredning till huset däremot, ofta på Blocket och second hand, aldrig dyra grejer. Han tycker att allt ovanstående är att kasta pengarna i sjön.

Danne handlar mer sällan, men väldigt dyra grejer. Han gillar teknik och just nu håller han på att inreda sitt lekrum i källaren; värstinghögtalare, projektor, framtidsmaskin i taket (man trycker på en knapp på en fjärrkontroll och så kommer projektorduken ner), massa tv-spelskonsoller, DVD, Blue-Ray, inspelningsbar HD-box (och vi som inte ens ser på TV...) och what not.
Danne tycker att detta rum är himmelriket, jag tycker att det är ett vansinnesrum.

Det enda vi gemensamt tycker om att lägga pengar på är litteratur och film.

Önska oss lycka till!

Välkommen till vår gata i stan. Man kan jämnföra livet här med livet som en fisk. Vi bor som packade sillar (nog för att vi bor på 108+108 m2, men husen står tätt) och vi är som guldfiskar i akvarium där folk (läs: grannarna) glor in genom våra fönster stup i kvarten. Guld för att vi är så rika. (Det där med att människor på vår arbetsplats kallar lönen för "bidraget" har jag valt att ignorera.)
Jag tror bestämt att vi måste sluta att städa så att vi får hit lite silverfiskar också!

Bortsett från att Milo har börjat säga att han har ont i magen och att alla webbtidningar varnar om Galna kräksjukan så är all good...

Kusinerna Melvin och Moa är här idag och leker. Det är lätt att ha fyra barn! Melvin och Milo trängs i en fåtölj och kikar på film (det får man göra då det är så kallt att man måste hålla sig inne!), Ruben leker med Nilza (deras hund) och Moa sover middag ute i vagnen.

Daniel är, som kanske bekant för många av er, från Hemmingsmark och som alla andra som kommer därifrån så anser han det vara paradiset på jorden. Han vill ingenting hellre än att flytta dit. Det vill däremot inte jag. Och Melvin gav mig idag ett nytt argument till varför vi inte ska göra det: "Ja, men om vi bor där och ni bor där så är det ju två Mariospel så nära varandra och det är ju onödigt." Word!

Däremot vill jag hemskt gärna flytta härifrån. Jag vill bo på landet där jag kan ha höns och få vara ifred mellan varven!

Igår träffade jag min nykläckta brorsdotter för första gången (då fyra dagar gammal) och hon var så bedårande! Som en karamell! Hon vägde två kilo mer än vad Ruben vägde då han föddes, men hon var ändå den minsta bäbisen jag har sett i hela mitt liv! Så fin, så fin och min livmoder gjorde frivolter hela dagen och kvällen! (Och nej, några fler barn är det inte på G. Än.)

Just nu har jag fått en fixide en stuga i Västerbottens inland. Och jag som är en kustmänniska ända ut i fingerspetsarna! Hur botar man det tro?

Milo lämnade sina nappar till Tomten på julafton och har sedan dess inte frågat efter dom en enda gång. Han säger bara att Tomten tog hem dom. Kan det verkligen gå så smärtfritt? Visserligen har han aldrig haft napp annars än då han har sovit, men ändå...Jag förväntade mig hans överdramatiska krokodiltårar och ett brustet mammahjärta, men icket.

I år ska julen firas hemma hos oss och jag har fixat och donat med mat i dagarna tre. Det känns viktigt med ett vällagat julbord som gör gott för både kropp och själ. Jag är väldigt anti hel- och halvfabrikat och tycker att det är vansinne att trycka i sig och sina barn sånt skräp, men samtidigt är det lätt att säga för den som är hemma hela dagarna och har en sambo som kommer hem halv fem varje eftermiddag.

Till pojkarna har vi köpt varsitt litet paket och imorgon ska Milo lämna sina nappar till jultomten. Vi har pratat om det mycket så att han har fått möjlighet att förbereda sig. Jag hoppas att det kommer att gå bra och att han faktiskt är redo för det.

Har läst en massa bloggar där dom undertecknade bojkottar julen eftersom att man inte ska överkonsumera och stödja materialismen, men oh mon Dieu vilka hycklare dom är varenda en! Det är ju bara löjligt att i ena stunden trycka ner på andra när dom shoppar både kläder till sig själv, barnkläder, inredningsprylar, dyr och miljödum mat och what not i nästa. Om man sedan gör det till jul eller någon annan gång gör ju ingen skillnad. Det är smart att kasta sten i glashus. Eller hur var det nu egentligen?

Den senaste veckan har det hänt mycket för den yngasta herren i Eliassonklanen. Det började med att han fick sin första tand, sen var han på träningsläger hos Lisbeth där han lärde sig att sitta ordentligt utan stöd (äntligen), igår hittade jag hans andra tand, han har lärt sig att "köra" Bobby Car och idag har han börjat gå med stöd.

Det var lite som att någon drog i hans snöre, satte en krona i honom...You know the drill. Snart kanske han kan bädda sin egen säng också?

Inatt blev jag faster till en liten tösabit!

Just nu känns det som att jag aldrig kommer att bli av med min förkylning. Varje gång jag skottar eller gör någonting annat som är ansträngande så hostar jag lungorna ur mig och sover med dunsockar (a.k.a. smurfskor), fleecebyxor och fleecejacka (huvan på) samtidigt som jag försöker att krypa under skinnet på Danne.
Det bästa vore förmodligen att inte anstränga mig, men det är jag uppenbarligen inte så duktig på.

Någonting annat som jag inte är så duktig på är att stå i kö. Igår då jag var på Coop så gick kön långsamt, långsamt. Farbrorn framför mig skulle i lugn och ro lägga tillbaka växeln i sin plånbok, trots att kassören hade hunnit blippa in alla min grejer och det var min tur att betala. Sen får man ju inte glömma att stå kvar för att småprata lite också. Vid såna tillfällen börjar det klia i kroppen på mig och jag vill bara gå därifrån. Och det gör jag ibland också, men igår behövde jag handla lite grejer inför jul och att gå dit idag eller imorgon känns inte aktuellt då det kommer att vara ännu mer folk och då blir jag folkskygg.

Oh my, I gave birth to the egg man! Milo vill inte äta någonting annat än äggröra just nu. Och det är väl visserligen inte hela världen då ägg både är en av dom godaste och nyttigaste råvarorna som finns, men...ja, jag vet inte, det känns väl inte direkt som att lite variation hade skadat.

Idag måste jag antingen ut och hugga eller köpa en julgran. Samtidigt som det kändes väldigt konstigt att köpa en julgran förra året så känns det i ärlighetens namn lite för jobbigt att packa sin förkylda kropp till Trundön för att hugga en. Okej, jag får väl erkänna att jag sågar ner dom, jag skulle nog aldrig kunna träffa på samma ställe två gånger med en yxa.

Milo har förövrigt fått sin första "syssla". Då han har ätit så ska han ställa in sin tallrik i diskmaskinen och än så länge gör han det mer än gärna då han älskar att hjälpa till. Tror det är rätt typiskt för hans ålder och även om jag förväntar mig ett bakslag inom sinom tid så hoppas jag att det håller i sig ;)

Idag då vi var påväg hem från Dannes morbror i Klubbfors så var vi så sjuuukt nära att krocka med en älgko! Den slickade i princip sidorutan på bilen och jag kan fortfarande inte släppa det. Obehagligt! Jag tycker definitivt att älgar, oavsett kön, ska hålla sig i skogen och lämna vägarna ifred. Visserligen ligger vägen i allra högsta grad i skogen, men en väg är en väg är en väg...Dumma djur som bara skenar ut mot bilar sådär!

Det var ju inte alls jätteskönt att få massage! Det gjorde ganska ont, men samtidigt kändes det att det gjorde nytta. Efter massagen badade vi jacuzzi en stund innan vi blev för hungriga och åkte till Valdino. Nu är jag så mätt att jag spricker!
Det har varit stora kontraster mot min vardag som just nu består av att lukta bäbiskräk och att äta ståendes vi köksön.

Dessutom gick det över förväntan på banken och i och med att förväntningarna var ganska höga så kan jag inte vara någonting annat än jättenöjd.

Snart ska vi trotsa vädret för att möta upp Danne då vi har ett möte med banken idag. Ska bara lägga om ett lån, no big deal egentligen, men jag är jättenervös. Avskyr att vara på banken, jag känner mig mindervärdig. Huslånet är det enda lån vi har, det är betydligt lägre än husvärdet också så vi har egentligen ingenting att "skämmas för". Nåja, det är väl som det ska kanske, antar att det inte ska kännas speciellt lattjo lajbans att låna pengar.

Något som däremot kommer att bli lattjo lajbans är att jag och Linnea ska på SPA med massage idag och sen gå ut och äta middag. Någon som är avundsjuk?

Jag har förresten glömt att berätta att Rubens första tand äntligen har kommit fram! Hoppas att hans mun slutar att agera vattenfall nu, i varje fall för ett tag. Det går minst fyra dregellappar/dag, varav alla är genomsura. Och hemma på vår gata i stan så tycker vi inte direkt om att tvätta.

Holy macaroni, vilket väder! Jag tycker att det är bra att det kommer snö, men det behöver ju inte driva så mycket. Man kan ju knappt vara ute! Dessutom tycker jag att det är dåligt av Piteå Kommun, som är placerat i Norrbotten (!!), att inte ha bättre resurser och större beredskap för att hålla undan snön från vägarna och parkeringarna.

Milos läkarbesök idag gick bra. Anledningen att vi gick dit var att han inte har mått så bra på morgnarna den senaste tiden. Det tydligaste har varit att hans händer har skakat massor då han har fört vällingflaskan mot munnen. I varje fall så konstaterade dom att hans kropp mest troligt bara inte hanterar lågt blodsocker speciellt bra. Läkaren föreslog att vi skulle ha exempelvis en kaka lättillgänglig på morgnarna, men det tyckte inte jag. Att lära mitt barn att äta skit det första han gör då han vaknar känns väl inte speciellt aktuellt. Däremot ska vi se till att han äter mat som håller en jämnare blodsockerkurva och hoppas att det hjälper. Om inte så får man ta det vidare därifrån.

Såhär i efterhand så förstår jag ju att det kan ha bidragit till att han har ätit på nätterna tills han var så pass gammal - han behövde det helt enkelt!

Vad tycker ni förresten om det rättstavningssystemet föreslog att jag skulle skriva istället för Norrbotten?

Jag har varit isolerad hemma i dagarna tre. Jag har inte ens gått ut för att hämta posten, men idag då jag har mucho importante saker på agendan så snöar det så hemskt att jag befarar att någon kommer att få komma och dra upp mig, pojkarna och bilen ur något dike. Å ena sidan slipper jag uppleva vansinneskylan som har varit och det kanske väger upp? Å andra sidan så kan man gå utan mössa då det är minus 20000 grader, men det kan man inte gärna göra då det nästan är snöstorm. I all fall inte om man har mina öroninflammationsöron.

Först ska jag göra något som man skulle kunna säga är det första steget för en relativt stor förändring i mitt liv. Mer än så törs jag inte skriva. Sen ska vi lämna Ruben hos Lisbeth (styvfarmor) som är världens snällaste och ska barnvakta Ruben medan jag åker med Milo till läkaren för att ta lite prover på honom. Sen ska jag leverera en klänning till Malla och sen, när Danne har slutat jobba, borde jag antingen träna eller åtminstone ge mig ut på en promenad. Skulle gissa att det blir det sistnämnda då jag fortfarande har lite ont i halsen.

Jag mår betydligt bättre idag än de senaste dagarna. Danne fick stanna hemma från jobbet igår...eller ja, faktum är att han gick till jobbet och sen fick komma hem igen efter en och en halv timme. Missade någon att det var tjugotusen grader kallt igår? Kändes lite dumt, men samtidigt fick han "skylla sig själv" som inte väckte mig för att kolla läget innan han gick.
Sen efter att barnen somnat var han världens snällaste och trotsade kylan för att köpa en burk med Ben & Jerry's och säsong fem av Desperate Housewives. Det kan ju inte vara någonting annat än läkande för både kropp och själ! Hmm, att ligga still i en soffa och trycka i sig massa socker är väl i och för sig inte bra för kroppen, men för själen gjorde det underverk!

Igår började jag förövrigt att läsa Anne Franks dagbok igen.



Jag har nog inte läst den sen jag gick på högstadiet. Och det var ju ett tag sen. Jag är en sån som gärna läser om böcker och ser om filmer som jag tycker om.
Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda har jag exempelvis läst tre gånger på svenska, en gång på engelska och en gång på franska. Dessutom har jag sett filmen så många gånger att Danne, som varken talar eller förstår franska, snart kan dialogerna utantill. Det ni!

Det världen behöver är fler syskon. Själv har jag fyra bröder och två systrar + den här brodern i form av en hund. Söt va?

Jag har aldrig tyckt att Piteå har varit en bra stad. Rent generellt så tycker jag att det är en dålig mentalitet här och då syftar jag främst på att många är väldigt insnöade och att småsintheten är utöver allting jag någonsin har upplevt. Dålig luft är det dessutom också och jag tror inte att det beror på Kappa.

Helst skulle jag vilja flytta, men det krävs två för att dansa tango och Danne har inget som helst intresse att flytta någon annanstans än till Hemmingsmark. Och det är bland de sista ställena jag skulle vilja bo på. Helst skulle jag flytta Trundön, men till Biarritz går också bra (Och ja, man kan bo där trots att det är vinter! Och för alla obildade människor så ligger det i Frankrike och är Europas bästa surfstad). Någon annan kuststad någonstans i världen skulle också gå bra. Jag behöver hav.

Kan någon fixa det till mig?
Tack på förhand i såna fall!

Kul snart på veckans ens; feber, huvudvärk, ont i öronen, snor i hjärnan och snor i sinne. Ska egentligen inte gnälla då jag väldigt sällan faktiskt är sjuk, men det känns så onödigt.
Ruben är också sjuk, men lika glad är han för det. Han är utan tvekan det gladaste barnet i mannaminne - glad och med massor av bus i blicken. Milo är visserligen också glad och busig, men han har alltid varit lite mer reserverad och svårcharmad.

Kolla, vad liten Ruben var när han föddes förresten!

Nu är han visserligen också liten, i alla fall om man ska tro BVC. Dom tycker att han är "för kort" och att man inte behöver "acceptera" det nu för tiden utan att om han inte "växer till sig" så kan han få tillväxthormoner om vi vill. Nej tack, men nej tack. Det roliga var att kort räknas man som, om man är kille/man, om man är under 175 cm. Förövrigt vore han inte "för kort" om han vore några centimeter längre, så någon pyssling är han inte. Bara inte tillräckligt normal.